<p>Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att få kunskap om hur psykologer som jobbar terapeutiskt uppfattar och talar om när ämnet sexualitet kommer upp i terapeutiska samtal. Den valda metoden var diskursanalys som bygger på ett socialkonstruktionistiskt synsätt. Det innebär ett fokus på det talade ordet i interaktion och kunskap ses som socialt konstruerad och kontextbunden. Åtta psykologer intervjuades i vardera en timme och inspelningarna transkriberades för analys. Resultaten visar att psykologerna hade svårt att definiera sexualitet och uttryckte en vaghet i formuleringar kring begreppet. Även om sexualitetens betydelse för människans psykiska hälsa ansågs vara stor framträdde svårigheter att uttrycka på vilket sätt i mer konkreta och specifika termer. Vidare beskrev psykologerna att de inte aktivt tar upp sexualitet som ämne i terapi och att de undvek hellre än inbjöd till att prata om det. De konsekvenser som kan uppkomma är att viktiga områden riskerar att förbli outtalade i det terapeutiska samtalet.</p>

<p>The aim of this study is to examine marriage as something both desirable and normal in three popular novels from the 1860s about marriage: Rosa Carlén’s Agnes Tell: en äktenskapshistoria (1860), Marie Sophie Schwartz’s Alma eller De moderna äktenskapen (1860) and Sara Pfeiffer’s Aurora Trampe (1867). Using a theoretical perspective from Michel Foucault and Judith Butler, I have analysed the novels as being producers of, and resistance against, norms.</p><p>The good marriage is partly depicted as a utopian vision in the novels, which therefore functions as fantasies for the readers. But it is also depicted as a realistic possibility. Though difficult to achieve, the main characters reach the goal through individual improvement towards correct behaviour.</p><p>The question for the main characters is not whether they are going to marry or not, but how to make their marriages good ones. Other options than marriage are ignored or described as faulty. At the same time, alternatives and resistance to the description of the good marriage and the roles of husband and wife are shown through distortions and discords. This can reveal the good marriage as a constructed ideal. Failure to conform to the expected roles and people standing outside the marital discourse, are ridiculed and described as deviant; but the mere existence of these failures makes the ideal seem less natural.</p>

<p>This study is an attempt to develop the discussion about self-injury with the aid of philosophical discussions about understanding. I will present a reading of the discussion between Michel Foucault and Jacques Derrida about reason and madness, and also an interpretation of the Derrida and Hans-Georg Gadamer encounter. These readings focus on the concept of understanding, on the possibility to understand the other and on the possibility to reach out from reason toward the irrational. The project to formulate an ethical approach to self-injury by Nancy Nyquist Potter is then used to bring the question about understanding to life. I conclude that the project of Potter, formulated as “uptake”, is weakened by the fact that she fails to recognize the underlying philosophical problems in stating the possibility to understand the meaning of something that until today has been considered meaningless.</p>

<p>Lustfyllt lärande och lust att lära är två av många begrepp vi kommit i kontakt med under utbildningstiden på lärarprogrammet. I såväl kurslitteratur som läroplaner används begreppen återkommande. Detta gjorde oss nyfikna på att studera begreppen i kurslitteraturen närmare för att utveckla en djupare kunskap om dem. Studien syftar till att utifrån ett Foucaultdianskt diskursanalytiskt makt- och styrningsperspektiv studera begrepp, i detta fall lustfyllt lärande och lust att lära, som kan ses som för givet tagna i lärarprogrammets kurslitteratur och i hela den pedagogiska kontexten. Vi vill även se i vilka olika typer av sammanhang och hur ofta de förekommer i litteraturen, samt se hur författarna talar om begreppen. Dessutom vill vi undersöka om begreppen har olika betydelser. Vi har valt att fokusera på kurslitteratur och styrdokument kopplad till inriktning mot förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år. Vi har medvetet valt bort litteratur som riktar sig mot de senare skolåren eftersom de inte tillhör våra inriktningar på lärarprogrammet. För att uppnå syftet med studien har vi använt oss av en Foucaultdiansk diskursanalys. Vi har i denna diskursanalys valt att lägga fokus på text eftersom vi studerat begreppen lustfyllt lärande och lust att lära i lärarprogrammets kurslitteratur. Diskursanalys är att betrakta som en kvalitativ metod. Vi kom i vår studie fram till att begreppen lustfyllt lärande och lust att lära har olika betydelser. Vi fann även att förekomsten av lustfyllt lärande och lust att lära i kurslitteraturen skiljer sig markant beroende på ämnesområde. Inom ämnena svenska och matematik var begreppen mest representerade, men även inom det mer övergripande området som handlar om hur pedagogen bör förhålla sig till barnen. Vi kom också fram till att begreppen ofta kopplas samman med andra pedagogiska begrepp i litteraturen, som det nya lärandet och det kompetenta barnet.</p>

