I min vetenskapliga essä beskriver jag självupplevda situationer som behandlar fyra barn i förskolan och pedagogernas agerande. Berättelserna handlar vid första anblick om pedagogers relationsbyggande och relationskompetens och huruvida de lyckas eller misslyckas att bemöta barnets behov och känslor. I ett relationellt perspektiv, behandlas den första forskningsfrågan, hur pedagogen kan möta barnet för att bygga en god och professionell relation. Det relationella perspektivet har ett fokus på mötet mellan pedagog och barn, med begrepp som relationsbyggande, relationskompetens, barnets perspektiv, trygga relationer; utifrån docenten Emilson, professor Frelin, familjeterapeuterna Juul & Jensen, barnforskaren Johansson samt professor Aspelin och amerikanska professorerna McNally & Slutsky. Jag vidgar mitt synfält med den andra forskningsfrågan, hur pedagogen kan förstå och möta den andres annanhet. Genom ett hermeneutiskt perspektiv söker jag förstå och möta annanheten som varje människa besitter och hur detta påverkar mötet mellan pedagogerna samt mellan pedagog och barn. Jag reflekterar över mitt eget och andras agerande. Jag synliggör hur föreställningar om barnet och min konstruktion av pedagoger, kan påverka min förståelse för och mötet med den andre. Polisen Heder behandlar att professionen ansvarar för ett empatiskt möte. Filosofen Gadamer och hans begrepp förståelsehorisont, används genomgående, tillsammans med begreppet annanhet. Fil.dr. Bjervås och docenten Emilson bidrar till en ytterligare förståelse för annanheten, genom olika föreställningar om barnet. Vidare reflekterar jag över min konstruktion av den andre samt även mitt ansvar i kunnandet, med hjälp av docenterna Hjertström Lappalainen & Schwarz. Syftet med essän är att problematisera förskolan som en komplex mötesarena av relationer, erfarenheter, annanheter och föreställningar, vilket jag med mina perspektiv och forskningsfrågor ämnar synliggöra. Begreppet förståelsehorisont och mötet med annanheten, har givit mig en bredare blick för mitt framtida kunnande. Metoden har varit essäskrivandet, min berättelse, reflektion över erfarenheten, den teoretiska förankringen, mentorsamtal och en skrivgrupps reflektioner. Undersökningsmetoden har varit berikande då min praktiska kunskap har problematiserats och kan således utvecklas. / In my scientific essay, I describe self-experienced situations that deal with four children in preschool and the educators' actions. The stories are at first sight about educators' relationship building and relationship skills and whether they succeed or fail to respond to the child's needs and feelings. In a relational perspective, the first research question is addressed, how the educator can meet the child to build a good and professional relationship. The relational perspective focuses on the encounter between educator and child, with concepts such as relationship building, relationship skills, the child's perspective, safe relationships; from the docent Emilson, Professor Frelin, family therapists Juul & Jensen, child researcher Johansson and Professor Aspelin and American Professors McNally & Slutsky. I broaden my sight with the second research question, how the educator can understand and meet the other's otherness. Through a hermeneutic perspective, I seek to understand and meet the otherness each person possesses and how this affects the encounter between the educators as well as between educators and children. I reflect on my own and others' actions. I visualize how assumptions of the child and my construction of educators, can affect my understanding of and the encounter with the other. Policeman Heder deal with the profession as responsible for an empathetic encounter. The philosopher Gadamer and his concept horizon of understanding, is used consistently, with the concept otherness. PhD Bjervås, and the docent Emilson contribute to a further understanding of the otherness, through different assumptions of the child. Furthermore, I reflect on my construction of the other as well as my responsibility in the know-how, with the help of docents Hjertström Lappalainen & Schwarz. The purpose of the essay, is to problematize preschool as a complex arena of encounters, with relationships, experiences, otherness and assumptions, which I aim to make visible with my perspectives and research questions. The concept horizon of understanding and the encounter with the otherness, has given me a broader view of my future know-how. The method has been my essay writing, my story, reflection on the experience, the theoretical framework, mentor conversation and a writing group’s reflections. The research method has been enriching as my practical knowledge has been problematized and can thus be developed.

