Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens och i samband med att befolkningen blir större och allt äldre ökar även antalet patienter. Vid sjukdomen sker en hjärnatrofi och de mikroskopiska fynd man ser är extracellulära plack av β-amyloid, intracellulära neurofibriller av fosforylerat tau och förlust av nervcellsutskott, axoner, synapser och dendriter. Några av de tidiga patologiska förändringarna man kan se är störningar i nervcellernas lysosomala system som fyller en viktig roll vid nedbrytning av makromolekyler. I en tidigare studie har man påvisat förhöjda nivåer av proteiner från det lysosomala systemet i cerebrospinalvätska. Syftet med den här studien var att mäta nivåer av det lysosomala systemets proteiner i human hjärnvävnad från patienter med Alzheimer och jämföra dessa med kontrollprover. De sex proteiner som analyserades med Western blot var EEA1, PICALM, LAMP-1, LAMP-2, LC3 och TFEB. Resultaten visar på signifikant ökning i temporala cortex av LAMP-1 och LAMP-2 och en signifikant minskning av LC3 och EEA1 hos patienter med Alzheimers sjukdom. För att kunna dra riktiga slutsatser kring hur de ökade nivåerna i cerebrospinalvätska speglar de olika sjukdomsmekanismerna i hjärnan krävs vidare analyser av fler patientprover samt prover från andra områden i hjärnan. / Alzheimer's disease is the most common cause of dementia, and when the population becomes larger and older also the number of patients increase. A cerebral atrophy and microscopic findings of extracellular plaques of β-amyloid, intracellular neurofibrillary of phosphorylated tau and loss of nerve cell protrusions, axons, synapses and dendrites are seen during the disease. One of the early pathological changes is the disruption of the neuronal lysosomal network that plays an important role in the degradation of macromolecules. In a previous study elevated levels of proteins of the lysosomal network in cerebrospinal fluid from Alzheimer’s disease patients was demonstrated. The purpose of this study was to measure levels of the lysosomal network system in the brain. The six proteins EEA1, PICALM, LAMP-1, LAMP -2, LC3 and TFEB were analyzed in human brain tissue from five Alzheimer's disease cases and five control cases by Western blot. The results show a significant increase in the temporal cortex of LAMP-1 and LAMP -2 and a significant decrease of LC3 and EEA1 in patients with Alzheimer's disease. In order to draw proper conclusions about how the increased levels in cerebrospinal fluid reflect the different disease mechanisms in the brain it requires further analysis of more patient samples and from other areas of the brain.

The number of dementia cases is increasing worldwide. Most research and development in this area is related to the prevention of dementia, and to the development of various prediction tools for dementia. The tools made available take most of the medical data into account while calculating risk scores, with only a small amount of non-medical data. There is a lot of data related to medical and non-medical risk factors available from various sources which can be retrieved and analysed in real time, but this is today not used in any risk score tool for risk score calculation. As part of the project Multimodal strategies to promote a healthy brain in ageing: Innovative evidence-based tools (MULTI-MODE), a new risk score is being developed to be used in a new ICT-based tool for dementia prediction. Identification of non-medical data and a good model to fill the gap between data available at the server and using this data in risk score calculation may help in increasing the predictability of tools. In this thesis, some of the existing risk factors for the prediction of dementia are described, and the importance of non-medical factors in calculating risk scores is discussed. Additional non-medical factors are identified that could be included in future versions of the risk score. A database design for storing risk score information efficiently is presented, as is an app structure that can be used at the server side to validate the user input and to increase the effectiveness of a prediction tool. / Antal demensfall ökar över hela världen. Forskning och utveckling inom detta område är relaterat till att förebygga demens och att utveckla olika prognosverktyg för demens. Flera tillgängliga verktyg tar hänsyn till medicinska data i beräkning av riskpoäng, med endast en liten mängd av icke-medicinska data. Det finns en hel del data om medicinska och icke-medicinska faktorer online, men de används idag inte för riskpoängberäkning. Som en del av projektet Multimodala strategier för att främja en frisk hjärna i åldrande: Innovativa evidensbaserade verktyg (MULTI-MODE), så har en ny metod utvecklats för att användas i ett nytt IT-baserat verktyg för demensförutsägelse. Identifiering av icke-medicinska data och en bra modell för att överbrygga gapet mellan tillgängliga data på servern och använda dessa data i riskberäkning kan bidra till att öka precisionen hos verktyg. I den här studien beskrivs en del befintliga riskfaktorer för förutsägelse av demens och vikten av icke-medicinska faktorer i beräkning av risk diskuteras. Ytterligare icke-medicinska faktorer identifieras som skulle kunna ingå i framtida versioner av riskverktyg (såsom appar). Vissa identifierade riskfaktorer har analyserats och visade att effekten av att införa icke-medicinska faktorer ökar precisionen i resultaten. En databasdesign för lagring av riskinformation på ett effektivt sätt presenteras, liksom en appstruktur som kan användas på serversidan för att validera några av de parametrar som kan öka effektiviteten av verktyget.

