A qualitative study of the Swedish party leader’s presentation on Instagram.  Social media has become a big part of political communication. It makes it possible to spread messages and information directly to its voters without having to go through the traditional media, which they needed to before the age of social media. After finding a research gap about politicians' presentation on Instagram in a Swedish context, this study aims to examine four Swedish party leaders' presentations on Instagram by using qualitative methods where their image and text art studied. The study is based on Goffman's dramaturgical perspective and the phenomenon of personal branding.  The study shows that the party leaders' posts have a clear political focus with varied personal elements in the self-presentation depending on the party leader and the political affiliation. Posts with political content show a prominence that aims to emphasize its role as a leader, which is enhanced by the formal dress and the setting shown in the pictures. These posts are aimed to influence, inform and enlighten. The more private and personal pictures are supposed to present an ordinary side of the party leader and create recognition that the voters can relate to by showing emotions, family life and hobbies. But even though these pictures may feel personal and look like the party leader lets the followers into private life, there is an impression control, where they themselves have chosen what they want to share and highlight the sides in the self that they want to associate their personal brand with.

With the purpose of contributing to the field of social science research regarding racism in South Africa, this thesis aims to investigate how peoples’ experiences of everyday racism manifest in their lives. As well as explore their views of changes in society, regarding everyday racism, during their lifetime employing the theoretical frameworks of Erving Goffman’s (1986) Frame Analysis, and Othering. The purpose was achieved through semi-structured qualitative interviews with five black South Africans. The interviews generated an empirical data which displayed patterns of microaggressions, radicalisation, and white supremacy. The study concluded that the respondents have different views on changes regarding everyday racism in South Africa, some identifying a more progressive society, while others believe that apartheid still has a hold on society. / I syfte att bidra till området av samhällsvetenskaplig forskning om rasism i Sydafrika, syftar denna studie till att undersöka hur människors upplevelser av vardagsrasism tar sig uttryck i deras liv. Vidare utforskar studien respondenternas syn på förändringar i samhället angående vardagsrasism under sin livstid genom att använda de teoretiska ramverken Inramningsteori av Erving Goffman (1986), och Andrafiering. Syftet uppnåddes genom semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med fem svarta sydafrikaner. Intervjuerna genererade empiriska data som visade mönster av mikroaggressioner, rasifiering och vit överlägsenhet. Studien kom fram till att de tillfrågade besitter varierande åsikter angående förändringar kring vardagsrasism i Sydafrika, vissa identifierar ett mer progressivt samhälle, medan andra anser att apartheid fortfarande har ett grepp om samhället.

In this study the aim was to investigate the area of non-celebrity people with a popular Instagram account, and indentify their motives to being active on Instagram, whether or not they maintained an online image and what consequences they could see as results of Instagram activity. Through six interviews with women between 17 and 28 years of age, the results showed the following patterns. The identified motives to Instagram use matched Whiting and Williams (2013) ten ways to apply Uses and Gratificatios Theory, and also identified three new ones: professional use, friendship and validation of oneself. Use of an online image was confirmed, as the interviewees stated how constructed to show ones best sides an Instagram account usually is, both theirs and others. Consequences and effects as result of Instagram use was stated to be both positive and negative, positive as inspiration, affirmation and easing contact with friends. Negative effects such as envy, comparisons, anxiety, a normalised view of unhealthy bodies, and the risk of addiction to Instagram use was noted.

The Smartphone is a technological innovation that has transformed for the better how billions of people live by enabling them to transcend time and space to remain socially connected to potentially millions of others despite being thousands of miles apart. Although smartphones help people connect from a distance, there has been much concern about how they affect face-to-face interactions. This study explored, drawing on Goffmanian concepts, how and why smartphones affect face-to-face encounters. The findings show there are three types of smartphone cross-talk: exclusive, semi-exclusive, and collaborative. With the addition of smartphone play and solo smartphone activity, interactants can engage in five different types of smartphone use during a social encounter. Smartphones can both disrupt and facilitate face-to-face encounters at any given time. A theory of cross-talk was created as an extension of Goffman’s work to help explain the phenomenon.

