Textilkonsumtion i världen har ökat drastiskt under de senaste decennierna, vilket också syns i övergången till att fast fashion nu dominerar textilindustrin. Även i Sverige har konsumtionen ökat, vilket bidrar till att textilindustrin skapar allvarliga följder för miljön. Textilåterbruk och återvinning har under tiden släpat efter och ännu idag återvinns enbart enstaka procent av allt textilavfall. Enligt ett EU-direktiv ska samtliga EU-medlemmar år 2025 införa systematisk separat insamling av textilier. Detta erbjuder möjligheter till ökat återbruk och återvinning, men innebär också utmaningar för hantering av ökade flöden av separat textilavfall. En typ av teknologi som kan vara till hjälp för detta ändamål är automatiserad sortering. I denna rapport undersöks genom en litteraturstudie samt en intervjustudie, med aktörer inom återbruks- och återvinningsområdet, vilken inverkan sorteringsprocesser har på återvinning och textilflöden. Huvudsakligt fokus ligger på att förstå samspelet mellan automatiserad sortering och andra processer på en högre nivå, men även tekniska aspekter som inverkar på detta diskuteras. Från undersökningen framkom att automatiserad sortering spelar en begränsad men växande roll för textilflöden, där teknik baserat på nära infrarött ljus och spektrografi är vad som huvudsakligen används. Det finns en stor osäkerhet bland aktörer inom återvinning och återbruk gällande hur separat textilinsamling kommer att implementeras och om det kommer att finansieras via utökat producentansvar eller inte, vilket försvårar utveckling inom området. Det saknas teknik för att möjliggöra automatisering av många steg i den manuella sorteringsprocessen. För att öka automatiseringsgraden ser sig AI-baserade lösningar som det mest lovande utvecklingsområdet, men då det saknas välfinansierade projekt inom detta riskerar utvecklingen gå långsamt. Återvinning utgör enbart en del, som nu är mycket liten, i lösningen av textilindustrins miljöproblem varför minskning av textilkonsumtion generellt, samt förlängningen av textiliers livslängder fortsatt bör prioriteras. / Textile consumption worldwide has increased dramatically in recent decades, as evidenced by the overall transition to fast fashion which now dominates the textile industry. Consumption has also increased in Sweden, contributing to grave environmental consequences caused by the textile industry. Textile reuse and recycling has lagged behind, and to this day, only a fraction of all textile waste is recycled. According to an EU directive, all EU member states are required to implement systematic separate collection of textiles by 2025. This offers opportunities for increased reuse and recycling but also poses challenges for the management of increased flows of separated textile waste. One type of technology that can be useful for this purpose is automated sorting. This report examines, through a literature review as well as an interview study with actors in the reuse and recycling sector, the impact of sorting processes on recycling and textile flows. The primary focus of the report is on understanding the interaction between automated sorting and other processes at a higher level, however technical aspects that affect this are also discussed. The investigation revealed that automated sorting plays a limited but growing role in textile flows, where technology based on near-infrared light and spectroscopy is primarily used. There is a great deal of uncertainty among stakeholders within the recycling and reuse sector regarding how textile collection will be implemented and whether it will be financed through extended producer responsibility or not, which impedes development. With regard to many of the steps involved in manual textile sorting, there is currently no technology that would enable their automation. To increase the level of automation, AI-based solutions appear to constitute the most promising area of development, but the lack of well-funded projects in this area risks slowing down progress. Recycling represents only a small part of the solution to the environmental problems of the textile industry, which is why reducing overall textile consumption and extending the textile lifespans should continue to be prioritized.

