This study looks at the price mechanism of the digital quasi-currency bitcoin. Through statistical analysis of secondary data a probable significant results regarding correlation and regression between price and different independent variables have been established. The final analysis is pointing towards network effects being a part of the determinants for the crypto-currency’s price. Complimentary to the quantitative study explained above, an implementation of hermeneutic analysis based on secondary theoretical sources, journalistic opinion and a professional qualified judgment has aided the author and study in conceptual understanding. This interpretation has semantic character, and takes a Socratic kickoff regarding the nature of bitcoin as a financial instrument. The analysis runs back and forth throughout the course of the study and finally intertwines with qualitative results in the discussion. It is the author’s impression that a significant dimorphism surrounds bitcoin, calling for a conceptual differentiation leading to practical rethinking. The study takes the shape of a case-study conducted over four months. The author’s location during the process of writing was Stockholm Sweden, but the gathered data is of transnational character. / Den här studien tittar på prismekanismen hos den digitala kvasi-valören bitcoin. Genom statistisk analys av sekundärdata har sannolikt signifikanta resultat angående korrelation och linjärregrission mellan pris och olika oberoende variabler ettablerats. Den slutgiltiga analysen pekar mot att nätverksvariabler är delaktiga i avgörandet av krypto-valutans pris. Komplimentärt till den kvantitativa studen förklarad ovanför så har en implementation av hermeneutisk analys basserad på sekundära källor, journalistiska åsikter och ett professionellt kvalifiserat uttalande hjälpt författaren samt studien i dess konceptuella förståelse. Denna tolkning har semantisk karaktär, och tar Sokratisk avstamp gällande bitcoins natur som ett finansielt instrument. Analysen går fram och tillbaka genom uppsatsens gång, för att slutligen sammanvävas med de kvantitativa resultaten i uppsatsens diskussion. Det är denna förfatares intryck att en signifikant dimorphism omsluter bitcoin och kallar för en konceptuel differensiering som leder till praktiskt nytänkande. Studen tar formen av en fallstudie som genomförts om loppet av fyra månader. Författarens plats genom skrivandeprocessen var Stockholm Sverige, men den samlade datan har transnationell karaktär.

Denna uppsats behandlar vilka faktorer som påverkar svenska fastighetsbolags syn på ränteswappar och huruvida coronapandemin, IFRS regelverket, den nya referensräntan Swestr eller bolagens rating har någon betydelse i detta. Studien undersöker vidare hur stor efterfrågan på räntederivat tidigare har varit, samt hur framtidsutsikterna ser ut gällande användandet av ränteswappar. För att besvara studiens problemformulering har en kvalitativ metod använts, där fem semistrukturerade intervjuer med både fastighetsbolag och en bank varit utgångspunkten till arbetets slutsats. Studiens resultat visar att samtliga tillfrågade fastighetsbolag har en egen räntesäkringsstrategi och egna preferenser vad gäller räntederivat. Idag använder en klar majoritet av svenska fastighetsbolag ränteswappar i sina räntesäkringsstrategier, men studien tyder på att mindre aktörer på marknaden eventuellt i framtiden kommer söka sig till simplare lösningar. Vidare visar studien att varken coronapandemin, IFRS regelverket eller Swestr påverkar fastighetsbolagens förhållningssätt till ränteswappar. Däremot kan det externa ratingbetyget indirekt ha en koppling till hur ett fastighetsbolag väljer att hedga sig mot räntefluktuationer.  Studiens område är fortsatt vagt undersökt och ämnet kommer förbli intressant att forska vidare på i framtiden. / This study deals with the factors that affect Swedish real estate companies´ views on interest rate swaps and whether the corona pandemic, the IFRS regulations, the new reference interest rate Swestr or the companies external rating have any significance in this. The study further examines how the demand for interest rate swaps has changed and how the future looks like. To fulfill the purpose of the study, a qualitative method has been used, with five semi-structured interviews with both real estate companies and a bank. The collected answers have formed the basis of this paper's conclusion.  The results of the study show that all real estate companies surveyed have their own interest rate hedging strategy, and their own preferences on interest rate derivatives. A majority of Swedish real estate companies use interest rate swaps today in their interest rate hedging strategies, but this study indicates that smaller real estate corporations in the market may seek more simple solutions in the future. Furthermore, the study indicates that neither the coronavirus pandemic, the IFRS regulations nor Swestr has an impact in the real estate companies´ approach towards interest rate swaps. On the other hand, the external rating can indirectly be a reason why real estate companies choose to hedge with interest rate derivatives against interest rate fluctuations. The field of study is still vaguely researched and the subject will remain interesting to research in the future.