<p>Syftet med föreliggande studie är att utifrån ett individperspektiv erhålla djupare förståelse och ökad insikt inom ramen för mäns identitetskapande på en kvinnodominerad arbetsplats. Studien utgick från en kvalitativ metod med en tematisk, semistrukturerad intervjuguide. Urvalet utgjordes av fyra män som jobbar på ett sjukhus i Halmstad. Resultatet visar att männens identitet är flyktig och att den är situationsbunden. Resultatet påvisar även hur en identitet är bunden till olika slags sociala relationer.Resultatet analyseras utifrån George Herbert Mead, Sigmund Freud, Erwig Goffman, William James samt Gregory Stone. Analysen berör aspekterna; maskulin identitet, rollskiftningar samt vad en identitet innebär.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur bloggens innehåll reflekterar bloggarens syn på vad som är privat och vad som är offentligt. Detta har skett genom att först urskilja följande ämnen i bloggarna: vänner, jobb, sömn, mat, hälsa, nöje, familj, sex och pengar, och sedan undersöka vilka av dessa ämnen som respektive bloggare använder sig av och vilka som utelämnas från bloggen. De ämnen som används av bloggarens blir då offentliga, medan de som utelämnas förblir privata. Funktionerna av självutlämning – självförtydligande, social bekräftelse, social kontroll och relationell utveckling - har analyserats och slutligen har skillnaderna mellan de manliga och kvinnliga bloggarna undersökts.   Den teoretiska ramen består av kategorierna; privat och offentligt, medierad voyeurism, empowering exhibitionism samt ett renodlat likhetsperspektiv inom genusdiskurs. Medierad voyeurism som är konsumtionen av avslöjande bilder och information om andras verkliga liv, leder ofta till empowering exhibitionism vilket sker då individen tar kontroll över framställningen av sig själv och går emot den skam som är kopplad till konceptet privat. Det empiriska materialet för undersökningen består av sju dagars utdrag av Cimon Lundberg, Isabella Löwengrip, Johanna And och Simon Leisjö’s bloggtexter från sista veckan i augusti 2012. Kvalitativa samtalsintervjuer med And och Leisjö har fungerat som ett komplement till textanalysen av bloggarna. Genom en kvalitativ metod har ett narratologiskt perspektiv tillämpats i analysen för att besvara följande frågeställningar: 1. Hur reflekterar bloggarnas innehåll gränsen mellan den privata och den offentliga sfären? Vilka ämnen tas upp och vilka utelämnas? 2. Skiljer sig förhållandet till det privata/offentliga mellan kvinnliga och manliga bloggare? 3. Vad kan de olika graderna av självutlämning säga om bloggens betydelse för individen? Vilken funktion fyller olika texttyper hos dessa bloggare? Undersökningen har visat att även om flera ämnen som tidigare var privata offentliggörs i bloggarna, så dras gränsen för det privata än idag vid ämnet; sex. Familj och vänner har flyttats till den främre regionen samtidigt som gränsdragningen för ämnena jobb och ekonomi skiftar hos de olika bloggarna. Skillnaderna mellan de kvinnliga och de manliga bloggarna har varit obefintliga eller minimala, vilket kan hänvisas till att bloggarna formas inom samma sociokulturella sammanhang. I samtliga bloggar sker självutlämning i olika grader och högre grad av självutlämning har visat sig fungera som empowering exhibitionism. Större självutlämning kan kopplas till att ämnet blir mer privat.

This thesis explores new mobile media sharing applications by building, deploying, and studying their use. While we share media in many different ways both on the web and on mobile phones, there are few ways of sharing media with people physically near us. Studied were three designed and built systems: Push!Music, Columbus, and Portrait Catalog, as well as a fourth commercially available system – Foursquare. This thesis offers four contributions: First, it explores the design space of co-present media sharing of four test systems. Second, through user studies of these systems it reports on how these come to be used. Third, it explores new ways of conducting trials as the technical mobile landscape has changed. Last, we look at how the technical solutions demonstrate different lines of thinking from how similar solutions might look today. Through a Human-Computer Interaction methodology of design, build, and study, we look at systems through the eyes of embodied interaction and examine how the systems come to be in use. Using Goffman’s understanding of social order, we see how these mobile media sharing systems allow people to actively present themselves through these media. In turn, using McLuhan’s way of understanding media, we reflect on how these new systems enable a new type of medium distinct from the web centric media, and how this relates directly to mobility. While media sharing is something that takes place everywhere in western society, it is still tied to the way media is shared through computers. Although often mobile, they do not consider the mobile settings. The systems in this thesis treat mobility as an opportunity for design. It is still left to see how this mobile media sharing will come to present itself in people’s everyday life, and when it does, how we will come to understand it and how it will transform society as a medium distinct from those before. This thesis gives a glimpse at what this future will look like. / <p>At the  time of doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: Submitted.</p> / Mobile Life Centre

