Sammanfattning/abstraktSyfte och frågeställningar Syftet med examensarbetet var att öka kunskapen om hur specialpedagogiska insatser genomfördes på Naturbruksprogrammet inriktning häst, med frågeställningarna;•Hur ser rektorer, specialpedagoger och speciallärare på vem som är en elev i behov av särskilt stöd?•Hur arbetar rektorer, specialpedagoger och speciallärare med de elever som anses vara i behov av särskilt stöd?•Hur dokumenteras det särskilda stödet?Teoretisk förankringExamensarbetet utgick från tidigare forskning inom hästsporten och empirin tolkades genom specialpedagogiska perspektiv; Nilholms (2007) bristperspektiv, relationella perspektiv och dilemmaperspektiv samt Lave och Wengers (1991) teori community in practice (praktikgemenskap).MetodTolv semistrukturerade telefonintervjuer genomfördes med nyckelpersoner på Naturbruksprogrammet inriktning häst i Sverige, sex intervjuer med rektorer, fyra med specialpedagoger och två med speciallärare. Intervjuerna analyserades och bearbetades utifrån en hermeneutisk och kvalitativ ansats.ResultatResultatet visade att det genomfördes specialpedagogiska insatser på gymnasieskolorna för eleverna i form av extra anpassningar och särskilt stöd. Rektorer, specialpedagoger och speciallärare uttalade sig i intervjuerna att det kunde tolkas som att de specialpedagogiska insatserna genomfördes främst inom de teoretiska kurserna, framförallt i svenska, engelska och matematik. Däremot var det inte lika betonat i de praktiska kurserna. I samtliga intervjuer framfördes att specialpedagogiska insatser genomfördes för eleverna i ett kontinuerligt arbete av rektorerna, specialpedagogerna/speciallärarna och lärarna och att hela lärandemiljön ständigt sågs över i syfte att utvecklas vilket tolkades till att det relationella perspektivet följdes. Intervjupersonernas uttalanden tolkades som att det också fanns ett synsätt som utgick från enskilda elevers uppträdande, att de hade brister som skulle åtgärdas och kompenseras enligt bristperspektivet. Dilemmaperspektivet med ett mer ställningstagande kring hur olikhet ska hanteras framstod däremot mindre i intervjuerna. Intervjupersonerna sade sig arbeta för att alla elever skulle få det stöd de behövde. Samtidigt uttalades att de hade märkt en ökning med fler elever som hade en eller flera fastställda diagnoser från grundskolan och att de elever som hade en diagnos prioriterades på gymnasieskolorna när det gällde resurser kring särskilt stöd. Rektorer, specialpedagoger och speciallärarna uttalade sig så att det tolkades att de arbetade inom sina olika praktikgemenskaper för att nå det gemensamma målet, att eleverna skulle nå gymnasieexamen.Nyckelord: bristperspektiv, dilemmaperspektiv, häst, Naturbruksprogrammet, praktikgemenskap, relationellt perspektiv, särskilt stöd.

SammanfattningSyftet med det här examensarbetet är att undersöka hur lärare och specialpedagoger på gymnasiet uppfattar att reformen av det pedagogiska stödet som infördes i skollagen den 1 juli 2014 fungerar, samt vad som påverkar genomförandet av politiska ideal och reformer i praktiken.Intervjuer med specialpedagoger, enkätsvar från lärare, studier av forskning om inkludering, policy och praktik utgör en mixed methods-ansats. Metodvalet syftar till att bredda underlaget för analysen och förståelsen av en mångfasetterad verklighet och verksamhet.Resultatet av undersökningen tyder på att alla elever på gymnasiet inte får det stöd de enligt skollagen har rätt till. Det visar också att reformen, tvärtemot sitt uttalade syfte, har ökat lärarnas dokumentations- och arbetsbörda. Slutligen blir det tydligt att olika dilemman och konflikter kan uppstå när ideal ska förverkligas, att en omtolkning av de politiska direktiven görs på flera nivåer i det byråkratiska systemet och i klassrumspraktiken – och att de många politiska direktiv som skolan utsatts för under senare år inte alltid har den effekt beslutsfattarna hoppas eftersom de delar ut fler påbud än resurser att efterleva dem. Slutsatsen är att makthavarna i framtiden borde basera reformer på vetenskaplig grund och i dialog med dem som arbetar och går i skolan, samt att lärarna borde ta sitt ansvar som demokratins väktare och protestera mot att de inte ges förutsättningar att tillmötesgå elevernas behov och tillvarata deras rättigheter.Nyckelord: Dilemmaperspektiv, extra anpassningar, inkludering, kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv, resurser, segregering, street level bureaucracy, särskilt stöd.

