This thesis focuses specifically on yoga clothing to explore the wardrobes of individuals who practice yoga within Northern Europe. This study explores yoga as an embodied practice connected to dress, uncovering the relationship between clothing and the body based on online ethnographic research. Wardrobe studies were carried out remotely during the COVID-19 pandemic producing a new approach to the field through remote wardrobe studies. The theoretical perspective of Erving Goffman analyses the participants and their wardrobes through the lens of dramaturgy. This perspective allows for the investigation into the behaviour of individuals practising online and in- person yoga classes compared to yoga at home. Viewing social life as a theatre performance to explore individual’s wardrobes and yoga clothing is a vital component of the study. The research demonstrates how individuals in a society constantly perform and how a wardrobe is an object that also performs. The findings suggest that yoga clothing, the body, and the wardrobe are intrinsically connected, providing rich information contributing to fashion studies.

No description available.

No description available.

Studien diskuterar hur sociala interaktioner och identiteter förändras i en digital värld. Syftet är att sätta online och offline i kontext till varandra för att kunna analysera användares beteende och identiteter. Följande tre forskningsfrågor har valts ut för att besvara studiens syfte genom en kvalitativ intervjustudie, (1) Hur beskriver respondenterna att deras identitet har influerats när en betydande del av deras sociala interaktion sker online? (2) På vilket sätt försöker respondenterna återskapa sociala institutioner som vanligtvis existerar i face-to-face-interaktioner i det digitala landskapet? (3) Vilken betydelse menar respondenterna att sociala medier har för deras relationsskapande? Vi har använt oss av följande teorier: social identitetsteori, social penetrationsteori och begreppet affordance för att analysera materialet. Goffmans främre och bakre rum har en framträdande och betydande roll genom studien. Resultatet av vår undersökning är att online- och offlinekontexterna kompletterar varandra och behöver varandra för att vara fullständiga. Sociala institutioner offline är också framträdande online. Samma sak gäller normer, att gå utanför ramar kan skapa utanförskap även i en onlinekontext. Sammanfattningsvis är sociala interaktioner och identiteter två fenomen som ständigt är i utveckling. Den här studien bygger på ett litet antal respondenter där resultatet inte kan svara för allmänheten, men vi hoppas att studien kan vara värdefull för vidare inomvetenskaplig forskning. Nyckelord: Sociala medier, identitet, sociala interaktioner, online- och offlinekontext, beteende, relationer.

Den teknologiska utvecklingen och coronapandemin har varit bidragande faktorer till att dagens arbeten blivit allt mer flexibla och oberoende av den traditionella arbetsplatsen och dess struktur. Den aktuella studien syftar till att undersöka och förstå hur kvinnor som innehar ett gränslöst arbete upplever och balanserar detta med andra komponenter i livet. Att studera ämnet är relevant inom det sociologiska forskningsfältet för att få ökad vetskap kring detta relativt nyuppkomna fenomen. Det inkluderar centrala aspekter gällande mänskliga relationer och samspel på både mikro och makronivå. Att arbetets gränser suddats ut och blivit allt mer obestämd har olika effekter och studeras i denna studie utifrån Work-life-balance-teorin, Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv, teorin om det socialt konstruerade könet samt tidigare forskningsbidrag. Studien utgår från en kvalitativ intervjumetod där fyra stycken kvinnor intervjuades mellan åldrarna 43-57 år och där samtliga i dagsläget innehar ett gränslöst arbete. Baserat på det empiriska materialet framkommer i resultatet bland annat att deltagarnas arbetssituation innebär att arbetet och övriga antaganden i livet ingriper på varandra. I detta tar Goffmans teori kring rollkonflikter en central plats eftersom rollen som arbetstagare och rollen i hushållet/som mamma kolliderar när det utförs i samma sfär. Kvinnornas upplevelser och situationen i sin helhet går likaså att koppla till könsspecifika förväntningar och agerande som går i linje med teorin om det socialt konstruerade könet. Utöver detta framhävs även klart positiva aspekter kopplat till deras flexibla arbetsförhållanden. Det möjliggör inte minst för en fungerande balans och frihet mellan arbetet och andra antaganden som berör hushåll och barn. Dessa resonemang går i linje med work-life-balance-teorin vars målsättning är att upprätthålla välbefinnande mellan arbetslivet och andra viktiga komponenter i enskilda arbetstagares liv.