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna.</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong> Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa.</p><p> </p><p><strong>Resultat & slutsats: </strong>Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är. Vidare demonstrerar alla finansiella institut en relativt bra konsensus för hur verkligt värde implementeras jämfört med rekommendationerna. Emellertid finns det tydliga skillnader i de underliggande teknikerna för de två huvudmetoderna, framförallt med värderingsunderlaget (vilka inputs som nyttjas) när simuleringar används och i vilken omfattning dessa redovisas. Följaktligen mynnar ovannämnda resultat ut i att det finns utrymmen för förbättringar för värderingskonceptet verkligt värde, eftersom bolagens implementering inte är i linje med ramverkens syfte med finansiella rapporter.</p><p> </p><p><strong>Förslag till fortsattforskning:</strong> En undersökning bör göras om hur värderingsmodeller kan erhålla en lämplig trovärdighet inom redovisningen</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Uppsatsens bidrag: </strong>Uppsatsen bidrar till att öka förståelsen för verkligt värde som värderingskoncept och dess metoder för att värdera finansiella instruments samt problematiken med det. Dessutom har förståelse etablerats för vilka försvårande omständigheter nya instrument medför när de ska värderas till verkligt värde.</p>

Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna.   Metod: Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa.   Resultat &amp; slutsats: Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är. Vidare demonstrerar alla finansiella institut en relativt bra konsensus för hur verkligt värde implementeras jämfört med rekommendationerna. Emellertid finns det tydliga skillnader i de underliggande teknikerna för de två huvudmetoderna, framförallt med värderingsunderlaget (vilka inputs som nyttjas) när simuleringar används och i vilken omfattning dessa redovisas. Följaktligen mynnar ovannämnda resultat ut i att det finns utrymmen för förbättringar för värderingskonceptet verkligt värde, eftersom bolagens implementering inte är i linje med ramverkens syfte med finansiella rapporter.   Förslag till fortsattforskning: En undersökning bör göras om hur värderingsmodeller kan erhålla en lämplig trovärdighet inom redovisningen   Uppsatsens bidrag: Uppsatsen bidrar till att öka förståelsen för verkligt värde som värderingskoncept och dess metoder för att värdera finansiella instruments samt problematiken med det. Dessutom har förståelse etablerats för vilka försvårande omständigheter nya instrument medför när de ska värderas till verkligt värde.

Efter den globala finanskrisen år 2008 riktades en stor kritik mot standarden IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering. Denna kritik grundade sig i att standarden var allt för komplicerad. Detta påpekades redan vid dess publicering år 1999. Som svar på denna kritik började IASB att ta fram en ny standard, IFRS 9 Finansiella Instrument, som blev obligatorisk att tillämpa från och med 1 januari år 2018. Vid tillämpning av IFRS 9 kommer företag ges bättre förutsättningar för att utforma en redovisning som tillhandahåller en mer rättvisande bild av hur risker med finansiella instrument hanteras. Motsvarande standard i K3 finns i regelverkets kapitel 11 respektive kapitel 12. Vid tillämpning av kapitel 11 redovisas tillgångar enligt anskaffningsvärdet och vid tillämpning av kapitel 12 används verkligt värde. Vilket kapitel som ska följas är upp till användarna av regelverket. K3 bygger i grunden på ”IFRS for SMEs”. Onoterade svenska moderbolag har möjlighet att välja om de vill tillämpa K3 eller IFRS. Detta val har på senare år blivit ett strategiskt val för bolagen. Denna uppsats är en kvalitativ studie som bygger på en abduktiv ansats. I studien presenteras en komparativ analys som med hjälp av typfall utreder skillnader som kan uppkomma om svenska onoterade moderbolag väljer att frivilligt tillämpa IFRS eller tillämpar K3. Skillnaderna mellan de olika standarderna som undersöks är begränsade till klassificering, värdering och nedskrivning. Typfallen är konstruerade för att tydligt visa de skillnader som uppstår i redovisningen av just dessa områden och hur de påverkar moderbolagens finansiella ställning ur ett intressentperspektiv. I denna studie har en avgränsning gjorts att endast behandla de primära intressenterna, aktieägare och långivare. I analysen belyses de mest väsentliga skillnader som uppstår vid redovisningen