Studiens syfte var att beskriva och jämföra förskollärares perspektiv på barns övergångar och samverkan mellan förskola och förskoleklass. Studien började med en litteraturstudie som behandlade historia och teorier rörande samverkan och övergångar. Vidare bygger studien på intervjuer med fem förskollärare varav två är verksamma i förskolan och tre i förskoleklass. Studien är kvalitativ och grundar sig i en livshistorisk metod. I analysen nyttjas ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som kombineras med nyinstitutionalistisk teori och institutionaliseringsbegreppet. Resultatet visar att förskollärare verksamma i förskolan fokuserar på barns trygghet och det livslånga lärandet och att förskollärare verksamma i förskoleklass fokuserar på barn i behov av särskilt stöd och trygghet. Resultatet och diskussionen visar på att samtliga förskollärare beskriver hur man organiserar för barns övergångar i det närmaste identiskt vilket i studien analyseras som institutionell isomorfism - likformighet mellan organisationernas struktur i avseendet barns övergångar mellan förskola och förskoleklass. Resultatet visar också på att det finns en vilja till att samverkan, främst från förskolans håll. Det glapp som tidigare fanns mellan förskola och skola har istället flyttats och hamnat mellan förskola och förskoleklass. Detta trots att ambitionen med förskoleklassens tillblivelse var att överbrygga avståndet mellan verksamheterna.

Syftet med studien är att undersöka om förskollärarnas uppfattar att kraven på deras kompetens förändrats sedan läroplanen reviderades 2010.  Metoden för studien är semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med sammanlagt åtta informanter från tre olika arbetsplatser. Informanterna är förskollärare som alla hade arbetat sedan år 2010 eller längre tid inom förskolan.   Empirin har tolkats genom meningskoncentrering (Kvalé & Brinkman 2014) och som teoretiskt ramverk har Ellströms (1992) modell av yrkeskompetens och Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979) använts. Ellströms modell har använts för att se samband eller skillnader mellan kompetens hos den enskilda individen (Formell och Faktisk kompetens) och kvalifikationer som krävs i ett specifikt yrke (Efterfrågad kompetens och Den kompetens som arbetet kräver). Bronfenbrenners systemteori har används för att se hur olika system kan påverkar den enskilda individen och dennes lärarkompetens.   Resultaten av studien kan sammanfattas som att förskollärarna uppfattar att kraven på deras kompetens har förändrats sedan år 2010. Förskollärarna menar att kraven har ökat främst inom två områden. De specifika kompetenser som uppfattades ha förändrats mest var kompetens att hantera en ny verksamhet och kompetens att reflektera. Detta kan kopplas till de förändringar som skett främst på makronivå exempelvis har den reviderade läroplanen ett nytt kapitel om uppföljning, utvärdering och utveckling. Förskollärarna själva uppfattar dock inte att kraven ökat på grund av läroplanen Lpfö 98:s revidering utan lyfter fram faktorer som större barngrupper och ökat föräldrainflytande.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar yoga och de eventuella skillnader som framkommer i verksamheten efter yogaanvändningen, samt om den kan vara en metod för att motverka stress hos barn. Resultatet visar att förskollärarna uppfattade att det finns olika förhållningssätt till yoga i förskolan. Intervjupersoner ansåg att barnyoga ska vara roligt, spännande och lekfullt. Däremot uppfattades yogaanvändningen med barn i behov av särskilt stöd i somliga fall som komplicerad. Detta eftersom barnen, i vissa situationer, kan ha svårt att koncentrera sig eller utföra de fysiska rörelserna. Resultatet visar dessutom att yoga inte alltid prioriteras, på grund av tidsaspekt eller personaltäthet. I resultatet framkom yoga som estetik, i form av rörelse och språk, för att kunna praktisera yoga i linje med läroplanen. Barnen uppfattades även stärka sin fysiska förmåga såsom kroppskontroll och motorik. De uppfattades även som lugnare och tryggare efter yogapraktiserandet. Metoden som har använts i studien är kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer. Sex förskollärare som arbetar med barnyoga i förskolan har intervjuats. Tre intervjuer utfördes i personligt möte och tre gjordes på telefon. I analysen, vilken gjordes utifrån en fenomenografisk utgångspunkt, framträdde tre huvudteman: Yoga som övertygelse: hur förskollärarnas entusiasm kan ha påverkat hur de ser på yogapraktiserandet i förskolan. Yoga som åtgärd: vilka effekter yogaanvändningen uppfattades ge i den dagliga verksamheten. Yoga som verktyg: om och hur yoga kan användas som verktyg för att arbeta med läroplanen. Samt förskollärarnas uppfattningar om yoga kan vara ett verktyg för barnen att hantera stress genom livet.

