<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><strong>Syfte:</strong> Att få en fördjupad förståelse av hivsmittades erfarenheter av hur det är att leva med sjukdomen i Sverige.</p><p><strong>Bakgrund:</strong> Sedan mitten av 1990-talet definieras hiv som en kronisk sjukdom till följd av bromsmedicinernas utveckling. Detta betyder att de som drabbas måste lära sig att leva med sjukdomen samt hantera omvärldens reaktioner och värderingar som kan vara av diskriminerande/stigmatiserande karaktär.</p><p><strong>Design:</strong> En intervjustudie med kvalitativ ansats som utfördes under 2009.</p><p><strong>Metod:</strong> Nio hivsmittade personer intervjuades och dessa intervjuer analyserades genom att tillämpa Grounded Theory.</p><p><strong>Resultat:</strong> Resultatet synliggör hivsmittades erfarenheter av hur det är att leva med sjukdomen. Fyra kategorier framkom ur analysen; <em>En livssjukdom</em>, <em>Omgivningens förhållningssätt till sjukdomen</em>, <em>Reglerad och spontan diskriminering</em>/<em>stigmatisering</em> samt <em>Strategier vid diskriminering</em>/<em>stigmatisering. </em>Dessa kategorier<em> </em>kunde samtliga relateras till en övergripande kategori; <em>En kamp för livet</em>.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Studien har synliggjort att livet för hivsmittade kompliceras av psykosociala faktorer, bromsmedicinernas biverkningar och av den diskriminering/stigmatisering som de erfar. Beroende på vilka copingstrategier som de tillämpar för att hantera sin livssituation, har betydelse för deras hälsa och välbefinnande.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Aim:</strong> To get a deeper understanding of HIV-infected peoples experiences on how it is to live with the illness in Sweden.</p><p><strong>Background:</strong> HIV defines as a chronicle disease since the mid-1990s due to the medical development. As a result people that get infected have to carefully manage the illness and also cope with the surrounding world’s reactions and values that can be of discriminating/stigmatised nature.</p><p><strong>Design</strong>: A qualitative interview study undertaken during 2009.</p><p><strong>Method:</strong> Nine HIV-infected people were interviewed and the interviews were analysed using Grounded Theory.</p><p><strong>Findings:</strong> The findings visualized HIV-infected people’s experiences on how it is to live with the illness. Four categories emerge from the analyses; <em>A lifeillness</em>, <em>Surrounding attitudes toward the illness</em>, <em>Regulated and spontaneous discrimination/stigmatisation</em> and <em>Strategies due to discrimination/stigmatisation</em>. These categories could all be related to one all-embracing category; <em>A struggle for life</em>.</p><p><strong>Conclusion:</strong> The study has shown that psychological factors, the side effects caused by the medications and the discrimination/stigmatisation that they experience, complicate life for HIV-infected people. Depending on what kind of coping strategies they conform to handle circumstances of their life, invariably have consequences of their health and well-being.</p>

Denna studie ville belysa en specifik grupps livsföring bland personer med funktionshinder nämligen de som inte kan föra sin egen talan. Området utforskades genom intervjuer med föräldrar. Syftet var att öka kunskapen om hur föräldrar till personer med flerfunktionshinder bemästrar sin situation. Frågeställningarna var dels hur föräldrarna uppfattade omgivningens stöd och stress, vad de tyckte om ett normalt liv och hur de bedömde samhällets insatser, dels deras syn på barnets autonomi och betydelsen av deras makt i relation till barnet. Studien hade en kvalitativ och fenomenologisk ansats och användes som metod. Resultatet visade att merparten av föräldrarna utvecklade aktiva copingstrategier för att anpassa sig till situationen även om de led av en kronisk sorg. Omgivningens stöd minskades med tiden. Föräldrarna tyckte inte att deras barn lever ett normalt liv men ett värdigt liv. De var nöjda med samhällsinsatserna men kommunala neddragningar kunde ibland hämma familjens möjligheter. Samtidigt som de var nöjda med personliga assistenters insatser hade de problem med enskildheten i hemmet. Föräldrarna bevakade barnets självbestämmande genom att kämpa för deras rättigheter. Föräldrarnas makt över dessa barn kunde förstås som ett positivt element vilket hjälper dem att organisera barnets vardag och lösa konflikter.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka relationer mellan subjektivt välbefinnande, optimism och copingstrategier. Ett ytterligare syfte var att undersöka eventuella skillnader mellan män och kvinnor angående dels vilka copingstrategier som används, dels skillnader i sambandet mellan copingstrategier, optimism och subjektivt välbefinnande. Studien var baserad på ett stickprov med 106 studenter på grundnivå i olika ämne vid en högskola. Kortversioner av frågeformulären som mäter copingstrategier, optimism och subjektivt välbefinnande delades ut och besvarades enskilt. En multipel korrelationsanalys visade på en modell i vilken coping och optimism förklarade 20% av variansen i subjektivt välbefinnande. Vidare visade resultatet att det inte finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller subjektivt välbefinnande och optimism. Däremot fanns det könsskillnader angående emotionellt stöd, instrumentellt stöd, ventilering av känslor och humor. Copingstrategier medierade inte effekterna av optimism på subjektivt välbefinnande. Subjektivt välbefinnande påverkas till stor del av individens syn på framtiden och livet.

