Curiosity has long been a topic of interest in cognitive science and psychology research. Despite this, little is understood about the relationship between curiosity, behavior, and knowledge acquisition. Several theories propose that curiosity is an innate system of reward mechanism for closing knowledge gaps. This study examined whether observations of curiosity-driven behavior in an information-rich virtual environment could be used to predict knowledge gains without relying on assessment of what specific information led to those gains. A total of 54 participants were asked to complete a task in an online three-dimensional virtual environment, as well as pre-test and post-test questionnaires. The results show that the number of contacts with information sources predicts quantifiable knowledge gains without regard to the content of the information sources or qualitative assessment of knowledge gains. Future research should consider how to collect more nuanced data on knowledge gains as well as how qualitative research could be combined with a study such as this to help identify when behavior is driven by innate curiosity or external motivation. / Fastän nyfikenhet sedan länge har varit ett forskningsområde inom kognitionsvetenskap och psykologi, är relationen mellan nyfikenhet, beteende och insamlandet av ny kunskap fortfarande inte tydlig. Olika teorier föreslår att nyfikenhet är ett medfött system av belöningsmekanismer i syfte att minska och stänga kunskapsluckor. Denna studie undersökte huruvida observationer av nyfiket beteende i en informationsrik virtuell miljö kunde användas för att predicera kunskapstillökning utan att fastställa vilken specifik information ledde dit. Totalt uppmanades 54 deltagare ombads att genomföra en uppgift i en tredimensionell virtuell miljö online, samt att fylla i pre-test och post-test enkäter. Resultaten visade att antalet kontakter med informationskällor predicerar en kvantifierbar ökning i kunskap oberoende av informationskällornas innehåll eller kvalitativ bedömning av kunskapstillökning. Framtida forskning bör försöka att hitta möjligheter för att samla in mer nyanserade data om kunskapstillökningen samt hur kvalitativ forskning skulle kunna kombineras med en liknande studie för att identifiera när beteende är drivet av medfödd nyfikenhet eller extern motivation.

The present study explored elite athletes experiences of a sport-related concussion (SRC), i.e. cognitive, emotional and behavioral responses in rehabilitation. The participants were four elite athletes, 2 men and 2 women (23-25 years old), from cycling and martial arts, all suffering protracted concussion symptoms. A semi-structured interview guide was used, and data was analyzed through thematic analysis, with inductive reasoning. The findings suggest that emotional, cognitive and behavioral responses, such as uncertainty, stress, motivation and depression were present in the recovery from SRC, represented by six themes (1) Identity Loss, (2) Invisibility of the Injury, (3) Being In Charge of Recovery and Return to Sport, (4) Social Support and Pressure, (5) Uncertainty of Recovery Prognosis and (6) Depression and Substance Use. The findings also highlight the risk for mental illness following SRC and the importance of learning more about the psychological perspectives of SRC. Suggestions for practical implications and future research proposals are given. / Studien syftade till att undersöka elitidrottares kognitiva, emotionella och beteendemässiga responser i rehabilitering från en idrottsrelaterad hjärnskakning. Deltagarna bestod av 4 elitidrottare, 2 män och 2 kvinnor (23–25 år gamla), från cykling och kampsport, där alla deltagare hade lidit av långdragna hjärnskakningsrelaterade symptom. En semi-strukturerad intervjuguide användes och data analyserades genom tematisk analys, med induktivt resonemang. Resultatet föreslog att emotionella, kognitiva och beteendemässiga responser kopplade till osäkerhet, stress, motivation och depression förekom under tillfrisknandet från idrottsrelaterad hjärnskakning, representerade av sex teman; (1) Förlorad Identitet, (2) Skadans Osynlighet, (3) Ansvar för Tillfrisknande och Återgång till Idrott, (4) Socialt Stöd och Press, (5) Osäker Prognos för Tillfrisknande och (6) Depression och Medicinering. Ett viktigt fynd var att det förefaller finnas en ökad risk för psykisk ohälsa i samband med idrottsrelaterade hjärnskakningar, vilket antyder vikten av att ökad kunskap inom forskningsområdet har potential att tydligare kunna bistå idrottare med bättre behandlingsstöd. Förslag på praktiska implikationer och fortsatt forskning medföljer.