och som påverkar moderbolagens finansiella ställning. De skillnader som framkommit i typfallen har analyserats utifrån de valda intressenternas perspektiv. Detta för att se vilken tillämpning som är mest fördelaktig. Både aktieägare och långivare efterfrågar sådan information som kan påverka deras beslutsfattande. I analysen granskas också hur väl de båda regelverken tillämpar sina kvalitativa egenskaper. Syftet med studien är att visa hur ett svenskt onoterat aktiebolags val av regelverk påverkar redovisningen av deras finansiella tillgångar. Genom att belysa de mest väsentliga skillnaderna mellan IFRS 9 och K3s kapitel 11 syftar studien vidare på att tillföra kunskap om de distinktioner som förekommer mellan regelverken. Denna kunskap kommer i sin tur att visa hur valet av regelverk påverkar den finansiella informationen utifrån ett intressentperspektiv. Resultatet av studien utmynnar i att det förekommer skillnader mellan regelverken gällande redovisning av finansiella tillgångar. De främsta skillnaderna uppstår vid de olika regelverkens grad av försiktighet, speciellt avseende nedskrivning. Slutsatsen är att finansiella tillgångar redovisade i enlighet med IFRS 9 beskriver den ekonomiska verkligheten bättre ur ett intressentperspektiv. På så vis kan aktieägare och långivare få bättre underlag för ekonomiska beslut. / Following the global financial crisis in 2008, a major criticism was made of the standard IAS 39 Financial Instruments: Recognition and Measurement. This criticism was based on the fact that the standard was all too complicated. This was already pointed out at the time of its publication in 1999. In response to this criticism, the IASB began to produce a new standard, IFRS 9 Financial Instruments, which became mandatory from January 1, 2018. When applying IFRS 9, companies will be given better prerequisites for to design an account that provides a more accurate picture of how risks with financial instruments are managed. Corresponding standards in K3 are contained in chapter 11 and chapter 12 of the regulation. For the application of Chapter 11, assets are reported at purchase value and, in applying Chapter 12, fair value is used. Which chapter to be followed is up to the users of the regulation. K3 is basically based on "IFRS for SMEs". Unlisted Swedish parent companies have the option to choose whether to apply K3 or IFRS. In recent years, this choice has become a strategic choice for the companies. This essay is a qualitative study based on an abductive approach. The study presents a comparative analysis that, by typing, investigates differences that may occur if Swedish unlisted parent companies choose to voluntarily apply IFRS or apply K3. The differences between the different standards examined are limited to classification, valuation and impairment. Types are designed to clearly show the differences that arise in the accounting of these areas and how they affect the parent company's financial position from a stakeholder perspective. In this study, a delimitation has been made to treat only primary stakeholders, shareholders and lenders. The analysis highlights the most significant differences that arise in the accounts and affect the parent company's financial position. The differences found in the cases have been analyzed from the perspective of the primary stakeholders. This to see which application is most beneficial. Both shareholders and lenders demand information that may affect their decision making. The analysis also examines how well the two regulations apply their qualitative properties. The purpose of the study is to show how a Swedish unlisted company's choice of regulatory framework affects the accounting of their financial assets. By highlighting the most significant differences between Chapter 11 of K3 and IFRS 9, the study aims at providing knowledge about III the distinctions that occur between the regulations. This knowledge, in turn, will show how the choice of regulatory framework affects financial information from an interest perspective. The result of the study suggests that there are differences between the rules governing accounting for financial assets. The main differences arise from the degree of caution of the various regulations, especially regarding impairment. The conclusion is that financial assets reported in accordance with IFRS 9 describes the economic reality better from a stakeholder perspective. In this way, shareholders and lenders can get better basis for financial decisions. This paper is written in Swedish.