No description available.

Studiens syfte har varit att beskriva och analysera hur kuratorer vid psykosociala enheter inom primärvården hanterar sina känslor i patientarbetet. En kvalitativ forskningsmetod har genomförts med hjälp av intervjuer med fyra kuratorer vid tre olika psykosociala enheter inom primärvården. Resultatet har analyserats utifrån copingteori och existentiell teori. Resultaten visar att respondenterna använder sig av copingstrategier såsom att söka kunskap, söka lösningar, stöd och vägledning och upphäva stundens allvar i form av humor för att hantera känslor i patientarbetet. Dessutom förlitar respondenterna sig till sin kunskap och erfarenhet inom kuratorsyrket. De använder sig dessutom av reflektion och stöd av vissa kolleger som de känner sig trygga med. Vid sidan av copingstrategier använder sig respondenterna av existentiellt perspektiv i form av att finna mening, sammanhang och värde av sin handling i patientarbetet. Respondenter har beskrivit att deras ödmjukhet och empati till människor har fördjupats i samband med patientarbetet. De har även i samband med patientarbetet fått ökad medvetenhet för människans sociala sammanhang. Detta har därför påverkat deras inställning till egen livssituation och människor. De upplever även att vardagslivet har påverkats av patientarbetet. Respondenterna anser att det därför är viktigt att upprätta tydliga gränser mellan arbete och fritid för att orka med patientarbetet. Därför gör de fritidsaktiviteter som är roliga och avkopplande.

Syftet med denna studie var att undersöka hur proffessionstillhörighet och antal copingstrategier respondenterna använder, påverkar skattad stress samt att studera hur arbetsfaktorer påverkar skattad stress. Totalt 84 personer, inom samma organisation, fördelade över två avdelningar med olika arbetsuppgifter - besvarade en enkätundersökning, om stress, coping och arbetsfaktorer. Resultatet av undersökningen visar på en tendens att de respondenter som använder sig av ett fåtal copingstrategier har en lägre skattad stressnivå, (borderline-signifikans), samt att avdelning inte påverkar antalet använda copingstrategier (dvs. ingen interaktionseffekt mellan antalet använda copingstrategier och avdelning). Resultatet visar även att arbetsfaktorerna, vilka delades upp i fyra kategorier; otydlig organisation och konflikter, individuella krav och engagemang, inflytande på arbetet samt konflikt mellan arbete och fritid, predicerar den skattade stressnivån och speciellt individuella krav och engagemang var den kategori som påverkade den skattade stressnivån.Nyckelord: / The purpose of this study was to examine how profession and number of coping strategies used by the respondents affected the estimated stress level and to study the impact on estimated stress level of work factors. 84 persons within the same organization, allocated over two different departments, with different tasks - responded to a survey, about stress, coping and work factors. The results of this study showed a tendency that people who use few coping strategies, showed a lower level of estimated stress (borderline significance), and the number of used coping strategies do not depend on department (i.e. there were no interaction effect between the number of used coping strategies and department). Furthermore, the result showed that work factors, which were categorized into four groups; vague organization, individual demands and commitment, influence over work, and conflict between work and spare time, predict the estimated stress level, especially the individual demands and commitment category affected the estimated stress level.

