<p>In the search for companies to distinguish themselves from the mass, so called non-traditional trade marks have become increasingly popular, and in particular colour marks. It is now clear that abstract colour marks can be registered as trade marks, and the number of registered colour marks has increased considerably in recent years. However, it remains a lot more uncertain, mainly due to lack of case law, what the extent of colour marks’ scope of protection is. Are colours actually worth protecting? The purpose of this thesis is to examine the scope of protection of registered abstract colour marks from an EU perspective. Through this examination it will also be established whether colours are worth protecting.</p><p>The essential function of trade marks is to indicate the origin of products. Signs that are capable of being represented graphically and capable of distinguishing goods and services from one undertaking from those of other undertakings can be registered as trade marks. Colours can fulfil these criteria in certain circumstances, however, colours can practically never have distinctive character per se. Instead, they must have acquired distinctive character through use. Since it is quite difficult to register colour marks, a colour mark proprietor should be prepared to have the validity of his trade mark challenged if he issues proceedings for infringement.</p><p>There are a few national cases from EU Member States that have concerned infringement of colour marks, and in all of these the plaintiff was successful in claiming infringement. Through the decisions in these cases, general legal principles and statements made in literature, the scope of protection of colour marks has been examined. Infringement of a colour mark occurs in three different situations: where there is likelihood of confusion, where there is double identity and where there is dilution of a trade mark with a reputation.</p><p>Some of the most important findings are that confusingly similar colours include adjacent shades, but in order to prove likelihood of confusion, the infringing colour must probably be perceived by the public as an indication of origin and other signs that appear together with the colour must probably be taken into account, which limits the scope of protection to some extent. However, since colour marks must almost always have acquired distinctive character through use, consumers are used to perceiving that colour as a trade mark in relation to those types of goods/services, and are therefore more likely to do so also when the colour is used by the third party. Furthermore, there have to be an individual assessment in each case in order to determine whether surrounding signs exclude a likelihood of confusion, where all factors should be considered, including the distinctiveness of the colour mark and how clear and prominent the other signs are.</p><p>In situations of double identity, the infringing sign does not have to be used as a trade mark, which is advantageous for colour mark owners. Furthermore, identical colours can possibly include other shades if they are so similar that the difference is barely perceptible in a direct comparison.</p><p>Colour marks can often qualify as trade marks with a reputation, since the assessment of whether trade marks have a reputation is similar to the assessment of whether trade marks have acquired distinctive character through use. Trade marks with a reputation has an extended protection meaning that if a third party uses a sign that is identical or similar to a trade mark with a reputation, and that use without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or repute of the trade mark, then that use constitutes infringement. This applies both in relation to identical, similar and dissimilar products, however, it will probably only apply in relation to identical or similar products when it comes to colour marks, due to the extensive use of colours in the market. The extended protection could be relevant in particular in situations where likelihood of confusion cannot be proven, because the public does not perceive the infringing sign as a trade mark or because of surrounding prominent signs.</p><p>This examination shows that the scope of protection of colour marks is not great, it has some weaknesses. However, it is definitely not worthless either, which clearly shows in the fact that the plaintiffs were successful in claiming infringement in all of the infringement cases. By registering a colour as a trade mark, a company can to some extent stop others from using the same or similar colour, and it will also most likely have a discouraging effect. However, some carefulness should still be applied in relation to colour marks, since this is still a very new phenomenon and additional case law can take another direction. But considering how the situation looks today, colours are worth protecting as trade marks.</p>