Concrete is a leading building material due to its durability, strength and carrying capacity etcetera. A weakness of concrete is it´s relatively large carbon dioxide emissions that are released during the production process. At this current time cement production accounts to 5% of the world's GHG emissions. Boverket has set a specific requirement that new buildings must be climate declared as a guide to more sustainable construction. This  study  aims  to  investigate  and  use  a  model-based  LCA-assessments  where climate- improved concrete is compared to a traditional concrete. This was done by examining a BIM- model. The  possibility  of  improving  the  environmental  impact  is  answered  by  producing carbon dioxide emissions equivalent for concrete in this property and comparing it with carbon dioxide emissions  equivalent  for  a  climate-improved  concrete  to  show  a potential  carbon  dioxide saving. A quantitative method is selected for this study using LCA. LCA-assessment is performed using several computer-based BIM programs to be able to produce simulations and calculations. A reference building that represents an ordinary apartment building in Sweden forms the basis of the assessment. LCA is based on only one environmental indicator which is carbon dioxide emissions. LCA assessment for the two types of concrete include the construction phase A1-A5 as well as the phase B6 operating energy according to Swedish standard SS-EN 15978: 2011. No account is taken of any differences in strength, fire class and sound class when exchanging materials. LCC limits to utility calculation. Results shows the total price increases by approximately SEK 49,000 if the ordinary concrete is replaced with a climate-improved concrete, and the carbon dioxide emissions is reduced by approximately 57,000 kgCO2e. Reduction in the climate-impact of concrete partly helps in the climate policy framework 2045 for a climate-neutral Sweden. Climate-improved  concrete  has  limits  within exposure  and  strength  classes.  Surroundingenvironment must therefore be considered. / Betong är ledande byggnadsmaterial med många goda egenskaper men också förhållandevisstora koldioxidutsläpp. Cementtillverkningen står idag för fem procent av världens utsläpp avväxthusgaser. Betongbyggandet måste ständigt förbättra sin hållbarhet och ta till sig åtgärderför att minska klimatpåverkan. Boverket har ställt ett krav att nybyggnationer måste klimatdeklareras som en vägledning mot mer hållbart byggande. Denna studie syftar till att undersöka och använda en modellbaserad LCA-analys där klimatförbättrad betong ställs mot en traditionell betong. Detta utfördes genom att en befintlig BIM modell av en fastighet på Kapellvägen undersöktes. Miljöpåverkans förbättringsmöjlighet besvaras genom att ta fram koldioxidutsläpp ekvivalentför betong i denna fastighet och jämföra det mot koldioxidutsläpp ekvivalent för enklimatförbättrad betong för att visa en potentialkoldioxid besparing. En kvantitativ metod väljs för denna studie, genom användning av LCA bedömning. LCA bedömningen utförs med hjälp av flera datorbaserade BIM program för att kunna ta fram simuleringar och beräkningar. Dessa BIM program är Autodesk Revit, Autodesk Insight, Bidcon och Solibri. En referensbyggnad som representerar ett vanligt flerbostadshus i Sverige ligger till grunden av bedömningen. LCA görs utifrån endast koldioxidutsläppmiljöindikator. Livscykelbedömningen för de två betongsorterna omfattar byggskedet och dess moduler A1-A5 samt modulen B6 driftsenergi som ingår i användningsskedet enligt svensk standard SS-EN 15978:2011. För energiförbrukning (kWh/BTA) i referensbyggnaden som motsvarar driftsenergi B6, tas det hänsyn endast till klimatskärmen. Inga hänsyn tas till eventuella skillnader i hållfasthet-, brand- ochljudklasser vid utbyte av material. LCC begränsas till nyttokalkyl.Resultat visar att den totala klimatpåverkan från stommen med traditionell betong beräknas till161 tonCO2e för flerbostadshuset i Kapellvägen 11. Medan den totala klimatpåverkan frånstommen med klimatförbättrad betong beräknas till 104 tonCO2e. Totala priset ökar med cirka 49 tusen kronor om man ersätter den traditionella betongen med en klimatförbättrad variant.Materialbytet i betongstommen leder till minskning av koldioxidutsläpp med cirka 57 ton CO2e. Koldioxidutsläppbesparingen motsvarar en kostnad på 0,86 kr/kgCO2e. Investeringen i den klimatförbättrade betongen motsvarar cirka 0,34% av den totala grundinvesteringen, medan koldioxidutsläppet är 13,3% mindre för hela byggnaden. På långsikt om 100 år ökar nuvärdet av investeringen i materialbytet med ca 222%. Driftskostnad förblir densamma innan och eftermaterialets byte. Klimatpåverkans förbättringar är möjliga och målet på färdplanen 2045 kan nås om alla i bygg- och anläggningssektor samarbetar. Minskning i klimatpåverkan för betongen gör att byggmaterialet blir mer hållbart i framtiden och hjälper delvis i färdplanen 2045 för en klimatneutral bygg- och anläggningssektor. Tanken är att få fler aktörer till en konkurrens om vem som har minst klimatavtryck på deras klimatförbättrade betong. Klimatförbättrad betong har idag begränsningar inom exponerings och hållfasthetsklasser, men mycket betong används inomhus med låga laster och exponeringsklasser som klimatförbättrad betong förser.

