Näthatet uppmärksammas idag som ett växande problem. Internets utbredning har gett upphov till att hat och hot yttras mer obegränsat. Syftet med föreliggande studie var att utforska kvinnliga journalisters utsatthet av näthat samt bidra med kunskap om behovet av potentiellt stöd. Deltagarna var tio väletablerade frilansande samt redaktionsanställda kvinnliga journalister. Datainsamlingen gjordes med fokuserade kvalitativa intervjuer. Tematisk analys användes som metod för dataanalys. Resultatet visade på näthat som ett djupt etablerat mångfacetterat fenomen. Utsattheten för näthat ansågs bidra bl.a. till stress, rädsla och påverkan på det allmänna välbefinnandet. Utsattheten kunde hanteras genom olika copingstrategier samt praktiska åtgärder. Journalisterna i studien visade på en djuplodande medvetenhet om hatfenomenet och vilja att förmedla sin kunskap om näthatet och dess konsekvenser. Vidare framhölls ett behov av stöd och ansvarstagande från arbetsgivare och rättsväsende. Resultatet i föreliggande studie är i linje med befintlig forskning om hat och hot på nätet. / Internet hate is today highlighted as a growing issue. The expansion of internet hate has given rise to a more unrestricted expression of hate and threats. The present study aimed to explore female journalists’ exposure of internet hate and to contribute with knowledge regarding the need of potential support. The participators consisted of ten well established freelance and editorial female journalists. The data was collected with focused qualitative interviews. Thematic analysis was used as method for the data analysis. The result showed internet hate as a deep established multifaceted phenomenon. The exposure of internet hate was among other things considered contribute to stress and fear, and to have an impact on the general well-being. The exposure could be handled with the use of various coping strategies and practical measures. The journalists in the present study showed a profound awareness regarding the phenomena of hate and willingness to mediate their knowledge about internet hate and its consequences. Furthermore, a need of support and responsibility from employers and the judicial system was emphasized. The result in the present study is in line with existing research about hate and threats online.

Undersökningsgruppen består av fem patienter som behandlas för bipolära tillstånd. Syftet med studien är att kartlägga konceptualiseringens betydelse för att förhindra återfall i depressiva och maniska episoder utifrån följande begrepp: tidiga symtom, olika sårbarhets- och stressfaktorer, tanke- och beteendemönster samt copingstrategier. Undersökningen har skett vid två tillfällen med två till tre veckors mellanrum. Som stöd vid den första intervjun användes semistrukturerat frågebatteri med avsikt att kartlägga patientens livshistoria, symtombild, stressfyllda livshändelser och om det finns särskilda sådana som har haft en direkt betydelse för försämring, antingen åt det depressiva eller maniska hållet, och om återkommande händelser inverkar negativt på patientens sätt att hantera sin sjukdom. Vid den andra intervjun har individuella frågor ställts för att be om förtydliganden och kompletterande uppgifter.   Av resultatet framgår att avsaknad av konceptualisering ökar risken för återfall vid bipolär sjukdom. Det finns ett positivt samband mellan en individualiserad kartläggning av symtom, utlösande händelser inklusive stress och övertygelser och möjligheten att som patient själv kunna kontrollera och hantera sin sjukdom. Det finns också ett positivt samband mellan god insikt om hur symtom och utlösande händelser samverkar med de tanke- och beteendemönster som patienten har utvecklat och användande av bra strategier i syfte att lindra, hämma eller skjuta upp depressiva och maniska perioder. Ett negativt samband redovisas mellan begränsad insikt om hur symtom och utlösande händelser samverkar med tanke- och beteendemönster som hon utvecklat och användande av dåliga strategier.   Vidare framgår att patienterna genom erfarenhet har lärt sig att identifiera tidiga tecken på depression och mani. De har också god insikt om hur negativa livshändelser och inte sällan samtidigt förekommande stress på arbetet och privat är utlösande faktorer vid episoderna. Däremot saknas en motsvarande insikt om hur även positiva händelser med eller utan avbrott i den dagliga rytmen och personliga ageranden också kan vara den utlösande orsaken till insjuknanden. Av den modell för konceptualisering som redovisas i denna studie framkommer att för att kunna förebygga återfall bör den innefatta en förklaring av vilken form av stress som patienten är särskild sårbar för genom att klargöra sambandet mellan a) tidiga symtom särskiljt från senare depressiva och maniska symtom, b) livshändelser och olika former av stress som är utlösande orsaker till de affektiva episoderna, c) dysfunktionella tanke- och beteendemönster vars teman är ständigt närvarande i de stressfyllda livshändelserna och vid olika former av stress samt d) strategier med vilka man kan förebygga återfall.   Nyckelbegrepp: bipolära tillstånd, depressiva och maniska perioder, kognitiv konceptualisering, tidiga symtom, sårbarhets- och stressfaktorer, dysfunktionella tanke- och beteendemönster samt copingstrategier.