<p>Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot.</p><p>I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra. Tanken med ett legalt förbud är att det i form av tvingande lagstiftning förbjuder ett visst handlingssätt som lagstiftaren vill komma till rätta med. Komplikationen då ett aktieägaravtal står i strid med ett legalt förbud i ABL är att ABL:s regler inte är tillämpliga på aktieägaravtalet. Detta gör att aktieägaravtalet kringgår den tvingande lagstiftningen i ABL. För att komma till rätta med detta problem har lagstiftaren överlämnat åt domstolen att i varje enskilt fall där syftet med avtalet är att kringgå den tvingande lagstiftningen pröva om ett sådant avtal skall anses vara giltigt eller ej enligt en allmän rättsgrundsats.</p><p>Denna bedömning skall enligt praxis undersöka det överträda (1) förbudets syfte, (2) konsekvenserna av ogiltighetspåföljden och (3) behovet av ogiltighet som sanktion i det specifika fallet. Genom att använda sig av denna modell kan man komma fram till om ett specifikt legalt förbud i ABL skall anses inneha tillräckligt stort skyddsvärde för att ogiltighetssanktionen skall drabba aktieägaravtalet.</p>

Uppsatsen undersöker lagligheten i att kommuner och landsting på vissa parkeringsplatser enbart godkänner betalning genom en app på mobilen, så kallad telefonparkering. En avgränsning har gjorts till parkeringar vid vårdinrättningar och centralstationer. Lagligheten undersöks utifrån de rättsliga grunderna åldersdiskriminering och brott mot den kommunala likställighetsprincipen. En kortare utblick görs även mot dataskyddsförordningen och vilken påverkan den kan föra med sig på telefonparkeringsförfarandet eftersom telefonparkeringsapparna behandlar personuppgifter. Slutligen görs en jämförelse med de situationer där kommuner och landsting fasat ut eller försökt att fasa ut kontantbetalning ur sina verksamheter.

Framställan behandlar i vilken utsträckning den ena avtalspartens brott mot lojalitetsplikten medför att den andra avtalsparten får en, helt eller delvis, inskränkt lojalitetsplikt (lojalitetsreciprocitet). Då lojalitetsreciprocitet utgör en del av lojalitetsplikten är förståelsen för det senare institutet avgörande för att kunna analysera reciprociteten. Därför studeras även lojalitetspliktens innehåll och betydelse. Slutsatserna om reciprocitet grundas i stor utsträckning på avtalstyper där lojalitetsplikten är särskilt långtgående. Det medför slutsatserna störst betydelse vid en mer långtgående lojalitetsplikt. Emellertid gör slutsatserna anspråk på att vara så generella att de grunder och principer som fastställs för bedömningen har betydelse även vid en mindre långtgående lojalitetsplikt. Vidare studeras reciprociteten i förhållande till lojalitetsförpliktelser, vilka inte skiljer sig åt lika mycket mellan olika kontraktstyper. En fråga av stor vikt för lojalitetsreciprocitetens betydelseområde är om det kan anses föreligga en allmän lojalitetsplikt inom hela kontraktsrätten. Slutsatsen i den delen är att det föreligger en allmän lojalitetplikt inom varje kontraktstyp även om den är starkt varierande till sin omfattning. Det medför att lojalitetsreciprocitet får ett stort betydelseområde eftersom det då kan beaktas inom varje kontraktstyp avseende både den allmänna lojalitetsplikten och lojalitetsförpliktelserna. Föremålet för framställan, lojalitetsreciprocitet, analyseras dels utifrån förekommande lojalitetsreciprocitet inom ett antal utvalda kontraktstyper (bl.a. mellanmans-, samarbets- och företagsförsäkringsförhållanden), dels utifrån reciprocitet oberoende av kontraktstyp. Utifrån de reciprocitetsuttryck som finns i materialet fastställs generella ramar och principer för bedömningen av lojalitetsreciprocitet inom lojalitetsplikten i dess helhet. Slutsatserna visar att det finns många gemensamma överväganden och principer för bedömningen av lojalitetsreciprocitet. För det första finns det tre förutsättningar som är nödvändiga för att lojalitetsreciprocitet överhuvudtaget ska kunna föreligga: ett lojalitetsbrott, en ömsesidig lojalitetsplikt och att reciprociteten inte drabbar en tredje avtalspart. För det andra har det identifierats två förhållanden som är av störst vikt för lojalitetsreciprocitet: dels  hur allvarligt lojalitetsbrottet är, dels i vilken omfattning reciprocitet skulle riskera onödig förstöring. Det förra har i sin tur funnits primärt vara beroende av den subjektiva skulden hos parten som begår lojalitetsbrottet, om denne varit i en överordnad ställning och hur långtgående lojalitetsplikten som inte efterlevdes var.För det tredje finns ett antal andra förhållanden som påverkar reciprociteten, bland annat: om skyddshänsyn avseende lojalitetssubjektet gör sig gällande, passivitet hos reciprocitetssubjektet och om annan lojalitetsbrottsverkan inträder. / The essay seeks to determine the extent to which a breach of the obligation of good faith reducesthe corresponding obligation of the other party to the contract (reciprocity). To be able to graspthe meaning and analyze reciprocity it is necessary to understand the institute of good faith.Thus, the text firstly examines good faith in general, followed by an analysis of reciprocity withinthat institute. The paper is based on legal sources typified by strong obligation of good faith.Accordingly, the analysis primarily sheds light on areas where the obligations of good faith arefar-reaching. The general principles of reciprocity, however, are applicable across the board,regardless of how strong the obligations of good faith are. The study evaluates reciprocity inrelation to several types of contracts, but it also interprets reciprocity as a freestanding generalprinciple which is applicable to all contracts. The specific obligations of good faith undoubtedly fall within the scope of reciprocity. Arelated and important question, which needs to be addressed, is whether there is a generalobligation of good faith within all type of contracts. The subsequent answer determines theadditional scope of reciprocity. In this matter the essay concludes that the question should beanswered in the affirmative. There is a general obligation of good faith, but the strength of thatobligation varies considerably depending on the type of contract. The conclusion of the essay is that there are several general principles within reciprocity.Firstly, there are three prerequisites for reciprocity: (i) a breach of the obligation of good faith; (ii)a mutual obligation of good faith between the involved parties; and (iii) the rule that reciprocitycannot affect a third party. Secondly, the paper identifies that the following two questions are the most significantfactors in the assessment of reciprocity: how severe is the breach of good faith and to whichextent does it entail negative economic consequences? An essential aspect of the former question is whether the party responsible for the breachhad ill intent and, if so, the degree and severity of that ill intent. Another important factor iswhether the party responsible for the breach is in a superior position. Three further examples of factors relevant to the assessment are: when a vulnerable partyis responsible for the breach such circumstances can affect the possibility of reciprocity andmitigate the seriousness of the misconduct in question; occasions when the other party has failedto act (passivity); and when the responsible party suffers consequences in addition to reciprocity.