Alzheimers sjukdom (AD, eng. Alzheimer’s disease) upptäcktes för 111 år sedan av Alois Alz-heimer. Idag är det den ledande orsaken till demens hos äldre, och incidencen förväntas öka med befolkningens ökande livslängd. År 2050 förutspås antalet patienter med AD nå 10 miljoner personer [1]. Det har gjorts många försök att angripa AD via dess främsta kännetäcken, såsom plack av beta-amyloid (Aβ), Aβ-oligomerer, och ansamlingar av tau-protein, kallat tau-trassel. Trots att forskning om AD bedrivits i flera årtionden är dess orsak alltjämt okänd.På sistone har det funnits ett fokus på de inflammatoriska komponenterna inom AD. Det finns en utbredd aktivering av immunförsvaret i det centrala nervsystemet hos patienter med AD, men varken dess orsak eller dess roll inom AD är känd. Däremot finns det tydliga tecken på att inflammationen är av autoimmun art. Med detta i åtanke är det tydligt att det finns ett stort behov att utröna auto-immunitetens roll inom AD. I denna forskningsstudie användes proteomik-metoder för att bestämma autoantikroppsprofilerna inom plasma och cerebrospinalvätska (CSF, eng. cerebrospinal fluid) hos AD-patienter och en frisk kontrollgrupp.I denna studie användes par av plasma- och CSF-prover från 23 friska individer och 49 patien-ter. Dessutom inkluderades 2 plasmaprover och 18 CSF-prover från patienter. En 380-faldig och en 314-faldig riktad analys gjordes med hjälp utav suspension bead array-teknologi (SBA). Varje SBA bestod av färgkodade, magnetiska mikrosfärer i suspension, med antigen immobiliserade på kulornas yta. Denna analysmetod användes för att undersöka autoantikropssprofilerna i alla prover. Resul-taten visade en ökad respons från autoantikroppar mot antigenen SLC17A6 (Solute Carrier Family 17 Member 6), MAP1A (Microtubule Associated Protein 1A), och MAP2 (Microtubule Associated Protein 2) i patiener gentemot friska individer. Dock har dessa antigen uppvisat en bred reaktivitet i tidigare, opublicerade studier. Därför behövs ytterligare forskning för att fastställa deras roll inom AD.Dessutom användes paren av plasma- och CSF-prover för att undersöka autoantikroppsprofilernas överrensstämmelse inom varje patient. Det visade sig att korrelationen följde en normalfördelning, med starkare korrelation inom antigen med starkare reaktivitet mot den motsvarande autoantikroppen. Denna studie utgör en av de första storskaliga forskningsstudierna av överrensstämmelsen mellan autoantikroppsprofilerna inom plasma och CSF. / Alzheimer’s disease (AD) was discovered 111 years ago by Alois Alzheimer. Today, it is the leading cause of dementia in elderly, and incidence is expected to increase with life expectancy. By 2050, the number of a˙ected individuals is predicted to reach 10 million [1]. There have been numerous attempts to describe AD by its primary hallmarks, including amyloid plaques, amyloid beta (Aβ) oligomers, and tau tangles. However, despite several decades of intense research, the cause of AD remains unknown.Recently, there has been a focus on the inflammatory components of AD. There is an extensive activation of the immune system within the CNS of AD patients, but neither its cause nor its role in AD is known. However, there are strong indications that the inflammation has an autoimmune character. Considering this, there is an imperative need to examine autoimmunity within AD. In the present study, a proteomic approach was used to determine the autoantibody profiles within plasma