Valutamarknaden är världens största marknad och en nödvändig del av dagens globala samhälle, som gör det möjligt för företag att göra affärer i olika valutor och mellan olika gränser. Marknaden utgör en stor handelsplattform för både små och stora aktörer, för vilka det är viktigt att prognostisera valutakurser med gott resultat. Att modellera finansiella instrument i form av tidsserier är en av de vanligaste investeringsstrategierna och dess användningsområde sträcker sig från valutamarknaden till bland annat aktiemarknaden och råvarumarknaden. I denna uppsats undersöks fyra olika statistiska metoder för att modellera valutakursen Euro-US Dollar givet historisk data, och prognoser görs med de framtagna modellerna. Dessa metoder är slumpvandring, ARIMA, ARIMA-GARCH och VAR. Vidare undersöks för den dynamiska VAR-modellen hur valutamarkanden påverkar, och blir påverkad av, långa och korta räntan. Resultaten visar att ARIMA(3,1,2) förklarar valutakursen bäst medan VAR(2) med valutakursen och skillnaden mellan långa räntor som ingående variabler ger de bästa prediktionerna. / The foreign exchange market is the world’s largest market and is an essential part of the global society of today. The FX market enables companies to trade with different currencies across country borders. It is also a large trade-platform for both big and small financial actors, who greatly benefit from the advantages of good predictions. Modeling of financial instruments is one of the most commonly used investment strategies and its area of application ranges from the FX market to markets suchas the stock market and the commodity market. In this paper, four different statistical models are used to model the currency pair Euro-US Dollar. These methods are random walk, ARIMA, ARIMA-GARCH and VAR. Besides investigating which method that gives the best forecasts, the method that best describes the training datais also found. Furthermore, for the dynamic VAR model, it is explored how the FX market affects, and is affected by, the long term and short term interest. The results show that ARIMA(3,1,2) is the best at describing the exchange rate while VAR(2) with the exchange rate and the difference between long term interests as variables gives the best predictions.

Handeln med finansiella instrument har effektiviserats avsevärt under de senaste decennierna tack vare den tekniska utvecklingen och internationaliseringen. Pappersbaserade värdepapper har ersatts av digitala finansiella instrument och investerare kan numera på ett enkelt sätt skapa värdepappersportföljer innehållande komplexa värdepapper från hela världen. En välfungerande och effektiv handel med finansiella instrument förutsätter att förtroendet existerar mellan aktörer på finansiella marknader. Idag säkerställs förtroendet inom finansiella marknader av ett antal olika finansiella intermediärer, vilka ansvarar för olika funktioner såsom clearing, avveckling och kontoföring. Transaktionskedjan avseende finansiella instrument består därmed av flera nivåer och varje enskild transaktion måste genomgå samtliga nivåer. Den finansiella handeln har ökat betydligt i omfattningen och ett betydande antal transaktioner är numera gränsöverskridande. Detta har resulterat i ett tämligen komplext, sammanlänkat och sårbart system, vilket bland annat har synliggjorts under den senaste finanskrisen år 2008.     Blockkedjeteknologi, vilken är en typ av Distributed Ledger Technology, kan något förenklat ses som en databas eller ett transaktionsregister. Till skillnad från traditionella transaktionsregister, vilka i regel är centraliserade och förvaltas av olika intermediärer, bygger den nya teknologin på ett decentraliserat nätverk av aktörer utan att någon tredje part är ansvarig för verifiering av transaktioner. Blockkedjeteknologin introducerar därmed ett nytt sätt att genomföra transaktioner med digitala tillgångar, genom att förtroendet säkerställs med hjälp av kryptografiska lösningar och ett decentraliserat nätverk. Blockkedjeteknologin anses av många ha en betydande potential att effektivisera transaktionskedjan avseende finansiella instrument genom att exempelvis automatisera förandet av transaktionsregister samt integrera de olika nivåerna inom transaktionskedjan. Tekniken är dock fortfarande i en utvecklingsfas och många olika utmaningar återstår innan tekniken kan komma till användning. I Sverige präglas transaktionskedjan avseende finansiella instrument dessutom av strikta regleringar, varför frågan uppstår om huruvida lösningar baserade på blockkedjetekniken är förenliga med dagens rättsliga ramar.   I denna uppsats diskuteras huruvida och på vilket sätt blockkedjeteknologin skulle kunna effektivisera vissa funktioner inom transaktionskedjan avseende finansiella instrument samt vilka rättsliga frågeställningar som uppstår i samband med tillämpning av den nya tekniken utifrån dagens rättsläge i Sverige.

