Sammanfattning I denna studie undersöks förskollärares uppfattningar om boksamtal och hur de planerar och utför boksamtal och hur de planerar och utför boksamtalet i praktiken. Forskningsfrågorna som ligger till grund för studien är, "Vilka uppfattningar har förskollärare om boksamtal?" och "Hur organiserar förskollärare boksamtalet i praktiken?". Studien omfattas av insamlade data genom semistrukturerad intervju med sex förskollärare och strukturerad observation av fyra förskollärare. Tre av förskollärarna har medverkat i både intervju och observation. Studien synliggör därmed sju förskollärares uppfattningar av boksamtal som fenomen och arbetssätt. Insamlingsmetoderna har valts med en intention om att skapa en bredare förståelse för förskollärares uppfattningar. Insamlade data har vidare bearbetas och redogjorts genom tematiskt analys. Studiens resultat och analys ses i ljuset av det sociokulturella perspektivet och dess teoretiska begrepp som redskap/artefakter, appropiering, samt proximala utvecklingszonen och scaffolding, då de tillsammans utgör en central aspekt för studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar att boksamtal som fenomen och arbetssätt är en undervisningsmetod som förskollärare anser kan stödja barnens utveckling och lärande ur flera aspekter. Genom boksamtalet och förskollärares didaktiska kompetens kan boksamtal organiseras så att barnen får omges i en kontext där de får lyssna på varandras åsikter och idéer. Boksamtal anses vara en arena där diskussion och samtal sätts i fokus. Resultatet visar att det finns en variation i hur boksamtalet organiseras i praktiken då förskollärarna menar att boksamtalet anpassas efter mognadsnivå. Förskollärares förhållningssätt, förberedelse inför boksamtalet och barnlitteraturen som redskap är dessutom viktiga aspekter för att möjliggöra ett boksamtal. Avslutningsvis visar resultatet att förskolans organisatoriska förutsättningar sätter sina spår i hur förskollärare kan realisera och organisera boksamtalet i praktiken, vilket vidare ger avtryck i barns förutsättningar för lärande och utveckling.

Den här litteraturöversikten redogör för forskning kopplad till språkutveckling samt språkinlärning genom dialogisk högläsning. Syftet med litteraturstudien är att ge ett kunskapsbidrag om hur lärare kan arbeta med dialogisk högläsning som aktivitet för att främja flerspråkiga elevers kunskaper i det svenska språket. För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar att besvaras: Hur kan dialogisk högläsning bidra till flerspråkiga elevers språkutveckling? och Hur kan dialogisk högläsning planeras och genomföras, i årskurs F-3, för att skapa förutsättningar för flerspråkiga elevers språkutveckling? Metoden för detta arbete är en litteraturstudie, som inkluderar tio vetenskapliga artiklar, där både internationell och nationell forskning inom området har analyserats. Det övergripande resultatet visar att lärares kunskaper och inställning till att inkludera eleverna samt flera språk i högläsningen, tillsammans med elevers motivation, är avgörande för hur dialogisk högläsning används i relation till flerspråkiga elever.

No description available.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på hur specifik undervisning genom dialogisk högläsning påverkar ordförrådsutvecklingen i det svenska språket hos elever med annat modersmål än svenska och att undersöka om det finns någon skillnad i denna utveckling beroende på om eleverna är födda i eller utanför Sverige. Syftet var vidare att ta reda på flerspråkiga elevers tankar kring ordinlärning generellt och ordinlärning genom dialogisk högläsning specifikt. Studien har genomförts i två etapper där såväl kvantitativa som kvalitativa data har samlats in. Den första etappen genomfördes med för- och eftertester av ordförråd samt undervisning genom dialogisk högläsning. Gruppintervjuer användes till den kvalitativa delen av studien. En anova genomfördes för att analysera det kvantitativa materialet och till det kvalitativa materialet användes tematisk analys. I studien deltog sammanlagt 47 elever i åk 4 varav 24 ingick i en experimentgrupp och 23 ingick i en kontrollgrupp. Resultatet redovisas i två delar där den kvantitativa undersökningen inleder kapitlet för att därpå följas av den kvalitativa undersökningen. Studien visar att elevernas ordförråd ökar genom undervisning i dialogisk högläsning. Såväl elever som är födda i Sverige som elever som är födda i ett annat land visade på en ökning av ordförråd genom interventionen. Studien visar vidare att eleverna tillägnar sig nya ord genom att fråga en expert, genom ordbokssökande, genom att lära i kontext och genom att skriva för att minnas. Studien visar till sist att elevernas upplevelser av ordinlärning generellt och lärande genom dialogisk högläsning specifikt var överlag positiv.

Denna studie undersöker språkbruket i livsstilsbloggar genom att analysera 48 blogginlägg under perioden 2006 till 2019. Syftet med studien är att försöka påvisa generella stildrag hos språket i livsstilsbloggar genom att undersöka aspekter som informationstät-/gleshet, tal-/skriftspråklighet, dialogiska inslag och tydligt värderande ord. Studien ämnar också, utifrån dessa frågeställningar, påvisa förändringar i bloggspråket. Studien har genomförts genom att analysera två specifika bloggare, Sandra Beijer och Isabella Löwengrip, såväl som enskilda inlägg från 16 andra bloggare som fått utgöra en referensgrupp. Resultatet visar hur dessa språkliga stildrag tar sig uttryck och hur ofta de förekommer. De slutsatser som kan dras utifrån undersökningen är att språkbruket i livsstilsbloggar tycks vara talspråkligt och lättläsligt samt att det generella språket i högsta grad är personligt, verbalt och engagerande. Resultatet indikerar också att ingen större förändring skett i bloggspråket mellan 2006 och 2019. Dessa slutsatser har sedan kunnat kopplas till tidigare forskning som påvisat liknande tendenser. Resultatet visar också på en marginell ökning av dialogiska inslag från 2006 till 2019.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några utvalda svensklärare i årskurserna 1–3 uppger att de arbetar med elever som har svårigheter att uttrycka sig i talet på grund av talängslan eller selektiv mutism. Att tala är centralt i svenskämnet och studien kommer att se till vilka förutsättningar de utvalda svensklärarna ger till elever som har svårigheter med detta. Arbetet kommer att präglas av den dialogiska teorin, som utgår från att kommunikation sker genom interaktion i samtalet med andra människor. Metoden för arbetet är kvalitativa intervjuer. / <p>Svenska</p>