Teachers`availability for play   Preschool teachers' involvement in their children's free play. Syftet med undersökningen är inriktad på att få en ökad kunskap om hur delaktiga förskollärarna är i barnens fria lek. Undersökningen belyser hur förskollärarna värderar den fria leken som verktyg för delaktighet och inkludering. Förskollärarnas förståelse för att använda den fria leken i värdegrundsarbetet är framträdande genom deras förmåga att inta ett specialpedagogiskt förhållningssätt. Undersökningen bygger på det sociokulturella perspektivet som har sitt ursprung ur Vygotskijs tankegångar om att man lär genom sociala interaktioner i sociala sammanhang. Undersökningen använder sig av en fenomenografisk ansats med en kvalitativ metod. Den består av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor till verksamma förskollärare i förskolan. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att medvetenheten för att använda sig av den fria leken som metod varierar. Lek och lärande hör starkt ihop. Förhållningssätt och brist på resurser minimerar mängden lärartillfällen för barnen. Exkluderade förskollärare i leken påverkar barnens möjligheter för delaktighet och inkludering.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskolebarn tolkar och förstår symbolers kommunikativa funktioner. Vidare syftar studien till att generera kunskap om hur förskollärare kan stötta barns symbolförståelse i förskolans verksamhet. Specifikt avser studien att besvara följande frågor: 1. Hur tolkar förskolebarn symbolers kommunikativa funktioner? 2. Hur undervisar förskollärare om symbolers kommunikativa funktioner? Studiens syfte besvarades med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod där både barn och förskollärare intervjuades enligt en semistrukturerad intervju. Resultatet visar att det finns en variation i barns förståelse av hur de tolkar och förstår grafiska symboler. Vårt resultat visar även att barn förstår symboler i olika steg. Till en början ser barn symbolerna som ett objekt för att sedan veta att de är laddade med ett budskap och till sist få en rikare förståelse för symbolen. Liksom tidigare forskning visar vårt resultat att inga symboler är transparenta då de består av varierande komplexitet. Efter avslutad studie kan vi även se att erfarenhet har en betydande roll för hur barn tolkar och förstår symboler. Hur barn har introducerats för symbolerna och hur de pratar om dessa beror också på deras tidigare erfarenheter. Dessa erfarenheter beror på de miljöer och den kultur barnet befinner sig i. I intervjuerna med förskollärarna visades det att de ansåg sig kunna stötta barnens symbolförståelse på olika sätt, till exempel genom att erbjuda variation och olika aktiviteter där symboler introducerats. De beskrev även att de kan stötta barn i deras symbolförståelse genom att uppmärksamma olika symboler i närmiljön och utgå från barnets intresse. Förskollärarna förklarar dessutom att de stöttar barnen genom kommunikation, detta genom att diskutera till exempel vad som skiljer olika bokstäver från varandra.

Detta examensarbete inriktar sig mot de yngre barnen i förskolan. Studien belyser hur förskollärare tänker när de väljer böcker, hur de använder böcker som pedagogiskt verktyg samt hur lästillfällen kan se ut i förskolan. En kvalitativ studie har utförts där semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare tillämpats. Därigenom har förskollärarnas syn på högläsning i förskolan lyfts fram. Resultatet visar bland annat att alla förskollärarna väljer böcker utifrån vilka budskap de vill förmedla. Däremot visas ett motsägelsefullt resultat angående boksamtalets befintlighet i den pedagogiska verksamheten.