IFRS 9 är en ny standard som avser att förbättra redovisningen av finansiella instrument. Detta grundade sig i finanskrisen 2008 då föregångaren IAS 39 fick motstå kritik för att redovisa kreditförluster för sent. Med IFRS 9 introducerades därför en ny framåtblickande nedskrivningsmodell där företagen blivit tvungna att ta hänsyn till framtida makroekonomiska faktorer. Tidigare forskning har främst studerat banker eller avsett att beräkna framtida effekter av IFRS 9 innan standarden implementerades 2018. Det har inte påvisats några väsentliga effekter av IFRS 9 inom banksektorn. Det som skiljer vår studie från tidigare studier är att vi försöker tyda effekter av implementeringen på olika sektorer samt att analysera om effekten av IFRS 9 har påverkat investerares beslutsfattande. För att uppnå syftet har en dokumentstudie på olika företag inom diverse branscher genomförts utifrån ett investerarperspektiv som grundar sig i IASB:s kvalitativa egenskaper. Resultatet av studien blir att det inte har skett några väsentliga förändringar i de finansiella rapporterna hos de olika företagen när det gäller värderingen. Utifrån de kvalitativa egenskaperna har informationen för en investerare blivit mer användbar samtidigt som relevansen i de finansiella rapporterna ökat. Detta har påverkat en investerares beslutsfattande positivt. Den skillnad som går att utläsa är att företagen har efter implementeringen ökat den årliga avsättningen till reserven för förväntade kreditförluster. Dock anser vi att den stora skillnaden med IFRS 9 först kan tydas i en lågkonjunktur. / IFRS 9 is a new standard which intend to improve accounting of financial instruments. The precursor IAS 39 was heavily criticized during the financial crises in 2008 because of its late recognition of credit loss. IFRS 9 introduces a new forward-looking approach that considers future macroeconomic factors. Previous research has mainly been studying banks and future effects of the standards implementation. No essential effects have been shown in previous research. What distinguishes our study is that we try to interpret the effects of implementation in different sectors and to analyze whether the effect of IFRS 9 has affected investors’ decision-making. To achieve the purpose of this thesis, a document analysis of different companies in various industries has been conducted. This thesis has been analyzed from an investors point of view which is based on IASB’s conceptual framework. This thesis has not seen any essential effects from the implementation of IFRS 9 in the financial reports. From the qualitative characteristics the financial information for an investor has improved and its relevance has increased, which has affected the investors’ decision-making, in a positive manner. After the implementation the big difference is that the annual deposition to the reserve for credit loss has increased for companies in all industries. Although, we believe that the big differences with IFRS 9 can first be interpreted in a recession.

