Bakgrund: Hjärtstopp på barn är ovanliga larm som ambulanssjuksköterskor kan behöva ställas inför. Inför dessa larm behöver ambulanssjuksköterskor förbereda sig utifrån den information som ges av SOS. Ambulanssjuksköterskor har ett stort ansvar eftersom rollen innebär den högsta medicinska kompetensen i ambulansen. Att vårda ett barn med hjärtstopp kan ge starka reaktioner hos ambulanssjuksköterskor och reaktionerna behöver bearbetas för att minska risken för psykisk ohälsa.  Motiv: Studiens strävan är att ge en djupare förståelse av svårigheter ambulanssjuksköterskor ställs inför, deras tankar och känslor under och efter dessa larm samt se hur de hanterar dessa reaktioner. Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter av larm som berör barn med hjärtstopp. Metod: Studien har en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård. Med induktiv ansats utfördes en kvalitativ innehållsanalys av datan från intervjuerna. Resultat: Analysen belyser fyra kategorier av erfarenheter: “Förberedelser inför hjärtstopp”, “Rollen som medicinskt ansvarig”, “Utföra HLR på barn” och ”Bearbetningen när insatsen är över”. Konklusion: Studien belyser betydelsen av utbildning, riktlinjer och information från SOS alarm för att ambulanssjuksköterskor ska kunna förbereda sig inför ankomst till ett barn med hjärtstopp. Rollen som medicinskt ansvarig kan underlättas genom delat ansvar, beslutsstöd och copingstrategier. HLR-arbetet upplevs gå bra att utföra men vara stressande och kunna leda till starka känslor och reaktioner. När insatsen är över behöver ambulanssjuksköterskor stöd från kollegor, chef och stödåtgärder. Studien belyser erfarenheter som kan ge både nya och erfarna ambulanssjuksköterskor en insikt i vad det innebär att vårda ett barn med hjärtstopp och arbetsgivare en förståelse för sin roll vid dessa larm.

No description available.

Bakgrund: Brist på resurser, långa arbetspass samt övertid skapar stressade situationer för sjuksköterskan. Arbetsrelaterad stress kan resultera i felaktiga beslut, bristfällig koncentration samt risk för patientens säkerhet. Copingstrategier har visats vara effektivt för sjuksköterskans stresshantering. Genom det salutogena perspektivet kan vi förstå personliga styrkor, generella motståndsresurser (GMR), vilka möjliggör framgångsrik hantering av stressorer.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans egna resurser samt copingstrategier för hantering av arbetsrelaterad stress inom somatisk sjukvård.   Metod: Vi genomförde en litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar.   Resultat: I resultatet beskrevs tre kategorier: Att skapa kontroll innefattade hur sjuksköterskor arbetar med planering, prioritering och problemlösning. Att skapa kontroll handlade även om sjuksköterskans hantering av egna känslor, handlingar och tankar. Att söka stöd handlade om hur sjuksköterskan sökte stöd från kollegor, vänner eller högre makter. Personliga egenskaper hos sjuksköterskan innefattade sjuksköterskans egna resurser i form av styrkor och förmågor.   Slutsats: Genom copingstrategier kunde sjuksköterskor påverka GMR positivt och styrka känsla av sammanhang (KASAM). De copingstrategier sjuksköterskor använde mest var planerad problemlösning, söka stöd från andra och självkontroll. Att styrka KASAM genom effektiva copingstrategier kan underlätta sjuksköterskors stresshantering och i förlängningen öka förmågan att utföra ett gott arbete med högre patientsäkerhet.

