Syftet med denna studie har varit att belysa hur föräldrar hanterar och upplever sin vardag då de har barn med diagnosen autism, samt vilket stöd och hjälp barnet och föräldrarna fått. I denna studie har fem intervjuer gjorts med föräldrar som målgrupp. Dessa föräldrar berättar om sina upplevelser av hur deras vardag och familjesituation påverkas och vilket stöd de har fått till följd av barnets funktionsnedsättning. Samtliga intervjupersoner beskriver att barn och ungdomspsykiatrin varit en viktig del vid barnets utredning och därefter har barn- och ungdomshabiliteringen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade tagit över stödet. Till hjälp för att analysera empirin har olika teorier och begrepp använts såsom Cullbergskristeori, coping och Goffmans begrepp om stigma. Resultatet visar att det är stressfullt att ha barn med autism då föräldrarna hela tiden styrs av struktur och planering och att de använder olika strategier för att hantera vardagen. Även okunskap och att förståelsen saknas från omgivningen vilket stressar föräldrarna ännu mera. Det framkommer även att skolan är en stressfaktor då föräldrarna oroar sig över pedagogernas bemötande och de stöd som behöver utformas för att barnet ska kunna få en bra framtid / The purpose of this study has been to highlight how parents deal with and experience their everyday lives when they have children diagnosed with autism; and what support and help the child and the parents got. In the study we have be doing five interviews with the parents as the target group. Those parents tells about their experiences how the everyday life and their family situation is impacted and what kind of support they got because of their child’s disabilities. All of the interviewed parents describes that the Child and Youth Psychiatry has been an important part of the investigation. Thereafter has the ‘Child and Youth Habilitation’ and the ‘Law about support and service to certain disabled’ continued to give support. To analyse the study help has been taken from different theories and concepts, such as the ‘Cullberg crisis theory, coping and Goffmans concepts about stigma. The result shows that it is stressful to have children with autism, because the parents are all the time controlled by structure and planning and that they use different strategies to manage their everyday lives. Ignorance and lack of understanding from the environment is an additional factor of stress for the parents. It is also shown that the school is a stress factor itself due to that the parents need to worry about the educators treatment of their children; and the support that needs to be designed to give the child a good future.

Många klienter som har kommit i kontakt med socialsekreterare har genomgått ett traumasom kan se olika ut. När socialsekreteraren ska ta en del av sin klients redogörelser riskerarsocialsekreteraren att även ta en del av klientens trauma, något som kallas för sekundärtraumatisering. Man kan alltså säga att socialsekreteraren blir traumatiserad av sin klientstrauman. Målet med denna uppsats är att öka förståelsen för hur socialsekreterare uppleveroch hanterar sekundär traumatisering inom socialtjänsten. Inom hanteringen av sekundärtraumatisering kommer även copingstrategier att beröras. Studien har tagits fram med hjälpav tidigare forskning inom sekundär traumatisering samt begreppet copingstrategier. Studiensförfattare har även använt sig av de teoretiska utgångspunkterna och begreppsförklaringarnasekundär traumatisering (trauma stewardship), empati & empatitrötthet, emotional labour,kognitiva scheman och copingstrategier för att analysera resultatet. Datainsamlingen har skettmed hjälp av fem kvalitativa intervjuer där sedan en tematisering har gjorts. Resultaten fråntematiseringen har sedan presenterats i en tabell med hjälp av Framework (se bilaga 3).Uppsatsens resultat indikerar att socialsekreterare upplever stress, ångest, repetitivatankemönster och skillnad i visad empati gentemot klienter i koppling till sitt arbete, möjligensom en konsekvens av att höra klienters traumaberättelser. Upplevelserna kan också förståsvara reaktioner på att arbeta med det egna känslolivet som verktyg. Socialsekreterareanvänder olika copingstrategier för att förebygga försämrat mående som ser olika ut blandmän och kvinnor. Resultaten tyder även på att det finns brist på kunskap och medvetenhetkring begreppet sekundär traumatisering då det är ett begrepp som sällan diskuteras.

