Denna uppsats fokuserar på att undersöka EU:s taxonomins påverkan på gröna obligationer emitterade av svenska fastighetsföretag. Vår studie fann att EU:s taxonomi kommer att påverka de flesta emittenters gröna ramverk, eftersom aktörerna kommer att vilja vara mer taxonomi-förenad för att uppfylla marknadens efterfrågan. Det finns även en trend som visar att fastighetsföretagen övergår till nya former av hållbar finansiering. Detta på grund av att de vill expandera sina portföljer för att möta behovet på marknaden. Fastighetsföretagen kommer att fortsätta arbeta med miljöcertifieringar trots att taxonomin inte ställer krav på detta. Branschexperterna har en förhoppning att taxonomin kan uppdateras och därmed ska fånga upp klimatpåverkan som orsakas av exempelvis byggmaterialen och produktionsfasen. Utöver det hoppas också braschaktörerna att taxonomin antar en gemensam standard för alla EU-länder angående vilka byggnader som kan klassificeras som gröna. För den svenska fastighetsbranschen är det av väsentlig betydelse att arbeta hållbart vid produktion-och förvaltningsfasen. EU:s taxonomiregleringar kan eventuellt utgöra ett hinder för fastighetsföretagens klimatarbete, på grund av att regleringarna sätter fokus på byggnadens energiprestanda snarare än andra hållbarhetsparametrar. / This thesis focuses on the EU taxonomy’s impact on green bonds issued by Swedish real estate companies. Our research found that most of the issuers’ green bond frameworks will be affected by the EU Taxonomy, since market participants would aim to become more taxonomy-compliant in order to meet the market’s demand. There is also a new trend showing real estate companies having a transition towards new categories of sustainable financing, which would allow them to expand their portfolios to comply with market development. Real estate companies will continue working with building certifications despite the lack of such requirements in the EU Taxonomy. There is an expectation that the Taxonomy’s criteria will be expanded with regards to the construction materials and the production process. Moreover, there are also expectations of the taxonomy adopting a common standard for EU countries when it comes to classification of green buildings. It is of particular importance for the Swedish real estate industry to take into consideration the sustainability aspects of both the production process and the facility management. The EU taxonomy could possibly become an obstacle to the climate work of Swedish real estate companies, on the ground that the taxonomy focuses on the energy performance of buildings rather than the environmental impacts.

Humans spend around 80 percent of their lifetime indoors. The humidity level plays an essential part in indoor climate, both in non-industrial applications, such as thermal comfort, and industrial ones. Dehumidification is a technology in the field of thermal comfort and indoor climate to control humidity levels. The need for the technology is essential for maintaining indoor humidity levels and lowering dew points. Based on the lack of studies that focus on the complete life cycle of the given dehumidification technology as well as the recently introduced EU Taxonomy there is an urgent need to evaluate the environmental impacts of the dehumidification systems. In this thesis, a comparative Life Cycle Assessment (LCA) is performed for two desiccant wheel dehumidifiers with industrial application driven fully by electric energy The intent of the LCA is to quantify the environmental performance of the two dehumidifier systems throughout their lifetime. The scope of this study is cradle-to-grave and includes four main life stages: cradle-to-gate, usage, maintenance and end-of-life. The objective is to identify the main drivers of selected environmental impact categories in each life phase and suggest areas of improvement. Seven categories are chosen based on the ReCiPe 2016 impact assessment method and that are related to the planetary boundaries. The two commonly available dehumidifiers will be analysed separately and in comparison. The functional unit used is 1 kg of water removed from the air which is independent of the performance of the system and focuses only on the wanted effect of humidity control. A base case is defined and scenarios are developed to cover different operational modes.  