Det fysiska arbetsrummet, är en faktor som kan påverka en studie- och yrkesvägledares yrkesidentitet och yrkesutövning. Syftet med denna studie är att undersöka vilken påverkan det fysiska arbetsrummet har på en studie och yrkesvägledares yrkesidentitet och yrkesutövning på grundskolan. För att uppnå detta syfte, formulerades tre specifika forskningsfrågor. Undersökningen gjordes enligt metoden kulturanalys. Med denna metod i åtanke utfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer, blandat med observation av studie- och yrkesvägledares fysiska arbetsrum. De deltagande var sex studie- och yrkesvägledare, som är anställda på olika grundskolor i ett svenskt län. Teorierna som valts till teoretisk bas är Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv och Bourdieus teori om symboliska kapital, fält och Doxa. Analysen visar i huvudsak att studie- och yrkesvägledarnas yrkesidentitet och yrkesutövning påverkas mycket av det fysiska arbetsrummet, samt att det finns olika förutsättningar beroende på hur arbetsrummet ser ut och vad det innehåller för möbler, dekor och detaljer.

在《坎特伯里故事集》中，喬叟曾多次直接指出或間接暗示旅程中的故事競賽為一遊戲。然而，對此文本的研究文獻，卻鮮少從遊戲觀點切入分析。即便有，也多是從語言角度，來處理文本中各角色間的口語遊戲，或喬叟本人的文字遊戲，離真正的遊戲本身，似還有一段距離。有鑑於此，我試著以惠欽格及凱洛斯對遊戲的論述，做為理論框架，來分析《坎特伯里故事集》中的遊戲元素。我首先將找出證據，來證明整個朝聖之旅符合遊戲的定義，然後以其中三個故事為例，來分析四種遊戲範疇。本論文將分為五章，在第一章，我先說明遊戲長期以來被人忽視的地位，接著我將引入惠辛格及凱洛斯的論述。惠辛格提出遊戲的概念、定義，及功能；凱洛斯作為惠辛格在遊戲論述領域中的繼承人，則將惠辛格的成就，加以推展及補充，並將遊戲定義為四個範疇：競爭、機會、模仿、暈眩。所有的遊戲都可被歸納為這四類。在第一章的後半部，我將逐一從文本中，找出證據，來證明《坎特伯里故事集》在在都符合遊戲的定義。在第二章，我將討論＜騎士的故事＞中競爭與機會之運作。在第三章中，我將從模仿的層面來分析＜赦罪修士的故事＞。在第四章中，我將從暈眩的角度來看＜修女院教士的故事＞。在第五章中，我將總結前四章的要點，然後探討文學作為遊戲的可能性。最末，從遊戲的往復特性來看，我將主張《坎特伯里》遊戲尚未結束，它是遊戲昇華為藝術的最佳範本。 / In many places of The Canterbury Tales, Geoffrey Chaucer points out that this story-telling contest would be a game. However, researches on this text have scarcely been done from the perspective of game. In view of this, I try to apply Jonah Huizinga and Roger Caillois’ concepts of game as the main theoretical framework to The Canterbury Tales. In this thesis, I justify the pilgrimage as a big game first and then discuss the elements of play in three tales respectively. The thesis is divided into five chapters. In chapter one, I recount the subordinate position of game first and then introduce Huizinga and Caillois’ discourses. Huizinga comes up with the concept, definition, and function of game; Caillois modifies Huizinga’s notions and then categorizes games into four kinds: agon, alea, mimicry, and ilinx. In the following part of chapter one, I prove that The Canterbury Tales as a whole matches the notion of a game. In chapter two, I discuss the exercises of agon and alea in The Knight’s Tale. In chapter three, I analyze The Pardoner’s Tale from the aspect of mimicry. In chapter four, I see The Nun’s Priest’s Tale from the perspective of ilinx. In chapter five, I summarize the previous chapters first, and then explore the possibility of literature as the game. I argue that the game of The Canterbury Tales is not over and that it is the sublimation form of game into art.

Le professionnel, le passant, le parent constituent les trois principales figures des situations de secours et d‘urgence, lors de l‘appel aux sapeurs-pompiers et au sein des services d‘urgences pédiatriques. La recherche s‘appuie sur un travail de terrain réalisé sur trois sites (un centre de traitement des appels au 18 et deux services hospitaliers d‘urgences pédiatriques) pour montrer comment ils incarnent trois facettes de l‘intervention de secours. Elle distingue leurs modes de coordination, d‘articulation mais aussi de contiguïté et s‘attache à leur activité autour du patient en détaillant la structure triadique des interactions de secours à travers lesquelles, en pratique, se joue la prise en charge. Entre signalement et intervention, cure et care, alerte, soins et suivi, c‘est finalement une « situation de secours » élargie, impliquant plusieurs personnes, plusieurs lieux et plusieurs temporalités parfois étanches les uns aux autres qui est donnée à voir. L‘enjeu de la recherche est alors de montrer que le secours d‘urgence n‘est ni dual ni uniquement institutionnel. Il s‘actualise collectivement, impliquant des rôles et des places pour différents tiers. Faire toute sa place au personnage social du « tiers secourant », à la figure sociologique du tiers, à la configuration interactionnelle du trio, représente une condition pour penser l‘offre de soins comme engagements multiples, au croisement de pratiques professionnelles, familiales et civiles. Sur le plan théorique, la thèse contribue à une « sociologie du tiers » à travers la mise en évidence d‘une « tiercéité » constitutive du secours d‘urgence.

