Syftet med studien var att undersöka hur en dirigent i sin gestik och uttryck på ett medvetetsätt kan nyttja det mänskliga/universella kroppsspråket i sitt dirigerande. Metoderna som användes var dels mitt konstnärliga arbete som dirigent genom repetitioner och konserter avnutida och klassisk musik med kammarensemblen Norrbotten NEO samt Norrlandsoperanssymfoniorkester, dels intervjuer med sjukgymnast, skådespelare och professionella musiker.Det konstnärliga arbetet dokumenterades med videoupptagning medan intervjuernagenomfördes brevledes. Analyserna av respektive material var huvudsakligen av kvalitativart. Resultatet påvisar hur viktigt det är att som dirigent vara medveten om sitt kroppsspråk,eftersom ett otydligt kroppsspråk riskerar att ge oönskade musikaliska konsekvenser. Enmuskelspänning hos dirigenten kan exempelvis få det resultatet att orkestermusikernaomedvetet känner av egna spänningar i sitt eget spelande. Det ultimata musikaliska resultatet får man som dirigent om man i grunden har en välutvecklad dirigeringsgestik kombinerat med en gedigen kunskap om hur man kommunicerargenom sitt kroppsspråk.

No description available.

Denna uppsats undersöker normer kring kön, ledarskap och musik som de gestaltas i dirigentyrket. Bakgrunden är kvinnors låga representation på dirigentposter i Sverige och vikten av ett perspektivskifte där normen synas istället för det avvikande. Detta innebär att kopplingar mellan dirigering och maskulinitet studeras som förklaring till mäns överrepresentation. Syftet är därför att genom observation dekonstruera dirigenten utifrån teorier om maskulinitet och symbolisk interaktion. Maskulinitetsteorier har delats upp i fyra teman; kropp, rationalitet, språkbruk och homosocialitet. Studien visade olika exempel på hur dessa faktorer spelade in i skapandet av maskulinitet och dominans hos dirigenterna. Studien visade också hur begrepp från symbolisk interaktionism kan användas för att förstå hur interaktionen mellan dirigent och ensemble är könsmärkt. Avslutningsvis diskuteras även vilka konstnärliga och musikpedagogiska konsekvenser som resultatet medför och hur det som utgångspunkt för ett normkritiskt perspektiv kan öppna för ett friare konstnärskap. Det kan potentiellt både utveckla dirigeringsundervisningen på högskola och folkhögskola men också hur dirigenten konstrueras till exempel i media eller i musikundervisningen på grundskola och gymnasium.

För många akut sjuka patienter är alarmeringssjukvården och ambulanssjukvården den första kontakten med sjukvården. Därför är det viktigt att dessa patienter prioriteras korrekt i förhållande till sjukdomstillståndets allvarlighetsgrad. Allra viktigast är det när patientens tillstånd är potentiellt akut livshotande, i situationer när tid är liv. Förutom det fysiska hotet kan tiden kännas outhärdligt lång innan ambulansen är på plats. Rädsla för att inte bli hittad och rädsla för att tillståndet ska försämras ytterligare kan innebära en skarp konfrontation med tankar om livets ändlighet. Syftet med studien var att kartlägga om det förelåg några skillnader i prioritering mellan alarmeringssjukvården och ambulanssjukvården, vid uppdrag där ambulanssjukvården bedömt att patienten led av ett potentiellt akut livshotande tillstånd. Alarmerings- och ambulansuppdrag från en region i sydvästra Sverige analyserades i en retrospektiv kvantitativ studie. Data inkluderade varje uppdrag under 2014 som ambulanssjukvården bedömt som Prio 1 vid avtransport (n=17 184). Av dessa uppdrag var 82,4 % (n=14 676) utlarmade som Prio 1 av alarmeringssjukvården. De resterande 17,6 % (n=3138) larmades ut som Prio eller Prio 3. Väntetiden för de patienter som bedömdes som Prio 2 eller Prio 3 vid utlarmningen var 100 % längre jämfört med som larmades ut som Prio 1. De bedömda tillstånd som oftast prioriterades upp var ”Ryggbesvär” (71,7 %) och ”Buk/urinvägar” (47,6 %). Kvinnor (19,7 %) prioriterades upp i högre utsträckning än män (18,3 %). Den största skillnaden förekom i gruppen ”Våld-misshandel” där andelen upprioriterade män var 14,7 % och andelen upprioriterade kvinnor var 41,7 %. Skillnader i prioritering i relation till ålder var högst för patienter som var 81 år eller äldre (26,0 %). Slutsatsen är att det förekommer omotiverade skillnader i vård för den aktuella patientgruppen. Skillnaderna är väsentliga eftersom tillståndens svårighetsgrad är bedömda som potentiellt akut livshotande och för en del av tillstånden är effekten av både åtgärder och väntan stor. Studien visar var skillnaderna är som störst, vilket gör det lättare att bedöma vilka vidare studier som sannolikt ger mest patientnytta.