It is found that the usage stage which mainly consists of electricity demand contributes the most, varying between 65% and 99% of the overall impact in all categories. The cradle-to-gate stage, which shows the second biggest impact, has its most significant share in fine particulate matter formation, caused by the equipment for pre-treatment of air. Maintenance has the biggest variation depending on the scenario and application of the dehumidifiers where the number of maintenance occasions can vary significantly. This stage is however less crucial in the selected base case based on its small impact in most categories. End-of-life is insignificant for the results of this study having an average impact of less than 1%. The scenario analysis shows that a significant variation of the impact during usage is expected for different locations. This is mainly caused by the changing composition of the grid electricity which is identified overall main driver. The key parameters that influence the outcomes of this study are the operational hours of the systems, the target supply humidity as well as the climatic data. Potential for improvement is seen for an increased recycled content during the cradle-to-gate stage, the integration of sustainable energy technology as well as the connection of the systems to energy-efficient equipment during usage. Finally, it is concluded that an increase in material consumption may be tolerated by the systems if the energy performance is improved due to the dominating burden during the usage stage. The presented study may serve as example on how the EU Taxonomy can be applied within the field of dehumidification regarding environmental sustainability. It can also be used as a reference for further studies including the complete life cycle of dehumidifiers. Additional work may include other configurations of desiccant wheel dehumidifiers and extension to different assessment methods. / Människor spenderar cirka 80 procent av livet inomhus. Fuktighetsnivån är en viktig del av inomhusklimatet, både inom icke-industriella applikationer, såsom termisk komfort och industriella användningsområden. Avfuktning är en teknologi inom klimatkontroll inomhus och avlägsnar vattnet ur en luftström för att tillföra torr luft i rum. Den är väl ägnad om låga daggpunkter krävs. Möjliga användningsområden inom industrin är lagerutrymmen och förpackningsanläggningar, batteriproduktion, datacenter och farmaceutiska laboratorier. Denna studie har utförts eftersom det endast hittats ett fåtal studier som inkluderar hela livscykeln av sorptionsavfuktare. Utöver det så har EU taxonomin nyligen införts och den kan vara relevant för denna teknologi. Det finns därför ett behov att evaluera miljöpåverkan av dessa avfuktningssystem. I detta arbete utförs en jämförande livscykelanalys (LCA) av två rotorsorptionsavfuktare som används inom industrin och drivs av elektrisk energi. Meningen med denna LCA är att kvantifiera miljöpåverkan av de två systemen under hela livscykeln. Omfattningen av denna studie är ”från vaggan till graven” (eng. cradle-to-grave) och inkluderar fyra faser: tillverkning (eng. cradle-to-gate), användning, underhåll och demontering (eng. end-of-life). Syftet med arbetet är att kartlägga de centrala processer som driver miljöpåverkan, baserat på utvalda indikatorer och undersöka förbättringspotentialen. Sju kategorier från ReCiPe 2016 (som är en metod för miljökonsekvensbedömning) har valts ut för det baserat på de planetariska gränserna (eng. planetary boundaries). De två luftavfuktare analyseras enskilt och i jämförelse med varandra. Den funktionella enheten definieras som 1 kg vatten som tagits bort ur luften. Denna är oberoende av prestandan av systemet och beskriver endast avsedd effekt som är fuktighetskontroll. Utöver ett grundscenario har även olika scenarier utvecklats som beskriver varierande användning av avfuktaren.  Resultaten visar att användningen som mestadels består av elförbrukningen bidrar som mest till miljöpåverkan i alla kategorier med en andel mellan 65% och 99%. Tillverkningsfasen har näst störst påverkan av alla livsfaser och är mest relevant för fina partiklar. Detta orsakas av utrustningen för förbehandling av luften. Underhållet visar störst variation beroende på scenariot och användningen av avfuktaren eftersom antal underhållningstillfällen kan avvika mycket. Denna livsfas är däremot mindre relevant i grundscenariot eftersom den utgör endast en liten andel av den totala påverkan. Demontering är irrelevant för resultaten och utgör i genomsnitt mindre än 1%. Scenarioanalysen visar att en stor variation väntas för olika användningsställen eftersom produktionen av elen påverkar resultaten betydligt. De avgörande parametrar i denna studie är drifttimmar, målvärdet för fukthalten och klimatet. Förbättringspotential anses finnas i andelen återvunnet material i produktionsfasen, såsom integrering av hållbar energiteknik och energieffektiva lösningar under användningen. Det konstateras att en ökad konsumtion av material kan vara gynnsamt om detta reducerar påverkan under användningen. Detta är baserat på den tydliga skillnaden i påverkan under drift jämfört med de resterande livsfaser. Studien kan ses som exempel hur EU taxonomin för miljömässig hållbarhet skulle kunna appliceras inom avfuktning. Den kan också användas som referens för ytterligare studier inom området av livscykelanalys. Fortsatt arbete kan utökas till flera konfigurationer av rotorsorptionsavfuktare, såväl som inkluderandet av andra metoder för miljökonsekvensbedömning.

