The study explores the project manager’s perception of the competitive dynamic amongst the projects that utilize the same organizational resources in the multi-project context.   The method used is a qualitative research design with an inductive approach where the data corpus was analyzed through thematic analysis. Ten project managers with experience in multi-project environments participated in the study. The analysis resulted in three themes. Theme 1: Competing is outdated and unsavory with the sub-themes No competition, we work together, and Friendly competition for a common goal. This theme reflects the respondents’ perception of the competitive dynamic between the projects. Theme 2: Organization set precedent with the sub-theme Governance of projects shows the respondents’ perception of their work situation with the complex nature of projects. Theme 3: Obstacles are unsolved solutions with the sub-theme Do the best you can with what you got and be a good sport about it; demonstrates the respondents’ attitudes, behavior, and view of their part in the dynamic between the other projects, the project managers, and the rest of the organization. Unexpectedly, the respondents did not appear to agree that there are competing dynamics amongst the projects that utilize the same organizational resources in multi-project organizations. Instead, many respondents were averse to competing and saw it as outdated and problematic for the organization’s success and the work environment. The results show that the respondents prefer cooperation instead of competing and choose to prioritize interpersonal relationships with their fellow project managers instead.

I dag är det vanligt att EU-medborgare företar en gränsöverskridning med sin familj inom EU. Samkönade par har möjlighet att ingå äktenskap i fem medlemsstater, men eftersom äktenskapet inte erkänns i övriga 22 medlemsstater riskerar det samkönade paret att mottagarstaten ser äktenskapet som ogiltigt i rättslig mening vid en gränsöverskridning inom EU. Samkönade par som redan är gifta kan dock erhålla visst skydd för de fall en medlemsstat föreskriver samkönat registrerat partnerskap. EU-rätten föreskriver inga minimikrav för hur registrerat partnerskap bör utformas i medlemsstaters nationella rättssystem. Det har i sin tur vilket lett till att rättskyddet för samkönat registrerat partnerskap ser olika ut bland medlemsstaterna. Samkönade civilstånd är därför rättsosäkert vid gränsöverskridningar sett ur ett helhetsperspektiv. Familjerätten är ett rättsområde där medlemsstaterna har suveränitet. Medlemsstaterna har därför själva rätten att besluta hur familjerätten utformas i det nationella rättssystemet, men det finns vissa restriktioner. Medlemsstaternas utövande av sin suveränitet måste ske i konformitet med etablerade EU-principer och annan relevant EU-rätt. Kommissionen har kommit med ett förslag om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar och uppsatsens syfte är därför att utreda om ett automatiskt erkännande är kompatibelt med gällande EU-rätt. För att besvara syftet i uppsatsen utreds gällande EU-rätt med direkt eller indirekt inverkan på samkönade relationer. Vidare utreds förslaget om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna tillsammans med de yttranden som grönboken mottagit från olika organisationer. Genom att ställa ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar mot gällande EU-rätt leder slutsatsen fram till vilka hinder och möjligheter som föreligger vid genomförandet av förslaget. De hinder och möjligheter som föreligger talar för att ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar är genomförbart. EU-rätten ställer vissa krav på medlemsstaterna även om medlemsstaterna har suveränitet inom familjerätten. Följden blir att EU måste samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa rättssäkerheten av civilståndshandlingar när EU-medborgare vidtar gränsöverskridningar inom EU. / Today it’s common for EU-citizens to move across borders with their families within the EU. Same-sex couples have access to marriage in five Member States, but because their marriage is not recognized in the other 22 Member States the same-sex marriage might be void in a legal sense in another Member State. Same-sex couples who are already married may benefit from some protection in the event that a Member State provides same-sex registered partnership. EU law does not provide a minimum requirement when Member States develop legal protection for same-sex couples through registered partnership in their legal system. This in turn has led to the differences among the Member States when it comes to same-sex registered partnership. Therefore, a same-sex civil status doesn’t provide a legal certainty in cross-border situations when looked upon from a broader perspective. Family law is an area of law where Member States have sovereignty. Therefore, the Member States have the right to shape the family law themselves in their national legal system, although there are some restrictions. When Member States exercise their sovereignty they must still exercise it in conformity with established EU principals and other relevant EU law. The Commission has now proposed an automatic recognition of civil status records and the purpose for this thesis is therefore to analyze whether an automatic recognition of civil status record are compatible with existing EU law. In order to answer the purpose in the thesis, EU law with direct or indirect impact on same-sex relationships is analyzed. Furthermore, the proposal of an automatic recognition of civil status records in the Commissions Green Paper on less bureaucracy for citizens is analyzed together with the opinions the Green Paper received from different organizations. When looking at the compatibility of an automatic recognition of civil status records and existing EU law, the conclusion highlights the obstacles and opportunities that exist with the implementation of the proposal. The obstacles and opportunities that exist suggest that an automatic recognition of civil status records is achievable. EU law imposes certain requirements on Member States, although Member States have sovereignty over their national family law. The previous suggests that the EU must work together with the Member States in order to ensure the legal certainty of civil status records when EU-citizens cross the borders within the EU.