Till följd av den tilltagande psykiska ohälsan kan ett preventiv tillvägagångssätt inom arbetsplats och företagshälsovård implementeras för att förebygga psykisk ohälsa hos individ, vilket ger effekt på både företag och samhälle. Den arbetsterapeutiska professionens kunskap har visat på positiv inverkan gällande att minska det mänskliga lidandet samt samhälleliga kostnader. Trots detta är företagshälsovård till stor del en outforskad arena för arbetsterapi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutiska och/eller aktivitetsinriktade interventioner riktade mot psykisk ohälsa på arbetsplatser.   Metod: Scoping review valdes för att kartlägga samt sammanfatta artiklar inom det aktuella fokusområdet. Resultat: Resultatet visar att arbetsterapeutiska interventioner kan motverka och agera preventivt mot psykisk ohälsa och förbättra arbetsmiljön på arbetsplatsen. Artikelresultatets interventioner är uppdelat efter en tematisk analys och redovisas i teman; arbetsplatsåtgärder och individens kontroll och vilja till förändring för att skapa balans mellan arbete och vardag. Slutsats: Detta examensarbete visar på att professionens kunskaper inom balans och aktivitetsinriktade interventioner, preventivt och förebyggande mot återinsjuknande, kan användas för att verka mot psykisk ohälsa samt förbättra miljön på arbetsplatsen.

Syftet med studien var att ta reda på vad patrullerande poliser upplever som stressande och hur de hanterar stress i sitt arbete. För att kunna besvara syftet användes en metod i form av semistrukturerade intervjuer där fem aktivt patrullerande poliser deltog. Analysen av de insamlade intervjuerna genomfördes en kvalitativ innehållsanalys där det insamlade materialet kategoriserades och olika teman identifierades, de viktigaste meningarna valdes sedan ut som var direkt kopplade till syftet med studien. Resultatet visade att de främsta stressfaktorerna som de patrullerande poliserna upplevde var: Tidspress och personalbrist, vapenhantering samt hemarbete. Vidare var de viktigaste copingstrategierna för att hantera dessa: Socialt stöd från familj och kollegor, vägledning från chefer samt andningsövningar från yogaträning. Cheferna skulle kunna försöka vara mer närvarande i de patrullerande polisernas ärenden för att lättare ge dem det stöd de behöver. Slutsatsen var att det finns olika sätt att hantera stress och det är viktigt att ta lärdom av kollegor, hur de på bästa sätt hanterar stressiga situationer. Det är också viktigt att fortsätta vidare med forskningen, för att ta reda på vilka copingstrategier som är effektivast för att hjälpa patrullerande poliser med att hantera sin stress.

Syftet med studien är att få en större förståelse och fördjupad kunskap för hur socialarbetare inom barnskyddsarbete i Sverige uppfattar att deras arbetsmiljö påverkar deras psykiska hälsa. Den metodologiska utgångspunkten är av kvalitativ ansats med hermeneutisk forskningsansats där semistrukturerade intervjuer tillämpats. I studien har vi utgått från Karasek och Theorells (1990) teori om krav-kontroll och stödmodellen samt Antonovskys (2005) teori om KASAM. Studiens viktigaste resultat visar på att en god relation till chef och samordnare gör det möjligt för socialarbetarna att känna en trygghet på arbetsplatsen. Vidare så anses det kollegiala stödet som viktigt i hantering av den arbetsbelastning som är periodvist hög eller ständigt hög i vissa fall. Vidare visar resultatet att de olika verksamheterna är bra på att strukturera upp personalmöten, handledning och ärendekonferenser där arbetslaget får möjlighet att diskutera och ventilera om eventuella oenigheter i arbetslaget, otydliga arbetsuppgifter, arbetsbelastning och svåra ärenden. Vidare visar resultatet att den egenvårdpraxis som socialarbetarna använder sig av främst är träning, att endast jobba på utsatta tider samt att göra saker som socialarbetarna tycker är kul på fritiden exempelvis umgås med familj eller utföra olika fritidsaktiviteter. Slutsatserna av studien visar på att det kollegiala stödet och stöd från chef/samordnare är en viktig faktor som stärker i arbetet när arbetsbelastningen är hög. En annan slutsats visar på handledning anses vara en viktig del av socialarbetarnas arbete dels för reflektion, råd & stöd samt konfliktlösningar inom arbetsgruppen. En sista slutsats är att metoderna för egenvårdspraxis bland socialarbetarna inte var något som de hade reflekterat så mycket om i sitt arbete, det kan också vara så att det ansågs som en privat del att dela med sig av.