Sammanfattning Syfte: Att få en fördjupad förståelse av hivsmittades erfarenheter av hur det är att leva med sjukdomen i Sverige. Bakgrund: Sedan mitten av 1990-talet definieras hiv som en kronisk sjukdom till följd av bromsmedicinernas utveckling. Detta betyder att de som drabbas måste lära sig att leva med sjukdomen samt hantera omvärldens reaktioner och värderingar som kan vara av diskriminerande/stigmatiserande karaktär. Design: En intervjustudie med kvalitativ ansats som utfördes under 2009. Metod: Nio hivsmittade personer intervjuades och dessa intervjuer analyserades genom att tillämpa Grounded Theory. Resultat: Resultatet synliggör hivsmittades erfarenheter av hur det är att leva med sjukdomen. Fyra kategorier framkom ur analysen; En livssjukdom, Omgivningens förhållningssätt till sjukdomen, Reglerad och spontan diskriminering/stigmatisering samt Strategier vid diskriminering/stigmatisering. Dessa kategorier kunde samtliga relateras till en övergripande kategori; En kamp för livet. Slutsats: Studien har synliggjort att livet för hivsmittade kompliceras av psykosociala faktorer, bromsmedicinernas biverkningar och av den diskriminering/stigmatisering som de erfar. Beroende på vilka copingstrategier som de tillämpar för att hantera sin livssituation, har betydelse för deras hälsa och välbefinnande. / Abstract Aim: To get a deeper understanding of HIV-infected peoples experiences on how it is to live with the illness in Sweden. Background: HIV defines as a chronicle disease since the mid-1990s due to the medical development. As a result people that get infected have to carefully manage the illness and also cope with the surrounding world’s reactions and values that can be of discriminating/stigmatised nature. Design: A qualitative interview study undertaken during 2009. Method: Nine HIV-infected people were interviewed and the interviews were analysed using Grounded Theory. Findings: The findings visualized HIV-infected people’s experiences on how it is to live with the illness. Four categories emerge from the analyses; A lifeillness, Surrounding attitudes toward the illness, Regulated and spontaneous discrimination/stigmatisation and Strategies due to discrimination/stigmatisation. These categories could all be related to one all-embracing category; A struggle for life. Conclusion: The study has shown that psychological factors, the side effects caused by the medications and the discrimination/stigmatisation that they experience, complicate life for HIV-infected people. Depending on what kind of coping strategies they conform to handle circumstances of their life, invariably have consequences of their health and well-being.

Minst 500 000 av Sveriges befolkning har kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och ungefär 250 000 har hjärtsvikt. De två patientgrupperna hade många likartade symtom och en sjuksköterskeledd gemensam primärvårdsmottagning för dessa patienter kunde innebära många vinster. Ett av distriktssköterskans kompetensområde var att ha stödjande samtal om hur den enskilde patienten hanterade sin sjukdom. Syftet med uppsatsen var att jämföra copingförmåga och copingstrategier mellan patienter med KOL och patienter med hjärtsvikt, samt att undersöka eventuella skillnader av grad av ångest, depression, påverkan på funktion av fatigue och andfåddhet utifrån copingförmåga och användande av olika copingstrategier.  Metoden var en beskrivande och jämförande tvärsnittsstudie. Patienter med KOL respektive hjärtsvikt från primärvården i tre landsting ingick i studien och de fick svara på en hemskickad enkät. De instrument som användes i denna studie var flera, bland annat Orientation to Life Questionnaire och Ways of Coping Questionnarie. Resultat: Patienter med hög KASAM skattade de olika symtomen lägre och patienter med låg KASAM skattade de olika symtomen högre. Patienter med KOL använde sig i högre grad av olika copingstrategier än vad patienter med hjärtsvikt gjorde.  Patienter med hög grad av de olika copingstrategierna skattade de olika symptomen högre än de med låg grad av de olika copingstrategierna, med vissa undantag. Konklusion: Resultaten är intressanta och bör tas i beaktande i mötet med dessa patienter i gemensamma primärvårdsmottagningar genom råd och stöd för att minska att symtomen från KOL respektive hjärtsvikt har en negativ inverkan på deras liv. / At least 500 000 of the Swedish population have chronic obstructive pulmonary disease (COPD) and about 250 000 have heart failure. The two patient groups had many similar symptoms and a joint nurse-led primary care clinic for these patients could have many benefits. One of the district nurse's competences is supportive conversations with the individual patient about how they cope with their situation. The aim of this study was to compare coping ability and coping strategies among patients with COPD and patients with heart failure, and to investigate possible differences of degree of anxiety, depression, impact on the function of fatigue and breathlessness based on coping ability and the use of coping strategies. The method used was quantitative and comparative cross-sectional. Patients with COPD and patients with heart failure from three county primary care clinics were included in the study and they were asked to answer a questionnaire sent to their homes. The instruments used in this study were several, including Orientation to Life Questionnaire and the Ways of Coping Questionnaire. Results degree of SOC affected patients' estimation of the different symptoms. The conclusion was also that patients with COPD used in higher levels of different coping strategies than patients with heart failure did and the higher the degree of the different coping strategies, the higher the various symptoms were estimated, with some exceptions. Conclusion, the results are interesting and should be considered in the care of these patients in joint primary care clinics through advice and support to reduce the negative impact that COPD and heart failure have on their lives.