The development of digitalisation of public administration, also referred to as E-government, effects all actors within today´s society. This thesis aims to analyse whether digitalisation of case management within municipalities contributes to a good interaction between the municipality and business industry. Our main research question is: Does digitalisation contribute to good interaction between the municipality and business industry?  The thesis consists of a qualitative multi-case study of the three municipalities: Gothenburg, Halmstad and Vetlanda, where representatives from both the public administration and local restaurants have been interviewed. The empirical data is furthermore analysed through the thesis analytical tool which is based on a theoretical framework that describes three dimensions of what makes a good interaction: exercise of soft power, interdependence and maintaining of public administration legitimacy.  The results show that digital case management contributes to good interaction between municipalities and the business industry, this through a facilitated interaction that is beneficial for both actors. However, the results also emphasize that digitalization has its challenges due to reduced personal interaction which the study shows valuable for good interaction. Thus, the thesis concludes that digitalization contributes to, but also challenges, good interaction between municipalities and the business industry.

Snus förbjöds inom EU år 1992, men Sverige erhöll ett undantag från förbudet vid anslutning till EU år 1995. Anledningen till snusförbudet var att vissa medlemsstater redan infört förbud mot snus i nationell lagstiftning, vilket skapade en obalans på den inre marknaden. År 2016 lanserades vitt snus, en produkt som liknar snus men saknar tobak. Tobakssnus och vitt snus har sitt ursprung i Sverige. Vitt snus har nyligen förbjudits i flera medlemsstater, som Belgien, Nederländerna och delar av Tyskland. EU har ännu inte tagit ställning till frågan om vitt snus, vilket gör framtiden för vitt snus oviss. Syftet med EU:s tobakspolitik och regleringar är att tobaksvaror inte ska vara tilltalande och attraktiva för unga. EU har som mål att vara en tobaksfri generation år 2040 enligt Europas plan mot cancer. Denna uppsats undersöker om ett nationellt förbud mot vitt snus strider mot den fria rörligheten för varor och hur en framtida reglering kan se ut.  Genom analys av tobaksvaror, tobaksdirektiv, svensk lagstiftning, ställningstagande från medlemsstater, EU:s inre marknad, fri rörlighet av varor och handelshinder har följande slutsatser framkommit. Eftersom Tobaksdirektivet är från 2014 är det möjligt att ett nytt tobaksdirektiv kommer införas inom en snar framtid. I ett nytt tobaksdirektiv borde vitt snus regleras, såvida inte ett separat direktiv skapas för tobaksfria nikotinprodukter. Tobakspolitiken tar alltmer sikte på nikotin, eftersom nikotin är den beroendeframkallande komponenten. Det är möjligt att vitt snus kategoriseras som snus och därmed omfattas av Sveriges undantag från snusförbudet. En sådan kategorisering kan utlösa diskussioner i andra medlemsstater och äventyra det svenska undantaget. Det är viktigt att identifiera varan vitt snus för att avgöra huruvida det kan regleras enligt befintliga regleringar för tobaksvaror eller om vitt snus är en egen vara som saknar regleringar. Vitt snus saknar harmoniseringsåtgärder, vilket ger medlemsstaterna utrymme att fastställa sina egna skyddsnivåer för vitt snus förutsatt att det inte strider mot den fria rörligheten av varor. Ett nationellt förbud mot vitt snus är ett handelshinder, då det begränsar vitt snus och skapar obalans på den inre marknaden. Dock kan ett sådant handelshinder motiveras av folkhälsoskäl enligt artikel 36 FEUF. Slutsatsen är att ett förbud mot vitt snus i nationell lagstiftning inte strider mot den fria rörligheten av varor, förutsatt att det är ett motiverat handelshinder som godkänns av EU. Framöver kan en reglering av vitt snus förväntas. / Snus was banned in the EU in 1992, However, Sweden was granted an exception from the ban in 1995 when Sweden joined the EU. The reason for the ban on snus was that some Member States had already banned snus in their national legislation, creating an imbalance in the internal market. Nicotine pouches, which are similar to snus, were introduced in 2016. The distinction between snus and nicotine pouches is that nicotine pouches do not contain tobacco. Both snus and nicotine pouches are Swedish products. However, nicotine pouches have recently been banned in Member States such as Belgium, the Netherlands and parts of Germany. The EU has not yet taken a position on the issue of nicotine pouches, making their future unpredictable. The aim of the EU's tobacco policy is to prevent tobacco products from being appealing and attractive to young people, with a target of achieving a tobacco-free generation by 2040. The thesis examines whether a national ban on nicotine pouches conflicts with the free movement of goods and what a future regulation might entail.  