För att nå Parisavtalet 2050 är det viktigt att öka miljömedvetenheten och minska klimatavtrycket. Fastighetsbranschen bidrar till en betydande del av Sveriges totala utsläpp, närmare 21 procent. Följande examensarbete fokuserar på de gröna finansieringsalternativen inom de svenska kommersiella fastighetsbolagen och undersöker vad som krävs för att erhålla grön finansiering samt hur dessa kriterier påverkar små och stora fastighetsbolag. Studien bygger på en kvalitativ metod där litteraturstudier, dokumentstudier och tio semistrukturerade intervjuer utgör materialet för att besvara frågeställningarna. Studien visar att kriterierna för gröna finansieringsalternativ kan tolkas på olika vis, men att EU-taxonomin haft en inverkan på vad som kan klassificeras som “grönt”. Vidare kommer studien fram till att olikheterna i fastighetsbolagens gröna ramverk beror på avsaknad av enhetliga definitioner och standarder, vilket ger bolagen flexibilitet men skapar även otydlighet på marknaden. Jämförelsevis med bankerna som tillämpar EU-taxonomin för att öka standardiseringen. Studien pekar på att fastighetsbolagen som uppfyller EU-taxonomin har en bättre tillgång till grön finansiering från bankerna. Däremot lyfts det fram att förutsättningarna för grön finansiering skiljer sig mellan små- och stora fastighetsbolag, där brist på kunskap och resurser är utmanande för de mindre bolagen. Trots detta förväntas grön finansiering bli normen i framtiden, och fastighetsägare som inte arbetar proaktivt för att uppfylla kriterierna kan potentiellt påverkas av möjligheterna till finansiering. För de mindre fastighetsbolagen krävs dessutom en balans mellan kostnad och nytta för att välja gröna finansieringsalternativ. Sett till framtiden förväntas EU-taxonomin få en större inflytande på kriterierna, och hållbarhetslänkad finansiering kan vara ett alternativ för att möjliggöra förflyttningen inom det befintliga fastighetsbeståndet. Framtida forskning kan undersöka hur direktivet om energiprestanda kan minska energianvändningen i befintliga fastigheter och synen hos oberoende granskare samt investerare när det gäller skillnader i gröna ramverk. Slutligen kan vidare studier undersöka möjligheterna och utmaningarna med hållbarhetslänkad finansiering. / To achieve the Paris Agreement by 2050, it is important to increase environmental awareness and reduce carbon footprint. The real estate industry accounts for a significant portion of Sweden's total emissions, around 21 percent. The following thesis focuses on the green financing alternatives within the Swedish commercial real estate sector and examines the requirements for obtaining green financing and how these criteria affect small and large real estate companies. The study is based on a qualitative method where literature studies, document studies and ten semi-structured interviews constitute the material to answer the questions. The study reveals that the criteria for green financing options can be interpreted in different ways, but that the EU-taxonomy has had a significant impact on what can be classified as "green" and contributes to clarity. Furthermore, the study concludes that the differences in the green frameworks among real estate companies are due to the lack of unified definitions and standards, which gives companies flexibility but also creates ambiguity in the market. On the other hand, banks use the EU-taxonomy to increase standardization. The study also highlights that real estate companies that meet the EU-taxonomy have better access to green financing from banks. However, it is noted that the conditions for green financing differ between small and large real estate companies, where a lack of knowledge and resources is challenging for the smaller companies. Despite this, green financing is expected to become the norm in the future, and property owners who do not proactively work to meet the criteria may potentially be affected in their financing opportunities. For smaller real estate companies, a balance between cost and benefit is required for them to choose the green financing alternatives. Looking ahead, the EU-taxonomy is expected to have an increasing impact on the criteria’s, and sustainability-linked financing may be an option to enable the transition within the existing property stock. Future research could focus on how the energy performance directive can reduce energy consumption in existing properties and the perspectives of external reviewers and investors regarding differences in the green frameworks. Lastly, future studies could explore the opportunities and challenges of sustainability-linked financing.