Antalet människor som känner sig stressade idag stiger i takt med det ökade tempot och de höga kraven både i samhället och inom arbetslivet. Därför är det viktigt att identifiera framgångsrika sätt att motverka och reducera stress. Syftet med denna studie var att undersöka individer som bedöms arbeta i en stressfylld miljö men som inte anses påverkas negativt av stress. Vi ville undersöka vad dessa människor gör och hur de tänker när de hanterar en stressfylld situation på arbetsplatsen. Vi ville också undersöka vilka andra faktorer som påverkar deras förmåga att hantera stress samt hur de lärt sig att hantera stressfyllda situationer. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av intervjuer och vår studie baseras på sex stycken respondenter, vi gjorde ett bekvämlighets- samt snöbollsurval. Resultatet visar att dessa personer skapar struktur, accepterar situationen, behåller lugnet och tänker positivt för att klara av stressfyllda situationer i sin yrkesroll. Faktorer som påverkar deras förmåga att hantera dessa situationer visade sig vara synen på stress, personliga egenskaper, det sociala nätverket och graden av separation mellan arbete och fritid. Resultatet visar också att respondenterna lärt sig hantera stressfyllda situationer väl genom erfarenheter samt att de, till viss del, alltid haft den förmågan.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur patienter som vårdats på IVA upplever sin livskvalitet efter att ha kommit hem. Vidare var syftet att bedöma och beskriva kvaliteten på de ingående artiklarna utifrån den metodologiska aspekten urval och bortfall. Litteraturstudien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats. Till litteraturstudien analyserades 14 kvalitativa artiklar som hittades genom sökning i Pubmed, Cinahl och PsycINFO samt manuell sökning. Upplevelsen av livskvalitet relaterades till tre huvudkategorier. Huvudresultatet visade att patienter upplevde sin livskvalitet som försämrad när de kommit hem efter utskrivning från sjukhus, men att den vanligtvis förbättrades succesivt med tiden. Hur livskvaliteten höjdes eller sänktes var beroende av patienternas copingstrategier. Typ av urval beskrevs tydligt i tio artiklar, resterande fyra beskrev inte urvalstyp. Bortfall beskrevs i elva artiklar. Slutsatsen var att relationer och samspel med närstående var betydelsefulla copingstrategier och inverkade på patienternas livskvalitet. Information om realistiska förväntningar ansågs saknas i omvårdnaden. Författarna ansåg att mer information och stöd behövs till patienter och närstående angående realistiska förväntningar efter IVA. Författarna anser vidare att patienterna bör erbjudas personligt uppföljningsstöd. / The aim of this study was to describe how patients admitted to ICU experience their quality of life (QOL) after coming home. A further aim was to assess and describe the quality of the included articles according to the methodological aspect selection and nonresponse bias. The literature study had a descriptive design with a qualitative approach. For the literature study 14 articles were analyzed. The articles were found by searching Pubmed, Cinahl, PsycINFO and by manual search. The experience of quality of life was related to three main categories. The main results showed that patients experienced their QOL as impaired after coming home from the hospital, but usually improved gradually with time. How the QOL was raised or lowered, depended on the patients' coping strategies. Type of selection was described clearly in ten articles, the remaining four described no type of selection. Nonresponse bias was described in eleven articles. The conclusion was that relationships and interactions with relatives were important coping strategies and had an impact on patients QOL. Information about realistic expectations was found missing in nursing. The authors felt that more information and support to patients and relatives is needed about realistic expectations after ICU. The authors consider that patients should be offered a personal follow up support.