Inledning: Det finns ett speciellt intresse i psykoterapi för unika, potentiellt transformerande ögonblick, till exempel ögonblick av ömsesidig öppenhet som berör på djupet. Studiens syfte var att utforska psykodynamiska psykoterapeuters förståelse och kliniska upplevelse av mötesögonblick. Frågeställningar: Vad är terapeutens förståelse av fenomenet mötesögonblick? Vad är terapeutens upplevelse av själva mötesögonblicket, av patienten i ett sådant ögonblick, samt av det som sker i den terapeutiska processen efteråt? Metod: Sex psykodynamiska psykoterapeuter intervjuades genom semistrukturerad kvalitativ intervju. Intervjuarna analyserades med tematisk analys. Resultat: Mötesögonblick uppfattades som en form av delad upplevelse. Den kliniska upplevelsen beskrevs som en ömsesidig spegling av psykofysiologiska tillstånd. Receptivitet sågs som nyckeln i bemötandet av patienten. Patienterna släppte sina försvar i mötesögonblick, men varsamhet uttrycktes kring dessa ögonblick i arbetet med patienter med svårare problematik. Det fanns olika synpunkter i relation till konsolidering av mötesögonblick efter deras uppstående. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån terapeuternas förståelse och kliniska upplevelse av mötesögonblick. Betydelsefulla faktorer i deras upplevelser diskuteras i förhållande till teoretiska begrepp och tidigare forskning. Tankar om metoden diskuteras, samt förslag för vidare forskning. / Introduction: There exists a special interest in psychotherapy for unique, potentially transformative moments, for example, deeply touching moments of mutual openness. The purpose of the study was to explore psychodynamic psychotherapists` understanding and clinical experience of moments of meeting. Issues: What is the therapist`s understanding of the phenomena moments of meeting? What is the therapist`s experience of the actual moment of meeting, of the patient in such a moment, and of what happens in the therapeutic process afterwards? Method: Six psychodynamic psychotherapists were interviewed through semi-structured qualitative interview. The interviews were analyzed with thematic analysis. Result: Moments of meeting were understood as a form of shared experience. The clinical experience was described as a mutual mirroring of psychophysiological states. Receptiveness was considered key in relation to encountering the patient. Patients let go of defenses in moments of meeting. Caution was expressed around these moments in work with patients with more difficult problems. There were differing opinions in relation to consolidation of moments of meeting after their occurrence. Discussion: The result is discussed in view of the therapists` subjective understanding and clinical experience of moments of meeting. Meaningful factors in their experience are discussed in relation to theoretical concepts and previous research. Thoughts in relation to the methodology are taken up, plus suggestions for future research.

Inledning: Tystnad finns alltid närvarande i den terapeutiska processen och blir ett utrymme föromedveten kommunikation där latenta budskap kan förmedlas bortom orden. I samtidaforskning har det visat att tystnaden som uppstår hos psykoterapeuten och den unga vuxna kanupplevas som hindrande av den unga vuxna och skulle kunna påverka behandlingsresultatet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka legitimerade och verksamma psykoterapeuters erfarenheter av sin egen och den unga vuxnas tystnad som uppkommer i den terapeutiska processen i psykodynamisk psykoterapi med patienter som är 18 - 25 år. Metod: Kvalitativ metod användes där fem psykoterapeuter intervjuades. Resultat: Tystnad upplevdes som en betydelsefull del i den terapeutiska processen och dess betydelse måste förstås. Tystnadens betydelse kunde handla om att vara ett utrymme för självreflektion, där den unga vuxna kunde upptäcka sig själv och öva på ensamhet, men också vara en icke verbal kommunikation. Ett aktivt och närvarande förhållningssätt eftersträvades där psykoterapeuten behövde ta ansvar så tystnaden inte skapade för hög ångest. Metakommunikation kring relationen och att sätta ord på tystnaden sågs som viktigt. Den unga vuxna kunde öka sin förmåga till mentalisering genom att psykoterapeuten satte ord på tystnaden och sina egna tankar samt skapade ett reflekterande förhållningssätt tillsammans med den unga vuxna. Diskussion: Tystnad kunde både vara verksam och inte med en ung vuxen. Tystnaden förutsatte en god relation och när