and cerebrospinal fluid (CSF) within AD patients and healthy controls.Paired plasma and CSF samples from 23 healthy controls and 49 patients were included in the present study. In addition, 2 plasma samples and 18 CSF samples from patients were included (not paired). One 380-plex and one 314-plex targeted suspension bead array (SBA), each consisting of color-coded magnetic microspheres with immobilized antigens, were used to analyze autoantibody profiles in all samples. The resulting data revealed an increased autoantibody response towards anti-gens SLC17A6 (Solute Carrier Family 17 Member 6), MAP1A (Microtubule Associated Protein 1A), and MAP2 (Microtubule Associated Protein 2) in patients compared to healthy controls. However, as these antigens have displayed wide reactivities in previous, unpublished studies, they require further investigation to determine their role in AD.Furthermore, the paired CSF and plasma samples were used to investigate the correlation of autoantibody profiles within patients. The correlation was found to follow a normal distribution, with correlation being higher in antigens displaying stronger autoantibody reactivity. This work represents one of the first large-scale studies on the correlation of autoantibody profiles in plasma and CSF.

Alzheimer's disease (AD) is an increasing problem in modern society, both with regards to public health and cost of care. The causes of AD are not yet fully understood, and there is no cure or inhibiting drug. The aim of this thesis is to investigate the association between the bile acid profile as an indicator of dysbiosis and AD and mild cognitive impairment (MCI) using machine learning algorithms. The hypothesis that bile acid data can be used to predict AD or MCI at the time of diagnosis has been tested, and could not be confirmed. Somewhat better test results were obtained for the transition from normal cognitive function to MCI and from MCI to AD over time. Limitations relevant for this study included the possible uncertainties in the diagnostic patient data as well as in the relationship between bile acids and dysbiosis. The results from transitions in patient's diagnosis could warrant further research on the relationship between the bile acid profile or dysbiosis and changes in cognitive function. We suggest such research is conducted with more sophisticated models. / Alzheimers sjukdom (AD) är ett viktigt och ökande problem i dagens samhälle, både vad gäller folkhälsan och kostnaderna för samhället. Orsakerna bakom AD är än idag inte helt utredda och det finns inget botemedel eller bromsmedicin. Målet med den här studien är att undersöka sambandet mellan gallsyraprofilen som en indikator på dysbios och AD och mild kognitiv störning (MCI) med hjälp av maskininlärningsalgoritmer. Hypotesen att gallsyraprofilen kan användas för att förutsäga AD eller MCI vid diagnostillfället har studerats och kunde inte fastställas. Något bättre resultat erhölls vad gäller övergången från normal kognitiv funktion till MCI och från MCI till AD över tid. Begränsningar som är relavanta för studien inkluderar möjlig osäkerhet vad gäller diagnosen och även vad gäller sambandet mellan gallsyraprofilen och dysbios. Resultaten från förändringen i patienters diagnos kan vara en grund för fortsatt forskning om samband mellan gallsyraprofilen eller dysbios och förändringar i kognitiv funktion. Vi föreslår att mer sofistikerade modeller används för sådan forskning.

