<p>SAMMANFATTNING</p><p>Nina Leufstedt & Sofie Nilsson</p><p>Handledare: Lena Stenmalm Sjöblom</p><p>Den viktiga leken</p><p>En studie kring barns leksvårigheter</p><p>The importance of play</p><p>A study about childrens difficulties at play</p><p>Antal sidor: 33</p><p>Leken är en stor del i förskolans värld och vi anser därför att det är väldigt viktigt att barn med svårigheter får hjälp tidigt att komma in i lekens trygga värld. Vårt syfte med detta arbete är att uppmärksamma förskolebarn som har svårt att behärska de tre lekreglerna som Birgitta Knutsdotter Olofsson beskriver: samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Vidare har vi även ett annat syfte, som är att ta reda på vad förskollärarna beskriver att de gör för att hjälpa barnen. För att nå vårt syfte och komma fram till ett resultat har vi valt observationer på barngruppen och intervjuer med pedagogerna som metoder i arbetet, dock har vi lagt ner mest energi på intervjuerna med förskollärare.</p><p>Våra observationsresultat visar att barnen signalerar olika då de har svårt att behärska de tre lekreglerna. De visar det genom att stå utanför leken eller förstöra för andra. I intervjuerna fick vi reda på att för att hjälpa barnet är det viktigaste att man ger sitt vuxenstöd. Det är en stor och viktig uppgift för förskolläraren att få dessa barn att leka tillsammans med andra.</p>

Denna studie behandlade matematik i förskolans verksamhet. Syftet med undersökningen varatt se hur förskollärare själva menar att de arbetar med matematik som innehåll iverksamheten. Studien omfattade hur förskollärare använde matematik under olika aktiviteterför att fånga upp och upptäckte barnens intresse. På detta sätt fick barnen möjlighet till attvidareutveckla sitt matematiska lärande. Den teoretiska utgångspunkten är sociokulturelltperspektiv. Intervjuerna gjordes med sex förskollärare i två mångkulturella områden. Denmetod som användes var semistrukturerade intervjuer. Slutsatser visade att förskollärarnaskunskap om matematik har stor roll när de vägledde barnen genom ett matematiskt tänkande.Nyckelord:

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka kunskap om munhygien och kostvanor hos föräldrar till förskolebarn. Material och metod: Denna kvantitativa empiriska enkätundersökning är baserad på sex bakgrundsfrågor och tretton frågor med fasta och öppna svarsalternativ, angående kunskap om munhygien och kostvanor. Studien utfördes på fyra förskolor i Helsingborg där respondenterna var föräldrar till barn i aktuell förskola. 161 enkäter delades ut. Enkäten besvarades av 91 föräldrar. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av Statistical Package for Social Science version 22.0. Resultat: Resultatet visade att 86% av föräldrarna kände till att tandborstningen borde introduceras när första tanden bryter fram. Majoriteten av föräldrarna (94%) ansåg att tandborstningen skulle ske 2 gånger/dag, och 69% av föräldrarna angav att tandborstningen ska utföras med vuxenhjälp fram till 10-12-års ålder. Sjuttiofem procent av föräldrarna ansåg att barnen bör äta 3 huvudmål/dag och 92% av föräldrarna svarade att mellanmålsintagen ska ske 2-3 gånger dagligen. Att sockerintaget borde begränsas till 1 gång/vecka svarade 70% av föräldrarna. Tolv procent av föräldrarna ansåg att fluortandkräm inte skulle användas på barn. Slutsats: Studien visar att majoriteten av föräldrar som deltog har god kunskap angående kostvanor, men lägre kunskap om munhygien och tandborstning med fluortandkräm.

No description available.

Syftet med vår studie var att vi utifrån en enkätundersökning tittat på vilka strategier som förskolelärare anser vara viktiga när det gäller att bemöta barn i kris. Vi valde att använda oss av en kvalitativ forskningsstrategi med en kvantitativ undersökningsmetod. Vi tog del av verksamma förskolelärares tankar och erfarenheter kring barn i kris med hjälp av en enkät med ostrukturerade frågor. Resultatet visar att strategierna ser ut på likartat sätt och förskolelärarna har liknande uppfattningar om vad som är viktigt i bemötandet av barn i kris i förskolan. De strategier som framkom var empati, anhörigkontakt, stöd utifrån, trygghet, förskolelärarnas kompetens och estetiska verktyg. Förskolelärarna svarade också på vad begreppet empati betyder för dem och hur deras krisplan för verksamheten såg ut. De slutsatser vi kunde dra av det resultat vi fick in var att en empatisk strategi för bemötande av barn i kris var den mest omtalade. Många av förskolelärarna kände dock att specifik kunskap om kris skulle behövas.