Det naturvetenskapliga innehållet blev tydligare identifierat och framskrivet genom den reviderade läroplanen(Utbildningsdepartementet, 2010). Samtidigt beskrivs en osäkerhet hos verksamma i förskola kring vad och hur det naturvetenskapliga innehållet kan ta sig uttryck i verksamheten (Skolinspektionen, 2018). Föreliggande studie riktar fokus mot vad som sker under ett arbetslags planering av undervisning av ett naturvetenskapligt innehåll. Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur ett fysikaliskt innehåll konstrueras som lärandeobjekt för undervisning i förskolan utifrån följande forskningsfrågor 1) Hur konstrueras ett fysikaliskt innehåll som lärandeobjekt i samtal under ett arbetslags planering av undervisning? och 2) På vilka kvalitativt olika sätt förändras förskollärarnas uttalanden kopplade till fysikinnehållet under fyra arbetslagsplaneringar?  Förskollärares osäkerhet i relation till det naturvetenskapliga innehållet (Skolinspektionen, 2018) riktar uppmärksamhet mot vilken kompetens som behövs för det uppdrag förskolans läroplan identifierar. Tidigare forskning betonar att det handlar om ett kunnande om barns lärande och kunnande inom det ämnesinnehåll som ska undervisas (jfr. Fleer, 2009; Thulin, 2011; Redfors, 2016). Vilket innebär att det inte ensidigt handlar om att fylla på förskollärares kompetens i naturvetenskap. Det handlar istället om att utveckla ett samtidigt kunnande kring innehåll och barns lärande. I föreliggande studie är det arbetslagets samtal under planering av undervisning som står i fokus. Enligt Urban (2008) är det värdefullt att uppmuntra och skapa förutsättningar för förskollärare att föra dialoger där kritiska frågor är i fokus och där mängden och mångfalden av uttalanden kan ge förutsättningar till nya insikter och förståelse. Att se förskolan som en lärande organisation innebär att förskollärarna inte bara konsumerar utan även genererar ny kunskap (Rönnerman, 2000). Arbetslagets samarbete är av betydelse för hur det pedagogiska arbetet organiseras (Granbom, 2011). Studien har en fenomenografisk forskningsansats och fokuserar på det intentionella lärandeobjektet kopplat till de aktuella förskollärarnas erfarenheter från det genomförda lärandeobjektet (Marton, Runesson & Tsui, 2004; Lo, 2014) av ett fysikaliskt innehåll.  En fenomenografisk analys har genomförts med fokus på variationer av samtalsteman som rör intentionellt lärandeobjekt. Resultatet i delstudie I visar att barns utforskande, förskollärares utveckling av kunnande i naturvetenskap och naturvetenskapens didaktik, arbetslagets planeringsmatris och redskap i förskolans miljö bidrar till att konstruera lärandeobjektet. Resultatet i delstudie II pekar på tidsaspektens betydelse för hur förskollärare i studien utvecklar dels språket kopplat till det naturvetenskapliga innehållet och dels var de ser möjligheter till att göra fysik till objekt för lärande i förskola. Föreliggande studie bidrar med kunskap om att det är en komplex och rörlig process som behöver få tid och påverkas av de deltagare och den kontext som studerats. Vid introducering av nytt innehåll i förskolans verksamhet finns det ett värde i att rikta uppmärksamheten mot de aspekter av lärandeobjektets konstruktion som resultaten från denna studie synliggör. Det är arbetslag och förskollärare som i handling bedriver fysikundervisning men som även är bärare av normer eller föreställningar kring hur det ska gå till. Konstruktionen av lärandeobjektet är avhängigt av de förskollärare, barn, redskap och miljö där fysiken ska göras till objekt för lärande. Implikationer för verksamheten är att fundera kring hur kompetensutveckling genomförs i relation till nya innehåll i förskola. Även frågor kring de redskap som finns tillgängliga och dess syfte i relation till läroplanens alla innehållsområden samt hur redskap för planering antingen gynnar eller begränsar didaktiska frågor som påverkar undervisning är värdefulla att sätta på agendan. / The science content became more clearly identified and specified through the revised curriculum (Utbildningsdepartementet, 2010). At the same time Skolinspektionen (2017) points out that there may be uncertainty among preschool teachers regarding what science content to teach and how the science content can be expressed in preschool (Skolinspektionen, 2017). This study focuses on what happens during a work team´s planning of the intended object of learning connected to science. The purpose of the study is to develop knowledge about how physics content is constructed as a learning object for teaching in preschool based on the following research questions: 1. How is physics content constructed as an object of learning during a work team´s planning of physics teaching? 2. In what qualitatively different ways does the statements of the preschool teachers, related to the physics content, change over time?  The insecurity among preschool teachers in relation to the science content (Skolinspektionen, 2018) focuses attention towards which competence is needed for the assignment that the preschool curriculum identifies. Several researchers point out that this concerns both knowledge about children's learning and knowledge within the subject content to be taught (cf. Fleer, 2009, Thulin, 2011; Redfors, 2016). This means that it cannot unilaterally be about adding to the pre-school teacher's competence in science. Instead, it is about simultaneously developing knowledge about content and children's learning. In the present study the focus is placed on the conversation during a work teams planning for teaching. According to Urban (2008) there is a value in encouraging and creating the prerequisites for preschool teachers to lead dialogues where critical questions are raised and where the amount and diversity of statements can provide the conditions for new insights and understandings. Seeing preschool as a learning organization means that preschool teachers not only consume but also generate new knowledge (Rönnerman, 2000). The work team´s cooperation is of importance for how the pedagogical work is organized (Granbom, 2011). The study is based on a phenomenographic approach and focuses on the intended object of learning linked to the current pre-school teachers' experiences from the enacted object of learning (Marton, Runesson & Tsui, 2004; Lo, 2014) of a physics content. A phenomenographic analysis has been carried out with a focus on variations of conversation topics concerning the intentional learning object. The result in study I shows that children's exploration, preschool teachers' development of knowledge in science and science didactics, the planning matrix that the work team uses during planning and the tools in the preschool environment contributes to the construction of the learning object. The result in study II indicate that the time perspective is important when it comes to how the preschool teacher’s’ develop the language linked to the science content as well as where they see opportunities to turn physics into learning objects. This study contributes with knowledge regarding the fact that it is a complex and dynamic process that needs time and is affected by the participants and the context studied. When a new content is introduced in the preschool, there is a value in drawing attention to the aspects of the learning object construction that make the results of this study visible. It is through action that the work team and preschool teachers carry out physics education, but who at the same time are carriers of norms or beliefs about how it should be done. The construction of the learning object is dependent on the preschool teachers, children, tools and the environment where physics is to be made into objects of learning. The implication for preschools is to think about how professional development in relation to new content can be carried out. It is valuable to put on the agenda questions regarding available tools and their purpose in relation to all content areas of the curriculum, as well as how tools for planning benefits or limits didactic questions.

