Den här uppsatsen är en diskursanalys av två didaktikböcker för svenskundervisning som förekommer på lärarutbildningen: Reflekterande läsning och skrivning av Gunilla Molloy och Stärk språket stärk lärandet av Pauline Gibbons. Utgångspunkten för analysen är det som bland andra Ann Runfors och Kristina Gustafsson kallar normen om det oförhindrade jaget, det vill säga tanken om att den svenska grundskolan premierar de elever som på ett oberoende och självständigt sätt frigör sig från sin sociala och kulturella bakgrund och lär sig att analysera och ifrågasätta tillvaron för att fullt ut kunna välja sina egna liv. Mina slutsatser är att både Molloy och Gibbons verkar skriva under på det oförhindrade jagets herravälde i det svenska samhället, och att eleverna behöver lära sig ett språk som ger dem möjlighet att agera som oförhindrade jag. Dock skiljer de sig åt på så sätt att Gibbons tycks vilja lära eleverna att verka som oförhindrade jag, medan Molloy vill lära dem att vara det.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur tre lärare respektive sex elever från gymnasieskolans studieförberedande program ser på litterär kanon, samt att utifrån deras åsikter diskutera förhållandet mellan erfarenhetspedagogik och litterär kanon inom Svenska B. För att uppnå mitt syfte har jag använt enkäter som screeningmetod och kvalitativa intervjuer som huvudsaklig undersökningsmetod. Både de intervjuade lärarna och eleverna anser att det är viktigt att ha kännedom om den litterära kanon, framförallt för att se och förstå historiska sammanhang och för att inte uteslutas ur privata diskussioner och offentliga samtal. Såväl lärarna som eleverna menar att litteratursamtal är ett mycket bra erfarenhetspedagogiskt redskap. Eleverna i undersökningen förespråkar en litterär kanon och läsanvisningar i kursplanen i högre grad än lärarna.Trots att det medför vissa svårigheter - såsom att det ålderdomliga språket eller referenserna till en för eleverna ofta obekant verklighet kan försvåra läsningen - menar jag att det är fullt möjligt att förespråka både en litterär kanon och erfarenhetspedagogik, vilket såväl lärarna i undersökningen som styrdokumentens formuleringar visar. Detta svenskämne, där verk och författarskap kvalificerar sig utifrån sitt kanoniska värde, men där förförståelse skapas utifrån elevernas erfarenheter och där diskussionsteman kopplas till dagens samhälle och elevers intressen skulle man kunna kalla för ett ”erfarenhetspedagogiskt bildningsämne”. Att arbeta erfarenhetspedagogiskt med den kanoniserade litteraturen kan vara ett sätt att vidga elevernas horisonter och att därmed bemöta kritiken om att eleverna inom erfarenhetspedagogiken inte upptäcker nya sätt att tänka. Jag menar att litteraturundervisningen - i enlighet med kursplanen - måste utmana elevernas åsikter och att den även måste utmana dem att läsa svårare litteratur än vad de spontant gör på fritiden.

Med bakgrund i elevers minskade läsförståelse och svenskämnets uppdrag har vi idetta arbete undersökt vilka faktorer som motiverar elever på högstadiet att läsaskönlitteratur. Utifrån det insamlade materialet har vi även gjort en analys av vilkaskillnader det finns mellan flickors och pojkars syn på vad som motiverar dem att läsaskönlitteratur. Materialet har samlats in genom fyra fokusgruppsintervjuer, två medflickor och två med pojkar. Resultatet visar att både flickorna och pojkarna uppleveratt de faktorer som kan öka motivationen att läsa är igenkänning i texten, lagomsvårighetsgrad i uttrycksform och innehåll och tid för läsning. Pojkarna görjämförelser med datorspel och menar att datorspelens uppbyggnad bör appliceras påskönlitteraturen för att öka motivationen att läsa. Motviljan mot läsning som framkomi fokusgrupperna tolkar vi som en bristande förmåga att orientera sig igenomskönlitteratur-literacien snarare än en bristande motivation. Vår slutsats är att läraren isin undervisning bör eftersträva en matchning mellan eleven och texten. En estetiskläsning av texter bör ske i alla skolämnen för att höja läsningens status och läraren böräven ge tid för läsning under skoltid