I dagens samhälle är klimatfrågan central och dess betydelse ökar ständigt. Byggbranschen står för ungefär en femtedel av utsläppen i Sverige när det gäller koldioxidekvivalenter. För att minska dessa har krav på klimatdeklarationer för byggnader införts och dessa kommer kompletteras med gränsvärden som börjar gälla senast 2027. Utsläpp från infrastruktur finns det inte samma krav på och utsläpp från hela stadsdelar är relativt outforskat. Syftet med denna rapport är därför att skapa ett helhetsperspektiv genom att undersöka klimatpåverkan från en hel stadsdel med alla byggnader och infrastruktur. Uträkningar utförs med programmen Carbon designer och Klimatkalkyl för byggnader respektive infrastruktur. Från uträkningar kan sedan de största bidragarna till klimatpåverkan identifieras. Utifrån litteratur kan optimeringar för minskning av klimatpåverkan tas fram och deras inverkan på det totala utsläppet bestämmas. Resultatet indikerar att infrastrukturen står för cirka 2 % av utsläppen för området Kronan i Luleå där byggnader står för övriga procent. Undersökning av optimeringar visar att minskningar kan uppnås genom byte till grön asfalt, träbyggnader och HVO-diesel. För transport är det lämpligt att använda närproducerade material i trä för minskning av utsläpp. I övrigt indikerar undersökning av utformning att byggnader med över 6000 m2 ger minst klimatpåverkan. Byggnaden ska bestå av trä och göras i 6 till 8 våningar för att ytterligare minska klimatpåverkan. Det kan även vara fördelaktigt att fokusera på radhus då dessa har en lägre klimatpåverkan. Undersökningen gällande radhus bygger dock på många antaganden och behöver utvecklas för att säkerställa resultatet. Slutligen kan det konstateras att det är viktigt att se till helheten när det gäller klimatpåverkan. Kommuner har i sina detalj- och översiktsplaner möjlighet att beakta ett helt område och kan på så sätt minska klimatpåverkan med helhetsperspektivet. Dessa kan styra över utformningen till viss del med våningsantal och storlek på byggnader och på så sätt arbeta för ett lägre klimatpåverkande utsläpp för hela stadsdelen. Upphandlingen är även ett lämpligt tillfälle för att ställa krav på klimatpåverkan och premiera alternativ med lägre utsläpp. / In today’s community the climate issue is central, and its importance is constantly increasing. The construction industry accounts for approximately one fifth of emissions in terms of carbon dioxide equivalents. To reduce these, climate declarations for buildings have been introduced and these will be supplemented with limit values ​​that will come into effect no later than 2027. Emissions from infrastructure do not have the same requirements and emissions from entire city districts are unexplored. The purpose of this report is therefore to create an overall perspective by examining the climate impact of an entire city district with all buildings and infrastructure. Calculations are made using the software Carbon designer and Klimatkalkyl for buildings and infrastructure, respectively. From calculations, the biggest contributors to climate impact can then be identified. Based on literature, optimizations for reducing the climate impact can be developed and their impact on the total emission determined. The result indicates that the infrastructure accounts for approximately 2 % of the emissions for the area Kronan in Luleå, with buildings accounting for the remaining percentages. Investigation of optimizations shows that reductions can be achieved by switching to green asphalt, wooden buildings and HVO diesel. For transport, it is appropriate to use materials made with wood that are locally produced to reduce emissions. Examination of the design indicates that a wooden house that is between 6 and 8 storeys with a gross floor area of at least 6000 m2 is optimal for building with as little climate impact as possible. It can also be beneficial to focus on terraced houses as these have a lower climate impact. However, the survey regarding terraced houses is based on assumptions and needs to be developed to ensure the result. Finally, the overall perspective is important. Municipalities have in their detailed and overview plans the possibility to consider an entire district and can thus reduce the climate impact with the overall perspective. They can control the design to a certain extent with the number of floors and size of buildings and in this way work for a decreased carbon dioxide emissions for the entire district. The procurement is also a suitable opportunity to set demands on climate impact and reward alternatives with lower emissions.