Bakgrund: I sjuksköterskans yrke är mötet med döden oundvikligt och det ingår även i sjuksköterskans professionen att vårda döende och också att ta hand om patienterna efter döden. Döden kan ha en positiv eller negativ innebörd och kan vara förknippad med olika känslor såsom medkänsla, sorg och hjälplöshet. Forskning visar att utbildning är viktigt för att få en positiv attityd till döden då attityden kan påverka hur sjuksköterskor vårdar döende patienter. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor hanterar sina känslor vid dödsfall av patienter inom slutenvården. Metod: Denna litteraturstudie är uppbyggd av 10 vetenskapliga artiklar som alla har kvalitativ ansats och är hittade efter specificerad datasökning med hjälp av PEO-modellen i Cinahl och Pubmed. Alla artiklar är kvalitetsgranskade enligt en kvalitetsgranskningsmall för kvalitativa studier utförd av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Efter kvalitetsgranskningen har artiklarna analyserats med hjälp av Popenoes analysmetod. Resultat: I resultatet framkom det att sjuksköterskor bäst hanterar sina känslor som uppstår vid dödsfall av patienter genom rutin och erfarenhet, genom stöd av andra, genom emotionella strategier och genom reflektion. Dessa fyra beskrivningar är också de fyra huvudkategorier som kom fram i resultatet genom analysen och som bäst beskriver sjuksköterskornas sätt att hantera känslor som uppstår vid dödsfall av patienter. Konklusion: Det som hjälpte sjuksköterskor att hantera sina känslor som uppstod när patienter avled var att lära sig att acceptera döden, att prata om döden och att få tid att på olika vis processa de känslor som uppstod när en patient avled. / Background: In the nursing profession, the encounter with death is inevitable and it is also part of the nursing profession to care for the dying and to take care of the patients after they die. Death can have a positive or negative meaning and can be associated with different emotions such as compassion, sadness and helplessness. Research shows that education is important to have a positive attitude towards death as the attitude can affect how nurses care for dying patients. Purpose: To investigate how nurses cope with their emotions in case of death of patients in inpatient care. Method: This literature study is based on 10 scientific articles that all have a qualitative approach and were found after a specified data search using the PEO model in Cinahl and Pubmed. All articles are quality reviewed according to a quality review template for qualitative studies carried out by Swedish agency for health technology assesment and assessment of social services (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering). After the quality review, the articles have been analyzed using Popenoe's analysis method. Results: In the results, it emerged that nurses best deal with their emotions arising from the death of patients through routine and experience, through support from others, through emotional strategies and through reflection. These four descriptions are also the four main themes that emerged in the results and which best describe the nurses' way of dealing with emotions that arise when patients die. Conclusion: It helped nurses to deal with their emotions that arose when patients died by learning to accept death, to talk about death and to have the time to process emotions which occurs when a patient died.

Sammanfattning Bakgrund: Ensamhet i ålderdomen kan innebära en dålig prognos med försämrad fysisk och psykisk hälsa. Olika typer av förluster är faktorer som kan orsaka ensamhet och ökar med en stigande ålder. Vården brister i omhändertagandet av äldre personer som är ensamma i samhället, vilket gör att de inte får den vård de är i behov av. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga upplevelser av ofrivillig ensamhet hos äldre personer Metod: En allmän litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångssätt utfördes. Databassökningarna genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycInfo. Resultat: Ofrivillig ensamhet upplevdes i kontext med ett bristande socialt nätverk, försämrad hälsa och fysisk funktion, förändrad roll, social status och identitet, existentiella aspekter samt i mötet med sjukvården. Upplevelsen av ofrivillig ensamhet var mestadels beskrivet som något negativt där orken att försöka hantera sin situation eller viljan att leva hotades, men kunde även vara något som upplevdes positivt och genererade frihet. Konklusion: Upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre personer visade sig vara komplext med personliga skillnader. Det fanns ett flertal strategier för att hantera ofrivillig ensamhet, men dessa strategier kunde för vissa personer vara otillräckliga. Ofrivillig ensamhet orsakar lidande och sjukvården brister i identifiering och omhändertagandet av äldre personer som upplever ofrivillig ensamhet.

Socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd stöter på risker i sitt arbete som innebär att de tenderar att utsättas för arbetsrelaterat klientvåld mer än andra yrkesgrupper. Syftet har varit att studera upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld bland socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd,hur de har hanterat upplevelserna och hur de har blivit påverkade av dessa. Studien analyserar dimensionen av den geografiska närheten till sina klienter parallellt med arbetsrelaterat klientvåld. Åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd i mindre kommuner. Empirin har analyserats utifrån organisationsteori med inriktning på klientrelationen och organisationskultur samt teori om copingstrategier. Upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld presenteras i termer av våld, hot och trakasserier. Resultatet presenterar att våld är tämligen ovanligt förekommande bland socialsekreterarna, medan hot och trakasserier tenderade att vara vanligt förekommande. Studien fann 16 olika copingstrategier som användes för att hantera upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld. Copingstrategierna delades in i problemfokuserade och emotionsfokuserade. Upplevelsen av arbetsrelaterat klientvåld påverkade socialsekreteraren genom att de ändrade sitt arbetssätt och blev avvaktande i sin yrkesroll. Privatlivet påverkades genom att socialsekreteraren undvek lokala platser för att inte träffa på klienten, fick med sig upplevelserna hem där obehaget överfördes till deras familjer. Resultatet fann att den geografiska närheten till sina klienter i relation till arbetsrelaterat klientvåld gör att upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld förstärks. Arbetsrelaterat klientvåld är normaliserat inom organisationen. Organisationen saknar tydliga gränser för vad som klassificeras som arbetsrelaterat klientvåld. Det resulterar i att socialsekreterare inte rapporterar klientvåld som de anser är icke acceptabelt.

Bakgrund: Glaukom är en ofta odiagnostiserad sjukdom som kan leda till blindhet. Patienter med glaukom har ofta begränsad kunskap om sjukdomen, svårigheter med följsamhet till behandlingar och kan drabbas av psykisk ohälsa. Glaukom drabbar individen, sjukvården och samhället ekonomiskt. Prevalensen av glaukom förväntas att öka i takt med att världens befolkning blir allt äldre. Det finns behov av mer kunskap om erfarenheter från patienter med glaukom för att utveckla vården av dem.    Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att leva med glaukom.   Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ design och induktiv ansats.     Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna är 1. Patienternas kunskap och erfarenheter av glaukom, 2. Patienternas erfarenheter av glaukomsjukvården och compliance, 3. Sjukdomens påverkan på patienternas dagliga liv och 4. Patienternas copingstrategier. Resultatet visade att både den psykiska och fysiska hälsan kunde påverkas på olika sätt hos individer med glaukom. Många av deltagarna hade låg eller ingen kunskap om glaukom innan de fick diagnosen. Ögonsjukvårdspersonalen spelade en viktig roll gällande information om sjukdomen både till patienterna och deras anhöriga. Ekonomiska hinder och vissa rutiner inom ögonsjukvården försvårade både compliance (följsamhet) och hantering av sjukdomen hos deltagarna.    Slutsats: Förståelse för erfarenheter från patienter med glaukom kan bidra till förbättrad sjukvård och ökad följsamhet till behandling genom personcentrerad sjukvård. Detta kan leda till förbättrad livskvalitet för patienterna och en mer hållbar sjukvård. / Background: Glaucoma is an often undiagnosed disease which can lead to blindness. Patients with glaucoma often have limited knowledge about the disease, difficulties with compliance and may suffer from mental illness. Glaucoma affects the individual, healthcare, and society financially. The glaucoma prevalence is expected to increase as the world's population ages. There's a need for more knowledge about the experiences of  patients with glaucoma to develop their healthcare.   Aim: To describe patients' experiences of living with glaucoma.   Methods: A systematic literature review with qualitative design and inductive approach.    Results: The study resulted in four main categories and eleven subcategories. The main categories are 1. The patients' knowledge and experiences of glaucoma, 2. The patients' experiences of glaucoma healthcare and compliance, 3. The impact of the disease on the patients' daily lives and 4. The patients' coping strategies. The result shows that both mental and physical health could be affected in different ways in individuals with glaucoma. Many participants had a lack of knowledge about glaucoma before the diagnosis. The healthcare staff play an important role for the patients and their relatives in providing information about glaucoma. Costs and certain clinic constraints made it difficult for the individuals to comply and manage the disease.    Conclusion: An understanding of experiences of patients with glaucoma can contribute to improved healthcare and increased compliance through person-centered healthcare. This can lead to improved quality of life for the patients and more sustainable healthcare.