No description available.

I denna komparativa studie undersöks hur olika Off-hire klausuler ska tolkas när svensk rätt är tillämplig på ett tidscerteparti. Det kan sägas existera en osäkerhet kring hur Off-hire klausuler, ofta återfunna i anglo-amerikanska avtal, ska tolkas enligt svensk rätt. Osäkerheten är ett resultat av bristande vägledning av rättskällorna. I uppsatsen redogörs för de olika tolkningsmetoder som författaren funnit stöd för i rättsvetenskapen gällande tolkningen av internationella avtal. Vid studien används sedan en tolkningsmetod som lägger stor vikt vid svensk dispositiv reglering och svenska tolkningsprinciper. Genom att undersöka olika anglo-amerikanska avgöranden kommenteras dessa utifrån den fiktiva förutsättningen att svensk rätt tillämpas på fallen. Det konstateras i uppsatsen att svensk rätt i ett flertal av dessa avgöranden har betydelse för utgången i respektive fall vilket inte sällan innebär ett annat utfall i jämförelse med anglo-amerikansk rätt. Det kan förklaras genom att anglo-amerikansk rätt inte har någon lagreglering av Off-hire, parterna får därmed förlita sig helt på avtalet. Svensk rätt skiljer sig därmed från den anglo-amerikanska rätten vad gäller regleringen av Off-hire genom att det existerar dispositiv rätt på området.

No description available.

<h2><strong>Sammanfattning</strong></h2><p>Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar.</p><p>I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.</p>

Sammanfattning Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar. I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.