Insufficient ESG information has been identified as a barrier in the transition towards a climate-neutral economy. This topic recently gained new interest, with the EU Commission implementing an action plan to finance sustainable growth. For the first time, the EU Commission has introduced a taxonomy that classifies whether or not an economic activity is sustainable - a potentially substantial addition to the field of ESG reporting. Financial market participants are initially targeted by the demands of disclosing taxonomy alignment of all affected activities. Due to the significant mandate that financiers hold as intermediates, their perspective on ESG disclosure is key to sorting out the complexity of non-financial transparency. The purpose of this thesis is to identify financiers’ current challenges within ESG reporting, and to indicate how the EU taxonomy will impact this context. A qualitative study was carried out with an aim to gather the perspectives of Swedish banks that provide portfolio management. 20 interviews with industry professionals were held, in order to illuminate internal obstacles and viewpoints in the banks’ operative businesses. The empirical data was thematically analyzed and discussed in regard to the Swedish finance industry as a whole. The findings present that the current challenges with ESG reporting firstly lie in a lack of comparability and clarity in the disclosure process. Secondly, there are difficulties with integration due to the tensions that underlie the financial purposes of most businesses. Despite the fact that shorter-term challenges are expected to remain with the taxonomy, mainly in the form of access to data and communication, the taxonomy is generally received as a long-awaited common language. The taxonomy contributes with standardization and structure to this setting and shows promise of integrational effects due to its activity-centered focus. Although the satisfaction of information needs will not entail change in itself, it is deemed necessary to obtain transparency in order for a subsequent environmental transition to take place. / Bristfällig ESG-information har identifierats som ett hinder i omställningen mot en klimatneutral ekonomi. Detta område har på sistone mötts av ett ökat intresse, i och med EU Kommissionens handlingsplan för att finansiera hållbar tillväxt. Mer specifikt introduceras för första gången en taxonomi, vilken klassificerar hur en ekonomisk aktivitet skall bedömas som hållbar - ett potentiellt signifikant tillägg till ESG-redovisning i stort. Initialt omfattas finansmarknadsaktörer av kraven att redovisa berörda aktiviteters överensstämmelse med taxonomins gränsvärden. I och med det betydande mandat som finansiärer innehar som intermediärer, är deras perspektiv på ESG redovisning mycket betydelsefullt i förståelsen av komplexiteten som kringligger icke-finansiell transparens. Syftet med denna studie är att identifiera finansiärers nuvarande utmaningar inom ESG redovisning, samt att indikera hur EU taxonomin kommer påverka dessa aktiviteter. En kvalitativ studie har genomförts med syftet att ansamla perspektiven av svenska banker som tillhandahåller portföljförvaltning. 20 intervjuer hölls med individer verksamma inom branschen, för att kunna identifiera interna hinder och synvinklar från bankernas operativa verksamhet. Den empiriska datan analyserades sedan tematiskt och diskuterades i förhållande till den svenska finansindustrin i stort. Resultaten visar att de nuvarande utmaningarna inom ESG-redovisning härleds dels till en brist på jämförbarhet och klarhet i redovisningsprocessen, och dels till svårigheter att integrera arbetet i och med intressekonflikter som underbygger de finansiella syftena av företag. Trots faktumet att vissa svårigheter på kortare sikt väntas kvarstå med införandet av taxonomin, framförallt inom datatillgång och kommunikation, så mottar branschen taxonomin som ett efterlängtat gemensamt språk. Taxonomin bidrar med standardisering och struktur till redovisningslandskapet, och dess aktivitetsfokus visar på lovande integrationsmässiga effekter. Tillfredsställandet av informationsbehov innebär visserligen inte någon förändring i sig, men upprättandet av förhöjd transparens ses som direkt nödvändigt för att möjliggöra en efterföljande transition mot mer hållbara industrier.