The purpose of this study is to investigate whether and how three teachers’ ways of verbally asking questions and following up student’s utterances either create opportunities or hinderances for dialogue about religious related topics for grades 5-6. This study answers these questions: 1. What types of questions does the teacher ask in the classroom? 2. What types of response does the teacher give to the students’ answers? 3. Do the questions create opportunities or hindrances for dialogue in the classroom? The method used for this study is qualitative observations which were done in three different classes. Each class was observed three times. The theories used are Michail Bakhtin’s dialogic theory and Olga Dysthe’s theories about the monologic and dialogic classroom. Dysthe’s dialogic classroom is categorized into authentic questions, follow-up and positive assessment. IRE and IRU communication patterns are also used. The result differs in each class. Teacher A created opportunities for dialogue by asking authentic and closed questions, following up the students’ answers and giving a positive assessment. A reason for this could be that she sat down together with the students while initiating interaction and showing interest in students’ experiences. Teacher B created hinderances for dialogue by only asking closed questions and giving responses that indicated if students’ answers were right or wrong. Teacher C had possibilities to create dialogue by asking open questions. Instead, they hindered dialogue because the teacher gave a response that indicated if the students’ answers were right or wrong.

Det övergripande syftet med den här studien var att undersöka vilka förutsättningar några utvalda lärare i ämnet svenska erbjuder elever i f-3 med talängslan eller selektiv mutism, i syfte att utveckla deras talförmåga. Att tala är centralt i svenskämnet och studien fokuserar på de förutsättningar de utvalda svensklärarna ger elever som på något sätt har svårt med talet. Intresset var att synliggöra talängslan och selektiv mutism i ett svenskämnesdidaktiskt perspektiv, med fokus på ämnets muntliga del: att tala och samtala. Särskilt riktas blicken mot digitala, sociala och rumsliga faktorer i samband med undervisningen i svenska. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex verksamma lågstadielärare från samma skola. Analysen gjordes med hjälp av den dialogiska teorin som utgår från att mänsklig kommunikation sker genom interaktion med andra människor och denna interaktion kan ske genom det verbala talet, men också icke-verbalt, genom exempelvis vårt kroppsspråk. Resultatet av studien visar att lärarna erbjuder elever med talängslan eller selektiv mutism en rad förutsättningar för att utveckla sin talförmåga. Förutsättningar som eleverna erbjuds är bland annat att de kan använda sig av ljud, gester och kroppsspråk för att kunna kommunicera i ett samtal. Bilder och lekar är andra stöttande faktorer som erbjuds. Resultatet visar också att det är viktigt att lärarna skapar trygghet i svenskundervisningen, för att elever med talängslan eller selektiv mutism ska våga delta i ett samtal i klassrummet. / <p>Svenska</p>

I denna kvalitativa studie har lärares syn på dialogisk högläsning i undervisningen för årskurs 4–6 studerats. Syftet har varit att få en djupare insyn i hur och varför svensklärare arbetar med hjälp av dialogisk högläsning. Som bakgrund konstateras att tidigare forskning inom området gällande specifikt dessa årskurser är bristfällig. Teoretisk bakgrund är det sociokulturella perspektivet samt pragmatismen, vilka båda menar att inlärning sker genom social interaktion med andra. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar att dialogisk högläsning används av samtliga informanter, emellertid på lite varierande sätt, med motiveringen att det går i linje med arbetet mot läroplanen, samt att den ger ett mervärde. Mervärdet består i ökad läsförståelse, ökat ordförråd samt större självkännedom.

Denna litteraturstudie syftar till att undersöka vad tidigare forskning visar kring hur elevers språkutveckling påverkas då skönlitteratur och sakprosa väljs för högläsning. Då läsförståelsen sedan tidigare år setts sjunka hos eleverna i skolan vidtogs åtgärder såsom Läslyftet för att förbättra elevernas språkutveckling. Läsförmågan och läsförståelsen grundläggs i skolans tidiga årskurser. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med innehåll som utvecklar elevernas språkliga förmåga. Elevens färdighetsförmåga ligger inte i fokus för denna studie, utan istället ett bredare spektrum för vad högläsning bidrar med. Utifrån olika slags litteratur utmanas eleven att förstå och förklara innehållet där den språkliga förmågan utvecklas på olika sätt. Vetenskapliga artiklar och avhandlingar som ligger till grund för litteraturstudiens resultat har inhämtats via högskolebibliotekets databaser för att granskas och analyseras. I resultatet framkommer att sakprosa kommer i skymundan då skönlitteratur övervägande väljs för högläsning. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med olika egenskaper för språkutvecklingen och bör således få ta likvärdigt stor plats i undervisningen. Just dialogisk högläsning mellan lärare och elever främjar språkutvecklingen där eleven sätter ord på sina tankar och funderingar i dialog kring litteraturen.