Arbetet som socionom innebär att gång på gång exponeras för andra människor starka känslor och kan i förlängningen leda till att den yrkesverksamma blir känslomässigt dränerad. Denna studie syftar till att undersöka hur socionomer, verksamma klientnära och behandlande, inom barn och familj, upplever att de påverkas av att arbeta med tunga ärenden. Studien är en kvalitativ studie, där empiriinsamlingen bygger på ett snöbollsurval och ett bekvämlighetsurval samt åtta stycken intervjuer. Studien visar att arbetet påverkar informanterna på så vis att de, på fritiden, drar sig undan social kontakt och minskar tiden till egna intressen, som ger konsekvenser för sociala relationer. Arbetets påverkan yttrar sig också som fysiska åkommor i form av huvudvärk, trötthet och spänningssmärtor. För att hantera arbetets påverkan använder sig studiens informanter av en del medvetna, samt omedvetna copingstrategier. Studien visar även att socialt stöd är en viktig komponent för att hantera ett arbete som kan innebära en psykisk påfrestning. Rädslan över att få ett dåligt bemötande från kollegor samt från chefer leder många gånger till att den yrkesverksamma behåller sina känslor inom sig. Studien har också undersökt huruvida informanterna har kunskap om begreppet compassion fatigue. Resultatet av detta visar att informanterna inte känner till begreppet, men väl kan identifiera sig i beskrivningen. Resultatet visar också att det finns en önskan om utbildning om compassion fatigue på arbetsplatsen. / The work as a social worker means continuously being exposed to other people's strong feelings, which in the long run can lead to the professional being emotionally drained. This study aims to examine how social workers who work within treatment and close to their clients, experience that they are affected by working with heavy cases. The study is a qualitative study, and the empirical basis is based on a snowball selection, convenience sampling and interviews with eight social workers. Our findings seem to suggest that the work affecting the informants in such a way that they, in their free time, withdraw from social contact and reduce time from their own interests, which have consequences in their social life. The impact of their work is also expressed as physical disorders such as headache, tiredness and tension pain. To handle the impact of their work, the study's informants use both conscious and unconscious coping strategies. Furthermore, our findings seem to suggest that social support has proved to be an important component for managing a work that can be a mental strain. The fear of getting a negative response from colleagues as well as from managers often leads to the fact that the professionals keep their feelings within themselves. The study has also examined whether the informants have knowledge of the concept of compassion fatigue. The result shows that the informants do not know the concept, but they can relate to the symptoms being described of compassion fatigue. The result of the study also shows that there is a desire for education about compassion fatigue in the workplace.

The police profession has long been judged as an emotionally strenuous work with both physical and mental consequences. The police culture is characterized by an understanding that police officers need to control their emotions, and if you lack control, you are seen as an inappropriate police officer who does not fit into the police role. Previous research has focused on police officers in external service, of which police investigators have not received enough attention. In this study, the investigators' emotional work is examined through 9 semi-structured interviews with active investigators within the police to investigate how the investigators relate to the emotional work in the profession, what the challenges come with this and how they handle it. The analysis method is based on thematic analysis in accordance with Braun and Clarke (2006) where we were able to identify three themes: The investigating profession, Challenges with the profession and Support and Coping. The results show that the investigative profession largely consists of being professional and having an objective approach and that professionalism is achieved through emotional work. The results also show that this is not an easy task and may seem easier in theory than in practice as emotional work is hard work where coping becomes an important part. The most prominent use of coping strategies is the collegial support. Our study contributes with knowledge about how common emotional work is in occupations, what consequences follow and how it affects employees.