The interest for green investments has risen rapidly in the past years and with it, the green bond market. In line with the EU’s new Green Deal for a sustainable future, a Taxonomy of sustainable activities has been released along with a complementary green bond framework, the EU Green bond standard (EU GBS). Within the literature, there is a consensus that the green bond market has not yet reached its full potential and a number of obstacles for market growth have been identified. The new EU GBS is predicted to have an impact on the market, but it is not clear what it will look like, what role it will take on the market, and if it has the prerequisites to become the new market praxis framework. As the EU GBS will have an impact on the market, it could also have an impact on the obstacles for market growth. It is also at this stage uncertain if the EU GBS will contribute with new obstacles. Findings show that the EU GBS does have the prerequisites to become the standard framework on the market. It has advantages in being closely linked to the mandatory Taxonomy as well as a credible organization behind it. However, there are many other options, and it may be difficult for some issuers to issue an EU GBS as the criteria is set high. The EU GBS could help overcome some of the obstacles, but could also make some worse. It could open some doors, such as new sectors for green bonds and a common standard among European countries which could simplify the process. However, the uncertainty around it, the highly set thresholds and the do no significant harm criteria could decrease its growth. There are also issues around possible sub optimization and its credibility due to the notable presence of politics in the decision-making process. / Intresset för gröna investeringar har snabbt ökat de senaste åren och således även intresset för gröna obligationer. I linje med EU:s nya Green Deal för en hållbar framtid har en taxonomi för hållbara aktiviteter släppts tillsammans med en kompletterande ramverk för gröna obligationer, EU Green bond standard (EU GBS). Inom litteraturen råder det enighet om att den gröna obligationsmarknaden ännu inte har nått sin fulla potential och ett antal hinder för marknadstillväxt har identifierats. Det nya EU GBS förutspås ha en inverkan på marknaden, men det är inte klart hur den kommer att se ut, vilken roll EU GBS kommer att ta och om ramverket har förutsättningar för att bli marknadspraxis. Eftersom EU GBS kommer att påverka marknaden kan det också komma att påverka hindren för marknadstillväxt. Det är också i detta skede osäkert om EU GBS kommer att bidra med nya hinder. Resultaten visar att EU GBS har förutsättningar att bli marknadspraxis. En av dess fördelar är sin nära koppling till den obligatoriska taxonomin såväl som en trovärdig organisation som står bakom. Det finns dock många andra alternativ och det kan vara svårt för vissa emittenter att utfärda ett EU GBS eftersom kriterierna är höga. EU GBS kan hjälpa till att övervinna några av hindren, men kan också arbeta emot dem. Ramverket kan öppna vissa dörrar, till exempel för nya sektorer för gröna obligationer och en gemensam standard för europeiska länder som kan förenkla processen. Osäkerheterna kring ramverket, de högt ställda tröskelvärdena samt ”do no significant harm”-kriterierna skulle dock kunna minska tillväxten av den gröna obligationsmarknaden. Det finns också frågor kring möjlig suboptimering och Taxonomins trovärdighet på grund av den politiska inblandningen i beslutsprocessen.

The EU Taxonomy Regulation[1] (“EU Taxonomy”) is a relatively new classification system for determining what economic activities are considered sustainable. By creating a common language between investors, issuers, and policymakers, the regulation aims to increase transparency and help investors assess whether investments meet robust environmental standards. This thesis aims to investigate how the EU Taxonomy, as a legal instrument, aims to serve its legislative objective and secondly identify potential challenges of the regulation.  Findings indicate that the regulation can create an adequate commonly held classification system as long as the technical criteria for each sector keep up with new scientific discoveries and technological advancements. A regulation to develop uniform understanding across the EU and delegated acts to amend the legislation seems like the most appropriate legal instrument. Areas for improvement concern revising the scope of whom it applies, and this process has begun with the proposal of the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). Other areas for improvement concerns the political nature of what sectors should be included in the taxonomy, for instance, whether nuclear energy and gas should be deemed sustainable or not. The taxonomy may strive to be a neutral classification system; however, member states’ economic incentives affect what is included.  Finally, this thesis concludes that it is too early to predict the taxonomy’s breakthrough. In theory, it is a significant idea. Still, we can only know with time whether we have reached a more common understanding, transparency and eventually have facilitated a transition through this regulation.  [1] Regulation (EU) 2020/852 of the European Parliament and of the Council of 18 June 2020 on the establishment of a framework to facilitate sustainable investment and amending regulation (EU) 2019/288.

