Det har länge funnits en tradition av att dokumentera i svensk förskola. Det förändrade undervisningsuppdraget i förskolan har även inneburit att dokumentation fått en större plats i verksamheten, men reflektioner kring etiskt hänsynstagande för barn har inte följt med i utvecklingen. Syftet med denna undersökning är att studera förskollärares och barns förståelse för fenomenet integritet. Genom kvalitativa intervjuer samt en blandad form av deltagande observationer och fokusgruppsamtal har vi studerat förskollärares förhållningssätt till, och barns upplevelse av, personlig integritet i relation till dokumentationspraktiken. Vi har utgått från Merleau-Pontys livsvärldsteori som utgår från tanken om en odelbar relation mellan människan och världen. Resultatet visar att det finns en etisk aspekt i Skollagen och Läroplanen för förskolan, som säger att barns rätt till integritet ska respekteras. Förskollärare är medvetna om detta, men det efterlevs inte alltid i praktiken. Barns integritet i dokumentationspraktiken är ett komplext ämne. Vuxna och barn i förskolan har en relation till, och ett ömsesidigt beroende av, varandra. Det måste finnas en kommunikation mellan förskollärare och barn om vilka regler och förhållningssätt som ska råda i dokumentationspraktiken. Vi menar att det måste finnas en muntlig överenskommelse om hur förskollärare och förskolebarn ska agera i dokumentationspraktiken för att barns rätt till integritet ska kunna respekteras. Vi finner även att barn har utvecklat strategier för att påverka dokumentationspraktiken och menar att dessa kan ses som barns uttryck för deras rätt till integritet.

Denna studie fokuserar på måltiden i förskolan. Studien har som syfte att undersöka och synliggöra barns och förskollärares egna beskrivningar av förskolans måltidskultur. För att undersöka detta samlades data in med hjälp av semistrukturerade intervjuer som metod. Datainsamlingen genomfördes på två förskolor uppdelat i två delstudier. I delstudie A genomfördes intervjuer med barn i grupp, och i delstudie B genomfördes intervjuer med enskilda förskollärare. Resultatet analyserades med hjälp av begrepp från det sociokulturella perspektivet på lärande (Säljö, 2000; Säljö, 2015). Studiens resultat visade på en samsyn kring normer och regler hos förskollärare och barn, vilket tyder på att de har integrerats in i den lokala måltidskulturen på sina förskolor. Resultatet visade också att förskollärarna är de som har makten att bestämma vilka normer och regler som ska gälla under måltiden på förskolan. Normer och regler för måltiden som identifierades hos både förskollärare och barn handlade främst om att uppnå ett lugn vid maten, att äta och att samtala. De normer och regler som beskrevs hade olika syften kopplade till bland annat praktiska anledningar, att skapa ett lugn och att lyssna på vuxna.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till språkutveckling. Studien undersöker hur förskollärare stimulerar barnen i deras språkutveckling och vilka medel och redskap som förskollärarna använder sig av.  En kvalitativ metod utfördes med fyra förskollärare som arbetar på olika förskolor i Sverige. I intervjuerna användes semistrukturerade intervjuguide för att få en större förståelse. Teoretiska perspektiv som användes i studien är Vygotskij teorier och sociokulturellt perspektiv.  Resultat visar att respondenterna använder olika metoder och redskap i syfte att främja barnens språkutveckling. De redskap och medel som främst används är digitala verktyg Pollyglutt, barnanpassad litteratur, pekkarta och bildstöd. respondenterna väljer att arbeta i mindre grupper, använder sig av TAKK samt hogläsning. Vid högläsning uppger respondenterna att frågor ställs till barnen för att fånga deras intresse och göra dem delaktiga i läsningen vilket har goda effekter på språkutvecklingen. Resultat visade också att respondenterna stöttar barnen i att sätta ord på saker och ting i den fria leken såväl som i samspel och kommunikation med andra barn, vilket har betydelse för barnens ordförråd och utveckling av språket.

Projektet har undersökt om medveten motorikträning ger några eventuella effekter un-der en sjuveckorsperiod. Projektet ger en bild av hur barns motoriska förmåga kan för-bättras under denna relativt korta tidsperiod. Två barngrupper med 12-15 barn/grupp deltog i projektet, en grupp med fyraåringar och en grupp med femåringar, Under pro-jektets gång hade barngrupperna vars en timme varje vecka under en sjuveckorsperiod som ägnades åt medveten motorikträning med fokus på momenten springa, hoppa och krypa. Vid första och sista tillfället observerades barnen med utgångspunkt i ett obser-vationsschema som skapats med inspiration från MUGI observationsschema (Ericsson, 2005). Projektet visar att medveten motorikträning under en sjuveckorsperiod ger viss utveckling av barns motoriska färdigheter när det gäller att springa och hoppa. Resulta-tet kan dock inte generalisera och eftersom det inte fanns någon jämförelsegrupp i pro-jektet kan inte heller några säkra slutsatser dras.Nyckelord: förskolebarn, grovmotorik, motorisk träning / The project has examined whether conscious motor skills training offers possible effects over a time period of seven weeks. The project provides a picture of how children's motor skills can improve in this relatively short period of time. Two groups of children, a group of four year olds and a group of five year olds, participated in the project. The two groups had one hour of motor skills training each week during the project time of seven weeks, motor skills training focusing on running, jumping and crawling. The first and last time was observed children on the basis of an observation schedule that was created with inspiration from MUGI observation checklist (Ericsson, 2005). The project shows that conscious motor skills training during a time of seven weeks gives some improvement of children's motor skills when it comes to running and jumping.Keywords: gross motor skills, motor skills training, preschool children

No description available.