Denna avhandling fokuserar på det meningsskapande och begripliggörande som fortgår vid tilltagande demenssjukdom, i det sociala samspelet, och de utmaningar för demens-omsorgen som detta innebär. Studien är aktörsorienterad och adresserar frågan om hur personer med åldersrelaterade progressiva demenssjukdomar i den vardagliga kommuni-kationen söker förstå sina situationer, omgivningen och sina liv – alltsammans inom ra-men för det dagliga samspelet på ett demensboende. Av särskilt intresse är hur dessa per-soner hanterar problem som har att göra med att handla tillsammans med andra i en gemensamt delad värld och hitta sin roll i det pågående samspelet, och hur de etablerar och upprätthåller en identitet i detta samspel. Detta trots svåra minnesproblem, desorien-tering i tid och rum, olika sätt att förstå den pågående situationen samt svårigheter att be-rätta om sina liv på ett sätt som både stämmer överens med biografiska data och har en tillfredsställande temporal organisering. Avhandlingen adresserar också frågan om hur omsorgspersonalen kan hantera det komplexa samspelet mellan de boende i den dagliga omsorgen, med avseende på att upprätthålla och respektera dessa personers värdighet. Studien ansluter till en växande tradition av att studera interaktion vid demens som meningsbaserad och situerad i en kontext snarare än enbart som beteende som orsakas av kognitiva svårigheter. Metodologiskt är studien etnografisk och bygger på observationer fördelade över en tidsperiod av sex månader. Materialet, som består av ca 150 h videoma-terial och kompletterande fältanteckningar, möjliggör att samspelet studeras både i detalj och i relation till det större sammanhang som det ingår i. Studien visar på kvarvarande kompetenser och bidrar med ny kunskap om strategier som personerna med demens använder sig av i ett aktivt, kreativt och på många sätt ratio-nellt meningsskapande i det sociala samspelet med andra människor. Detta diskuteras i termer av resurser för demensomsorgen i relation till den stora utmaning som det innebär att lappa ihop och upprätthålla en begriplig och socialt delad värld, samt upprätthålla kon-tinuitet med personernas livshistorier på ett sätt som möjliggör en önskad identitet. / This thesis focuses on the identity work and the meaning- or sense-making that continue in the face of evolving dementia diseases, in social interaction, and the challenges for care this involves. The study adopts an actor-oriented approach and addresses the question of how persons with age-related progressive dementia diseases in everyday communication make sense of their situations, their surroundings, and their lives – all within the context of daily life in residential care. Of particular interest is how these persons handle issues of joint action in a shared world and how they establish and maintain an identity in the inte-raction. This is in spite of severe memory problems, disorientation in time and space, dif-fering understandings of the current situation, and difficulties in telling “accurate” and temporally ordered stories about their lives. The thesis also addresses the question of how caregivers may handle the complex interplay between residents in daily care, in maintain-ing and respecting these persons’ dignity. The study follows a growing tradition of studying interaction in dementia as mean-ing-based and situated in a context rather than merely as behavior caused by cognitive impairment. Methodologically, this is an ethnographic study based on observations made within a period of six months. The data consist of around 150 hours of video recordings and complementary field notes. This extensive material has made it possible to study the social interaction both in detail and situated in a larger context. The findings point to remaining competences and strategies that persons with demen-tia use actively and creatively in the ongoing interaction – and, given the premises, often in a rational way. This is discussed in terms of resources for dementia care, in relation to the great challenge of patching up and putting together a comprehensive socially shared world as well as maintaining continuity with the persons’ previous life histories in a way that preserves a positive self-identity.