No description available.

Bakgrund: I samband med att samhället strävar efter en mer fossilfri ekonomi och lagstiftare upprättar allt fler direktiv för vad en hållbarhetsrapport skall innehålla blir kraven på företag allt större. Banker har som investering- och finansieringsinstitut en miljöpåverkan genom de investeringar de hanterar. Att investera i exempelvis fossil energi skapar en indirekt klimatpåverkan, men ofta är denna påverkan mer svår att identifiera och inte alltid tydlig för banken själv. Bankers direkta utsläpp kan vara små jämfört med andra industrier vilket kan leda till att analytiker utelämnar banker i deras rapporter. Omställningsarbetet som sker från både EU-nivå och nationell nivå sätter banker i fokus vilket förändrar det externa trycket på dess verksamhet, bankerna måste anpassa sig till de nya normer och värderingar som uppstår i och med detta. Syfte: Studien har som mål att granska och skapa förståelse för hur några av de större svenska bankerna använder legitimeringsstrategier för att befästa sin trovärdighet när de upprättar hållbarhetsrapporter och hur detta har förändrats över tid när nytt externt tryck uppkommer. Metod: Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod och dokumentanalys av fyra svenska bankers hållbarhetsrapporter. Data samlades in genom bankernas hållbarhetsrapporter för att sedan granskas och analyseras genom argumentationsanalys och genom att granska innehållet i hållbarhetsrapporterna. Analys: Analysen av hållbarhetsrapporterna visar att kommunikationen av indirekt klimatpåverkan i bankernas hållbarhetsrapporter utökas över tid. Däremot väljer bankerna att inte redovisa detaljerade data kring deras indirekta klimatpåverkan, trots att det finns intresseorganisationer som skapar ramverk för att detta ska vara möjligt. Slutsats: Studiens resultat visar att kommunikationen för indirekt klimatpåverkan har utvecklats och expanderats under tio år. Opinionsbildat externt tryck är själv inte är tillräckligt för att få bankerna att ändra på kommunikationen kring indirekt klimatpåverkan även om vissa banker redovisare mer än de andra även utan lagstiftande externt tryck. Efter granskning av hållbarhetsrapporterna är det tydligt att den indirekta klimatpåverkan är den största klimatpåverkan som sker på grund av bankernas verksamhet. Detta kan tyda på att bankerna valt att inte redovisa denna data innan för att kunna bibehålla deras legitimitet i samhället vars normer och värderingar skiftar mot mer hållbart / Background: As society strives for a more fossil-free economy and legislators establish increasing directives on what a sustainability report should contain, the demands on companies are growing. Banks, as investment and financing institutions, have an environmental impact through the investments they manage. Investing in fossil energy, for example, creates an indirect climate impact, but often this impact is more difficult to identify and not always clear to the bank itself. Banks' direct emissions may be small compared to other industries, which can lead analysts to omit banks in their reports. The transition efforts taking place at both the EU and national levels are putting banks in focus, which changes the external pressure on their operations. Banks must adapt to the new norms and values that emerge as a result. Purpose: The study aims to examine and understand how some of the major Swedish banks employ legitimation strategies to strengthen their credibility when preparing sustainability reports, and how this has evolved over time in response to emerging external pressures. Method: The study is based on a qualitative research method and document analysis of sustainability reports from four Swedish banks. Data was collected from the banks' sustainability reports and then examined and analyzed through argumentation analysis and by reviewing the content of the sustainability reports. Analysis: The analysis of the sustainability reports shows that the communication of indirect climate impact in the banks' reports is increasing over time. However, the banks choose not to disclose detailed data on their indirect climate impact, even though there are interest organizations that create frameworks for making this possible. Result: The study's findings indicate that the communication of indirect climate impact has evolved and expanded over a period of ten years. External pressure from stakeholders alone is not sufficient to prompt banks to change their communication regarding indirect climate impact, even though some banks disclose more than others, even without legislative external pressure. After examining the sustainability reports, it becomes evident that indirect climate5impact is the most significant impact resulting from the banks' operations. This suggests that banks may have chosen not to disclose this data in order to maintain their legitimacy in a society where norms and values are shifting towards greater sustainability.

