<p>Today’s technology of music file sharing in peer-to-peer networks is genius. Peer-to-peer are networks composed of several computers enabling files to be shared among users. A substantial part of the files shared constitute unlawful copies; uploading and downloading of such files infringes copyright legislation. File sharing through peer-to-peer networks is therefore both a genius technology and a copyright infringement.</p><p>Peer-to-peer technology has been subject to heavy debate in media, both nationally and internationally. The issue of illegal downloads of music is an international dilemma since music is a global commodity. Sweden has been accused of being file sharers’ haven by organisations such as the Recording Industry Association of America (RIAA). Internet access and broadband capacity is very high in Sweden, which is a reason why many Swedes engage in file sharing. The Swedish company, The Pirate Bay, is the creator of one of the most popular file sharing websites in the world, using the BitTorrent application. The website offers free downloading of <em>inter alia</em> music, films and software. Like most peer-to-peer networks the Pirate Bay website includes copyrighted material, which often is published without the consent of copyright holders. As a result The Pirate Bay is facing a lawsuit on behalf of numerous organisations and companies in the music and film industry.</p><p>The Pirate Bay is accused of contributory infringement and of preparation to commit a copyright infringement according to the Swedish Copyright Act (SwCA).  Contrary to the American copyright legislation, the SwCA does not contain any explicit provisions regarding contributory infringement. The SwCA refers to the Swedish Criminal Code, which states that preparation to copyright infringement and contributing to such infringement is illegal and punishable. There is currently a lack of Swedish case law regarding copyright infringement and there are no cases concerning contributory infringement. One reason is that the field of law is constantly changing; the copyright legislation is adjusted to the technological developments. The lack of case law causes unpredictability of the SwCA, which may be harmful to the rule of law. International organisations, such as the RIAA, consider the SwCA to be somewhat ineffective and that it needs to be amended in order to uphold the fundamental purpose of copyright.</p><p>Copyright is a partly harmonised area of law from a global perspective. However, since the Internet and file sharing through peer-to-peer networks is an international phenomenon, copyright legislation needs further harmonisation internationally. At the time there is an ongoing process of implementing the European Union (EU) Enforcement Directive into the SwCA, which grants greater rights to copyright holders. The Directive contains provisions that simplify the process of taking action against an alleged infringer, which may in the long run increase the amount of case law in Sweden. At the same time the implementation of the Enforcement Directive has been criticised as being too far reaching and intruding people’s privacy.</p><p>File sharing through peer-to-peer networks benefits consumers by offering easy access to a wide range of music for a low cost, at the same time enabling artists to reach out to a larger audience. Consumers are vital for the music industry, since they purchase the music. However, the fundamental aim of copyright is to reward copyright holders and function as an incentive to encourage creativity. Consequently, without economic rights the incentive to create is forfeit and music production might decrease. Even if the justification of copyright is primarily to protect creators of a work, it is also essential to emphasise the consumer aspect. Therefore it is of importance to balance the interests of all parties involved.</p><p>In order to uphold the purpose of copyright and interests of the general public, it is necessary to promote and develop more legal file sharing alternatives. Music in digital formats has to some extent replaced the traditional Compact Disc (CD) format. Therefore the music industry must cooperate with among others Internet Service Providers (ISPs) in order to embrace the digital developments of music and offer better solutions to consumers. Simultaneously, there is a lack of knowledge of copyright among the Swedish population, which is why more education is required. In conclusion, advertisement and education could decrease illegal file sharing and enhance all the parties’ interests.</p> / <p>Dagens fildelningsteknologi i peer-to-peer nätverk är genial. Peer-to-peer är nätverk bestående av flera sammankopplade datorer som möjliggör fildelning mellan användare. En betydande mängd av de delade filerna utgör dock olagliga kopior; uppladdning och nedladdning av sådana filer bryter mot upphovsrättslagstiftningen. Fildelning genom peer-to-peer nätverk är därför både genial teknologi och upphovsrättsintrång.