Alzheimers sjukdom är en smygande neurodegenerativ demenssjukdom som främst drabbar äldre och som karakteriseras av uppkomsten av amyloidplack och neurofibriller i hjärnan. De vanligaste symptomen är demens, kognitiva problem, inbillningar och aggressivitet. Alzheimer förekommer i två olika former, presenil och senil alzheimer. Den fullständiga mekanismen bakom alzheimer är ännu okänd men två proteiner, beta-amyloid och tau, anses ligga bakom orsaken till alzheimer. Ett tredje inblandat protein som man funnit via genetisk analys är apolipoprotein E. Idag är alzheimer ett växande problem, detta i takt med att världens befolkning blir allt äldre. En problematik finns idag då den symptomatiska behandling som finns mot alzheimer anses vara otillräcklig, ett botemedel eftersträvas därför. Immunterapi är ett botemedel som man i framtiden hoppas kunna erbjuda, detta i form av ett aktivt eller passivt vaccin verksamt mot beta-amyloid. Forskning för att finna ett sådant pågår därför just nu. AN-1792 (aktivt vaccin), CAD106 (aktivt vaccin), Bapineuzumab (passivt vaccin) och Solanezumab (passivt vaccin) är fyra vaccin som har tagits fram och testats på människor. I de vaccinstudier som gjorts har motgångar stötts på men även framgångar gjorts. AN-1792 är det vaccin som visat sig vara effektivast men med svåra biverkningar medan CAD106 är det vaccin som visat sig vara mindre effektivt men säkrast. Bapineuzumab och Solanezumab visade sig däremot båda två vara overksamma. Då flera av de vaccin som framställts har varit verksamma mot amyloidplack anser forskare att ett framtida vaccin mot alzheimer är möjligt att framställa. / Alzheimer’s disease is an insidious neurodegenerative dementia disease that primarily affects elderly and is characterized by the formation of amyloid plaques and neurofibrillary tangles in the brain. The most common symptoms are dementia, cognitive problems, delusions, and aggressiveness. Alzheimer’s occurs in two forms, presenile and senile Alzheimer’s disease. The complete mechanism behind Alzheimer’s is still unknown but two proteins, beta-amyloid and tau, are considered to be behind the cause of Alzheimer’s. A third protein involved that was found through genetic analysis is apolipoprotein E. Today, Alzheimer’s is a growing problem as the world’s population is getting older. A complex of problems exists as the symptomatic treatment available against Alzheimer’s is considered to be insufficient; a cure is therefore aimed at. Immunotherapy is a cure that hopes can be offered, this in the form of an active or a passive vaccine effective against beta-amyloid. Research to find such a vaccine is therefore under progress right now. AN-1792 (active vaccine), CAD106 (active vaccine), Bapineuzumab (passive vaccine), and Solanezumab (passive vaccine) are four vaccines that have been developed and tested on humans. In the vaccine studies that have been done setbacks have been encountered but also successes have been made. AN-1792 is the vaccine proved to be effective but with severe side effects while CAD106 is the vaccine proved to be less effective but safer. Both Bapineuzumab and Solanezumab showed to be ineffective. Since several of the produced vaccines have been active against amyloid plaques scientists believes that a future vaccine against Alzheimer’s disease is possible to make.

This paper investigates the potential of augmented reality (AR) as a navigational aid for individuals with Alzheimer’s disease (AD), offering innovative solutions to the evolving challenges of AD care. As the disease progresses, patients often require more assistance and may transition to care centers, resulting in reduced independence. Prior to this, home-based care aims to stimulate cognitive functions and preserve autonomy. To enhance their freedom and mobility, it is proposed to leverage AR technology to create a first-person navigational aid addressing the unique needs of AD patients. The research confronts two primary challenges: firstly, exploring the design of AR navigational aids customized for individuals with Alzheimer’s disease adapted to outdoor use. Then, it aims to develop an outdoor localization system for the HoloLens 2 and evaluate its performance. Despite limitations induced by the approximate positioning, various types of aids compatible with the technical constraints faced have been envisioned. A set of features was implemented using the optical see-through AR headset HoloLens 2. These features included two distinct types of holograms (Arrow and Wind) and the ability to catch user attention prior to turns, allowing us to