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka samband mellan läroplanernas värde-grundsbeskrivning och kurs-/ämnesplanerna i svenskämnet för att se vilka möjligheter som finns för ett svenskämne genomsyrat av värdegrunden. Det är framför allt två fak-torer som föranledde undersökningen i denna uppsats. För det första innebär de nya styrdokumenten att lärarna måste analysera och diskutera dem för att se hur man kan arbeta med dem. För det andra måste värdegrunden numera genomsyra skolans verk-samhet, vilket även inbegriper all undervisning i alla ämnen. Undersökningen har inne-burit att läroplanernas värdegrundsbeskrivningar och svenskämnets kurs-/ämnesplaner har analyserats och jämförts från årskurs 7 till och med gymnasiet. Problemformule-ringarna har varit (i) hur framställs värdegrunden i läroplanerna?, (ii) vilka kopplingar till värdegrunden finns i kurs-/ämnesplanerna?, och (iii) vilka möjligheter ges i kurs-/ämnesplanerna för värdegrundsarbete? Resultaten från undersökningen visar till exem-pel att skönlitteratur, deliberativa samtal och ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv på undervisningen skapar möjligheter för värdegrundsarbete. Undersökningen visar också att läroplanerna uttrycker övertygelsen att sakliga prövningar leder fram till påståenden förenliga med skolans värdegrund eftersom kunskap och logik kommer att leda oss rätt. Kurs-/ämnesplanerna ger också eleverna utrymme åt att arbeta med saklig prövning i olika former.

Vår projektredogörelse beskriver utformandet av ett läromedel som främjar problemorienterat tematiskt arbete i kurserna Svenska A och Svenska B på gymnasiet. Vår intention har varit att läromedlet ska ha en erfarenhetspedagogisk utgångspunkt och att uppgifterna ska vara tydligt kopplade till kursplanernas mål. Vi har ställt oss frågorna: ”Hur kan man gå till väga för att skapa ett undervisningsmaterial där problemorienterat tematiskt arbete främjas?” och ”Kan man arbeta erfarenhetspedagogiskt och samtidigt uppfylla läroplanens mål?”. Vi har valt att utforma vårt undervisningsmaterial i form av en lärarhandledning. Vi har försökt att göra materialet flexibelt genom att t.ex. utforma det som en pärm med lösbladssystem där läraren själv kompletterar med eget material. I vårt texturval har vi använt oss av det vidgade textbegreppet. Till stöd har vi haft teorier om tematiskt arbete och erfarenhetspedagogik, samt en referensgrupp bestående av lärarstudenter som har gett sina synpunkter på materialet.

Syftet med denna studie är att undersöka andraspråkselevers läsvanor och i vilken mån undervisande lärare har kännedom om och använder sig av denna information vid val av och arbete med texter i skolan. För att besvara våra frågeställningar har vi valt att göra en kvalitativ studie och den metod vi använder för att samla in det empiriska materialet är intervjuer med elever och deras undervisande svensklärare. Resultatet av studien visar att eleverna i de klasser vi har studerat lägger väldigt lite av sin fritid på att läsa skönlitteratur och att de istället läser texter på internet och dagstidningar. Lärarnas kännedom om elevernas läsvanor och litterära repertoarer påverkar vid textval, men är inte den enda faktor som påverkar deras val. Vilken kännedom man har och hur man använder den i undervisningen varierar mellan de olika lärarna vi har intervjuat. Den slutsats som vi drar av resultatet är att det som lärare är viktigt att ha kännedom om elevernas fritidsläsning, vad det gäller läsvanor och litterära preferenser, framför allt om man vill anlägga ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv på svenskundervisningen.

Syftet med min undersökning är att ta reda på hur några lärare på X folkhögskola resonerar om varför man ska läsa skönlitteratur inom ramen för undervisningen i svenska och svenska som andraspråk, i folkhögskola. Att undersöka hur man kan legitimera arbete med skönlitteratur inom denna skolform, särskilt som skönlitteraturen numera utsätts för aldrig tidigare skådad konkurrens från andra medier efter den kulturella vändningen och det vidgade textbegreppets intåg på skolans område, är relevant. Tre yrkesverksamma lärare och en biträdande rektor intervjuades. Lärarna undervisar i svenska, svenska som andraspråk och samhällskunskap på folkhögskolans allmänna kurser på motsvarande gymnasienivå. Den biträdande rektorn, som tidigare arbetat som lärare på skolan, har det pedagogiska huvudansvaret för verksamheten. I detta examensarbete finns en analys av det insamlade materialet samt resultat och diskussion. Lärarna och den biträdande rektorn har alla gett mig sin syn på varför man ska läsa skönlitteratur inom ramen för folkhögskolans verksamhet. Man kan säga att de i stor utsträckning är överens om skälen till varför detta med läsning är en bra idé. Hur lärarna arbetar med litteraturen i sina grupper har jag också fått insikt i. Det visar sig att de arbetar på ungefär samma sätt, nämligen med den skönlitterära boken som utgångspunkt och självklar referens inom varje tema. Min slutsats är att de olika lärarna har en ganska homogen syn på varför man ska läsa skönlitteratur i deras skolform. De är vidare också ganska överens om hur man ska arbeta med skönlitteratur i de respektive spåren.