The conductor's body is the primary and most effective tool of communication - it is through the individual repertoire of non-verbal gestures that the conductor shows the artistic expression. The basic features of the music, tempo, rubato, dynamics, phrasing, articulation and sound are displayed by the hands. When hand and body interact and combine effectively - the communication capacity increases significantly. The non-verbal communication is difficult, as my literature study on the subject of this degree project has shown. Facial expressions, eye contact, body language and body posture are difficult to describe in absolute terms and therefore are problematic to quantify and analyze. There is always an element of subjectivity and ambiguity in all observation, and the interpretation of specific gestures because it is living, understanding and thinking people who observes them in a constantly changing context. The artistic part of the essay consists of a video recording where I lead the Norrlandsoperan Symphony Orchestra in Joseph Haydns Symphony No. 104. Along with the score study, I designed a plan for using my toolbox of non-verbal means of communication. I analyzed myself based on video capture and compared to the plan. Finally, I reflected on the differences between my planned movements and what I actually performed. / Dirigentens kropp är det främsta och mest konkreta kommunikationsmedlet - det är via den individuella repertoaren av icke-verbala gester som dirigenten visar det konstnärliga uttrycket. De grundläggande funktionerna i ensemblemusicerandet, tempo, rubateringar, dynamik, frasering, artikulation och klang visas av händerna. När hand och kropp samverkar och kombineras effektivt - ökar den kommunikativa kapaciteten avsevärt. Den icke-verbala kommunikationen är svårfångad, vilket mitt litteraturstudium i ämnet inför det här examensarbetet har visat. Ansiktsuttryck, ögonkontakt, kroppsspråk och kroppshållning är svåra att beskriva i absoluta termer och är därför problematiska att kvantifiera och analysera.  Det finns ständigt ett inslag av subjektivitet och tvetydighet i all observation och tolkning av gester eftersom det är levande, kännande och tänkande människor som ska observeras i en ständigt förändrad kontext. Den konstnärliga delen av uppsatsen består av en videoupptagning där jag leder Norrlandsoperans Symfoniorkester i Joseph Haydns Symfoni nr.104.  Under partiturstudiet konstruerade jag en plan för hur jag ska använda mitt förråd av icke-verbala kommunikationsmedel. Jag analyserade mig själv utifrån videoupptagningen och jämförde med den plan som jag använde som underlag.  Slutligen reflekterade jag över differenserna samtidigt som jag satte in mig själv och mitt utövande i ett historiskt och kulturellt sammanhang.

No description available.

Gester, tecken och rörelser tillhör dirigeringens gestik och inom ramen för dirigering finns utöver gestik även metodik, kommunikation och den musikaliska helheten. Dirigering är en komplex form av musicerande och den är intressant för forskning i sin praktik, teori och mentalitet, där till exempel kommunikation och interaktion mellan dirigent och kör är ett uppmärksammat område. Genom att se på dirigering ur identitetsperspektiv, det vill säga sätta in dirigeringens komponenter i identitetsbegreppet, är det min förhoppning att få en förståelse för hur dirigering är uppbyggd musikaliskt, tekniskt och teoretiskt. I denna kvalitativa undersökning om dirigering och identitet har syfte och frågeställning varit att undersöka hur kördirigenter tolkar och beskriver dirigering och deras relation till identitet och dirigering. För att försöka förstå begreppet identitet har det i analysen av intervjuer samt fokusgruppsamtal med kördirigenter använts tre begrepp — insida, utsida och runtomkring. Genom att fenomenologiskt analysera intervjuerna och fokusgruppsamtalet har de intervjuades tolkning av dirigering och identitet, separat och tillsammans, tagit form. För att förtydliga studiens syfte synliggjordes analysen i en tabell som åskådliggör dirigeringens egenskaper och hur de kan kopplas till identitetsbegreppet. Dirigering är ett konstnärligt musikaliskt och kommunikativt redskap som använder många olika komponenter för att synliggöra musiken och helhetsbilden för körsångarna, vilka i sin tur omvandlar gestiken till ett musikaliskt uttryck. De intervjuade kördirigenterna tolkar begreppet identitet olika, men ur fenomenologiskt perspektiv kan dirigering formuleras som en identitet då den från olika uppfattningar och erfarenheter formas och utvecklas. Dirigeringen är en social konstruktion som är i ständig förändring. En identitet fortsätter alltid att utvecklas, vilket dirigering gör varje gång en ny människa börjar dirigera och får agera och interagera med körsångare.