explore the effectiveness of these design choices. They were evaluated through a user study involving 15 healthy participants. Usability and task load were measured with Nasa-TLX and SUS questionnaires. An approximate positioning for outdoor use of the HoloLens 2 was elaborated using a smartphone as a GPS receiver, and a Kalman filter for filtering and fusion with IMU data. This enables to reach positioning accuracy at the meter level. This research demonstrates the promising utility of AR in assisting navigation in outdoor environments. Despite few significant results, the Arrow hologram appears to be a better fit for usability and users’ personal preferences. Further research is needed to get significant results on the impact of adaptive aids. The outdoor use of AR navigational aids is still limited by the poor visibility of holograms outdoors and low positioning accuracy. / Denna artikel utforskar potentialen hos förstärkt verklighet (AR) som navigationshjälpmedel för personer med Alzheimers sjukdom (AD) och erbjuder innovativa lösningar inom AD-vård. När sjukdomen fortskrider behöver patienterna mer hjälp och kan övergå till vårdcentraler, vilket minskar deras självständighet. Hemvård strävar efter att stimulera kognitiva funktioner och bevara autonomi. Vi föreslår utnyttja AR-teknologi för en skräddarsydd navigeringshjälp i första person för AD-patienters behov. Forskningen möter två utmaningar: att utforska AR-navigeringshjälpmedel för personer med Alzheimers sjukdom och anpassade för utomhusanvändning. Vi strävar efter att utveckla utomhuslokaliseringssystem för HoloLens 2 och utvärdera prestanda. Trots begränsningar på grund av ungefärlig positionering kan vi föreställa oss hjälpmedel som är kompatibla med tekniska begränsningar. Vi använde HoloLens 2 med funktioner som två hologramtyper och användaruppmärksamhetsfångst före svängar, utvärderat med 15 deltagare. Vi skapade ungefärlig positionering för HoloLens 2 utomhus med en smartphone som GPS-mottagare, med Kalman-filtrering och IMU-fusion för meter-noggrannhet. Forskningen visar AR:s lovande nytta i utomhusnavigering. Trots få signifikanta resultat verkar pilhologrammet passa användbarhet och preferenser bättre. Mer forskning behövs för att bedöma adaptiva hjälpmedels effekter. Användningen av AR-navigeringshjälpmedel utomhus begränsas av dålig synlighet och låg positionsnoggrannhet. / Cet article explore le potentiel de la réalité augmentée (RA) comme aide à la navigation pour les personnes atteintes de la maladie d’Alzheimer (MA), offrant une solution novatrice aux défis en constante évolution des soins liés à la MA. À mesure que la maladie progresse, les patients ont souvent besoin d’une assistance accrue et sont transférés dans des centres de soins, ce qui diminue leur indépendance. Avant cela, les soins à domicile visent à stimuler leurs fonctions cognitives et à préserver leur autonomie. Dans cette optique, nous proposons d’utiliser la RA pour créer une aide à la navigation à la première personne adaptée aux besoins spécifiques des patients atteints de la MA. La recherche aborde deux défis principaux : la conception d’aides à la navigation en RA pour les personnes atteintes de la MA, adaptées à une utilisation en extérieur, et le développement d’un système de localisation en extérieur pour HoloLens 2, suivi de son évaluation. Malgré les limitations liées au positionnement approximatif, nous avons envisagé différents types d’aides compatibles avec ces contraintes techniques. Nous avons mis en place un ensemble de fonctionnalités en utilisant le casque de RA HoloLens 2. Ces fonctionnalités incluent deux types d’hologrammes (Flèche et Vent) et la capacité à attirer l’attention de l’utilisateur avant les virages, nous permettant d’explorer l’efficacité de ces choix de conception. Ils ont été évalués lors d’une étude avec 15 participants en bonne santé. Nous avons élaboré une méthode de positionnement approximatif pour une utilisation en extérieur de l’HoloLens 2 en utilisant un smartphone comme récepteur GPS, avec un filtre de Kalman pour le filtrage et la fusion avec des données inertielles, permettant d’atteindre une précision de positionnement au mètre. Cette recherche démontre l’utilité prometteuse de la RA dans l’assistance à la navigation en extérieur, bien que des recherches supplémentaires soient nécessaires pour obtenir des résultats significatifs sur l’impact des aides adaptatives. L’utilisation des aides à la navigation en RA en extérieur est encore limitée par la visibilité réduite des hologrammes en extérieur et la faible précision du positionnement.