</p><p>Peer-to-peer teknologin har väckt stor debatt i media, både nationellt och internationellt. Frågan kring illegal nedladdning av musik är ett internationellt dilemma eftersom musik är en global handelsvara. Sverige har kritiserats av organisationer som Recording Industry Association of America (RIAA) för att vara en frizon för fildelare. Tillgången till internet och bredband är väldigt hög i Sverige, vilket är en anledning till varför många svenskar fildelar. Det svenska företaget The Pirate Bay som använder sig av BitTorrent protokollet, är skapare till en av världens populäraste fildelningssajter. Webbsidan erbjuder gratis nedladdning av bland annat musik, film och programvara. I likhet med de flesta peer-to-peer nätverk innehåller The Pirate Bay’s hemsida upphovsrättsskyddat material som ofta har blivit tillgängliggjort utan upphovsrättshavarens medgivande. Till följd av detta har ett flertal organisationer och företag inom musik- och filmindustrin ingett en stämningsansökan mot The Pirate Bay.        </p><p>The Pirate Bay är åtalade för medhjälp och förberedelse till brott mot upphovsrättslagen. I motsats till den amerikanska lagen om upphovsrätt innehåller inte den svenska upphovsrättslagen några uttryckliga bestämmelser rörande medhjälp till brott mot upphovsrätt. Upphovsrättslagen hänvisar istället till brottsbalken som stadgar att förberedelse och medverkan till brott är olagligt och straffbart. I dagsläget finns endast ett fåtal svenska rättsfall angående upphovsrättsintrång men inga fall kring medhjälp till upphovsrättsintrång. En bidragande faktor kan vara att rättsområdet ständigt ändras; upphovsrättslagstiftningen anpassas kontinuerligt till den tekniska utvecklingen. Bristen på svenska rättsfall leder till att upphovsrättslagens tillämpning blir oförutsägbar, vilket kan vara skadligt för rättsäkerheten. Internationella organisationer som exempelvis RIAA anser att den svenska upphovsrättslagen är ineffektiv och att ändringar behöver göras för att upprätthålla upphovsrättens grundläggande syfte.      </p><p>Upphovsrätten är till viss del en harmoniserad lagstiftning ur ett globalt perspektiv. Eftersom internet och fildelning genom peer-to-peer nätverk är ett internationellt fenomen behöver upphovsrättslagen ytterligare harmonisering på ett internationellt plan. I dagsläget pågår en implementering av Europeiska Unionens (EU:s) sanktionsdirektiv som tillerkänner större rättigheter till upphovsrättshavare. Direktivet innehåller bestämmelser som förenklar möjligheten för rättighetshavare att vidta åtgärder mot personer som begår upphovsrättsintrång, vilket på sikt kan komma att bidra till en ökad mängd rättsfall. Sanktionsdirektivet har samtidigt kritiserats för att vara alltför långtgående och inskränker människors rätt till privatliv.</p><p>Fildelning genom peer-to-peer nätverk är förmånligt för konsumenter genom att utbudet av musik är stort, lättillgängligt och till en låg kostnad; samtidigt ger nätverken artister möjligheten att nå ut till en bredare publik. Konsumenter är nödvändiga för musikindustrin eftersom de inhandlar musiken. Dock är det viktigt att upprätthålla det fundamentala syftet med upphovsrätt, vilket är att ersätta upphovsrättshavaren för sitt verk och fungera som ett incitament till att stimulera skapade. Utan de ekonomiska rättigheterna skulle uppmuntran att skapa nya alster gå förlorad, och musikproduktionen skulle minska. Trots att upphovsrätten rättfärdigas genom att skydda rättighetshavare så är det även angeläget att understryka värdet av konsumenterna. Det är därför av stor vikt att balansera samtliga parters intressen.</p><p>Det är nödvändigt att marknadsföra och utveckla fler lagliga fildelningsalternativ för att upprätthålla upphovsrättens syfte och samhällets intresse. Digital musik har till viss del ersatt det traditionella Compact Disc (CD) formatet. Musikindustrin måste därför samarbeta med bland annat internetleverantörer för att ta till sig den digitala utvecklingen av musik och erbjuda bättre lösningar till konsumenter. För närvarade har den svenska befolkningen otillräckliga kunskaper inom upphovsrätt, varför mer utbildning behövs. Avslutningsvis, skulle marknadsföring och utbildning kunna bidra till en minskning av den illegala fildelningen och gynna alla parters intressen.       </p>

I uppsatsen utreds Adjudication Bond, vilket i Sverige är en ny typ av bankgaranti. För att bedöma denna görs en jämförelse med hur bankgarantier som rättsligt institut förhåller sig till svensk rätt. Bankgarantier används både i Sverige och internationellt. De utgör säkerhet för ett underliggande avtals riktiga fullgörelse. Den ena parten (uppdragsgivaren) till det underliggande avtalet ger banken i uppdrag att ställa ut bankgarantin till förmån för dennes motpart (beneficienten) för det fall att uppdragsgivaren inte uppfyller sitt åtagande enligt det underliggande avtalet. Bankgarantier kan varieras på olika sätt och ställas ut för alla typer av underliggande avtal. Bankgarantier är antingen självständiga eller accessoriska. Vid den självständiga bankgarantin ska beneficientens rätt till ersättning endast bedömas enligt