I denna uppsats undersöks hur polisers känsloarbete ser ut i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, samt vilka copingstrategier poliserna använder för att handskas med de känslor som uppkommer under och efter mötet. Studiens teoretiska ramverk innefattar teorier inom emotionssociologi samt psykologiska teorier kring copingstrategier. Datainsamling har genomförts av författaren enbart för denna studies syfte. Den består av kvalitativa tematiskt öppna intervjuer med sex poliser från tre olika polisdistrikt i och runt Stockholm. Studiens utgångspunkt är fenomenologisk, vilket i denna studie innebär att det är polisernas perspektiv och meningsskapande som står i centrum för förståelsen av deras känsloarbete. Enligt fenomenologisk syn är denna förståelse alltid beroende av forskarens tolkningar utifrån den kunskap hon redan har på området och således är forskaren med och skapar empirin. Resultaten visar att det känsloarbete poliserna gör är i linje med vad tidigare forskning visat. Poliserna följer rådande känsloregler, som framförallt inbegriper att hålla en emotionell distans i förhållande till de utsagor de får ta del av, genom att undertrycka eller framkalla opassande respektive passande känslor. Känsloreglerna skiljer sig åt beroende på situationen som polisen befinner sig i. Ibland passar det att undertrycka till exempel ilska, medan det i andra situationer behöver framkallas ilska och bestämdhet. Generellt kan sägas att de rådande känsloreglerna är att inte visa för mycket ilska, utan att visa ett sorts lugn för att kvinnorna ska känna sig trygga i mötet med polisen. Copingstrategier som används är till exempel aktiva som socialt stöd och passiva som undvikande av tankar och kan till viss del kopplas till tidigare forsknings copingstrategier. Även nya strategier, ge tankarna utrymme samt uppföljning har identifierats i analysen av empirin. Titeln på rapporten är ett citat från en polis som intervjuats i studien och ger en sammanfattad bild av polisers krävande känsloarbete när de möter våldsutsatta kvinnor. Deras känsloarbete innefattar att inte bli för känslomässigt engagerade för att de ska klara av att utföra sitt arbete. Men som citatet visar går det inte att helt isolera sig från sina känslor när man möter människor i kris. Det finns ingen som inte blir berörd.

Bakgrund:Bröstcancer är den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor i Sverige, då omkring 7000 diagnostiseras varje år. Att få en sådan diagnos kan för många yttra sig väldigt chockartat. För att kunna hantera situationen finns det en rad olika faser individen måste ta sig igenom, detta görs med hjälp av olika copingstrategier. Syfte: Syftet med studien var att undersöka kvinnors olika copingstrategier vid bröstcancer. Metod: En litteraturstudie genomfördes där 14 empiriska studier användes. Resultat: Resultatet av studierna visade att det fanns många olika sätt att hantera sin bröstcancer på, en del kvinnor valde att acceptera och andra att förneka. Humor och religion styrkte en del kvinnor och socialt stöd var för de flesta ett viktigt redskap. För att skapa kontroll i sitt liv av det påverkbara så valde kvinnorna att aktivt delta i sin sjukdom och aktivera sig på alla möjliga sätt. Många kvinnor ville kämpa och försökte också att hålla sig positiva. Diskussion: Utifrån resultatets fynd diskuterades eventuella skillnader och likheter gentemot olika teoretiker. Däribland Antonovsky, Folkman och Lazarus och även Carver. Detta gjordes för att lättare kunna förstå och se ett samband mellan beteende och individ. Slutsats: Slutsatsen var att alla kvinnor har sitt eget sätt att hantera sin sjukdom och att detta måste ta hänsyns till. Vårdgivare måste ha en stor förståelse för detta och kan eventuellt tillämpa olika mätinstrument för att utvärdera sin patients befintliga läge i den stressfulla situationen. / Background:Breast cancer is the most common cancer affecting women in Sweden, where around 7000 are diagnosed each year. Making such a diagnosis can be very shocking. In order to handle the situation, there are a number of different stages the individual must go through, this is done by using various coping strategies. Aim: The aim of this study was to explore women’s different coping strategies in breast cancer. Method: A literature review was conducted in which 14 empirical studies were used. Results: Results of the studies showed that there were many ways to manage their breast cancer, some women chose to accept and others deny. Humor and religion substantiate some women and social support was the most important tool. In order to establish control in their lives women chose to actively participate in their illness and become active in every possible way. Many women wanted to fight and tried to stay positive. Discussion: Based on the result’s findings were discussed any differences and similarities to some different theorists. Including Antonovsky, Folkman and Lazarus, and even Carver. This was done to better understand and see a connection between behaviour and the individual. Conclusion: The conclusion was that all women have their own way to handle the disease and that this must be considered. Caregivers must have a strong understanding of this and may apply different instruments to assess their patient’s existing position in the stressful situation.