Tysta och blyga barn är ofta de som lämnas åt sidan eller får vänta med att få sina behov tillgodosett. Som fritidspedagog är det en viktig uppgift att insocialisera barn i gemenskap, men hur gör man med barn som inte vill? Hur handskas man med barn som föredrar att vara för sig själva? I vilken grad ska deras önskan respekteras och när blir insocialisering ett värde som bör överordnas barnets fria val? I denna essä undersöker jag hur jag som fritidspedagog kan förstå dessa barns behov och förhålla mig till dem utifrån begreppen barnperspektiv respektive barns perspektiv, barns delaktighet, inflytandet och bästa. Jag kommer att utgå från några problem från min egen arbetslivserfarenhet och belysa dem med hjälp av olika synsätt som objekt- och aktörsperspektiv och symbolisk interaktionism.

During my practical training I have seen what after-school offers children. Large groups of children and little staff, often results in that the children had to play freely until they go home. Few activities are offered to the children and the staff is busy looking after the children and ensures that they are not fighting. The purpose of this study is to find out how children feel about their leisure activities and if they think they are being offered a meaningful leisure. The main research questions were: How do children experience their leisure-time? Do after-school offers children a meaningful leisure and is it the children's interests and needs that govern the activities and the environment? How do the number of children in the leisure group affect the leisure time? The methods to collect data in the study are observations and interviews. The study was done in an after-school in Stockholm with children between 7-9 years old. The children in the after-school think that they spend too much time outdoor, that they have too few excursions, too little time indoors and too few activities. Most children experience that it is the teachers who decide at leisure-time and that there are teachers who determines what, when and where children can play. The kids want to get a chance to decide about their leisure and what they want to use it for. What the children in the study wants to do and what they are allowed to do, isn´t really the same, and therefore from a children's perspective, they hasn´t been offered a meaningful leisure.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn i åldern ett till tre år får möjlighet att vara delaktiga och skapa inflytande över sin utbildning i förskolan. Läroplanen (Skolverket 2018) lyfter fram att barn har rätt till delaktighet och inflytande. Vad delaktighet och inflytande innebär är däremot inget som står skrivet i läroplanen (Skolverket 2018) vilket gör att det finns ett stort tolkningsutrymme för dessa begrepp. Följden av det blir att pedagoger arbetar utifrån olika tolkningar vilket resulterar i olika förhållningssätt. Med denna studie vill vi därför undersöka och bidra till mer kunskap om hur delaktighet och inflytande kan komma till uttryck på förskolor. Studien bygger på observationer som gjordes på sju förskolor. Analysen av resultaten utgår från begreppen – barns agency, barns perspektiv och barnperspektiv. Resultatet visar att pedagogerna uppvisar en medvetenhet om barns delaktighet och inflytande genom att uppmärksamma barnens intressen, tankar och åsikter för att utveckla verksamheten. De möter barnens motstånd och agerar utifrån vad som är bäst i den specifika situationen. Barns delaktighet kommer till uttryck på olika sätt vid de undersökta förskolorna i undersökningen. Barnen är aktiva deltagare, interagerar med varandra och på så vis skapar relationer, uppvisar motstånd och avslutningsvis påverkar ramarna inom den pedagogiska verksamheten.

Tematisk undervisning beskrivs som ett verktyg där eleverna ges utrymme till att skapa och använda sina egna idéer, där undervisningen bildar en helhet och olika ämnesområden flätas samman. I denna studie kommer vi att undersöka utifrån barndomssociologin och ett relationellt perspektiv hur inkludering, elevers delaktighet och inflytande beskrivs av fritidshemslärare, vilka hinder och möjligheter fritidshemslärare ställs inför när det handlar om att ta vara på barns perspektiv, samt vilka kunskaper och förutsättningar fritidshemslärare behöver för att planera och genomföra tematisk undervisning på fritidshemmet. Vår datainsamling består av intervjuer med fritidshemslärare samt en enkät riktad mot all personal som arbetar eller har arbetat tematiskt på fritidshemmet. Resultatet pekar på vikten av elevers inflytande och delaktighet, men också att lärares tolkning av Läroplanens syfte och centrala innehåll ofta inte ger utrymme för elevers intressen, delaktighet och inflytande. Ramfaktorer togs även upp som en viktig del i planering och genomförandet av den tematiska undervisningen. / Thematic teaching is described as a tool where students are given space to create and use their own ideas, where the education forms a broad summary and different subject areas are intertwined. In this study, we will investigate from the sociology of childhood and a relational perspective how inclusion, students' participation and influence are described by the after-school teachers, what obstacles and opportunities after-school teachers face when it comes to taking advantage of children's perspectives and what knowledge and conditions after-school teachers need to plan and implement thematic teaching at the after-school recreation centre. Our data collection consists of interviews with after-school teachers and a survey aimed at all staff who work or have worked thematically at the after-school recreation centre. The results point to the importance of students' influence and participation, but also that teachers' interpretation of the curriculum's purpose and central content often does not leave room for students' interests, participation and influence. Framework factors were also mentioned as an important part of the planning and implementation of thematic teaching.