Redovisning av finansiella instrument har varit omtalat de senaste åren, framför allt gällandebanker. Mellan år 2017 och 2018 skedde en övergång mellan två standarder, från IAS 39 tillIFRS 9. Anledningen till den nya standarden IFRS 9 var, dels att IAS 39 blev hårt kritiserad,och dels på grund av dess komplexitet. Kritiken gentemot IAS 39 blev som mest omtalad efterfinanskrisen 2007–2009, speciellt avseende sättet som kreditförluster redovisades. Bland destörsta skillnaderna mellan standarderna var en ny modell för redovisning av kreditförluster iIFRS 9, antalet värderingskategorier minskade samt att upplysningskraven utökades.Ytterligare en förändring var att IFRS 9 är en principbaserad standard, till skillnad från IAS 39som är regelbaserad. Detta kan leda till problematik gällande både subjektiva bedömningar ochharmonisering.Syftet med studien var att undersöka de övergångseffekter som uppstod för banker vidövergången till IFRS 9. Genom en kvalitativ dokumentstudie har tolv banker studerats,uppdelade i tre olika bankkategorier, där vi genom resultatet ämnat att finna eventuella mönster,likheter eller skillnader i bankernas övergångseffekter. Med utgångspunkt i årsredovisningarnafrån 2017 och 2018 från respektive bank, har fokus varit på hur redovisningen av kreditförlusterpåverkade de finansiella rapporterna vid övergången.Av resultatet framgår att alla banker i studien påverkades av övergången från IAS 39 till IFRS9. Det uppstod däremot inga tydliga mönster för hur bankerna påverkades, varken mellan deenskilda bankerna eller mellan bankkategorierna, då effekterna kraftigt skiljer sig. Något somframgår är att i genomsnitt ökade kreditförluster, kreditreserveringar och kreditförlustnivån,samt att eget kapital minskade. Studiens resultat indikerar att bakomliggande faktorer kan liggatill grund för den stora variationen av påverkan på bankerna. Faktorer som subjektivabedömningar, affärsmodell och verksamhet. De striktare kraven för upplysningar iårsredovisningarna skulle bidra till ökad transparens och således öka jämförbarheten. Det visarsig dock i studien att det brister i harmoniseringen och därför försvårades jämförbarheten.Vår slutsats är att införandet av IFRS 9 och framför allt dess förändrade regler gällandekreditförlustreserveringar påverkade bankerna. Även att variationen av verksamhet,affärsmodell och subjektiva bedömningar kan ha stor påverkan på redovisningen. Samtligabanker påverkades men förändringen var varierande. Det finns tendens till att storbankerna ochsparbankerna hade liknande övergångseffekter. Det framkom dock inga tydliga mönster förnågon av bankkategorierna. Utifrån dessa faktorer kan det krävas fler riktlinjer för att begränsade tolkningarna som uppstår. Allt för att jämförbarheten ska öka för de finansiella instrumentenmellan olika banker. / Redovisning av finansiella instrument har varit omtalat de senaste åren, framför allt gällandebanker. Mellan år 2017 och 2018 skedde en övergång mellan två standarder, från IAS 39 tillIFRS 9. Anledningen till den nya standarden IFRS 9 var, dels att IAS 39 blev hårt kritiserad, och dels på grund av dess komplexitet. Kritiken gentemot IAS 39 blev som mest omtalad efterfinanskrisen 2007–2009, speciellt avseende sättet som kreditförluster redovisades. Bland destörsta skillnaderna mellan standarderna var en ny modell för redovisning av kreditförluster iIFRS 9, antalet värderingskategorier minskade samt att upplysningskraven utökades. Ytterligare en förändring var att IFRS 9 är en principbaserad standard, till skillnad från IAS 39som är regelbaserad. Detta kan leda till problematik gällande både subjektiva bedömningar och harmonisering.  Syftet med studien var att undersöka de övergångseffekter som uppstod för banker vid övergången till IFRS 9. Genom en kvalitativ dokumentstudie har tolv banker studerats, uppdelade i tre olika bankkategorier, där vi genom resultatet ämnat att finna eventuella mönster, likheter eller skillnader i bankernas övergångseffekter. Med utgångspunkt i årsredovisningarna från 2017 och 2018 från respektive bank, har fokus varit på hur redovisningen av kreditförluster påverkade de finansiella rapporterna vid övergången.  Av resultatet framgår att alla banker i studien påverkades av övergången från IAS 39 till IFRS 9. Det uppstod däremot inga tydliga mönster för hur bankerna påverkades, varken mellan de enskilda bankerna eller mellan bankkategorierna, då effekterna kraftigt skiljer sig. Något som framgår är att i genomsnitt ökade kreditförluster, kreditreserveringar och kreditförlustnivån, samt att eget kapital minskade. Studiens resultat indikerar att bakomliggande faktorer kan ligga till grund för den stora variationen av påverkan på bankerna. Faktorer som subjektiva bedömningar, affärsmodell och verksamhet. De striktare kraven för upplysningar i årsredovisningarna skulle bidra till ökad transparens och således öka jämförbarheten. Det visar sig dock i studien att det brister i harmoniseringen och därför försvårades jämförbarheten.  Vår slutsats är att införandet av IFRS 9 och framför allt dess förändrade regler gällande kreditförlustreserveringar påverkade bankerna. Även att variationen av verksamhet, affärsmodell och subjektiva bedömningar kan ha stor påverkan på redovisningen. Samtliga banker påverkades men förändringen var varierande. Det finns tendens till att storbankerna och sparbankerna hade liknande övergångseffekter. Det framkom dock inga tydliga mönster för någon av bankkategorierna. Utifrån dessa faktorer kan det krävas fler riktlinjer för att begränsa de tolkningarna som uppstår. Allt för att jämförbarheten ska öka för de finansiella instrumenten mellan olika banker.