The plays of Oscar Wilde hold more than just sharp wit and likable characters; they also contain examinations of aspects of the playwright's own personality and explorations of possible life choices. Through the use of Performance Studies theory, this thesis seeks to shed light on how Wilde saw himself versus how he presented himself at different points in his life. The texts analyzed within are Wilde's 1891 dramatic religious retelling, Salomé, and his 1894 domestic comedy, The Importance of Being Ernest. Within each are clues to the interior desires of their author: Salomé offers an investigation of a strong female personality in a repressive male society, while The Importance of Being Earnest expands on the feminine taking control over destiny.

Syftet med föreliggande studie är att utifrån ett individperspektiv erhålla djupare förståelse och ökad insikt inom ramen för mäns identitetskapande på en kvinnodominerad arbetsplats. Studien utgick från en kvalitativ metod med en tematisk, semistrukturerad intervjuguide. Urvalet utgjordes av fyra män som jobbar på ett sjukhus i Halmstad. Resultatet visar att männens identitet är flyktig och att den är situationsbunden. Resultatet påvisar även hur en identitet är bunden till olika slags sociala relationer.Resultatet analyseras utifrån George Herbert Mead, Sigmund Freud, Erwig Goffman, William James samt Gregory Stone. Analysen berör aspekterna; maskulin identitet, rollskiftningar samt vad en identitet innebär.

Denne masteroppgaven undersøker forholdet mellom kikking, selvstudie og rollespill i Olaug Nilssens roman Vi har så korte armar (2002). Hovedpersonene Liv og Ølgjer blir spionert på av en tohodet vi-forteller gjennom hele romanen. Samtidig observerer både Liv og Ølgjer seg selv utenfra og reflekterer over hvordan de fremstår (eller ønsker å fremstå). Ved hjelp av nærlesning og tekstanalytisk arbeid ser jeg nærmere på denne blikkvekslingen og knytter den til hovedpersonenes identitetsutprøving. Jeg konsentrerer meg i hovedsak om romanens innhold, men i oppgavens andre kapittel behandles også bruddestetikken i romanen. Den kjennetegnes blant annet ved en blanding av ulike sjangre, et usammenhengende plot og en uklar fokalisering. Gjennom å analysere komposisjonen, typografien og sjangerblandingen kommer jeg frem til at romanen kan leses som bruddstykker av en fortelling om de to hovedpersonene, som små puslespillbrikker i en større fortelling om selvidentitet og sosial identitet. Kikking er gjennomgående motiv og tema i Vi har så korte armar. I kapittel 3 ser jeg nærmere på de voyeuristiske sidene ved romanen og på forholdet mellom sosialt blikk og selvblikk. Sistnevnte kan leses som en form for selvoppdagelse; som et forsøk på å forstå og realisere seg selv og finne mening i tilværelsen. Det sosiale blikket som følger hovedpersonene, sier noe om hvilke normer, forventninger og verdier Liv og Ølgjer må forholde seg til. Det kan også knyttes til moderne digital kikking og en medialisert selvforståelse. Nilssen evner slik å problematisere den ekshibisjonistiske kikkerkulturen vi lever i. Liv og Ølgjer prøver å finne seg til rette som studenter i byen, og de vurderer konstant identiteten sin knyttet til det å komme fra bygda. I det fjerde kapitlet knytter jeg denne identitetsutprøvingen til teorier om sosialt rollespill og performative selviscenesettelser. Vi har så korte armar kommenterer, går i dialog med og til tider kritiserer den også sosiologiteorien og –forskningen. Slik fungerer romanen som en annerledes utforsking av identitetsproblematikken enn den sosiologien tilbyr. Nilssens formspråk underliggjør og problematiserer ulike fremstillinger av identitetsbegrepet, narsissisme og medias innvirkning på hvordan vi samhandler og forstår oss selv.