No description available.

Sammanfattning/abstraktLeth; Angelica (2015). Barn i behov av särskilt stöd i förskolan (Children with special needs in preschool). Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskolaBakgrund Förskolan har som uppdrag att anpassa verksamheten till alla barn i förskolan och lägga grunden för ett livslångt lärande. Enligt LpFö98 ska ”Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt” (s.5). Min erfarenhet från förskolan är att pedagoger anser att barnet ska anpassa sig samt att beteende ska förändras efter förskolans krav/norm. Det upplevs som svårigheter för pedagogerna att samtala kring vem som anses vara i behov av särskilt stöd, samt vad det särskilda stödet innebär.Syfte och preciserade frågeställningar Syftet med studien är att undersöka vilka barn som pedagoger bedömer vara ”ett barn i behov av särskilt stöd” i förskolans verksamhet utifrån pedagogernas synsätt. Samt vidare beskriva vilket stöd förskolan erbjuder, var är gränsen mellan allmänpedagogiska insatser och särskilt stöd som barnen möter i förskolan.Preciserade frågeställningar•Hur påverkar pedagogernas synsätt identifikationen av barn i behov av särskilt stöd?•Hur beskriver pedagogerna det särskilda stödets utformning?•Var sätter pedagogerna gränsen mellan allmänpedagogiska insatser och särskilt stöd?Teori Studien utgår från systemteorin där helheten påverkas olika beroende på var i systemet det sker en förändring. Genom att använda sig av förändringen innebär det att man måste gå från den rådande ordningen och utmana sitt tänkande till oordning för att utveckla nya konstanter som vi senare använder oss av. Systemets unika delar påverkar i sin tur de andra delarna i systemet som har en gemensam nämnare. Studien lyfter även olika specialpedagogiska perspektiv. MetodStudien utgår från en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer, både individuella och genom fokusgrupper. Intervjuerna har transkriberats utifrån ljudupptagning via diktafon. De tre teman har analyserats ur ett hermeneutiskt perspektivResultat Pedagogerna i studien har i intervjuerna reflekterat utifrån deras egna olika erfarenheter kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Barn i behov av särskilt stöd benämndes av pedagogerna utifrån att barnet har en diagnos, andra beteende än pedagogerna själva förstår sig på och okoncentrerade barn. Att ange miljön, gruppstorleken och vad som anses normalt är återkommande när pedagogerna diskuterade och reflekterade över barnets beteende och utveckling. Pedagogernas insatser riktades mest till de barn som utmanade pedagogerna och barngruppen. De reflekterade över att många pedagoger i förskolan ”släcker bränder” och att det blir tillfälliga lösningar med att klara av situationen. Pedagogerna ansåg att det var viktigt att tidigt identifiera barnens individuella behov och de var överens om att det var viktigt med tidiga insatser. Samtidigt förmedlade pedagogerna okunskap kring vem som anses behöva särskilt stöd. Det fanns för alla pedagogerna en inarbetad rutin kring när och hur de fick specialpedagogisk handledning, men den användes enligt pedagogerna i sista hand. En anledning till okunskap kan tänkas vara den handledning som pedagogerna efterfrågade. Det upplevdes som tidskrävande för pedagogerna att ha handledning av olika professioner och återkopplingen till arbetslaget sågs som en extra arbetsuppgift. Specialpedagogiska implikationer Det har inte funnits specialpedagoger som profession i förskolan så länge. Med det behov som aktörerna i studien och tidigare forskningen har visat är att det finns vinster med att implementera specialpedagogisk kompetens i förskolan. Genom specialpedagogen som handledare och ett metakognitivt förhållningssätt kan alla nivåerna i systemet överblickas inom organisationen för att kartlägga var problemen uppstår. Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola, barngruppens storlek, dilemmaperspektiv, kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger på landsbygdsförskolor beskriver att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt hur de upplever att de arbetar med att inkludera barnen i behov av särskilt stöd i resterande barngrupp. Detta har undersökts genom semistrukturerade intervjuer med två förskollärare och en specialpedagog placerade på tre landsbygdsförskolor utspridda i Sverige. Resultatet har analyserats utifrån Braun och Clarkes (2006) tematiska analys med hjälp av Nilholms (2020) tre perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet, vilka alla kan ses på olika vis i pedagogernas svar.  Resultatet visar att det enligt respondenterna finns flera olika fungerande sätt att arbeta med barn i behov av särskilt stöd och att begreppet barn i behov av särskilt stöd upplevs som svårdefinierat. Pedagogerna beskriver att hjälpmedel i form av exempelvis tecken som stöd (TAKK), bildstöd och timer underlättar för hela barngruppen. Det har även framkommit att respondenterna upplever att det går att inkludera barn på olika vis, utan att behöva tvinga de att sitta kvar i exempelvis samlingen.  