Studien syftar på att belysa hur socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar upplever och hanterar sekundär traumatisering. Studien grundar sig i en kvalitativ forskningsmetod där fem semistrukturerade intervjuer har gjorts med socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar. För att kunna analysera resultatet som har tillkommit har en tematisk analys gjorts där det har skapats två huvudteman: upplevelser av sekundär traumatisering hos socialsekreterare och copingstrategier hos socialsekreterare med tillhörande subteman som bidrar till en större förståelse till de huvudteman som har identifierats. Studiens resultat visar att socialsekreterare upplever olika symptom som indikerar på att de upplever eller har upplevt sekundär traumatisering genom att ta del av traumatiserade klienters upplevelser. Resultatet visade att socialsekreterarnas arbetsförhållanden medför bland annat psykiska och emotionella påfrestningar som påverkar dem i flera arenor. Vidare visade resultatet att socialsekreterare använder sig av copingstrategier som skyddsfaktorer för att förhindra sekundär traumatisering hos sig själv. De copingstrategier som kom fram var såväl som fysisk aktivitet, socialt stöd och handledning, det var strategier som kom fram men i deras utsagor framkommer det att socialsekreterare även använder strategier som de inte är fullt medvetna om men som kan vara minst lika effektiva mot det komplexa fenomenet sekundär traumatisering. / The study aims to study how social workers who work with children and young people handle and experience secondary trauma. The study is based on a qualitative research method where five semi-structured interviews have been done. To analyze the results, a thematic analysis has been made where two main themes have been created: experiences of secondary traumatization among social secretaries and coping strategies among social secretarieswith associated subheadings that contribute to a greater understanding of the main themes identified. The results of the study show that social workers experience various symptoms that indicate that they experience or have experienced secondary trauma by taking part in the experiences of traumatized clients. The results showed that the social workers' working conditions entail, mental and emotional strains that affect them in several arenas. Furthermore, the results showed that social workers use coping strategies as protective factors to prevent secondary trauma to themselves. The coping strategies that emerged were as well as physical activity, social support, and guidance, these were strategies that emerged, but it appears that social workers also use strategies that they are not fully aware of, which can be least as effective against the complex phenomenon secondary trauma.

Bakgrund Multipel skleros är en kronisk autoimmun och inflammatorisk sjukdom i centrala nervsystemet. Multipel skleros kan innebära många utmaningar som kräver att personer som har denna sjukdom hittar vägar för att hantera sitt dagliga liv. Att driva en sjukdomsblogg som copingstrategi kan utgöra ett forum där olika behov av stöd kan komma till uttryck. Syfte Syftet var att beskriva hur personer med multipel skleros använder sjukdomsblogg som copingstrategi i sitt dagliga liv Metod Metoden var kvalitativa, asynkrona intervjuer i form av strukturerade frågeformulär med öppna frågor. Resultat Resultatet visade att det finns flera sätt att använda sig av bloggen som copingstrategi. Att sätta ord på tankar och känslor kan leda till en större acceptans av sjukdomens påverkan på det dagliga livet. Att dessutom kunna dela dessa erfarenheter med andra och på så vis hjälpa dem att se ljusare på tillvaron utgjorde en känsla av meningsfullhet. Bloggen kunde också användas i ett mer praktiskt syfte exempelvis genom att informera andra om hur livet med multipel skleros kan te sig eller som en dagbok som möjliggör återblickar så att sjukdomsmönster kan följas över tid. Slutsats En sjukdomsblogg erbjuder möjligheten att sätta ord på tankar och känslor för att sedan dela dem med andra. Personer med multipel skleros som driver en sjukdomsblogg använder sig av problem- och emotionsfokuserade copingstrategier. Sjuksköterskan kan använda sig av denna kunskap för att hjälpa personer att hitta strategier i sitt dagliga liv med sjukdom.