tystnaden var gynnsam kunde den vara en del i att växa som vuxen. Ett anpassat förhållningssätt till tystnad krävdes annars fanns det en risk att det påverkade psykoterapin negativt. / Introduction: Silence is always present in the therapeutic process and becomes a space forunconscious communication where latent messages can be conveyed beyond words. In contemporary research, it has been shown that the silence that arises in the psychotherapist and the young adult can be perceived as an obstacle by the young adult and could affect thetreatment result. Purpose: The purpose of the study was to investigate legitimate and active psychotherapists experiences of their own and the young adult´s silence that arises in the therapeutic process of psychodynamic psychotherapy with patients aged 18-25. Method: Qualitative method was used where five psychotherapists were interviewed. Results: Silence was perceived as an important part of the therapeutic process and itssignificance must be understood. The meaning of silence could be about being a space for selfreflection,where the young adult could discover himself and practice loneliness, but also be a non-verbal communication. An active and competitive attitude was sought where the psychotherapist needed to take responsibility so that the silence did not create too much anxiety. Metacommunication around the relationship and putting words to the silence was important. By the psychotherapist putting words to the silence and creating his own thoughts, a reflective approach is required, increasing the young adult's ability to mentalize. Discussion: Silence could both be effective and not with a young adult. Silence presupposed a good relationship and when silence was favorable, it could be a part of growing as an adult. An adapted approach to silence was required compared otherwise there was a risk that it had a negative effect on psychotherapy.

Inledning: Anknytningsteorin ligger till grund för hur vi relaterar till andra människor genom hela livet. Denna studie vilar på hur psykoterapeuter använder sig av anknytningsteorin på olika sätt i sitt kliniska arbete. Studien tillkom utifrån författarens intresse för hur anknytningsteorin kan användas i psykoterapi. Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuter att de använder sig av anknytningsteorin i mötet med patienter? Vilka konsekvenser av anknytningsbrister ser psykoterapeuterna? Hur tänker psykoterapeuterna kring reparerande av anknytningsbrister? Metod: Denna studie har en kvalitativ ansats. Studien bygger på fyra intervjuer för att få en djupare förståelse för kring hur anknytningsteorin används i det kliniska arbetet. Intervjuerna är semistrukturerade. Resultat: Anknytningsteorin används av psykoterapeuter i det kliniska arbetet åtminstone av de personer som intervjuats i den här studien. Teorin används som ett redskap för att nå en djupare förståelse av personen de möter. Detta både genom att fundera kring hur kvaliteten på mötet är och genom att vara lyhörda för vad som sägs och hur det sägs. Diskussion: Resultaten visar att Anknytningsteorin kan vara ett stöd i arbetet med att förstå och hjälpa människor att komma vidare. Det visar även att en god anknytningsrelation kan fungera som ett skydd för senare eventuella patologier. / Introduction: This study aims to describe psychotherapists usage of the attachment-theory in their clinical work with patients and families engaged inpsychotherapy.Issues: How do psychotherapists describe their usage of the attachment-theory in their work with patients? What is the psychotherapists experience of the consequences of a deficient attachment? What do the psychotherapist think of the possibilities of repairing deficient attachment. Method: This study has a qualitative run-up. The study is based on four interviews to get a deeper understanding of how psychotherapists use theattachment-theory in their clinical work. The interviewer is semi-structured. Results: The attachment-theory is used by psychotherapists in their clinical work, at least by the psychotherapists in this study. The theory is used as an implement to get a deeper understanding of the patient. This by thinking about the quality of the meeting and by being responsive to what the patients says and how they say it. Discussion: The results shows that the attachment-theory can constitute a support in work to understand and help patients in the process to move on. It also shows that a healthy attachment can prevent later psychopathology.