Virtual reality, or VR, is a 3D technology that has become increasingly common, and in connection with the covid-19 pandemic, travel in VR was also launched. The purpose of our study is to shed light on the impact of virtual reality on Swedish air travelers’ travel behavior, by studying their attitude towards future air travel in relation to virtual travel. Can they choose virtual trips and there by forego the flight, or are travelers motivated after their virtual trips to also visit the destinations physically? Furthermore, how do they see the climate impact of aviation and whether it has any significance for them, we have conducted qualitative semi-structured studies where we collected sixteen responses from a survey posted in travel-interested groups on the social media platform Facebook and interviewed ten airtravelers at Stockholm Arlanda Airport. In addition, we interviewed an employee at a VR center and tested a game in virtual reality. We have analyzed our collected data material and compared the answers of all respondents. The results show that physical travel is important for most respondents, they mentioned various needs that they felt virtual travel could notsatisfy. The climate impact of the aviation industry had varying degrees of importance in the two compared respondent groups. The interest in virtual travel was not that great, but increased when a fictitious scenario was presented, when more people could imagine replacing the flight with the virtual one.

From 2022 the Swedish housing council (Boverket) is requiring that all new production houses,with a few exceptions, calculate their climate impact in a climate declaration. This is the firststep of many in order to reach climate neutrality in 2045. The plan is to set limits for maximumemissions from a building project in 2027. Any numbers on what the maximum limit might behas not yet been presented.The climate declaration will include the emission from transports and a few mandatory buildingparts. These parts are load-bearing structural parts, interior walls and climate screens. Thedeveloper has the responsibility that the climate declaration will be sent to the housing councilwhen the project is finished.With this law many actors in different parts of the construction value chain will be affected andwill have to change their routines. The thesis aims to present what adjustments different actorsneed to make and what problems may arise in the making of a climate declaration.The thesis is mainly based on interviews and the practical climate calculation that was done inconnection to the study. Results from the interview shows that much of the climate calculationwork will be sent over to the next instance, for example the developer will most likely requirethat the entrepreneur is responsible for the climate calculation, in turn the entrepreneur ordeveloper will require that the material supplier will calculate their emissions on transports andthe material.The material suppliers are those who likely will be affected the most. Customers will demandEPDs and precise transport distances on their orders to make sure their climate declaration iscorrect. Material suppliers with EPDs on many of their products will be much more attractive tocustomers.The results from the practical climate calculation shows that producing a climate declarationdigitally will not be especially complicated as there is intuitive software to ease the transition,without the need for any greater knowledge. The critical moment will be the resourcecompilation and making sure that the amount of material used is correct. This can be done byestablishing templates and routines at an early stage, and continuously post transports andmaterials used throughout the project. / Från och med 2022 ställer boverket krav att alla nyproducerade byggnader, med ett fåtalundantag, skall redovisa sin klimatpåverkan i en klimatdeklaration. Detta är ett första steg avflera för att minska utsläppen i byggbranschen och senare kunna uppnå klimatneutralitet 2045 ienighet med det klimatpolitiska regelverk som röstades igenom i riksdagen 2017. Planen är attår 2027 kommer referensvärden och gränsvärden att träda i kraft, några precisa siffror har pågränsvärden har ännu inte presenterats.Klimatdeklarationen skall visa utsläppet från transporter, energiåtgång i byggprocessen samt ettantal obligatoriska byggnadsdelar. De byggnadsdelar som måste ingå i en klimatdeklaration ärbärande konstruktionsdelar, innerväggar samt klimatskärmar. Byggherren innehar det ytterstaansvaret att klimatdeklarationen lämnas in till boverket när projektet är färdigställt.I och med lagkravet kommer många företag i olika delar av värdekedjan behöva göraomställningar i sina