Att delta i en klinisk läkemedelsstudie kan ge bättre effekt på patientens cancer men patienten måste vara medveten om att effekten kan bli begränsad eller helt utebli. Patientens egen berättelse om sin hälsa och livskvalitet är viktig information och den bidrar till den helhetsbedömning som forskningssjuksköterskan gör av patientens hälsa under behandlingen. Syftet med detta arbete är att skapa en övergripande sammanställning av hur vuxna cancerpatienter upplever deltagande i kliniska läkemedelsstudier. Detta arbete är genomfört som en systematisk integrativ litteraturöversikt. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, Cinahl samt Web of Science under hösten 2022 och resulterade i totalt 3732 artiklar. Efter kvalitetsgranskning och systematisk urvalsprocess inkluderades nio artiklar, sju med kvalitativ ansats och två med kvantitativ ansats. Dataanalysen utfördes som tematisk analys. Resultatet visar att patienter som deltar i kliniska läkemedelsstudier ansåg att det var viktigt att ha fungerande sociala relationer. Det var värdefullt med en lyssnande och engagerad studiepersonal. Förutom det primära målet att bli frisk, var viljan att hjälpa andra en drivkraft för att delta. För att klara av vardagen var olika copingstrategier viktiga. Hopp var den viktigaste av alla copingstrategier. Ett annat resultat var att patienterna också kände oro över sin situation. Slutligen framkom det att livskvaliteten försämrades i början av behandlingarna för att därefter förbättras över tid. Slutsatsen är att patienterna blir hjälpta av om de hittar copingstrategier för att behålla livskvaliteten. En av forskningssjuksköterskans viktigaste uppgifter är att stödja, lyssna och hjälpa patienten genom behandlingen genom att hitta de copingstrategier som ger patienten möjlighet att behålla eller återfå livskvaliteten.

There are around 90 000 deaths annually in Sweden, it is not unusual for nurses to encounter death in their work. Death can evoke many strong emotions; it is therefore of great importance that nurses’ can cope with their emotions. The aim of this study was to explore nurses' experiences in coping with their own emotions from patient deaths in inpatient care. The study was conducted as a literature-based study based on qualitative research. Ten articles from the databases Cinahl and PubMed, published 2013-2023 in English were included. The articles were analyzed using Friberg’s (2022) five step process. Two main themes were identified: coping strategies in case of death and aspects influencing the coping of emotions. The results showed that nurses coped with their emotions using different coping strategies which could be divided into three subthemes: coping with emotions through practical problem-solving, coping with emotions through distraction and coping with emotions by changing perspective. The results also showed that cultural and religious aspects affected the nurses coping, in both positive and negative ways. Some nurses found ways to cope with their emotions after they had gained experience within the field of deaths, while other nurses didn’t and expressed a feeling of not having enough knowledge about how to cope with their emotions. Therefore, nurses need education on how to cope with their feelings that occur in difficult situations such as deaths. / I Sverige dör omkring 90 000 personer årligen. Sjuksköterskor som jobbar inom slutenvården kan stöta på både oväntade och förväntade dödsfall i sitt arbete och behöver därför kunna hantera känslor som uppstår i samband med dödsfall. I studien beskrivs olika lagar och föreskrifter att förhålla sig till när ett dödsfall inträffar. För att hantera känslor som uppstår kan olika copingstrategier tillämpas, dessa kan delas in i tre grupper; problemfokuserade, emotionsfokuserade och meningsskapande copingstrategier. Sjuksköterskors ansvar kring dödsfall handlar om att respektfullt omhänderta patienten och anhöriga på ett professionellt sätt. Sjuksköterskor ska även förhålla sig till International Council of Nurses (ICN) etiska kod för sjuksköterskor. ICN:s etiska kod beskriver principer och värderingar vilket sjuksköterskor bör följas för att främja hög kvalitet, säkerhet och omsorg i vården. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter kring hantering av egna känslor vid dödsfall av patienter inom slutenvården. Resultat visade att de flesta sjuksköterskor hanterade sina känslor genom att tillämpa olika copingstrategier, vilka var; att hantera känslor genom praktiska lösningar på problemet, att hantera känslor genom avledning och att hantera känslor genom att ändra perspektiv. Religiösa och kulturella aspekter visade sig påverka sjuksköterskors hantering av känslor, det underlättade för vissa och försvårade för andra. En annan aspekt som påverkade hanteringen var sjuksköterskors tidigare erfarenheter, där resultatet visade att en längre erfarenhet oftast underlättade för hanteringen. I resultatet framkom det att de flesta sjuksköterskor uttryckte en känsla av att de inte hade nog med kunskap i hur de skulle hantera känslor som uppstod vid dödsfall. Detta examensarbete genomfördes som en litteraturbaserad studie med grund i befintlig kvalitativ forskning, där tio vetenskapliga artiklar valdes ut. Baserat på resultatet kunde slutsatsen dras om att det fanns en brist i sjuksköterskors kunskap om hur de skulle hantera sina egna känslor. Konsekvenserna av att detta kunde påverka patienters omvårdnad negativt och orsakade problem såsom utmattningssymtom för sjuksköterskor.