En granskning har avslöjat att många svenska ungdomar lockas med att köpa dyra utbildningar för att lära sig handel med riskfyllda finansiella instrument. Med argument att slippa traditionella heltidsarbeten samt drömmen om ekonomisk frihet väljer allt fler ungdomar att tillträda börsen och handla med finansiella instrument. Antalet svenska aktieinvesterare har de senaste fem åren ökat från 2,1 till 2,7 miljoner där största faktorn är att unga hittat till börsen. Hoppet om god avkastning är anledningen till att personer väljer att placera tillgångar i värdepapper i stället för att spara på sparkontot. Sammantaget i takt med att investeringsalternativen blivit allt fler bör det finnas en ökad ofrivillig riskbenägenhet hos unga investerare. Då risktagande är en av de mest centrala delarna vid investering av finansiella instrument kan en monetär förlust avskräcka en ung investerare från börsen om inte risk tas med i beaktningen. Syftet med studien är därmed att undersöka unga människors attityd till risktagande gällande investeringar på börsen. Vidare undersöks unga investerares syn på risk för att bilda en förståelse kring varför allt fler unga agerar som de gör på börsen. Denna studies syfte besvaras med hjälp av en kvantitativ forskningsmetod och med utgångspunkt i portföljteorin, prospektteorin, beslutsteorin och det kulturella riskperspektivet. Studien har gjorts i syfte att bidra med kunskap och förståelse kring unga människors investeringsstrategi för att kunna öka riskmedvetenheten bland unga investerare. Datamaterialet har inhämtats via en enkätundersökning som belyser hur de 611 respondenter ser på risk. Studiens resultat påvisar att det finns högmod bland unga investerare vilket betyder att de underskattar sitt risktagande eller rentav inte förstår vilken risk de utsätter sig för. Studien bekräftar att lockelsen av att tjäna snabba pengar genom handel med riskfyllda finansiella instrument kan komma att ta över den unga investerares rationella och välgrundade investeringsbeslut. / An investigation has revealed that many Swedish young people are lured into buying expensive training courses to learn how to trade risky financial instruments. With the argument of avoiding traditional full-time jobs and the dream of financial freedom, more young people choose to join the stock exchange and trade in financial instruments. In the last five years, the number of Swedish investors has increased from 2.1 to 2.7 million, where the biggest factor is that young people have found the stock market. The hope of a good return is the reason why people choose to invest assets in financial instruments instead of holding it at a savings account. Overall, as the investment alternatives have become more abundant, there should be an increased involuntary risk propensity among young investors. As risk taking is one of the most central parts of investing in financial instruments, a monetary loss can discourage a young investor from the stock market if risk is not taken into consideration. The purpose of the study is thus to examine young people's attitude to risk-taking regarding investments on the stock market. Furthermore, young investors' view of risk is examined to form an understanding of why more and more young people act as they do on the stock market. The purpose of this study is answered using a quantitative research method and based on portfolio theory, prospect theory, decision theory and the cultural risk perspective. The study has been done with the aim of contributing knowledge and understanding about young people's investment strategy in order to increase risk awareness among young investors. The data has been collected through a survey that highlights how the 611 respondents view risk. The results of the study show that there is arrogance among young investors, which means that they underestimate their risk-taking or even do not understand the risk they are exposing themselves to. The study confirms that the lure of making quick money by trading in risky financial instruments can overtake the young investor's rational and informed investment decisions.