Research has shown that university students are extra vulnerable to experiencing loneliness because of the social, structural, and behavioral changes associated with starting to study at university. Studies have also shown that different attachment profiles can have an impact on an individual's experience of loneliness. A lot of earlier research has investigated loneliness as one whole concept, so the aim of the present study was to look into both emotional and social loneliness in university students and to understand their relationship with adult attachment. One-hundred and twenty-six university students over 18 years old answered De Jong-Gierveld Loneliness Scale (DJGLS) and Attachment Style Questionnaire (ASQ) through an online survey. A quantitative between groups design was used to explore the specific aims of the study. For the statistical analysis the participants were divided into four groups based on type and amount of loneliness. The results of the study showed that emotional loneliness was associated with insecure-ambivalent attachment and social loneliness associated with insecure-avoidant attachment. Those with high levels of emotional loneliness had significantly higher levels of insecure-ambivalent attachment compared with those with high levels of social loneliness. Individuals with low levels of both loneliness types, had significantly higher levels of secure attachment and lower levels of insecure attachment compared with the other groups, which indicates that the more securely attached an individual is the less lonely he or she is. / Forskning har visat att universitetsstudenter är extra sårbara vad gäller upplevd ensamhet på grund av de sociala, strukturella och beteendemässiga förändringarna som är associerade med att börja studera på universitet. Studier har även visat att olika typer av anknytnings profiler kan ha en påverkan på en individs upplevda ensamhet. Mycket av den tidigare forskningen har undersökt ensamhet som ett enda koncept, så syftet med denna studie var att undersöka både emotionell och social ensamhet hos universitetsstudenter och förstå deras relation till vuxenanknytning. Deltagarna bestod av 126 universitetsstudenter över 18 år som svarade på De Jong-Gierveld Loneliness Scale (DJGLS) och Attachment Style Questionnaire (ASQ) genom en webb-baserad enkät. En kvantitativ mellangruppsdesign användes för att undersöka studiens specifika syften. För den statistiska analysen delades deltagarna in i fyra grupper baserat på typ och mängd av ensamhet. Resultatet av studien visade att emotionell ensamhet var associerat med otrygg-ambivalent anknytning och social ensamhet var associerat med otrygg-undvikande anknytning. De med höga nivåer av emotionell ensamhet hade signifikant högre nivåer av otrygg-ambivalent anknytning jämfört med de som hade höga nivåer av social ensamhet. Individer som hade låga nivåer av båda typerna av ensamhet, hade signifikant högre nivåer av trygg anknytning och lägre nivåer av otrygg anknytning jämfört med de andra grupperna, vilket tyder på att ju tryggare anknytning man har desto mindre ensam känner man sig.

I den föreliggande studien undersöktes effekten av en kort mindfulnessövning på inhiberingsförmågan hos ett urval av media-multitaskare, något som definieras som att typiskt sett använda sig av fler än en media samtidigt. Studien var ett internetbaserat experiment där deltagarna delades randomiserat in till antingen en mindfulnessbetingelse (n = 18) eller en kontrollbetingelse bestående av klassisk musik (n = 22). Deltagarna (ålder 20–60 år) rekryterades via facebook, universitet samt posters därmed enligt ett bekvämlighetsurval. De hade ingen tidigare erfarenhet av mindfulnessmeditation och hade inga psykiatriska diagnoser. Det primära utfallsmåttet var inhiberingsförmåga mätt med Eriksen flanker task. Det gjordes även mätningar av mindfulnesstillstånd samt av upplevd stress. Studiens resultat visade att båda grupperna förbättrade sin inhiberingsförmåga, men påvisade ingen skillnad mellan grupperna. Det fanns heller ingen skillnad i skattat mindfulnesstillstånd mellan grupperna. Resultatet indikerar att effekten på inhiberingsförmåga inte var beroende av nivå på självskattad stress men bör tolkas med försiktighet på grund av möjliga svagheter i metoden. Då en focused attention (FA) mindfulnessövning kontra klassisk musik inte skilde sig signifikant i mindfulnesstillstånd bör framtida forskning undersöka validiteten av konstruktet mindfulness. Nyckelord: Inhibering, mindfulness, Eriksen flanker task, exekutiva funktioner. / The present study examined the connection between inhibition and a short mindfulness exercise on a sample of media-multitaskers, defined as a person using more than one media at the same time. The study was an internet-based experiment in which the partcipants were randomly assigned to a mindfulness condition (n = 18) or a control condition (n = 22) in which listened to classical music. Participants (20–60 years) were recruited through facebook, university and posters, the selection was a convenience sample. They had no former experience of mindfulness meditation and had no psychiatric diagnosis. The primary measure was the ability of inhibition measured with the Eriksen flanker task. Additional measures were state mindfulness and self-perceived stress. Both groups improved their inhibition-ability with no significant difference between groups. There was no additional difference in self-assessed mindfulnessstate between groups. Results indicate that the inhibition-ability does not depend on the level of self-assessed stress but this should in addition be interpreted with caution because of methodological shortcomings. As a focused attention (FA) mindfulness exercise to classical music didn’t significantly differ in mindfulness state future research should examinethe validity of the construct mindfulness.