bankgarantins villkor, emedan vid accessoriska bankgarantier denna rätt ska bedömas också enligt det underliggande avtalet. I garantins s.k. betalningsmekanism uppställs de krav som beneficientens begäran måste uppfylla för att ersättning ska utbetalas. Således kan det endast krävas en begäran från beneficienten (on demand), men därutöver kan det krävas att beneficienten till sin begäran presenterar ytterligare dokument, bestående av ett expertintyg eller ett domslut, som bekräftar beneficientens rätt till ersättning. Adjudication är ett speciellt tvistelösningsförfarande där en tvist ska avgöras med tillämplig lag men där avgörandet inte är slutligt. Således faller Adjudication Bond mellan expertintyget och domslutet. I uppsatsen framgår det att Adjudication Bond ska presumeras vara en självständig bankgaranti, med mindre det tydligt framgår i garantivillkoren att den är accessorisk. Vidare fastslås att Adjudication Bond är en bankgaranti som kan bedömas både enligt remburs- och borgensreglerna. / The thesis examines Adjudication Bond, which is a new kind of bank guarantee in Sweden. The examination is conducted by a comparison of how bank guarantees, as legal institutes, relate to Swedish law. Bank guarantees are used in Sweden and in international trade. They guarantee the due performance of an underlying contract. A party (principal) to the underlying contract instructs the bank to issue the guarantee on behalf of the principal in favour of the other party to the underlying contract (beneficiary) for the due performance of the underlying contract. Bank guarantees can be altered in various ways and be issued for all kind of underlying contracts. Bank guarantees are either independent or accessory. Under the independent guarantee the beneficiary’s call on the guarantee shall be assessed only pursuant to the conditions in the guarantee, whereas under the accessory guarantee the call shall be assessed also pursuant to the underlying contract. The guarantee’s payment mechanism specifies what requirements the call must fulfil in order to trigger the payment. Thus, the call may be honoured on the beneficiary’s demand (on demand), or the beneficiary may have to submit any additional document, such as expert certificate or a court decision, that confirms the beneficiary’s right to payment. Adjudication is a special sort of dispute resolution; the dispute is settled in accordance with applicable law but the decision is not final. Hence, the Adjudication Bond encompasses partly the expert certificate and partly the court decision. In the thesis I argue that the Adjudication Bond shall be perceived as an independent bank guarantee, unless it is clear from the guarantee’s conditions that it is accessory. Further, I hold that Adjudication Bond is a bank guarantee on which the rules of letter of credit and suretyship can be applied.

This paper aims to examine how the legal status of animals as property affect them and their owners in the context of domestic abuse, and to answer the question of whether it would be appropriate to change this. Several methods are used, most notably the legal dogmatic, legal analytic, and socio-legal. A feminist perspective is also applied. Animals are classified as objects in the Swedish legal system. According to the courts, however, they are not an object like any other. Despite their legal status, they are entitled to certain rights. Through research on what is called the link, it has been proven that animals play a very important role in domestic abuse relationships. They are effectively weaponized against the woman, and they are also often themselves abused, something that is not always understood considering the animals’ status as property. Because of recent court judgements and other societal tendencies, it can however be discussed if this is still the case, or if the order is slowly shifting. The paper finds that it cannot be claimed that animals by the legal order are viewed as more than objects in cases of domestic abuse. It can however be claimed that court judgements, public projects and recent changes on the animal rights area show inclinations of the Swedish legal system increasingly acknowledging animals within the domestic abuse context, however principally to the extent the abused woman views the animal as meaningful to her. Further findings include that it is not expedient to broaden the right of appeal in animal rights cases for the sake of the domestically abused animal, until they are considered more than property. It is furthermore not expedient to consider all or certain types of animals as more than property in the context of domestic abuse, as it would not outweigh the opposing interests. The findings lead to the conclusion that animals in situations of domestic abuse are best protected within Swedish law by strengthening animal welfare, by recognizing abuse against animals as a form psychological violence against women, and by establishing national measures on how the link problematic is to be addressed and redressed.

No description available.