Människans påverkan på klimatet har gjort att klimatfrågan har fått allt större fokus i dagens samhälle. Fastighets- och byggsektorn står idag för 21 procent av växthusgasutsläpp och 40 procent av energianvändningen i Sverige. Parisavtalet har som mål att begränsa den globala uppvärmningen och är ett legalt bindande avtal mellan 194 länder och EU. För att minska utsläppen och begränsa den globala uppvärmningen antog EU kommissionen den gröna given som syftar till att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till år 2030. För att uppnå klimatmålen så behövs det även investeringar som riktar sig mot hållbara projekt och verksamheter. EU-taxonomin blev därmed ett faktum för att kunna skifta kapital till hållbara investeringar och för att skapa en gemensam definition av hållbarhet. Syftet med studien är att undersöka hur EU-taxonomin påverkar svenska fastighetsföretags incitament för att omvandla det befintliga beståndet till mer hållbart. Studien syftar även till att undersöka vilka utmaningar och möjligheter fastighetsföretag ser med EU:s taxonomi på lång och kort sikt. För att kunna uppnå syftet med studien har en kvalitativ metod använts. Det empiriska materialet består av fyra semistrukturerade intervjuer med respondenter från kommersiella fastighetsföretag. Det empiriska materialet har sammanställt och analyseras med hjälp av tidigare forskning samt det teoretiska ramverket. Det teoretiska ramverket grundar sig i marknadsmisslyckande, administrativa styrmedel och ekonomiska styrmedel. Resultatet visade att det finns ett marknadsmisslyckande och att det föreligger delade meningar om att EU-taxonomin skapar incitament till att omvandla det befintliga beståndet till mer hållbart. Vidare uppdagas en del utmaningar, möjligheter, problem och kritik med EU-taxonomin. / The human impact on the climate has meant that the climate issue has become increasingly focused in today's society. The real estate- and construction sector currently accounts for 21 percent of greenhouse gas emissions and 40 percent of energy use in Sweden. The Paris Agreement aims to limit global warming and is a legally binding agreement between 194 countries and the EU. To reduce emissions and limit global warming, the European Commission adopted The European Green Deal, which aims to reduce net greenhouse gas emissions by at least 55 percent by 2030. In order to achieve the climate goals, investments are also needed that targets sustainable projects and activities. The EU taxonomy thus became a fact in order to shift capital into sustainable investments and to create a common definition of sustainability. The purpose of the study is to investigate how the EU taxonomy affects Swedish real estate companies' incentives to transform the existing portfolio into more sustainable. The study also aims to examine what challenges and opportunities real estate companies see with the EU's taxonomy in the long and short term. In order to achieve the purpose of the study, a qualitative method has been used. The empirical material consists of four semi-structured interviews with respondents from commercial real estate companies. The empirical material has been compiled and analyzed using previous research as well as the theoretical framework.  The theoretical framework is based on market failure, administrative instruments, and financial instruments. Results showed that there is a market failure and that there are divided opinions that the EU taxonomy creates incentives to transform the existing real estate stock into more sustainable. Furthermore, some challenges, opportunities, problems, and criticisms of the EU taxonomy are revealed.

In classical “triple bottom line” sustainability reporting, there have not been any clear guidelines on how companies should report on their environmental footprint. Consequently, the transparency in the environmental reporting has been low, which has resulted in greenwashing. To create reliable reporting and increase the proportion of green loans and green investments, the EU introduced the classification system EU Taxonomy in 2021. The new framework has stricter requirements on companies as they are now obligated to report on specific guidelines. These guidelines will also allow stakeholders to determine how sustainable a company is. Since the EU Taxonomy was recently launched, there has been a knowledge gap in how companies experience the framework. Also, what measures should be considered in the design of the EU Taxonomy for the implementation to be as successful as possible, based on the premise that companies should make their business model as sustainable as possible. This semi-structured interview study examines how Swedish companies experience the EU Taxonomy. The researchers interviewed eight Swedish stakeholders with great insights into the area, from the manufacturing industry (1), the Real Estate Industry (2), the Swedish Corporate Business Organizations (1), the Real Estate Industry Organizations (2), and Auditing Firms (2). The researchers could conclude that being classified as sustainable in the EU Taxonomy does not necessarily mean a company is sustainable from a scientific point of view. Nevertheless, it can be an answer to political interests. The interviewees also felt it was challenging to interpret and understand the framework and that there were necessary clarifications. Further, the EU will have to account for several activities from each industry so that companies can report on their total ecological footprint. Finally, changes in the delegated acts are mandatory for the EU taxonomy to be a successful policy instrument. / I klassisk “triple bottom line” rapportering har det inte funnits några tydliga riktlinjer för hur företag ska rapportera om sitt ekologiska avtryck. Som en följd av detta, har transparensen i hållbarhetsredovisningen varit låg, vilket har resulterat i greenwashing. I syfte att skapa mer tillförlitlig rapportering och öka andelen gröna lån och investeringar, infördes 2021 klassificeringssystemet EU Taxonomin. Det nya ramverket har skapat nya krav på företag då de nu är skyldiga att rapportera på specifika miljöbelastande aktiviteter. Dessa riktlinjer ska dessutom kunna utgöra hur hållbara de rapporterande bolagen är. Eftersom EU Taxonomin nyligen har lanserats, fanns det en kunskapslucka för hur företag upplever ramverket. Även vilka åtgärder som bör övervägas i utformningen av EU-taxonomin för att implementeringen ska bli så framgångsrik som möjligt, utifrån utgångspunkten att företag ska göra sin affärsmodell så hållbar som möjligt. Med detta i åtanke utvecklades denna semistrukturerade intervjustudie som ämnar att undersöka hur svenska företag ser på EU Taxonomin. Forskarna har intervjuat åtta aktörer från svenska: tillverkningsindustrin (1), fastighetsbranschen (2), näringslivet (1), medlemsorganisationer inom fastighetsbranschen (2) och revisionsbyråer (2). Det forskarna kunde konstatera är att det som klassas som hållbart i EU Taxonomin, inte nödvändigtvis ur ett teknikneutral och vetenskapligt perspektiv är hållbart, utan är ett svar på ett politiskt intresse. Aktörerna upplever dessutom att ramverket är svårt att förstå och att det därför är nödvändigt med förtydningar. Till sist kommer även EU behöva ta fler aktiviteter från de respektive branscherna i åtanke i de delegerade akterna, för att företag ska kunna redovisa för sitt totala ekologiska fotavtryck. Slutligen är ändringar i de delegerade akterna obligatoriska för att EU Taxonomin ska kunna bli ett framgångsrikt policyinstrument.