Inledning: Prästens yrke är grundat i kristen tro medan psykodynamisk terapi har sin utgångspunkt i psykoanalytisk teori som inledningsvis betraktade religiösa föreställningar som kompromissbildningar. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur präster upplever att centrala aspekter i yrket som präst förändras av en psykodynamisk terapiutbildning. Frågeställningar: Upplever deltagarna en förändring i sin tro gällande deras gudsbild? På vilket sätt upplever deltagarna att psykodynamisk terapiutbildning påverkat deras yrkesutövande som präster? Metod: Fem semistrukturerade intervjuer med präster i Svenska kyrkan som är legitmerade psykoterapeuter, psykodynamisk inriktning, analyserades i en induktiv tematisk analys. Resultat: Studien visar att prästerna upplever att en psykodynamisk psykoterapiutbildning förändrar centrala aspekter i yrket som präst. Genom en psykodynamisk psykoterapiutbildning sker en intrapsykisk förändring och de två yrkena präst och psykoterapeut integreras.  Diskussion: Diskussionen tar fram en modell som visar att psykoterapiutbildningen ger en intrapsykisk förändring och att de två yrkena integreras med varandra. Resultatet förankas och diskuteras utifrån objektrelationsterori, anknytningsteori och empiri. / Introduction: The work of ministers in the Church of Sweden is based on Christian faith. Psychodynamic therapy is grounded in psychoanalysis which from the beginning viewed religious belief as psychic compromises. This study investigates how ministers are affected in their primary vocation by a psychotherapy training founded on psychoanalysis. Research questions: Do the ministers experience a change in their religious belief as regards the image of god? How do they describe that change? How has psychotherapy education influenced the clergy in their ministry in church? Method: Five semi-structured interviews with clergy in the Church of Sweden who are qualified psychodynamic psychotherapists were analyzed using thematic analysis. Result: The study shows that the ministers experience a change in central aspects of their ministry as well as intrapsychic changes as regards their image of god, their horizon for understanding and general approach in meeting others. The ministers describe an integration of the two professions as regards pastoral care, interpretation of texts and leadership. Discussion: A model is proposed showing that psychotherapy education brings forth an intrapsychic change and how the two professions become integrated. The results are discussed using object relation theory, attachment theory and other empirical studies.

Självreglerat lärande (SRL) har visat sig vara en användbar strategi för både idrottslig inlärning och utveckling. Vilka miljömässiga förutsättningar idrottaren ges kan både främja och hämma denna utveckling, vilket få studier undersökt i en idrottslig kontext. Studiens syfte var därav att undersöka grad av SRL inom individuell idrott utifrån self-efficacy, könsidentitet och miljömässiga förutsättningar. Miljömässiga förutsättningar innefattade ledarskapsbeteenden som främjar både motivation, enligt Self-determination theory (SDT), och självreglerat lärande. Urvalet bestod av individuella idrottare, 16–60 år, som har en tränare (N = 251). Dessa tävlade inom 28 olika individuella idrotter och identifierade sig som kvinnor (n = 144), män (n = 106) och annat (n = 1). Frågeställningarna besvarades med hjälp av självskattningsformulären Self-Regulated Learning in Sport Practice (SRL-SP), Self-Regulated Environment (SRE) och Interpersonal Supportiveness Scale - Coach (ISS-C). Resultat från multipla och hierarkiska regressionsanalyser indikerade att self-efficacy hade ett positivt samband med utfallsmåtten planering, övervakning och reflektion, men inte ansträngning. Könsidentitet verkade inte moderera denna effekt. Vad gäller miljömässiga förutsättningar bidrog främst tränares förmåga att skapa möjligheter för SRL till idrottares självreglering. Samtidigt visades att idrottarnas grad av SRL påverkades av tränarens närvaro; ju mer närvarande tränare desto lägre grad av självregleringsstrategier uppvisar idrottarna. Slutsatsen blir därmed att idrottare verkar behöva ha en tilltro till sin förmåga samt befinna sig i en miljö med möjligheter för SRL, för att engagera sig i sin idrottsliga utveckling på ett fördelaktigt sätt. Detta samband verkar även påverkas av tränarens fysiska närvaro. Framtida studier kan med fördel vidare undersöka påverkan av de miljömässiga förutsättningarna på grad av SRL, samt om det skiljer sig åt beroende på idrott. / Self-Regulated Learning (SRL) has proven to be a useful strategy for athletes' learning