This thesis presents an ethnographic investigation of teachers’ peer-to-peer engagement in online social spaces, using the concept of teachers’ professional identity as a framework to shape and focus the study. Using Religious Education (RE) as a strong example of the wider phenomenon of teachers’ online engagement, three online social spaces (the Times Educational Supplement’s RE Forum, the National Association of Teachers of RE Facebook Page, and the Save RE Facebook Group) were investigated as case studies. A year was spent in these spaces with digital ethnographic research taking place simultaneously in each one. Data gathering primarily took the form of participant observations, in depth analysis of time-based sampled text (three 8-week samples from each space), online and offline narrative based interviews and, to a lesser extent, questionnaires, elite interviews and analysis of grey literature. The study finds that engagement in the online social spaces offered teachers opportunities to perform and construct their professional identities across a variety of topics ranging from local practical concerns to national political issues. In more practical topics the spaces could often be observed as acting as communities of practice in which professional learning took place and identities were constructed, with such online professional development influencing offline classroom practice. However, engaging across this spectrum of topics afforded users a broad conception of what it means to be a teacher, where professional identity was understood as going beyond classroom practice and integrating engagement with subject-wide, political and policy related issues at a national level. Such engagement provided many users with a feeling of belonging to a national community of peers, which, alongside political activism initiated in online interaction and meaning making debates concerning the future and identity of the subject, provided teachers with feelings of empowerment and a sense of ownership of their subject. However, the study found that teachers’ online engagement took place within structures embedded in the online social spaces that influenced and shaped engagement and the ways in which users’ professional identities were performed and constructed. These structures were linked with the design and technical affordances of the spaces, the agendas of the parent organisations that provided the spaces, and the discourses that dominated the spaces. These aspects of the spaces provided a structure that limited engagement, content and available online identity positions while additionally projecting ideal identity positions, distinctive in each space. These ideal identity positions had a constructive influence over many users who aspired to these ideals, often gaining confidence through expressing such socially validated ideals or feeling inadequate when failing to perform such ideal identity positions. Thus, this study finds a complex relationship between agency linked with active online identity performance and the constructive influence of embedded structures that contributed to the shaping of users’ engagement and their understandings of themselves as professionals and their subject.

The effectiveness of psychoeducation and peer support programs for children of mentally ill parents is frequently measured by demonstrating children’s ability to meet program goals according to pre-defined categories determined by adults. Little is known about how children respond to these goals, whether they share them, and how, or if, their needs are met. I conducted an ethnographic study of one such group for school-aged children. I examined how specific discourses framed the content of the program manual designed to educate and support children and I observed how children responded to the program. My study is rooted in Goffman’s (1959) dramaturgical analyses of the reciprocal influence individuals have on one another in face-to-face encounters. From a critical dramaturgical perspective the participants were expected to conform to behavioural expectations of the setting, itself framed by broader arenas of interaction in which shared institutionalized meanings govern (often idealized) presentations of self. Data collection included: 1. a critical discourse analysis of the program manual; 2. participant observation of interactions during the eight-week program; and 3. children’s evaluations of the program in a separate group interview. Being identified as “as all in the same boat” was meaningful and consequential for children who were expected to learn mental health/illness information because, “knowledge is power”, and to express difficult feelings about being a child of a mentally ill parent. Children could be said to have achieved the goals of the program because they developed a mutual understanding about how to interpret and give meaning to their circumstances; “recognizing” unpredictable behaviours as signs of illness and becoming responsible for managing only how “their own story would go”. Children were not expected to care for ill parents, even when they wanted some responsibility, and were strongly discouraged from turning to friends for support. Children strategized to negotiate and resist group expectations and challenge assumptions about being “all in the same boat”. Suggestions are made for determining what constitutes “good” mental health literacy based on children’s preferences for explaining their circumstances in ways they find relevant and for supporting children’s competencies to manage relationships that are important to them.