To limit the effects of climate change and keep the global mean temperature increase of below 1.5 °C in the year 2100, the financial markets need to shift investments into low-carbon business and technologies. By integrating sustainability assessments into traditional investment analysis, sustainable investing is in this case a concept that can be used to enable this transition. The EU Taxonomy on sustainable finance is a tool and future mandatory regulation that aims to highlight sustainable investing and to help different companies, investors and project promoters make investment decisions that align with the transition to a low-carbon society. This study aims to describe how the EU taxonomy can be related to sustainable investments, and to examine how companies in different sectors are evaluated using the EU Taxonomy by using companies included in a sustainability fund as a case study. Furthermore, the study aims to examine whether the EU Taxonomy is in line with the Industrial Ecology concepts of Life cycle thinking and weak/strong sustainability. The results of the literature study of the EU Taxonomy together with the case study suggests that the implementation of the EU Taxonomy into EU regulation will lead to a greater integration of sustainable investing within the EU. Furthermore, the EU Taxonomy does in theory integrate Life cycle thinking as well as possess a strong view on sustainability. However, this does not translate into practice as the practical implementation of the EU Taxonomy as it stands right now does not implement these concepts. The results of the case study showed that there are issues associated with accessing company specific information, as the analyzed companies did not disclose how their operations relate to the EU Taxonomy. Moreover, the case study indicated that some sectors have an easier time being considered environmentally sustainable by the EU Taxonomy. The EU Taxonomy is a step in the right direction towards increased integration of environmental sustainability into investments, however, the tool and regulation as it stands right now leaves much to be desired. / För att hålla den globala medeltemperaturen under en ökning på 1.5 °C till år 2100, måste den finansiella marknaden investera i företag och teknologier som bidrar till en minskning av växthusgasutsläpp globalt. Hållbara investeringar är ett koncept som tar hänsyn till b.la utsläpp av växthusgaser i investeringsbeslut, vilket kan möjliggöra denna övergång till hållbarare samhälle. EU:s Taxonomi om hållbara investeringar är ett ramverk och framtida reglemente som ämnar att möjliggöra och hjälpa företag, investerare och projektansvariga att investera mer miljömässig hållbart. Denna studie syftar till att förklara hur EU Taxonomin kan relateras till hållbara investeringar, samt att examinera hur företag i olika sektorer kan utvärderas med hjälp av EU Taxonomin genom att genomföra en casestudie på företag inkludera i en hållbarhetsfond. Vidare ämnar denna studie examinera om EU Taxonomin är i linje med industriell ekologi med koncepten livscykeltänkande (en: Life Cycle Thinking) samt stark och svag hållbarhet. Resultatet indikerar att implementeringen av EU Taxonomin kommer att leda till en ökad integrering av hållbara investering inom EU. Vidare indikerar resultatet att EU Taxonomin har som mål att ta hänsyn till livscykeltänkande och vara i linje med stark hållbarhet, men att denna målsättning inte är inkluderat i det praktiska verktyget som EU Taxonomin använder. Resultatet av casestudien visar att det finns problem kopplade till att bedöma hur väl företag tar hänsyn till kriterierna inkluderade i EU Taxonomin, då företag inte delger den information som behövs för att göra denna bedömning. Vidare så indikerade casestudien att vissa sektorer kommer ha det lättare när det kommer till att vara i linje med EU Taxonomins kriterier. Avslutningsvis så är EU Taxonomin ett steg i rätt riktning när det kommer till att integrera miljöaspekter i investeringar, men det praktiska verktyget och ramverk som det ser ut just nu skulle kunna vara mer utvecklat och mer strikt i praktiken.