Under senare tid har allt fler företag börjat utöva verksamhet där mark nyttjas för olika aktiviteter med stöd av allemansrätten. HD har bedömt att sådant nyttjande; kanalisering, är tillåtet med stöd av allemansrätten, men uttalade i NJA 1996 s. 495 (”Forsränningsmålet”) samtidigt att nyttjandet bara är tillåtet så länge marken inte skadas. Eftersom skadeståndsfrågan aldrig har prövats i samband med allemansrätten har föremålet för denna uppsats varit att utreda möjligheterna att utfå ersättning för skador via allmänna skadeståndsrättsliga regler, skadestånds- och avhjälpandeansvaret i miljöbalken samt för intrång i äganderätten via expropriationslagen och möjligheten att få ersättning ur en försäkring. Expropriationsalternativet kan inte användas idag, eftersom marknyttjande med stöd av allemansrätten är ett icke ersättningsgillt intrång i äganderätten. Möjligheterna till att betrakta en skada på marken som en sakskada är stora. Det finns emellertid omständigheter som skapar komplikationer för båda skadeståndsansvarsformerna. En allmän skadeståndstalan kräver att culpa hos skadevållaren kan bevisas, vilket kan vara svårt när många människor vistas på en plats samtidigt. Kanalisatören kan betraktas som culpös enligt principerna om kumulativ eller anonym culpa, enligt vilka en principal blir ansvarig, trots att de individer han ansvarar för inte, var och en för sig, varit culpösa. Det miljörättsliga skadeståndsansvaret bygger på ersättning för störningar som inte är orts- eller allmänvanliga. När det gäller allemansrättsligt nyttjande torde många störningar betraktas som just orts- eller allmänvanliga. Avhjälpandeansvaret i miljöbalken bygger på ersättning för miljöfarlig verksamhet, och det är tveksamt om det kan tillämpas på kanalisatörens verksamhet. Expropriationsersättning på grund av allemansrättsligt nyttjande tillerkänns inte markägaren enligt gällande rätt, vilket kan tyckas märkligt eftersom många nyttjandeformer som påminner om allemansrätten, t.ex. servitut, medför sådan ersättningsrätt. Det finns vissa möjligheter att ersätta markskador ur försäkringar. Dock är de flesta skador följden av invasionsproblematik, som är mycket svårt försäkra. Samtliga ersättningsformer har visat sig otillräckliga för att ersätta skador som är estetiska och ideella, eftersom sådana skador inte kan beräknas i pengar. Beroende på hur marknyttjande med stöd av allemansrätten betraktas har man olika åsikt om i vad mån kanalisatören borde ersätta markägaren för skador på marken. Om nyttjandet uppfattas som någonting som finns vid sidan av markäganderätten är endast konkreta skador ersättningsgilla. Om man anser att nyttjandet är ett intrång i äganderätten och en förmögenhetsöverföring från markägaren till kanalisatören bör emellertid redan rätten att nyttja marken föranleda ersättning. Den ersättningsform som bäst tillgodoser markägarens intresse av att få skador på marken åtgärdade och få ersättning för ekonomisk förlust är avhjälpandeansvaret. Endast det ansvaret reparerar till fullo skador på miljön. Det krävs emellertid ett domstolsavgörande för att slutligen klargöra avhjälpandeansvarets tillämplighet. / Recently, more and more companies have come to exercise activities under the right of public access on land that belongs to whomever. The High Court has assessed that such use of land; channeling, is permitted, but in NJA 1996 s. 495 (“The Rafting Case”) also announced that this use is only allowed as long as the land remains unharmed. Since the question of damages in the context of the right of public access has not yet been treated in jurisprudence, the object of this thesis has been to investigate the possibilities to obtain restitution for damages via tort law, liability under the environment act as well as for proprietary intrusions under the expropriation act and restitution via insurance. Expropriation, however, cannot currently be made use of, since the right of public access is an intrusion which does not entail restitution. There are extensive possibilities for considering damage to the land as damage to property. However, there are ramifications for both the legal options for damages: the tort law and the environmental act. The tort law requires tortuous behaviour from the tortfeasor to be established, which is difficult when several persons stay at one place simultaneously. The canalizer may be considered tortuous under the principle of vicarious liability and cumulative or anonymous tort. According to these principles, the canalizer is responsible for the actions of certain individuals, even though they have not, individually, been negligent. The environmental liability for damage is based on restitution for disturbances that are not common to the place nor to the general public. This fact is difficult to establish in the context of the right of public access. The remedial responsibility of the environmental act is constructed for operations that are harmful to the environment, which is why it is dubious whether the responsibility is applicable to the canalizer’s activities. Currently, compensation for expropriation cannot result of use of land under the right of public access. This is peculiar, since many usufructs reminiscent of the right of public access, i.e. the easement, result in such compensation. Some forms of damage to the land can be insured. Although, most damage in this context arise from invasion, a cause of damage which is nearly impossible to insure. All forms of restitution have proven insufficient for compensating damage that is esthetic or otherwise non-pecuniary. Depending on if the right of public access is regarded as proprietary intrusion or something that exists alongside the right to property, one comes to different conclusions about the extent of compensation for damage. In the former case, only substantial damage is compensable. In the latter case, even the right to use the land occasions compensation. The liability which best meets the needs of the proprietor: compensation and restoration of damage to his property, is the remedial responsibility of the environmental code. This responsibility alone fully restores harm to the environment. However, the applicability of the remedial responsibility needs to be established in jurisprudence.

Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.

Den skadeståndsrättsliga principen om den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada ärväl känd och vedertagen i svensk rätt. Principen åberopas ofta som invändning iskadeståndstvister av alla slag, och har därmed stor praktisk betydelse. Principens köprättsligaoch försäkringsrättsliga motsvarigheter är generöst behandlade i doktrinen. På denskadeståndsrättsliga sidan förhåller det sig annorlunda – det här är första gången som ämnetblir tillägnat ett eget arbete i Sverige. Det finns många rättsfall där skadebegränsningsskyldigheten aktualiseras, men på grund avdomskälens utformning är rättsfallens värde som vägledning begränsat. Jag anser emellertid attuppmärksamheten inte bör överfokuseras på dessa. Intar man ett framåtblickande perspektiv,finns det gott om material och idéer att hämta från den övriga civilrätten, från rättsekonominoch – inte minst – från utlandet. Arbetets strukturella och metodologiska ramverk är utformatså, att största möjliga nytta kan dras av främmande källor utan att en djupgående (och oftastointressant) komparativ utredning av dessa källor behöver göras. Det huvudsakliga syftet med undersökningen var att definiera skadebegränsningsprincipensansvarsgräns. Med hänsyn till framställningen omfattning, hade det inte varit möjligt att göragrundliga utredningar av enskilda delproblem. Istället är arbetet fokuserat på att utrönaallmängiltiga riktlinjer, tankemönster och ledtrådar, dels för skadebegränsningsbedömningen isig, och dels för den tänkbara rättsutvecklingen. Ett flertal sådana riktlinjer har kunnatdefinieras, något utspridda över principens tillämpningsområde, och ibland även i sammanhangdär det inte är uppenbart att det är skadebegränsningshänsyn som styr. Samtidigt har åtskilligasystemiska problem uppdagats såväl i principens tillämpning som i den underliggandenormbildningen. Jag har ödmjukt lagt fram några lösningsförslag, med ändamålet att främja enmer rättssäker tillämpning av principen, dels på grundval av gällande rätt, och dels på grundvalav den tänkbara rättsutvecklingen på området. / The doctrine of avoidable loss is a generally recognized principle in Swedish law. The doctrine is often invoked in damage claim disputes of all kinds, and is therefore important in practice. There is plenty of legal literature where the doctrine is treated in the context of sales law and insurance law. On the tort law side, however, there is nothing – this is the first dedicated work on the subject in Sweden. There are many tort cases where the question of avoidable loss is actualized, but due to the way the courts articulate the grounds for their rulings, the cases provide little guidance for the future, and therefore have little value as precedent. This is not necessarily an obstacle to the study. On the contrary, when looking outwards, I have found a wealth of ideas and study material in other areas of civil law, in law and economics, and in foreign law. The structural and methodological framework of the thesis was designed to allow for extraction of material from foreign sources without needing to conduct a thorough (and often uninteresting) comparative study. The main purpose of the investigation was to define the boundaries of the claimant’s liability as imposed by the doctrine. Considering the limited scope of the thesis, it would not have been possible to deconstruct the subject into details and conduct thorough investigations of those. Instead, the work was focused on determining general guidelines, thought patterns and clues; both de lege lata and de lege ferenda. Multiple such guidelines could be defined in various contexts where the doctrine is applied, but also, interestingly, in certain contexts where it is not obvious that considerations of avoidable loss are decisive. Multiple systemic issues have also been found, both in the application of the doctrine and in the underlying norms. I have humbly put forward several suggestions on how these issues could be alleviated to promote legal certainty in the doctrine’s application, both today and in the future.