Slutsatsen är att pedagogerna upplever att det finns fler än ett fungerande sätt att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det påverkas dels av vilket behov av stöd som finns, dels vilket stöd och vilka förutsättningar förskolan får från specialpedagog och rektor. Det framkommer även att barn anses inkluderas på olika vis samt att definitionen barn i behov av särskilt stöd är oklar.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förutsättningar i skolan för elever med särskild begåvning och andraspråk utifrån några lärares uppfattningar och erfarenheter. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med två lärare i svenska som andraspråk och tre specialpedagoger. Båda grupperna hade lång erfarenhet av andraspråkselever. Studien visade att synsättet att ”smarta” elever klarade sig på egen hand levde kvar i svensk skola. Elever som ansågs att ha hög och särskild begåvning lämnades ofta till självstudier utanför det sociala samspelet i klassrummet. Elever med svenska som andraspråk och speciellt elever utan god skolbakgrund missgynnades i hög grad av det arbetssättet. Andraspråkselever riskerade att bli felbedömda samt under- och överdiagnostiserade på grund av svårigheter med bedömning när elevens svenska hade brister. Studien synliggjorde följande framgångsfaktorer för att öka medvetenheten om andraspråkselever med särskild begåvning: tydligare process för identifiering av begåvning exempelvis med hjälp av kartläggningar i litteracitet och numeracitet; olika typer av bedömning och dynamisk bedömning; samarbete med studiehandledare och modersmålslärare; mer kunskap om särskild begåvning och om andraspråksinlärning; samarbete med och vägledning från elevhälsan; mer flexibilitet inom organisationen samt öppna diskussioner om vad som gynnar den specifika eleven bäst. Utan de åtgärderna riskerade elever med särskild begåvning och andraspråk att förbli ”vår mest dolda behovsgrupp”. / The purpose of the present study was to contribute with knowledge about the school conditions for gifted pupils with Swedish as a second language based on some teachers’ perceptions and experiences. Five semi-structured interviews were conducted with two teachers of Swedish as a second language and three special education teachers. Both groups had long experience of teaching second language pupils. The study showed that the tradition that smart students were supposed to manage on their own still existed in the Swedish school. Pupils, who were considered to have higher intellectual abilities, were often left on their own for self-studies, outside the social interaction in the classroom. Swedish learners, especially those without good school background, were greatly disadvantaged by this working method. Besides, Swedish learners risked being incorrectly assessed as well as misdiagnosed because of the assessment difficulties when their second language was under development. The results showed the following success factors for gifted second language pupils: clearer process for identifying giftedness, for example, using tests in literacy and numeracy; different types of assessment and dynamic assessment; more cooperation with native language; more knowledge about giftedness and about second language acquisition among the school staff; cooperation with and guidance from the student health service; more flexible organisation structure; open discussions about what would benefit the specific student in the best way. Without these measures, gifted students with Swedish as a second language risk remaining “our most hidden pupil category”.

Aim: Preschool teachers are expected to identify special needs children in preschool, but the policy documents and directives for Swedish preschool are vague. The aim of this study is to examine the preschool teachers' perception of what the concept of children in need of special support means, and to make visible which methods they feel that they have access to. The data collection method for this study is interviews. Four preschool teachers and one childcare taker from preschools in two municipalities in Northern Sweden were chosen by two criteria's: long experience from working with special needs children and with the preference to be preschool teachers. To analyze the data we use policy enactment theory (Ball, 2015) and dilemma perspective of Nilholm (2005). Result: The results show that preschool teachers define special needs children in different ways from recontextualizing policy documents. According to the preschool teachers in the study, special needs children differ from the rest of the child group in some way and have behaviors that affect the child group. The participants see other professions as an important help in their work but also that there are many types of support that preschool teachers do not see diagnosis as a criteria for a child to get special support. The analysis shows that a lot of the support is not inclusive and that special needs children often get a deviant identity. Conclusion: The conclusion is that it is hard to define what a special needs child is, and that there are plenty of methods and support that the preschool teachers can apply themselves. Suggestion of further research is also presented.