Syftet med den här studien är att, via en forskningsöversikt, besvara frågorna om vilkaförsvårande respektive underlättande faktorer det finns för äldre våldsutsatta kvinnor attlämna ett våldsamt parförhållande. De teoretiska utgångspunkterna är ålderism, makt ochcopingstrategier. Resultaten visar att manipulation, kontroll, begränsning av socialt umgänge,kontroll över ekonomin och begränsning av rörelsefriheten är partnerns sätt för att ökakvinnans eftergivenhet och tillgivenhet. De underlättande faktorerna är familjemedlemmarsom ger stöd till kvinnan, kvinnans egen förmåga att finna copingstrategier och när samhälletger strategier för att kvinnan ska kunna lämna. Ålderismen visas bland annat genom attsamhället har stereotypa föreställningar om äldre och att ålderismen är implementerad i såvälhälso- och sjukvård som i det sociala arbetet. Detta försvårar att äldre kvinnor får den hjälpde skulle behöva. Makt kan ses från flera perspektiv; våldsutövarens makt mot den äldreutsatta kvinnan, samhällets makt och kultur. Copingstrategier kan bidra till att den äldrevåldsutsatta kvinnan lägger gränser eller förklaringar i relationen och samtidigt stärkskvinnan emotionellt. Copingstrategier kan å andra sidan bli en försvårande faktor till att äldrevåldsutsatta kvinnor stannar kvar i parförhållandet.Titel: Att som äldre kvinna lämna ett våldsamt förhållande.Författare: Elin Allbrand och Ann-Sofie Gripenberg

Bakgrund Smärta som varar längre än tre månader klassas som långvarig. Denna smärta kan leda till funktionsnedsättning och ökar behovet av vård och sjukskrivning. Långvarig smärta påverkar personer fysiskt och psykosocialt. Det kan leda till ångest och depression. Copingstrategier är de metoder som en individ kan använda sig av för att hantera sin smärta. Syfte Syftet var att belysa erfarenheter av copingstrategier hos patienter med långvarig smärta. Metod Designen för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt. Litteratursökningarna gjordes i databaserna PubMed, PsycInfo och CINAHL. De 12 artiklar som inkluderades i resultatet granskades med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Den dataanalysmetod som användes i denna litteraturöversikt var en integrerad analys. Resultat Resultatet delades in i tre huvudkategorier: fysiska copingstrategier, mentala copingstrategier och sociala copingstrategier. De huvudfynd som hittades var att träning som copingstrategi kunde vara mycket hjälpsamt för smärthantering men kunde även leda till ökad smärta och ångest. Vila och planering gjorde mycket för patienters energi. Andlighet och inställning bidrog till en ökad acceptans. Relationer, emotionellt stöd och sysselsättning visade sig vara effektiva copingstrategier. Slutsats Många olika typer av copingstrategier användes av patienter, men det framkom att ingen copingstrategi passade alla. Denna litteraturöversikt visade att det kan vara svårt för vården att rekommendera copingstrategier. Dock visade det sig att en sjuksköterska behöver vara lyhörd i mötet med patienter med långvarig smärta och bör kunna förmedla kunskap kring copingstrategier. Vidare kan sjuksköterskan fungera som stöd och guida patienter till att hitta de strategier som fungerar för dem. / Background Pain that lasts longer than three months is classified as chronic. This pain can lead to disability and increases the need for healthcare and sick leave. Chronic pain can affect individuals physically and psychosocially. It can lead to anxiety and depression. Coping strategies are the methods an individual can use to manage their pain. Aim The aim was to illustrate experiences of coping strategies in patients with chronic pain. Method The design of this study was a non-systematic literature review. Literature searches were conducted in the databases PubMed, PsycInfo, and CINAHL. The 12 articles included in the result were reviewed using the assessment tool from Sophiahemmet University. The data analysis method used in this litterature review as an integrated analysis. Results The results were divided into three main categories: physical coping strategies, mental coping strategies and social coping strategies. The key findings were that exercise as a coping strategy could be very helpful for pain management but could also lead to increased pain and anxiety. Rest and planning significantly benefited patients' energy. Spirituality and mindset contributed to increased acceptance. Relationships, emotional support, and employment were shown to be effective coping strategies. Conclusions Many different types of coping strategies were used by patients, but it emerged that no coping strategy suited everyone. This literature review showed that it can be challenging for healthcare providers to recommend coping strategies. However, it was found that a nurse needs to be responsive in the encounter with a patient with chronic pain and should be able to convey knowledge about coping strategies. Furthermore, the nurse can serve as a support and as a guide to aid patients in finding the strategies that work for them.