rutiner och arbetssätt. Undersökningen syftar att presentera vilkaomställningar olika aktörer behöver göra samt vilka problem som kan uppstå i samband medframställning av en klimatdeklaration.Arbetet är till stor del baserat på intervjuer och det praktiska klimatberäkningsarbetet som utförtsi samband med studien. Resultatet från intervjuerna visar att nya krav kommer ställas iupphandlingarna angående klimatdeklarationen, likt det vi ser i arbetet med energideklarationeridag. Byggherren kommer ställa krav i upphandlingen att entreprenören skall utföraklimatberäkningen till exempel. I sin tur kommer entreprenören eller byggherren ställa krav påbyggmaterialleverantören att dessa ska redovisa utsläpp för material och transporter.Aktörerna i värdekedjan som med stor sannolikhet kommer påverkas mest ärmaterialleverantörerna. Kunderna kommer begära EPD-underlag på produkterna och precisatransportsträckor för att enkelt kunna säkerställa att deras klimatdeklaration är korrekt.Materialleverantörerna med EPDer på många av sina produkter kommer bli konkurrenskraftigaframöver.Resultatet från det praktiska arbetet visar att framställandet av klimatdeklarationen inte medförstörre svårigheter då det finns flera effektiva programvaror som är lätta att förstå utan störreförkunskaper. Det kritiska momentet kommer vara att resurssammanställningen är korrekt gjordoch att mängderna stämmer. Detta kan göras genom att tidigt upprätta mallar och rutiner för attkontinuerligt kunna bokföra transporter och material i projektets gång.

Syfte - I Sverige står bygg- och fastighetssektorn för cirka en femtedel av de totala växthusgasutsläppen. Detta är ett problem och det är bråttom med åtgärder och lösningar om Sverige ska kunna nå sina klimatmål att år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Tillverkning av byggmaterial är en av de mest bidragande orsakerna för branschens utsläpp. Det finns fler än ett sätt att tackla denna utmaning på, men genom att titta på en byggnads mest klimatpåverkande delar, är den största möjligheten att minska en byggnads klimatpåverkan genom att se över valet av stommaterial. Trots detta byggs fortfarande cirka 80 procent av alla flerbostadshus med betongstomme kontra 14 procent med trä. Det är bevisat att en ökning av användandet av trä skulle kunna sänka koldioxidutsläppen avsevärt. I denna studie undersöks byggnadskonstruktörens möjligheter att påverka valet av stommaterial genom att identifiera i vilket skede beslut tas, vilka de beslutsgrundande faktorerna är och vilka möjligheter och utmaningar som byggnadskonstruktörer upplever påverkar deras inflytande. Metod - Undersökningen är en fallstudie med kvalitativ inriktning där intervjuer och dokumentstudie valdes som datainsamlingstekniker. Intervjuerna genomfördes med beställare, projektledare och byggnadskonstruktörer som varit eller är delaktiga i projekt där korslimmat och/eller limträ ingår som konstruktionselement. Dokumentstudien genomfördes på förfrågningsunderlag som syftade till att komplettera studiens mål. Resultat och analys – Kunskapen om trä som stommaterial anses relativt låg. Flera respondenter har mest kunskap inom betong och stål. Vetskapen om hållbart byggande är stor, men det är svårare att realisera det i praktiken. Beslut om stommaterial tas oftast i förstudien eller programskedet. Beställaren har störst inflytande i valet av stommaterial och den ekonomiska faktorn är vanligtvis avgörande. Byggnadskonstruktörens möjligheter att påverka är goda men begränsade och varierar beroende på entreprenadform, projekt och beror även på i vilket skede som konstruktören involveras. För att ge konstruktören ett större inflytande i valet av stommaterial visar resultatet att det krävs högre miljökrav, men även fler politiska initiativ. Diskussion – Resultatet går i linje med tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk. Det är träets klimatfördelar som har störst positiv påverkan på användningen av trä men resultatet visar att kostnad är den mest avgörande faktorn. Teorier visar att utmaningar med fukt, brand, akustik och kunskapsbrist bromsar användningen av trä, vilket denna studie samstämmer med. Resultatet går i linje med teorier som belyser att ingenjörer har relativt lågt inflytande i byggvärdekedjan. Beställare och entreprenörer har störst inflytande. Byggnadskonstruktörens möjligheter att påverka är därför begränsade och varierar beroende på entreprenadform och projekt. Teorierna stärker att det krävs högre miljökrav för att gynna användningen av trä. / Purpose – In Sweden, the construction and real estate sector accounts for around one fifth of the total greenhouse gas emissions. This is a problem and requires urgent action and solutions if Sweden is to meet