Skolan har i uppdrag att verka för att alla elever når de fastställda kunskapskraven. När elever inte når upp till dessa kunskapskrav ska åtgärder vidtas. Har eleven en funktionsnedsättning ska de förmågor som är nedsatta kompenseras. Därför har skolan att göra extra anpassningar och om det inte är tillräckligt ska ett beslut om särskilt stöd fattas. Denna studie undersöker vilken uppfattning som pedagoger har om den egna kunskapen och upplevelsen av stöd i det komplexa arbetet med att genomföra extra anpassningar utifrån elever som har en NPF-diagnos. Undersökningen genomförs som en webbaserad enkät som sprids till skolor i norra uppland. Resultatet visar att upplevelsen av stöd är förhållandevis stort från den egna interna organisationen men det finns behov av ett större stöd. Samtidigt finns det en önskan att hämta stöd från externt håll som BUP och HAB. Ofta genomförs extra anpassningar dagligen och uppfattningen om den egna kunskapen är god. Samtidigt finns önskemål om att få delta i utbildning eller föreläsning i syfte att lära sig mer om extra anpassning för elever. Sambandsanalysen visar dock inte på ett signifikant samband.

Skollagen (SFS 2010:800) slår fast att elever som riskerar att inte nå målen ska ges den ledning och stimulans som behövs för att utvecklas i riktning mot målen. Studiens syfte är att beskriva specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser för de elever som riskerar att inte nå målen. Studiens tre teman är Stödinsatser, Specialpedagogens roll och Främjande och förebyggande arbete. En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer med nio specialpedagoger. För att bearbeta intervjumaterialet har kvalitativ innehållsanalys använts. Analysen har gjorts utifrån systemteori och de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv och dilemmaperspektiv. Resultatet visar att specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser är komplex. Dels handlar det om att i samråd med läraren identifiera elever, att välja adekvat anpassning eller stödinsats och att utvärdera dessa. Resultatet visar också att alla specialpedagogernas arbetsuppgifter ryms inom ramen för examensordningen men att de inbördes kan skilja sig åt i det att vissa arbetar mer elevfokuserat medan andra arbetar mer på organisationsnivå (SFS 2017:1111). Det skiljer sig också åt i hur mycket specialpedagogerna är involverade i systematiskt kvalitetsarbete och att utveckla undervisningen på skolan. En slutsats som dras är att specialpedagogerna till stor del använder samma typ av extra anpassningar och stödinsatser, men att det skiljer sig mycket i vilka stödinsatser som förespråkas mest och i hur specialpedagogerna motiverar användandet av dem med utgångspunkt i användbarhet. En annan slutsats är att dokumentation av extra anpassningar är en förutsättning för att kunna utvärdera hur de har fungerat, och att många skolor gör detta trots de motsatta intentionerna i reformen kring extra anpassningar som kom 2014 (Skolinspektionen, 2016; Skolverket, 2014). / The Education Act (SFS 2010:800) states that students who are at risk of not reaching the minimum standards are entitled to support. The aim of this study is to describe the role of the Special Education Coordinator (SENCo) regarding the support given to students who risk not receiving a passing grade in at least one subject. The study has three parts: Support, The role of the SENCo, Promotion and prevention. The study has been conducted using a qualitative method with semi-structured interviews and qualitative analysis with nine SENCos. The analysis has been made using system theory and three perspectives: the relational perspective, the categorical perspective and the dilemma perspective. The result shows that the role of the SENCo regarding support is complex. The role includes cooperation with teachers in identifying students, in choosing the correct supplemental support and in evaluating the support given. The result also shows that the roles of the SENCo are included in the System of Qualifications (SFS 2017:1111), but that the SENCOs that were interviewed have different perspectives where some are more inclined to work close to the students whereas others operate on an organizational level. There is also a clear difference between how involved the SENCos are in the systematic quality work and in developing the teaching methods in order to reduce the amount of support provided to individual students. One conclusion is that the SENCos use the same types of supplemental support but that they motivate their use in different ways. Another conclusion is that documentation of supplemental support is necessary to be able to evaluate them and that many schools do this despite the intention in the reform from 2014 (Swedish Schools Inspectorate 2016; Swedish National Agency for Education, 2014).