This thesis examines the conductor's preparation process of learning and interpreting the score before standing in front of an ensemble. The research is based on studies of historical and modern conducting handbooks supplemented by interviews with professional conductors. A selection of the preparation methodologies presented in the litterature and the qualitative study are tested and examined in the preparation process of two concerts. Finally the selected methodologies are compared and judged on two key factors; efficiency and the quality of the final artistic result. The results of the study are presented both as a list of conditions that can ensure an effective preparation process with a high quality of the final artistic result and as a concrete methodology that can be applied and adapted by any conductor in his or her own preparation process. / <p>Som dokumentation af eksamensarbejdets kunstnerlige del vedhæftes:</p><p><strong>Videoindspilning af koncert 22. maj med Östgöta Blåsarsymfoniker</strong></p><p>B. Crusell: Ouverture fra "Den lilla slavinnan"</p><p>V. Persichetti: Serenade no. 1 for Ten Wind Instruments</p><p>G. Mahler – IV. sats fra Symfoni nr. 4 (arr. Gustav Aske Sønksen, 2021) </p><p><strong>Lydindspilning af koncert 28. maj med Ludvig Dahlström (bratsch) og KMH-studenter</strong></p><p>P. Hindemith: Der Schwanendreher </p>

This thesis is concerned with the classical music concert, its traditions and potential shortcomings, and how breaking these traditions might be beneficial in certain aspects with regard to audience engagement, as well as a means for the conductor to express him- or herself in a new or more meaningful way. It is written from the perspective of a composer and conductor, but also someone that has performed in orchestras and wind ensembles for nearly two decades. Generally, concerts today might consist of three or four works, one usually a symphony, with little consideration as to why those works were chosen. However,  concerts that had more thought put into them seemed to be appreciated, even by non-musicians. What seems to be missing is a sort of curation in these concerts. The ones that are seemingly more popular are those that have a theme, a story to tell, an idea to share. This thesis looks into this premise. It delves into different ways one might curate a concert, different techniques one might use to mold a concert into something non-traditional, and whether or not these techniques are successful.

Arbetets syfte är att identifiera och förstå de utmaningar som ledare för blåsorkestrar på musik- eller kulturskolor upplever, samt hur de går tillväga för att hantera eventuella problem och nå framgång i sin verksamhet. Tidigare forskning visar att dirigenten som person och ledare har stor betydelse för orkesterns utveckling, men att den sociala miljön som bildas i orkestern också påverkar hur orkestern utvecklas och hur orkestermedlemmarna trivs i orkestermiljön. Det betyder att blåsorkestern kan blir en viktig plats dit eleverna går för att träffa sina vänner och ha det trevligt. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem musiklärare som arbetar med blåsorkesterverksamhet. Resultatet överensstämmer i stora delar med tidigare forskning som visar att det dirigenten gör före, under och efter repetitionerna spelar roll för orkesterns och orkesterelevernas utveckling. Dessutom visar resultatet i denna studie att den sociala aspekten av att spela i blåsorkester är viktigare än vad som skulle kunna förväntas. I diskussionen lyfts den sociala aspekten fram tillsammans med andra viktiga motivationsfaktorer för elever. / The purpose of the work is to identify and understand the challenges that leaders of wind orchestras at music schools experience, and how they cope with the problems and achieve success in their organization. Previous research shows that the conductor is of great importance for the development of the orchestra, but the social environment is also essential, so that the wind orchestra becomes a place where you pupils can socialize and have a good time. The study is based on qualitative semi-structured interviews of five selected music teachers who works with wind orchestra activities. The result shows much of what the previous research also does, that what the conductor does before, during and after rehearsals affects the progression of the orchestra. In addition, the results show that the social aspect of playing in the wind orchestra is more important than could be expected. In the discussion, the social aspect is highlighted together with other important motivational factors for pupils.