its climate targets of zero net greenhouse gas emissions by 2045. The production of building materials is one of the main contributors to the industry’s emission. There is more than one way to approach this challenge, but by looking at the most climate-impacting parts of a building, it shows that the biggest opportunity to reduce a building’s climate impact is to review the choice of frame material. Despite this, around 80 percent of apartment buildings are still built with a concrete frame and only 14 percent with wood, which has been proven to significantly reduce carbon emissions. This study aims to examine the structural engineer’s ability to influence the choice of frame material by identifying the stage at which decisions are made, what the decision-making factors are, and what opportunities and challenges structural engineers experience that affect their influence. Method – The study is a case-study with qualitative focus where interviews and document study were chosen as data collection techniques. The interviews were conducted with client, project managers and structural engineers who have been or are involved in projects where cross laminated timber and/or glulam are included as structural elements. The document study was carried out on tender documents and aimed to complement the objectives of the study. Results and analysis – Knowledge of wood as a structural material is considered relatively low. Several respondents have most knowledge of concrete and steel. The awareness of sustainable building is high but is considered difficult to put to practice. Results show that decisions on frame materials are usually made in the pre-study or program phase. The client has the greatest influence and role in the choice of frame material and results show that the cost is decisive. The structural engineer’s opportunities to influence are good but limited and vary depending on the type of contract, project and the stage at which the engineer is involved. To give the structural engineer more influence in the choice of frame materials, the results show that more sustainability requirements and political initiatives are needed. Discussion – The results are in line with previous research and the theoretical framework of the study. The climate benefits of wood have the greatest positive impact on the use of wood, while the results show that cost is the biggest obstacle. Theories show that challenges with moisture, fire, acoustics and lack of knowledge slow down the use of wood, which this study agrees with. Results are in line with theories that highlight that engineers have relatively low influence in the construction value chain. Clients and contractors have the greatest influence. The structural engineer’s opportunities to influence are therefore limited and vary depending on the type of contract and project. According to respondents, more sustainability requirements and political initiatives are needed to increase the use of wood and the structural engineers influence in the choice of materials – which is supported by the theory.

Ett stort antal förorenade områden finns idag i Sverige och tillämpning av riskreducerande åtgärder som till exempel schakt och deponi är vanligt förekommande. De möjliga hanteringsvägarna för uppschaktade massor är många, men en stor andel av massorna hamnar på deponier runt om i landet. Tidigare studier har visat att en ökad återanvändning av massor kan innebära både klimat- och resursbesparingar. Syftet med denna studie var att undersöka detta vidare och att studera både riskbedömningens och åtgärdsvalets effekt på klimatpåverkan och kostnaden för åtgärderna. En hypotetisk platsspecifik riskbedömning genomfördes för PAH, bly, koppar och zink och dess effekter på massklassning och möjlig återanvändning, och i sin tur effekt på klimatpåverkan studerades. Utöver det studerades även ökad återanvändning av schaktmassor i form av återanvändning inom projektområdet efter behandling med biokol. Två olika beräkningsverktyg användes vid klimatberäkningarna, Trafikverkets Klimatkalkyl och SGF:s verktyg Carbon footprint från efterbehandling och andra markarbeten. Beräkningarna i verktygen kompletterades med egen datainventering och beräkningar i de fall verktygen inte omfattade nödvändiga moment. Resultatet i studien visade att om platsspecifik biotillgänglighet beaktades i riskbedömningen, kunde riktvärdena höjas och en ökad återanvändning möjliggöras. Klimatpåverkan vid en högre grad av återanvändning, antingen utan vidare behandling eller efter behandling med biokol, var lägre än då masshantering baserades på Naturvårdsverkets generella riktvärden. Lägst klimatpåverkan kunde tillhandahållas då massor återanvändes efter behandling