L’objectif de ce mémoire est de mieux comprendre, à partir de leur point de vue, le vécu des enfants âgés de 6 à 12 ans qui sont placés dans des ressources d’accueil et qui vivent l’expérience d’avoir des visites supervisées avec leurs parents. Pour ce faire, des entrevues semi-dirigées ont été réalisées auprès de douze enfants hébergés dans des unités de vie, foyers de groupe ou ressources intermédiaires du Centre jeunesse de Montréal – Institut Universitaire et du Centre jeunesse de la Montérégie. Les entrevues réalisées auprès des enfants ont été soumises à une analyse de contenu thématique. Les résultats de l’étude montrent que les enfants ne comprennent pas toujours bien les raisons qui justifient la mise en place de visites supervisées, ni le rôle des adultes dans les décisions, ni celui du tiers durant les visites. De façon générale, les enfants sont favorables au maintien des contacts avec leurs parents, mais sont plus critiques face aux cadres imposés par ces visites. Il ressort également de l’étude que les enfants sont très peu consultés en lien avec l’organisation et la planification de leurs visites et qu’ils souhaiteraient l’être davantage. Les enfants ont rapporté de nombreuses insatisfactions en lien avec les modalités organisationnelles des visites. L’analyse du discours qui a été menée a permis de mettre en évidence le fait que les visites supervisées sont une source de stress importante pour l’enfant. La création d’un guide d’information destiné aux enfants pour expliquer ce qu’est une visite supervisée, les raisons de sa mise en place, ses buts et ses objectifs serait une piste intéressante à explorer. / The main objective of this research is to provide a better understanding of the experience of children aged between six and twelve years old, placed in care and having supervised visits with their parents, based on the child’s perspective. To be able to do this, semi-directed interviews were made with twelve children either living in family living unit, group home and intermediary units at the Centre jeunesse de Montréal – Institut Universitaire and the Centre jeunesse de la Montérégie. Interviews done with the children were subjected to thematic content analysis. The results demonstrated that children do not always understand the reasons leading to the implementation of supervised visits with their parents, the role of adults in the decisions and the role of the social worker during the visit. Generally speaking, children are favorable with the idea of maintaining contacts with their parents; nevertheless, they demonstrate more criticism with the framework imposed to them during visitation. The study also reveals that children are seldom consulted with regards to the organisation and planning of the visitation and they wish they would play a more active role. As well, children report numerous dissatisfaction in relation with organisational arrangements of visitation. The child discourse analysis enables to demonstrate that supervised visitation are an important source of stress for the child. Therefore, providing an information guide meant for the children aiming at explaining what the meaning of a supervised visit is, why is it implemented and what are the aims and objectives, would be an interesting avenue to explore.

This dissertation investigates the literary and cinematic use of the child’s perspective to present the Mexican Revolution and the Spanish Civil War and their aftermath in several Mexican, Spanish, and international (Mexican-Spanish collaborative) narratives of the 20th and early 21st Centuries written by adult authors and filmmakers, and targeted for adult audiences. The Mexican narratives are Cartucho and Las manos de mamá by Nellie Campobello, Balún Canán by Rosario Castellanos, and Bandidos, a film by Luis Estrada; selected Spanish works are El espíritu de la colmena by Víctor Erice, Cría cuervos by Carlos Saura, and El sur by Adelaida García Morales; and both international works are films by Guillermo del Toro, El espinazo del diablo and El laberinto del fauno. I attempt to determine the textual or cinematic function of the child as first person (homodiegetic) narrative viewer in these works, and I study the different ways in which this child’s point of view is constructed in order to depict the overwhelming tragedy of war. I note patterns and diversities in subject matter presented by the narrative voice, and observe the characteristics of the child narrative viewer’s world and priorities (as presented by the authors and filmmakers), paying careful attention to how each perceives and understands his or her country’s violent upheaval and its aftermath. The theoretical framework of this investigation draws mainly from trauma theory, Gothic studies, and the tradition of the fairy tale. I illustrate how within the war narrative in addition to the author’s/filmmaker’s desire to recreate the sentiment that a child would evoke in adult readers and viewers, the child narrative viewer is employed for three main reasons: to play upon or against preexisting notions of the child’s innocence; to represent (possibly subversively) the nation; and as therapeutic means of returning to a paradise lost or creating a paradise never experienced. / text