Ett examensarbete som handlar om hur pedagogerna arbetar på förskolan med empati. Idéer och övningar presenteras i undersökningen.

Syftet med vårt arbete är att undersöka vilka arbetssätt klasslärarna och modersmålslärarna använder i två olika förskoleklasser i en grundskola för att stimulera barnens språkutveckling. Alla barn på vår skola har utländsk bakgrund, vilket betyder att de har svenska som andraspråk.Viktigt för oss är också att ta reda på om det finns något samarbete mellan förskollärarna och modersmålslärarna och hur detta fungerar.För att få en klar bild på det har vi utgått från fallstudiemetoden. Vi har använt oss av kvalitativ metod i form av intervjuer och observationer.Våra informanter är två klasslärare och två modersmålslärare.Vår undersökning visar att lärarna använder olika arbetssätt för att stimulera barnens språkutveckling. Arbetsmiljön spelar en stor roll för barnens trygghet och därmed också deras inlärning.Nästan alla lärare var överens om att det behövs mer modersmålsundervisning. Genom att stärka barnens modersmål underlättas deras inlärning av det svenska språket.Vårt resultat visar att i den ena klassen finns ett bra samarbete mellan klassläraren och modersmålsläraren men att i den andra klassen saknas detta.

Syftet med denna studie är att, utifrån sociokulturell teori, belysa förskollärares arbete med att hantera yngre förskolebarns konflikter, och hur denna hantering utgör en del av den pedagogiska verksamheten i förskolan. Utifrån syftet fick vi fram två frågeställningar som belyser förskollärares syn på vilka konflikter som uppkommer bland yngre förskolebarn och förskollärares beskrivning av sin egen konflikthantering. I genomförandet av vår kvalitativa studie utfördes sex semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat utifrån de inspelade intervjuer visar att förskollärarna upplever yngre förskolebarns konflikter som en lärandeprocess och anser att de har en viktig roll att vara barnens röst i konflikterna eftersom de själva inte har språket. Förskollärarna belyser vikten av att vara närvarande vid konflikter för att ge stöd som främjar barns sociala förmåga och deras emotionella utveckling som ger barnen möjligheter till att skapa konstruktiva relationer. Med hjälp av teoretiska byggstenar ser vi mönster i vår studie som ger stöd för förskollärarnas arbete med konflikthantering och kopplingar till tidigare forskning. Det är viktiga situationer som utgör en stor del av hur barn kommer att interagera med andra i sin omgivning och det är något som vi förskollärare bör utveckla kompetens om för att gynna yngre förskolebarns framtida skolgång. / Syftet med denna studie är att, utifrån sociokulturell teori, belysa förskollärares arbete med att hantera yngre förskolebarns konflikter, och hur denna hantering utgör en del av den pedagogiska verksamheten i förskolan. Utifrån syftet fick vi fram två frågeställningar som belyser förskollärares syn på vilka konflikter som uppkommer bland yngre förskolebarn och förskollärares beskrivning av sin egen konflikthantering. I genomförandet av vår kvalitativa studie utfördes sex semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat utifrån de inspelade intervjuer visar att förskollärarna upplever yngre förskolebarns konflikter som en lärandeprocess och anser att de har en viktig roll att vara barnens röst i konflikterna eftersom de själva inte har språket. Förskollärarna belyser vikten av att vara närvarande vid konflikter för att ge stöd som främjar barns sociala förmåga och deras emotionella utveckling som ger barnen möjligheter till att skapa konstruktiva relationer. Med hjälp av teoretiska byggstenar ser vi mönster i vår studie som ger stöd för förskollärarnas arbete med konflikthantering och kopplingar till tidigare forskning. Det är viktiga situationer som utgör en stor del av hur barn kommer att interagera med andra i sin omgivning och det är något som vi förskollärare bör utveckla kompetens om för att gynna yngre förskolebarns framtida skolgång.

No description available.

Syftet med denna studie är att skapa förståelse för förskolebarns kunskaper, attityder och uppfattningar om mat och matvanor. Syftet är även att undersöka barnens uppfattningar om påverkan i hemmet och förskolan, och om det uppfattas motsägelsefullt eller inte. Metoden som användes var kvalitativ med fenomenologisk ansats. Vid insamling av data användes två metoder, fokusgruppsintervju med sex förskolebarn samt enkäter för förskolepedagoger och föräldrar vars barn deltog i intervjun. Resultat visade att förskola och hemmet är viktiga livsvärldar där barns kunskaper och attityder om mat formas. Barnens uppfattningar om mat och matvanor påverkades av smak, möjlighet till delaktighet, inflytande och av barnens upplevda förväntningar på förskola och hem. Slutsatsen av studien är att pedagoger och föräldrar påverkar barns kunskaper och attityder till mat och livsmedel på olika sätt. Olika påverkan kan främja hälsosamma matvanor och attityder till mat, men även påverka till positiva attityder till onyttiga alternativ respektive negativa till nyttiga.