Biologisk ålder (BA) har nyligen fått ökad uppmärksamhet att fördjupa förståelsen kring åldersrelaterade sjukdomar och dess behandlingar, eftersom åldersrelaterade förändringar utgör en grundläggande gemensam nämnare för dessa tillstånd. Medan kronologisk ålder (CA) mäts i år, kan biologisk ålder (BA) mätas på många olika sätt. I det här mastersarbetet användes blodbaserade biomarkörer som korrelerar med CA för att skapa uppskattningar av BA, med algoritmerna ‘PhenoAge’, ‘Klemera-Doubal metoden’ och ‘Homeostatic Dysregulation’. Biomarkörerna valdes ut genom Pearson och Spearmankorrelation med CA separat för varje kön. Dessutom validerades biomarkörerna mot mortalitet. Kohorten AMORIS (Apolipoprotein-relaterad dödlighetsrisk) användes för att beräkna tre olika biologiska åldersmått med hjälp av BioAge-paketet. För att undvika kollinearitet användes residualerna från dessa biologiska åldersmått, som representerar avvikelsen av BA från CA. PhenoAge-residualerna valdes för vidare undersökning på grund av deras robusthet. Sambandet mellan BA-residualer, särskilt PhenoAge-residualer, och Alzheimers sjukdom och relaterade demenssjukdomar (ADRD) utvärderades med Cox proportionella hazardmodeller. Justeringar gjordes för kön, utbildningsnivå och socioekonomisk status. Stratifiering för två åldersgrupper, över 65 och under 65, samt kön utfördes för två olika modeller. Modellens överensstämmelse varierade, över lag var den bättre för vaskulär demens och sämre för Alzheimers sjukdom. En ökad riskkvot hittades särskilt för vaskulär demens (PhenoAge HR=1.086, 95% CI=1.074 to 1.099), och till viss grad även för andra demenstyper men inte för Alzheimers sjukdom. Stratifiering efter ålder och kön visade varierande hazardkvoter, vilket tyder på olika riskprofiler bland olika demografiska grupper. En ökad risk för vaskulär demens noterades särskilt i åldersgruppen under 65 och bland män. Dessa differentierade risker belyser vikten av BA-markörer för att identifiera ökad risk för demensundergrupper och bekräftar värdet av att inkludera BA i bedömningen av ADRD för användning inom precisionsmedicin. / Biological age (BA) has recently gained increased attention as a means of deepening the understanding of the development of treatments for age-related diseases, as age-related changes serve as the fundamental commonality among these conditions. While chronological age (CA) is measured in years, BA can be measured in a wide variety of ways. In this thesis blood biomarkers correlated with CA were used as input to create BA estimates, with the algorithms PhenoAge, Klemera-Doubal method and Homeostatic Dysregulation. The serum biomarkers were selected by Pearson and Spearman correlation with CA separately per sex. The cohort AMORIS (Apolipoprotein-related MOrtality RISk) was used to calculate three different BA scores with the help of the BioAge package. To avoid collinearity, the residuals from these BA scores, which represent the deviation of BA from CA, were employed. The PhenoAge residuals were selected for further investigation due to their robustness. Association between BA residuals, particularly PhenoAge residuals, and Alzheimer’s disease and related dementias (ADRD) was assessed using Cox proportional hazard models. Adjustment was done for sex, education level and socioeconomic status. Stratification for two age groups, over 65 and under 65, as well as sex was done for two different models. The model concordance varied, overall, it was better for vascular dementia and worst for Alzheimer's disease. An increased hazard ratio was found especially for vascular dementia (PhenoAge HR=1.086, 95% CI=1.074 to 1.099), and to a lesser extent for other dementia types but not for Alzheimer's disease. Stratification by age and sex presented varied hazard ratios, suggesting different risk profiles among demographic groups. An increased risk for vascular dementia was especially noted in the age group under 65 and men. These differentiated risks, highlight the importance of BA markers in pinpointing elevated risks for dementia subtypes and affirm the value of incorporating BA into the assessment of ADRD for use in precision medicine.