Syfte: Syftet med studien var att ta del av hur vårdpersonal på Hospice beskriver sina olika känslor som uppstår i vården av patienter i livets slutskede, vilka copingstrategier de använder sig av för att bearbeta dessa känslor samt vilka faktorer som de upplever påverkar valet av copingstrategier. Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Åtta kvinnliga deltagare ur vårdpersonalen på Hospice (lika fördelade mellan sjuksköterskor och undersköterskor med varierande ålder och erfarenhet) blev intervjuade. Resultat: Känslor av skuld, frustration, maktlöshet, stress och otillräcklighet upplevdes betungande. För att bearbeta dessa användes främst aktiv och problemfokuserad coping, framförallt samtal och stöd. Vårdpersonalen lägger stor vikt vid att kunna separera privatlivet från arbetslivet. Även känslofokuserad coping i form av distraktion eller avskärmning användes ibland. Detta för att uthärda i stunden och vid senare tillfälle bearbeta dessa upplevelser. Faktorer som påverkade bearbetningen var samarbetet i arbetsgruppen, tidsbrist, samt individuella egenskaper. Slutsats: Klimatet på arbetsplatsen, det vill säga organisation, attityder samt tid för gemensam reflektion är viktigt för bearbetningen. Det är också viktigt att blivande vårdpersonal får kunskap om palliativ vård och olika copingstrategier för att hantera sina känslor. Vårdutbildningar behöver ses över inom detta område. Hur coping används påverkar personalhälsan och även i förlängningen patientvården. Kunskap om copingstrategier måste finnas även på avdelningar där inte specifik palliativ vård bedrivs. / Objective: The aim of this study was to learn how the healthcare personnel at Hospice describes their emotions during work with patients in palliative care, which coping strategies they use to deal with these emotions as well as factors they experience affects the choice of strategies. Methods: A qualitative approach with semi-structured interviews was used to collect data. Eight female participants with varying age and work experience from the Hospice nursing staff were interviewed. Results: Feelings of guilt, frustration, powerlessness, stress and inadequacy were perceived as difficult. To cope with these emotions active and problem-focused coping was used mainly for ventilation and social support seeking. They find it important to separate their private life from work. Emotion-focused coping was used at times for distraction or to distance themselves, to endure in the moment and later on process these emotions. Factors affecting the coping strategies were cooperation in the work group, time constraints and individual qualities. Conclusion: The workplace climate regarding organization, attitudes and times for group reflection, is significant for coping. It is important that aspiring health professionals learn about palliative care and coping strategies to manage their emotions. Nursing programs need to be reviewed in this area. How coping is used affect health among the staff and ultimately also the patient care. Knowledge of coping strategies is important in all areas of healthcare.

The grief experienced by the bereaved next of kin after a sudden death can result in both physiological and psychological outcomes. The nurse is often faced with the acute crisis that may arise. The meeting with dying patients is emotionally stressful for the nurse, who may experience a disbelief in their own capacity. The aim of the study was to highlight the nurse’s experiences of meeting with the next of kin after a sudden death. A literature review based on five studies with qualitative design and four with quantitative design. Searches were made in the databases CINAHL Complete, PubMed and Nursing & Allied Health Source. Coping strategies and the concept of health were used as theoretical frameworks. The results consist of five themes. The nurse’s experienced role in the meeting with next of kin which showed that the majority of the nurses experienced the meeting with the bereaved next of kin as their responsibility. Emotional stress of the meeting was for example helplessness, stress, failure and guilt. Fear of the next of kin’s possible reactions meant the nurses fear for the reaction from the next of kin. The experience of education and lack of knowledge were considered as an important foundation in the meeting with the next of kin, and The experience of lack of resources that showed a lack of resources and guidelines. Stress and other external factors may affect nurses’ health negatively; the use of different coping strategies can assist the nurse in affectively handling such stress. The nurse is required to be in good health to adequately meet the next of kin and their needs. Training in and knowledge of the meeting with the next of kin can contribute positively towards the nurse’s well-being. / Närstående som drabbas av en smärtsam förlust till följd av ett plötsligt dödsfall upplever sorg, vilket kan resultera i både fysiologiska och psykologiska besvär. Sjuksköterskan är ofta den som möter närstående i den akuta krisen som kan uppstå. Sjuksköterskan upplever mötet med döende patienter som emotionellt påfrestande och kan uppleva en misstro på sin kapacitet. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av mötet med närstående vid plötsligt dödsfall. En litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga studier, fem av kvalitativ design och fyra av kvantitativ design. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL Complete, PubMed och Nursing & Allied Health Source. Copingstrategier och begreppet hälsa användes som teoretisk utgångspunkt. Resultatet består av fem teman. Sjuksköterskans upplevda roll i mötet med närstående där det framkom att sjuksköterskorna upplevde mötet med de plötsligt sörjande närstående som deras ansvarsområde. Emotionella påfrestningar i mötet som exempelvis var hjälplöshet, stress och skuld. Rädslan för närståendes eventuella reaktioner som innebar en rädsla för reaktionen från de närstående. Upplevelsen av bristande utbildning och kunskap som ansågs vara en viktig grund i mötet med närstående och Upplevelsen av bristande resurser som visade på bristande resurser och riktlinjer. Stress och yttre påfrestningar kan påverka sjuksköterskans hälsa negativt och för att hantera detta kan olika copingstrategier användas. För att sjuksköterskan ska kunna möta de närstående på ett adekvat sätt krävs det att hen upplever hälsa. Utbildning och kunskap om mötet med närstående kan bidra positivt till sjuksköterskans välbefinnande och hälsa.

Problemformulering: Hur hanterar konsultchefer på bemanningsföretag arbetet med personalansvar på distans? Syfte: Syftet med studien är att skildra hur personalansvar på distans hanteras av konsultchefer på bemanningsföretag. Vi vill därmed bidra med kunskap kring hantering av fenomenet personalansvar på distans för verksamma inom bemanningsbranschen. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats. Det empiriska materialet består av personliga intervjuer med sju konsultchefer som representerar sex olika bemanningsföretag. Slutsats: Personalansvaret för konsultchefer är omfångsrikt och skapar utmaningar och problematik till följd av att det är på distans. Hantering av personalansvar på distans sker genom tre huvudsakliga copingstrategier; förtroende, struktur och flexibilitet. Slutligen har en modell  skapats som beskriver konsultchefernas arbetssituation som spindeln i ett skört nätverk. Nyckelord: Personalansvar, distans, personalansvar på distans, hantering, möjligheter, utmaningar, förtroende, struktur, flexibilitet, coping, copingstrategier

I Sverige utförs en stor del av arbetet med våldsutsatta kvinnor av personer som arbetar på olika kvinnojourer. Detta arbete innefattar främst att tillhandahålla stödjande samtal till de våldsutsatta kvinnorna, som ofta kan lida av posttraumatiskt stressyndrom till följd av våldet. Dessa stödsamtal beskrivs i tidigare forskning som påfrestande för de personer som arbetar inom kvinnojouren. Stödsamtal med våldsutsatta kvinnor som lider av posttraumatiskt stressyndrom kan leda till upplevelser av sekundär traumatisering hos den som tar del av kvinnans traumatiska berättelser. Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som arbetar inom kvinnojourer upplever de mentala påfrestningar som arbetet med våldsutsatta kvinnor kan medföra samt hur dessa påfrestningar kan förstås och hanteras. Materialet till denna studie har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem personer som arbetar inom olika kvinnojourer. Materialet har därefter analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. De flesta av intervjupersonerna berättade att de upplevt mentala påfrestningar som till exempel ilska, trötthet, frustration, vanmakt och nedstämdhet till följd av arbetet. Begreppet sekundär traumatisering var relativt okänt för de flesta av respondenterna. Många av dem kunde inte heller säga sig upplevt symtom av sekundär traumatisering till följd av arbetet. Handledning samt stöd från kollegor var viktiga komponenter gällande hanteringen av dessa påfrestningar. Ytterligare ett resultat som framkom var intervjupersonernas inställning till arbetsrollen där respondenterna delade med sig av olika föreställningar om vad arbetsrollen innebär. Av resultatet framgår således att det finns tendenser av mentala påfrestningar som i vissa fall kan förklaras med hjälp av sekundär traumatisering. Olika copingstrategier används för att hantera de påfrestningar som arbetet medför. Arbetsrollen är komplex då den bygger på en historia av en stark ideologisk övertygelse som har sin inverkan på förhållningssättet mellan empati och distans i mötet med den våldsutsatta kvinnan.