I uppsatsen undersöks den didaktiska potentialen i två verk som behandlar temat hedersrelateratvåld och förtryck. Det är en känslig samhällsfråga som kan leda till stigmatisering av folkgrupper eller personer med vissa religiösa trosuppfattningar. För att behandla frågan i undervisningen krävs det att läraren gör en didaktisk läsning för att kunna planera undervisning om hedersrelaterat våld och förtryck. I denna uppsats har temat HRV och risken för stigmatisering undersökts i två verk utifrån ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv och postkolonial teori. Det görs genom en didaktisk läsning av romanen Stjärnlösa nätter (2011) av Arkan Asaad och den självbiografiska romanen Vem har sagt något om kärlek? (2021) av Elaf Ali. Böckerna visar en komplex bild av hur hedersnormer påverkar ett kollektiv, både i Sverige och karaktärernas hemländer. Analysen visar en skillnad mellan hur manliga och kvinnliga karaktärer drabbas på olika vis till följd av de traditionella könsrollerna som präglar deras liv. För de kvinnliga karaktärerna är en stark oskuldsnorm orsaken till det förtryck och våld som de utsätts för. Kvinnans sexualitet är centralt för det hedersförtryck som uttrycks i böckerna. För de manliga karaktärerna ställs krav på att bevara familjens heder och försörja familjen. I båda böckerna görs ett samband mellan kultur och hedersnormer vilket kan bero på författarnas bakgrund och upplevelser. Böckerna öppnar upp en möjlighet att diskutera vad HRV är, vilka som utsätts för det, vilka förtryckarna är och vilka orsaker som finns för förtrycket.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att analysera och utvärdera de argument som presenterats i tidigare forskning för och emot subjektiv förankring som litteraturdidaktisk strategi och metod, samt att se om det i tidigare forskning framkommer något alternativ till subjektiv förankring. Tidigare forskning visar att subjektiv förankring förekommer i stor utsträckning, samt att subjektiv förankring är nära förknippat med en matchning av allmän och litterär repertoar. Tidigare forskning visar unisont att subjektiv förankring riskerar att hamna i konflikt med den vidgade erfarenhet som efterfrågas i läroplanen. Med subjektiv relevans har undervisningen en större möjlighet att bemöta detta. I det sociala samspelet växer ny erfarenhet och ny kunskap fram baserat på elevernas respektive erfarenheter och upplevelser. Risken att befintliga erfarenheter leder till självbekräftelse och reproduktion av befintliga kunskaper är avsevärt lägre då boksamtalet sker i ett socialt samspel. Det sociokulturella perspektivet på lärande, svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt läroplanen sammanstrålar i subjektiv relevans. / <p>svenska</p>

Denna studie utreder hur lyrik som genre kan berika svenskundervisningens didaktik på gymnasiet, vilka didaktiska metoder som kan tillämpas på lyrikundervisningen, samt vad som kan vara ett representativt urval lyrik för ungdomar. Undersökningen består av en kvalitativ litteraturstudie som utvärderades genom en diskursanalys, samt tolkningen av ett lyriskt urval. Studiens resultat påvisade att lyrik kan berika svenskämnets didaktik på gymnasiet, då språkutvecklingen främjas. Detta ger sig i uttryck genom att elever i lyrikundervisningen får möjlighet att reflektera både över sina egna och andras känslor och erfarenheter, vilket kan fungera som identitets- och personlighetsutveckling. Undersökningen har även påvisat att lyrikundervisningen berikar med kunskap om viktiga delar av kulturarvet, samt friheten att utforska språk och stil i skrivandet av egna dikter. Vidare bör lyrik appliceras på en läsarorienterad undervisining, då denna fokuserar på den enskilde läsarens personliga upplevelser av texten, vilket kan väcka intresse och mening för genren. Slutligen har undersökningen påvisat att det inte finns några givna svar rörande vad som kan användas som representativ lyrik för ungdomar i undervisningen, då genren ger uttryck för känslor, vilka bör betraktas som tidlösa och allmänmänskliga. Således är det lärarens uppgift att avgöra vad som kan vara relevant lyrik för ungdomar, baserat på vilken slags diskussion som ska föras och vilken insikt som önskas uppnås. / The study researches how lyrics as a genre could be used to enrich the Swedish education in upper secondary school, which didactic methods that can be applied to teachings of lyrics and what could be used as a good representation of lyrics for youths. The study includes a study of literature that was evaluated through a discourse analysis and interpretations of lyrical choices. The result of the study showed that lyrics can be used to enrich the didactics of the Swedish subject in upper secondary school as the language development was improved. This was shown as students who studied lyrics gets the opportunity to reflect upon both their own and others' emotions and experiences, which can be used as a tool for the development of self and identity. The study has further shown that studies of lyrics also enrich students with knowledge about important parts of the cultural inheritance and the freedom to explore language and style through the writing of their own poems. Furthermore, lyrics should be applied to a reader oriented education as it focuses on the individual readers' experience of the text, which could awaken interest and purpose for the genre. Finally, the study has shown that there are no given answers regarding what could be used as a representative lyrics for youths in the education as the genre provides the opportunity for the readers to express emotions which should be thought of as timeless and universal. Because of this, it is the teachers task to choose what could be regarded as relevant lyrics for youths based on what kind of discussion will be held and what kind of insight that should be achieved.