Genom styrning av finansiella medel har gröna obligationer fått en viktig roll i utvecklingen mot ett miljömässigt hållbart samhälle. Extern granskning av gröna obligationer styrs idag genom frivilliga marknadsstandarder, varav GBP är den vanligaste. Dessutom har EU nyligen presenterat en egen frivillig standard med särskild tillsyn. Bättre tillgång till klimatrelaterad information samt tydliga och gemensamma definitioner av gröna aktiviteter är förutsättningar för att investerare mer effektivt ska flytta kapital till miljömässigt hållbara verksamheter för att stötta omställningen till en mindre fossilbaserad ekonomi. I den här uppsatsen visas att dagens betygsättning, olika bedömningsmetoder till trots, torde vara relativt pålitlig, men att det finns utrymme att önska högre jämförbarhet och därmed ökad investerartillit. Tydligare marknadsstandarder kan vara en viktig aspekt för att öka betygens pålitlighet allt eftersom marknaden för gröna obligationer expanderar. Analysen visar att lagstiftning som leder till ökad mängd publicerad granskning genom gröna betyg torde gynna transparensen samtidigt som ryktesrisken vid intressekonflikter bör innebära motvillighet gentemot felaktig bedömning. Samtidigt kan överdriven reglering begränsa möjligheterna för innovation, utveckling och expansion av marknaden som helhet. Det torde därmed vara i lagstiftarens intresse att inte införa alltför sträng reglering, eftersom risk att inte kunna uppnå den finansiering av klimatmålen som önskas då uppstår. Eftersom gröna obligationer är ett internationellt fenomen behöver världens länder arbeta tillsammans mot gemensamma standarder i syfte att nå klimatmålen.  I det fall tvingande reglering ska införas bör den vara på som lägst EU-nivå. För marknadsbalans mellan aktörerna och jämförbarhet mellan obligationerna är det viktigt att regleringen inte upplevs otydlig. Regleringen måste dessutom vara generell och så pass flexibel att den kan möta teknologisk utveckling och förändrade förhållanden på marknaderna utan att processen blir för långdragen. Så länge målet är att ha en europeisk kapitalmarknad där aktörerna kan tillhandahålla finansiella tjänster nationsövergripande krävs finansiell tillsyn som inte stannar vid nationsgränserna. På sikt torde Esma vara lämpligast att överse samtliga granskare av gröna obligationer verksamma på den europeiska marknaden. För detta krävs utökad reglering som ger Esma ökad behörighet såväl som ökade resurser för att effektivt kunna utföra tillsynsarbetet. / Through the management of financial resources, green bonds have received an important role in the development towards an environmentally sustainable society. External review of green bonds is today subject to voluntary market standards, of which GBP is the most common. In addition, the EU has recently presented its own voluntary standard, which includes supervision. Better access to climate-related information and clear and harmonised definitions of green activities are prerequisites for investors to move capital more efficiently to environmentally sustainable businesses to support the transition to a less fossil-based economy. With this paper it is shown that the current rating, despite different assessment methods, should be relatively reliable, but that there is room to wish for higher comparability and thus increased investor confidence. Clearer market standards can be an important aspect in increasing the reliability of ratings as the market for green bonds expands. The analysis shows that legislation that leads to an increased number of published reviews through green ratings should promote transparency, while the risk of rumors in the event of conflicts of interest should imply reluctance to make incorrect assessments. At the same time, excessive regulation may limit the opportunities for innovation, development and expansion of the market as a whole. Thus, it should be in the interest of the legislator not to introduce a regulation which is too strict, as the risk of not being able to achieve the desired financing of the climate goals then arises. As green bonds are an international phenomenon, all countries need to work together towards common standards in order to achieve the purpose of the climate goals. In the event that mandatory regulation is to be introduced, it should at least be at EU level. For market balance between the market participants as well as comparability between the bonds, it is important that the regulation is not perceived as unclear. In addition, regulation must be general and flexible enough to meet technological developments and new market conditions without the process becoming too lengthy. As long as the goal is to have a European capital market where market participants can provide financial services nationwide, financial supervision that does not stop at national borders is required. In the long run, ESMA should be the most appropriate authority to oversee all examiners of green bonds operating in the European market. This requires increased regulation that gives ESMA increased authority, as well as increased resources in order to be able to carry out the supervisory work effectively.