and development. What conditions are given to athletes from their surrounding environment can both promote and inhibit these processes of learning and development. However, few studies have examined this relationship in a sports context. Thus, the present study aimed to investigate Self-Regulated Learning in individual sports based on self-efficacy, gender and environmental conditions. The environmental conditions were defined as leadership behaviors that promote motivation, according to Self-Determination Theory (SDT), and Self-Regulated Learning. The sample consisted of individual athletes, ranging from 16-60 years, with a coach (N = 251). The athletes competed in 28 different individual sports and identified themselves as women (n = 144), men (n = 106) and other (n = 1). The participants answered the self-report questionnaires Self-Regulated Learning in Sport Practice (SRL-SP), Self-Regulated Environment (SRE) and Interpersonal Supportiveness Scale - Coach (ISS-C). Using multiple and hierarchical regression analyses, this study provided support that self-efficacy positively influenced the outcome measures planning, monitoring, and reflection, but not effort. Gender did not appear to moderate this relationship. The environmental conditions associated with SRL was mainly the coaches' ability to create opportunities for SRL. Additionally, athletes' SRL were negatively influenced by how often the coach was present. The conclusion is that athletes, to beneficially engage in their own development, need to have a belief in their own ability and also be in an environment that enhances opportunities for SRL. However, this relationship is influenced by the coach's presence at practice. Future studies can further examine the relationship between the environmental conditions and SRL, and if the results may differ depending on sport.

Föreliggande tvärsnittsstudie är av kvantitativ design med syftet att undersöka hur olika typer av tränarbeteenden och olika typer av motivationsklimat påverkar psykologiskt välbefinnande hos ungdomsfotbollsspelare, samt hur väl de olika typerna av tränarbeteenden och motivationsklimat predicerar ungdomsfotbollspelares psykologiska välbefinnande. Den aktuella studien hade 95 deltagare i åldrarna 16 till 19 år (M= 16.97, SD= 2.6). Deltagarna självskattade sina upplevelser av tränarbeteenden, motivationsklimat och psykologiskt välbefinnande utifrån frågeformulären Coaching Behavior Scale for Sport, Perceived Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 och Ryff's Psychological Well-Being scales. Resultatet av en enkel regressionsanalys visade att tränarbeteendet tävling/-matchstrategi hade störst positiv effekt på psykologiskt välbefinnande. Vidare visade analysen att tränarbeteendet negativ personlig kontakt hade en negativ effekt på psykologiskt välbefinnande. Den enkla regressionsanalysen visade även på en positiv effekt på psykologiskt välbefinnande av uppgiftsorienterat motivationsklimat, och en negativ effekt på psykologiskt välbefinnande av resultatorienterat motivationsklimat. Studiens resultat anses kunna användas för att facilitera psykologiskt välbefinnande för ungdomsfotbollspelare genom lämpliga tränarbeteenden och uppgiftsorienterade motivationsklimat / This cross-sectional study is based on a quantitative method with the aim to investigate how different types of coaching behaviors and motivational climates affect psychological well-being in young football players, and how well the different types of coaching behaviors and motivational climates predict young football players’ psychological wellbeing. The current study had 95 participants aged 16 to 19 years (M=16.97, SD=2.6). The participants self-rated their experiences of coaching behaviors, motivational climate and psychological well-being based on the Coaching Behavior Scale for Sport, Perceived Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 and Ryff's Psychological Well-Being scales. The results of a simple regression analysis showed that the coaching behavior competition/match strategy had the greatest positive effect on psychological well-being. Furthermore, the analysis showed that the coaching behavior negative personal contact had a negative effect on psychological well-being. The simple regression analysis also showed a positive effect on psychological well-being of task-oriented motivational climate, and a negative effect on psychological well-being of results-oriented motivational climate. The results of the study are considered to be used to facilitate psychological well-being of youth football players through appropriate coaching behaviors and task-oriented motivational climates.