This thesis analyses the EU regulation of tobacco products and the Swedish legislation, as well as the position taken by Member States on the free movement of goods and trade barriers within the EU's internal market. It is expected that a new tobacco directive will be introduced in the near future, which will likely include regulations for nicotine pouches, unless a separate directive is created for tobacco-free nicotine products. Tobacco policy increasingly focuses on nicotine, as it is the addictive component. Nicotine pouches may be classified as snus due to their similar features, which means that nicotine pouches will be included in Sweden's exemption from the snus ban. It is possible that snus could then trigger discussions in other Member States and thus jeopardise the Swedish exemption. Classifying nicotine pouches as goods may determine whether banning them in national legislation would conflict with the free movement of goods. Nicotine pouches are not subject to harmonization measures. Therefore, Member States have the opportunity to determine their own levels of protection, as long as it does not conflict with the free movement of goods. A ban on nicotine pouches in national law is a barrier to trade under Article 34 TFEU because it restricts the product and creates an imbalance in the internal market. However, a trade barrier can be justified if it is justified on grounds of public health under Article 36 TFEU. Therefore, a national ban on nicotine pouches may be a justified trade barrier. The burden of proof for a justified trade barrier lies with the Member State, after which the EU approves it. The conclusion is that banning nicotine pouches in national legislation does not conflict with the free movement of goods, because a justified trade barrier should be approved by the EU. In the future, we may have to expect a harmonisation measure for the product nicotine pouches. / Le snus a été interdit dans l'UE en 1992. Cependant, la Suède a obtenu une exception à l'interdiction en 1995, lorsque la Suède a rejoint l'UE. La raison de l'interdiction du snus était que certains États membres l'avaient déjà interdit dans leur législation nationale, créant ainsi un déséquilibre au sein du marché intérieur. Les sachets de nicotine, similaires au snus, ont été introduits en 2016. La distinction entre le snus et les sachets de nicotine est que les sachets de nicotine ne contiennent pas de tabac. Les sachets de nicotine ont récemment été interdits dans des États membres comme la Belgique, les Pays-Bas et certaines parties de l'Allemagne. L'UE n'a pas encore pris position sur la question des sachets de nicotine, ce qui rend leur avenir imprévisible. L'objectif de la politique antitabac de l'UE est d'empêcher les produits du tabac d'être attrayants pour les jeunes, avec pour objectif d'atteindre une génération sans tabac d'ici 2040. La thèse examine si une interdiction nationale des sachets de nicotine est en conflit avec la libre circulation des marchandises et ce que pourrait impliquer une future réglementation.  Cette thèse analyse la réglementation de l'UE, la législation suédoise, la position prise par les États membres sur la libre circulation des marchandises et les barrières commerciales au sein du marché intérieur de l'UE. On s'attend à ce qu'une nouvelle directive sur le tabac soit introduite dans un avenir proche, qui comprendra probablement des réglementations sur les sachets de nicotine, à moins qu'une directive distincte ne soit créée pour les produits à base de nicotine sans tabac. La politique antitabac se concentre de plus en plus sur la nicotine, car c'est elle qui crée la dépendance. Les sachets de nicotine peuvent être classés comme snus en raison de leurs caractéristiques similaires et inclus dans l'exemption suédoise de l'interdiction du snus. Il est possible que le snus déclenche alors des discussions dans d'autres États membres et mette ainsi en péril l'exemption suédoise. Classer les sachets de nicotine comme marchandises peut déterminer si leur interdiction dans la législation nationale serait contraire à la libre circulation des marchandises. Les sachets de nicotine ne sont pas soumis aux mesures d'harmonisation au titre de l'article 114 du TFUE. Les États membres ont donc la possibilité de déterminer leurs propres niveaux de protection, pour autant que cela n'entre pas en conflit avec la libre circulation des marchandises. L'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale constitue une barrière commerciale au sens de l'article 34 du TFUE, car elle restreint le produit et crée un déséquilibre sur le marché intérieur. Toutefois, une barrière commerciale peut être justifiée s’il est justifié par des raisons de santé publique au titre de l’article 36 du TFUE. Par conséquent, une interdiction nationale sur les sachets de nicotine pourrait constituer une barrière commerciale justifiée. La charge de la preuve d’une barrière commerciale justifiée incombe à l’État membre, après quoi l’UE l’approuve. La conclusion est que l'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale n'est pas contraire à la libre circulation des marchandises, car une barrière commerciale justifiée devrait être approuvée par l'UE.