I denna kvalitativa studie undersöker vi hur förskollärare ser på sitt eget deltagande i leken, deras förhållningssätt och hur de anser sig arbeta med leken i förskolan. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på tre förskolor belägna i samma kommun. Vi tolkar resultatet utifrån Vygotskijs sociokulturella teori. Studien visar att de åtta förskollärarna gärna deltar i barns lek men uppvisar en eftertänksamhet kring hur och när man bör delta och betonar att det krävs en medvetenhet och känsla för att inte störa. De beskriver att de intar olika roller beroende på situation och behov. Förskollärarna beskriver också hur de agerar olika beroende på vilken typ av lek som försiggår. Förskollärarna beskriver vikten av lekens betydelse för barn samtidigt som de beskriver hur den dagligen används i lärandesyfte. Resultatet visar också att förskollärarna eftersöker en kollegial samsyn i arbetslaget för att kunna stå enade i arbetet med leken.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelse av matematikundervisningen i lärmiljön med fokus på hallen. Med fenomenologiskt perspektiv som teoretisk utgångspunkt genomför vi hermeneutisk tolkning av empirin utifrån intervjuer med förskollärare. För att kunna svara på vår forskningsfråga “Hur upplever förskollärare att de arbetar med matematikundervisning i hallen?” använde vi en halvstrukturerad kvalitativ intervju med temainriktad intervjuguide där sammanlagt sex kvinnliga förskollärare i åldern 35–45 år deltog. I tolkningarna gav kompetens, otydlighet och trygghet uttryck för hur matematiken i lärmiljöerna framträddes då den är förknippad med rutiner och förutbestämda regler. Det kunde således påverka barnens intresse och lust att lära sig matematik. I tolkningarna synliggjordes brister i arbetssätt, förhållningssätt och redskap i de planerade och oplanerade situationerna för hur de erbjöd samtal och upplevelser för barns matematiska lärande. I resultatet framträdde det även behov av variation och mer spontanitet hos förskollärarna för att låta barns intresse, nyfikenhet och sökande efter kunskap stimuleras.

Inledning Förskolan är barnens egen första arbetsplats. Det är oftast här de vistas den största delen av dagen. Det är även här som pedagoger ska lägga grunden för det livslånga lärandet och se till att barnen får all den omsorg de behöver. Dagens samhälle med ökade krav på både vuxna och barn leder till ökad stress hos väldigt många. Det finns forskning som visar att förskollärares stressiga arbetssituation leder till personliga konsekvenser som till exempel utbrändhet vilket i sin tur leder till sjukskrivning. Dock tycks det saknas forskning om vad stressen leder till i uppdraget som förskollärare. Metod Vi använde oss av kvalitativa intervjuer som metod i den här undersökningen. Denna metod valdes för att kunna ta del av varje förskollärares uttalanden. Frågorna var öppna för att kunna få så uttömmande svar som möjligt. Svaren skrevs ner för hand och bearbetades senare. Vi försökte hitta likheter och skillnader i svaren för att kunna dela in i olika teman. 10 förskollärare på två olika förskolor intervjuades. Undersökningen har inspirerats av den sociokulturella teorin. Resultat I resultatet kan vi se att förskollärarnas stress påverkar både omsorg och undervisning i förskolan. Förskollärarna berättar att de känner att de inte hinner se alla barn och måste då prioritera vem som är i störst behov av omsorg. Detta resulterar då i att alla barn inte får ta del av omsorgen. För att förskollärarna ska hinna med alla uppgifter så sker omsorgssituationerna på löpande band. Förskollärarna beskriver också hur barnens undervisning påverkas genom att de till exempel tvingas utföra andra arbetsuppgifter på barnens undervisningstid till exempel disk, tvätt och viss städning. Arbetsuppgifter som av tradition tillhör förskolans arbetsuppgifter men som gör att förskollärarna prioriterar bort omsorg och undervisning.