Långvarig muskuloskeletal smärta är ett stort problem bland Sveriges befolkning idag. Vid långvarig muskuloskeletal smärta behövs copingstrategier för att möjliggöra hanteringen av smärtan. Vilka strategier en individ använder sig av är beroende på individens livshistoria. Det är av vikt att sjuksköterskan har ett holistiskt synsätt för att kunna ge stöd åt individen vid valet av copingstrategier. Syftet med litteraturstudien var att identifiera copingstrategier hos individer med långvarig muskuloskeletal smärta. I studien ingick 12 vetenskapliga artiklar varav 9 kvalitativa och 3 kvantitativa. Det framkom att individer med långvarig muskuloskeletal smärta använde sig av många olika copingstrategier som ingick under att förneka och acceptera, vilket kunde leda till misslyckad anpassning eller anpassning. Strategier vid acceptans och förnekande fungerade som redskap för individer med långvarig muskuloskeletal smärta vid coping. Synen på människan ska vara holistisk och sjuksköterskans omvårdnad ska fungera som ett stöd för individer med långvarig muskuloskeletal smärta vid valet av copingstrategier. Inga studier belyste betydelsen av sjuksköterskans omvårdnadsarbete vid individens val av copingstrategier. Mer forskning kring vad en sjuksköterska gör för att möjliggöra coping och utvecklingen av copingstrategier för individer med långvarig muskuloskeletal smärta efterlyses. / Chronic musculoskeletal pain is a big problem among the Swedish population today. To enable the management of the chronic musculoskeletal pain there is a need of coping strategies. What strategies an individual uses is depending on the individual’s story of life. It is important that nurses have a holistic approach to support individuals in the selection of coping strategies. The purpose of the literature study was to identify coping strategies in individuals with chronic musculoskeletal pain. In this study 12 research articles were included, of which 9 were qualitative and 3 were quantitative. The result showed that individuals with chronic musculoskeletal pain used many different coping strategies that were included in denial and acceptance, which could lead to failed adaptation or adaptation. Strategies for acceptance and denial functioned as coping tools for individuals with chronic musculoskeletal pain. Nurses’ care should act as a support for individuals with chronic musculoskeletal pain in the choice of coping strategies and perception of the human being should be holistic. No studies revealed the importance of the nurse's care work in the choice of coping strategies. More research is desirable on what nurses need to do, to enable individuals to cope and develop coping strategies.

Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur sjuksköterskan kunde stödja barn vid smärta, vilka copingstrategier barn använde sig av när de upplevde smärta och hur sjuksköterskan genom samverkan med föräldrarna kunde stödja barnet vid smärta. Metoden som användes för att göra denna studie var deskriptiv systematisk litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Elin@Dalarna och Blackwell Synergi. Sökorden som användes var children, pain, coping, care, parent, pain management, nursing, pediatric, dental care, qualitative och quality of life. Materialet i litteraturstudien har begränsats till 22 artiklar som har granskats efter mallar. Resultatet av studien visade att sjuksköterskan bör ha god kontakt med barnet för att kunna stödja det i sin smärtupplevelse. Sjuksköterskan använde oftast farmakologiska medel för att lindra barnets smärta, men även icke-farmakologiska metoder för att stödja barnet vid smärta. Olika metoder användes, som till exempel att distrahera barnet. De olika copingstrategier barnen använde sig av vid smärta var att leka, kramas, måla, blunda, tänka på något annat och avslappning. När barnet kände att de kunde hantera sin smärta så upplevde de högre livskvalitet. Föräldrarnas närvaro påverkade barnets smärtupplevelse på ett positivt sätt. Föräldrarna upplevde att de inte hade fått tillräckligt med information om sina barns smärtupplevelse. Föräldrarnas samverkan var en naturlig del i smärtbehandlingen.