Today’s technology of music file sharing in peer-to-peer networks is genius. Peer-to-peer are networks composed of several computers enabling files to be shared among users. A substantial part of the files shared constitute unlawful copies; uploading and downloading of such files infringes copyright legislation. File sharing through peer-to-peer networks is therefore both a genius technology and a copyright infringement. Peer-to-peer technology has been subject to heavy debate in media, both nationally and internationally. The issue of illegal downloads of music is an international dilemma since music is a global commodity. Sweden has been accused of being file sharers’ haven by organisations such as the Recording Industry Association of America (RIAA). Internet access and broadband capacity is very high in Sweden, which is a reason why many Swedes engage in file sharing. The Swedish company, The Pirate Bay, is the creator of one of the most popular file sharing websites in the world, using the BitTorrent application. The website offers free downloading of inter alia music, films and software. Like most peer-to-peer networks the Pirate Bay website includes copyrighted material, which often is published without the consent of copyright holders. As a result The Pirate Bay is facing a lawsuit on behalf of numerous organisations and companies in the music and film industry. The Pirate Bay is accused of contributory infringement and of preparation to commit a copyright infringement according to the Swedish Copyright Act (SwCA).  Contrary to the American copyright legislation, the SwCA does not contain any explicit provisions regarding contributory infringement. The SwCA refers to the Swedish Criminal Code, which states that preparation to copyright infringement and contributing to such infringement is illegal and punishable. There is currently a lack of Swedish case law regarding copyright infringement and there are no cases concerning contributory infringement. One reason is that the field of law is constantly changing; the copyright legislation is adjusted to the technological developments. The lack of case law causes unpredictability of the SwCA, which may be harmful to the rule of law. International organisations, such as the RIAA, consider the SwCA to be somewhat ineffective and that it needs to be amended in order to uphold the fundamental purpose of copyright. Copyright is a partly harmonised area of law from a global perspective. However, since the Internet and file sharing through peer-to-peer networks is an international phenomenon, copyright legislation needs further harmonisation internationally. At the time there is an ongoing process of implementing the European Union (EU) Enforcement Directive into the SwCA, which grants greater rights to copyright holders. The Directive contains provisions that simplify the process of taking action against an alleged infringer, which may in the long run increase the amount of case law in Sweden. At the same time the implementation of the Enforcement Directive has been criticised as being too far reaching and intruding people’s privacy. File sharing through peer-to-peer networks benefits consumers by offering easy access to a wide range of music for a low cost, at the same time enabling artists to reach out to a larger audience. Consumers are vital for the music industry, since they purchase the music. However, the fundamental aim of copyright is to reward copyright holders and function as an incentive to encourage creativity. Consequently, without economic rights the incentive to create is forfeit and music production might decrease. Even if the justification of copyright is primarily to protect creators of a work, it is also essential to emphasise the consumer aspect. Therefore it is of importance to balance the interests of all parties involved. In order to uphold the purpose of copyright and interests of the general public, it is necessary to promote and develop more legal file sharing alternatives. Music in digital formats has to some extent replaced the traditional Compact Disc (CD) format. Therefore the music industry must cooperate with among others Internet Service Providers (ISPs) in order to embrace the digital developments of music and offer better solutions to consumers. Simultaneously, there is a lack of knowledge of copyright among the Swedish population, which is why more education is required. In conclusion, advertisement and education could decrease illegal file sharing and enhance all the parties’ interests. / Dagens fildelningsteknologi i peer-to-peer nätverk är genial. Peer-to-peer