med biokol, där åtgärden i ett scenario resulterade i negativa växthusgasutsläpp. Samtliga scenarier som innebar ökad återanvändning av massor, resulterade även i en lägre kostnad. / A large number of contaminated areas exist in Sweden and risk-reducing measures such as dig and dump are often applied. Excavated masses can be managed in many different ways and there are several routes for which the masses can follow, but a large share of the masses often ends up on landfills all around Sweden. Previous studies have shown that an increase in reuse of masses could lead to both climate and resource savings. The aim of this study was to investigate this matter further and to study the effect on the climate impact of both risk assessment approaches and the choice of remediation method. A hypothetical risk assessment was performed for PAH, lead, copper and zinc and its effects on the mass classification and the possible reuse, and in turn its effect on the climate impact was studied. Furthermore, the increase in reuse of excavated masses within the project was studied, when using biochar as a treatment method. Two different calculation tools were used to calculate the climate impact, i.e. Trafikverkets “Klimatkalkyl” and SGF:s tool “Carbon footprint från efterbehandling och andra markarbeten”. The calculations in the tools were supplemented with data inventory and calculations, in cases where the tools did not cover the needed processes. The results showed that site specific risk assessment, where site specific bioavailability was included, could lead to higher risk limits. Higher risk limits enable increased reuse. The climate impact was lower as a result of a higher degree of reuse of masses. This applied for both scenarios when the masses were reused without any further treatment and when the masses were treated with biochar and then reused on site. The lowest climate impact was found when masses were treated with biochar, where this measure in one scenario implied negative greenhouse gas emissions. In all scenarios, an increase in reuse of masses also resulted in a lower cost.

A circular economy has been suggested to be able to respond to environmental challenges caused by over-production and consumption of products. Reuse is a circularity measure ranked high in the waste management hierarchy and is especially relevant for passive durable products such as furniture. Reusing furniture has the potential to contribute to the decarbonization of companies. This thesis aimed to explore the potential of reuse contribution to climate change mitigation. An Excel model was developed to explore different reuse scenarios from a life cycle perspective, accounting for potential avoided emissions by selling second-hand furniture. The results indicated that reusing furniture resulted in about 42% reduced climate impacts, although it depended on the characteristics of second-hand trade. Furthermore, the second-hand furniture trade characteristics that influence the GHG emissions were identified, such as replacement rates, second-hand transport, and variability of items sold. An improved scenario by optimizing the furniture trade characteristics can save up to 80% of climate impact. The results indicated that reuse could significantly contribute to the climate commitments of companies, although it cannot be the only mitigation measure to reach carbon neutrality. / Att implementera en cirkulär ekonomi har föreslagits för att kunna adressera miljöutmaningar orsakade av överproduktion och konsumtion av produkter. Återanvändning är ett cirkulärt mått som rankas högt i avfallshanteringshierarkin och är särskilt relevant för passiva och slitstarka produkter som möbler. Återanvändning av möbler har potential att bidra till att minska koldioxidutsläppen hos företag. Denna avhandling syftade till att undersöka potentialen om återanvändning kan bidra till att minska klimatförändringen. En Excel-modell utvecklades för att utforska olika återanvändnings- scenarier ur ett livscykelperspektiv som räknar ut potentiella undvikna utsläpp genom att sälja begagnade möbler. Resultaten visade att återanvändning av möbler resulterade i cirka 40 % minskad klimatpåverkan, även om det berodde på second-handhandelns egenskaper. Vidare identifierades second-handmöbelhandelns egenskaper som påverkar utsläppen av växthusgaser, t.ex. som ersättningstaket, second-handtransport och variation av sålda varor. Ett förbättrat scenario genom att optimera möbelhandelns egenskaper kan spara upp till 80 % av klimatpåverkan. Resultaten visade att återanvändning avsevärt skulle kunna bidra till företagens klimatåtaganden, även om det inte kan vara den enda begränsningsåtgärden för att nå koldioxidneutralitet.