Denna studies syfte är att studera hur samspelet mellan barn och mellan barn och förskollärare sker i en bokläsningsaktivitet med högläsning för en grupp barn jämfört med när musik och drama tillförs aktiviteten. Det visade sig vid de observationer som gjordes att barnen, i detta fall en grupp bestående av 8-10 treåringar, fick en djupare förståelse för sagan De tre bockarna Bruse. Tidigare forskning och begrepp har studerats för att få en fördjupad kunskap om relevanta teorier kring samspelets betydelse för barn. Den tidigare forskningen har jämförts med observationsmaterialet. Resultatet av dessa studier visar på att det uppstår ett samspel mellan förskollärare och barn och barn sinsemellan när drama och musik tillförs bokläsningen. Samspelet sker alltifrån en envägskommunikation, där förskolläraren hade en tydlig ledarposition, till ett mer engagerat samspel, där barnen förde samtalet och förskolläraren var en handledare för att hjälpa barnen. Slutsatsen av studien är att förskollärarna bör använda sig av drama och musik vid bearbetning av bokläsning för att bl.a. vägleda barnen till samspel för att därigenom öka läsförståelsen och intresset för läsning. Då PISA-studien visar att svenska skolbarns läsförståelse har sjunkit, har detta fått till följd att upplysa lärare att det är viktigt att barn får intresse för böcker och högläsning och detta redan i förskolan.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka förskolepedagogers tankar om och erfarenheter av barn som leker ensamma i barngruppen, vilka orsaker de anser ligga bakom barns ensamlek samt vilka metoder förskolepedagogerna beskriver att de använder för att få in ensamlekande barn i det sociala samspelet i barngruppen. Studiens problemställning innefattar hur man som förskolepedagog kan tänka när det kommer till barn som leker ensamma då samspelets betydelse för barns sociala utveckling ofta ses som mycket viktigt. Teoretisk utgångspunkt är den sociokulturella teorin som belyser både samspelets och ensamtidens betydelse för social utveckling och lärande. I studien har åtta förskolepedagoger intervjuats och studiens resultat visar att förskolepedagogerna resonerar på ett liknande sätt kring barns ensamlek, varför barn leker ensamma samt vilka metoder de använder för att stödja ensamlekande barn. En viktig slutsats är att förskolepedagogerna menar att ensamleken inte bör pågå under en längre tid eftersom de anser att detta inte är bra för barns sociala utveckling och lärande. Mot bakgrund av förskolepedagogernas utsagor har vi även fått en förståelse för att ensamleken kan beskrivas som positiv för barns utveckling på olika sätt beroende på om ensamleken upplevs som konstruktiv eller ej. / Självständingt arbete - Förskolepedagogisk område

<p>Syftet med undersökningen var att undersöka vad pedagoger tolkade att barnen lär och utvecklar i olika leksituationer på förskolan och att se om det var någon skillnad mellan barnskötare och förskollärare i deras tolkningar. Detta skulle sedan kopplas samman och sättas i relation till fyra olika teorier. Teoretikerna till dessa teorier är Piaget, Vygotskij och forskarna som utgått ifrån dessa är Knutsdotter Olofsson och Pramling Samuelsson. De metoder vi använde oss av i undersökningen var observationer och intervjuer. Observationerna genomfördes på barn som lekte på en förskola och det dokumenterades med hjälp av digitalkamera. Korten från observationen låg till grund för intervjuerna som genomfördes med fyra pedagoger varav två barnskötare och två förskollärare. I diskussionen har vi tolkat resultatet från observationen och intervjuerna i relation till olika teorier. Vårt resultat visade enligt pedagogernas svar att barnen utvecklar och lär många färdigheter i leken och att pedagogernas svar kan kopplas samman med de fyra olika teorierna. Det barnen lärde sig enligt pedagogerna var att bearbeta, utforska, matematik, visa hänsyn, fantasi, språk, kommunikation, rollek, samspel och turtagning. Det fanns en viss skillnad mellan barnskötarnas och förskollärarnas tolkningar men även likheter har funnits i undersökningen.</p>

No description available.

Syftet med studien var att synliggöra barns lek i förskolan utifrån ett genusperspektiv. En kvalitativ forskningsmetod tillämpades där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tolv barn i ålder 4–6 år, på två olika förskolor i två olika kommuner. Utgångspunkten för studien var Hirdmans (2003) genusteori som visar hur genus konstrueras av sociala, kulturella och historiska sammanhang. Resultatet visade att barnen uttrycker starka kopplingar till leksaker och kamrater när de beskriver vad som är centralt i leken och att barnen konstruerar genus i sina kamratkulturer genom att de upprättar lekregler där de väljer eller väljer bort lekar och leksaker utifrån könsmässiga egenskaper. Slutsatsen är att könsstereotypa normer och förväntningar kan vara så djupt förankrade i barnen att det riskerar att påverka och styra deras intressen och lekval i förskolan.