är nätverk bestående av flera sammankopplade datorer som möjliggör fildelning mellan användare. En betydande mängd av de delade filerna utgör dock olagliga kopior; uppladdning och nedladdning av sådana filer bryter mot upphovsrättslagstiftningen. Fildelning genom peer-to-peer nätverk är därför både genial teknologi och upphovsrättsintrång. Peer-to-peer teknologin har väckt stor debatt i media, både nationellt och internationellt. Frågan kring illegal nedladdning av musik är ett internationellt dilemma eftersom musik är en global handelsvara. Sverige har kritiserats av organisationer som Recording Industry Association of America (RIAA) för att vara en frizon för fildelare. Tillgången till internet och bredband är väldigt hög i Sverige, vilket är en anledning till varför många svenskar fildelar. Det svenska företaget The Pirate Bay som använder sig av BitTorrent protokollet, är skapare till en av världens populäraste fildelningssajter. Webbsidan erbjuder gratis nedladdning av bland annat musik, film och programvara. I likhet med de flesta peer-to-peer nätverk innehåller The Pirate Bay’s hemsida upphovsrättsskyddat material som ofta har blivit tillgängliggjort utan upphovsrättshavarens medgivande. Till följd av detta har ett flertal organisationer och företag inom musik- och filmindustrin ingett en stämningsansökan mot The Pirate Bay.         The Pirate Bay är åtalade för medhjälp och förberedelse till brott mot upphovsrättslagen. I motsats till den amerikanska lagen om upphovsrätt innehåller inte den svenska upphovsrättslagen några uttryckliga bestämmelser rörande medhjälp till brott mot upphovsrätt. Upphovsrättslagen hänvisar istället till brottsbalken som stadgar att förberedelse och medverkan till brott är olagligt och straffbart. I dagsläget finns endast ett fåtal svenska rättsfall angående upphovsrättsintrång men inga fall kring medhjälp till upphovsrättsintrång. En bidragande faktor kan vara att rättsområdet ständigt ändras; upphovsrättslagstiftningen anpassas kontinuerligt till den tekniska utvecklingen. Bristen på svenska rättsfall leder till att upphovsrättslagens tillämpning blir oförutsägbar, vilket kan vara skadligt för rättsäkerheten. Internationella organisationer som exempelvis RIAA anser att den svenska upphovsrättslagen är ineffektiv och att ändringar behöver göras för att upprätthålla upphovsrättens grundläggande syfte.       Upphovsrätten är till viss del en harmoniserad lagstiftning ur ett globalt perspektiv. Eftersom internet och fildelning genom peer-to-peer nätverk är ett internationellt fenomen behöver upphovsrättslagen ytterligare harmonisering på ett internationellt plan. I dagsläget pågår en implementering av Europeiska Unionens (EU:s) sanktionsdirektiv som tillerkänner större rättigheter till upphovsrättshavare. Direktivet innehåller bestämmelser som förenklar möjligheten för rättighetshavare att vidta åtgärder mot personer som begår upphovsrättsintrång, vilket på sikt kan komma att bidra till en ökad mängd rättsfall. Sanktionsdirektivet har samtidigt kritiserats för att vara alltför långtgående och inskränker människors rätt till privatliv. Fildelning genom peer-to-peer nätverk är förmånligt för konsumenter genom att utbudet av musik är stort, lättillgängligt och till en låg kostnad; samtidigt ger nätverken artister möjligheten att nå ut till en bredare publik. Konsumenter är nödvändiga för musikindustrin eftersom de inhandlar musiken. Dock är det viktigt att upprätthålla det fundamentala syftet med upphovsrätt, vilket är att ersätta upphovsrättshavaren för sitt verk och fungera som ett incitament till att stimulera skapade. Utan de ekonomiska rättigheterna skulle uppmuntran att skapa nya alster gå förlorad, och musikproduktionen skulle minska. Trots att upphovsrätten rättfärdigas genom att skydda rättighetshavare så är det även angeläget att understryka värdet av konsumenterna. Det är därför av stor vikt att balansera samtliga parters intressen. Det är nödvändigt att marknadsföra och utveckla fler lagliga fildelningsalternativ för att upprätthålla upphovsrättens syfte och samhällets intresse. Digital musik har till viss del ersatt det traditionella Compact Disc (CD) formatet. Musikindustrin måste därför samarbeta med bland annat internetleverantörer för att ta till sig den digitala utvecklingen av musik och erbjuda bättre lösningar till konsumenter. För närvarade har den svenska befolkningen otillräckliga kunskaper inom upphovsrätt, varför mer utbildning behövs. Avslutningsvis, skulle marknadsföring och utbildning kunna bidra till en minskning av den illegala fildelningen och gynna alla parters intressen.