This project considers the ways in which the dominant discourse on refugees might reinforce the negative impacts or limit the positive impacts of aid. Care for refugees is a difficult task that takes place in a discourse that begins with numerical calculi, a language that expresses ambivalence about our obligations for this category of persons, fear of their collective identity, and a deep ceded notion of refugees as an object of concern, a worthy cause, a growing problem, and a burden that must be shared. &lt;br&gt;What we choose to do for and about refugees emerge from our present awareness (knowledge) as a process of deliberation predisposed and reinforced by the circulating and authoritative dominant discourse that has defined refugees and their relationship with larger society. Any attempts to affect the discourse on refugees therefore must begin with the re-evaluating what has gone before. &lt;br&gt;The theoretical and analytical tools for the task of problematizing the dominant discourse on refugees were: 1) Analysis of the contemporary discourses on refugees, 2) Foucault's archeology and genealogy of discourse, 3) Mauss' theory of gift-exchange in the third party setting, 4) Goffman's total institution theory on stigma and identity, and 5) moral perceptions created by a discourse based on agency, reciprocity, solidarity, and hope. &lt;br&gt;Discursive analysis affirms that the dominant discourse has historically been absent the refugee voice and lacking the agency to affect contingent changes in his or her life. It was shown that our reservoir of knowledge about refugees has been deposited in multiple layers of meaning, metaphor, media depictions, statistics, institutional dogma, and a political/ organizational superstructure. The dominant discourse on refugees was then challenged with a more inclusive approach that includes the themes of agency, reciprocity, solidarity, and hope giving primacy to the human connection between the refugee and aid rendered as a means of improving the care and outcome for refugees. &lt;br&gt;This project embraces the idea that the words we choose in dialogue about others, distant or near, can bring either hope or complacency, mercy or empty justice, compassion or apathy, life or death. We are called on to choose life. / McAnulty College and Graduate School of Liberal Arts; / Health Care Ethics / PhD; / Dissertation;

This dissertation explores how five specific intellectuals challenge hegemony in education and society, and express uncomfortable truths about hegemony faced by local communities in their academic practices. Their actions of free speech in regards to dangerous truths are similar to those of the ancient Greek parrhesiastes. This word, parrhesiastes, was used to describe the male citizen in ancient Greece, who had and used his rights to free speech or parrhesia. The activity of speaking freely, parrhesiazesthai, however, is not without its risks. Such speech is dangerous to the status quo, as well as the parrhesiastes. The activity is engaged despite the consequences and the parrhesiastes faces dangers and risks. It is argued that the five scholars who participated in this study are specific parrhesiastic scholars. They are specific intellectuals in their relations with academia, communities, and movements; and parrhesiastes in their actions to assure their rights to and exercise of freedom. While the ancient parrhesiastes served a critical and pedagogical role in transforming citizens to serve the best interests of the city, the specific parrhesiastic scholar, in the case of these five scholars, argues for changes in society for the benefit of citizens whose interests have been ignored or trampled. Foucault acknowledged that the work of specific intellectuals could benefit the state to the detriment of local communities or could work to transform the state to include the interests of specific communities. Specific parrhesiastic scholars choose the latter. The focus of this study is the intersection of technologies of the self with technologies of power. This intersection, which Foucault terms governmentality, comes closest to a utilitarian exploration of resistance to power and the formation of freedom, and understanding of how individuals negotiate their particular positions in truth games for resistance and freedom. The basic conditions necessary for parrhesiazesthai are "citizenship" and understanding the distinction between positive and negative forms of parrhesia. The parrhesiastic practices of the five scholars are explored through three analytical frames: (1) self-knowledge and resisting repression, seduction, and desire; (2) political activity and tactics; and (3) the self within systems of subjugation.

<p>Power, Criminality and the gamble about bordering normality. From theperspective of Foucault. This study is about how criminality becomes a strategy of power used by the individual to overcome difficulties and gain advantages. This strategy of power sets loose a process of identity formation within the individual that gives shape to his own norms which are opposite to the one of the society. The individual norms and the normative society cooperate with one another in a cultural teamwork. The individual get to use the original strategies of power when being sentenced to prison as the prison is experienced as a miniature, criminal society where the hierarchy is based on the level of criminality. The individual is then taught that the original tactics and strategies are the one that works.</p><p><em> </em></p>

The aim of this study is to examine marriage as something both desirable and normal in three popular novels from the 1860s about marriage: Rosa Carlén’s Agnes Tell: en äktenskapshistoria (1860), Marie Sophie Schwartz’s Alma eller De moderna äktenskapen (1860) and Sara Pfeiffer’s Aurora Trampe (1867). Using a theoretical perspective from Michel Foucault and Judith Butler, I have analysed the novels as being producers of, and resistance against, norms. The good marriage is partly depicted as a utopian vision in the novels, which therefore functions as fantasies for the readers. But it is also depicted as a realistic possibility. Though difficult to achieve, the main characters reach the goal through individual improvement towards correct behaviour. The question for the main characters is not whether they are going to marry or not, but how to make their marriages good ones. Other options than marriage are ignored or described as faulty. At the same time, alternatives and resistance to the description of the good marriage and the roles of husband and wife are shown through distortions and discords. This can reveal the good marriage as a constructed ideal. Failure to conform to the expected roles and people standing outside the marital discourse, are ridiculed and described as deviant; but the mere existence of these failures makes the ideal seem less natural.

Syftet med denna studie har varit att öka kunskaperna om några lärares uppfattningar om hur de arbetar med de individuella utvecklingsplanerna. Mina teoretiska utgångspunkter har varit Foucaults maktanalys (1998) och Permer &amp; Permers (2002) makttekniksbegrepp. Utifrån ett maktperspektiv har jag synliggjort hur lärarna, utifrån vad de berättat, gör för att kontrollera och förmå eleverna att arbeta mot sina individuella mål. Min metod har varit kvalitativa intervjuer med fyra olika lärare för att försöka förstå deras syn på sin egen undervisning och planering runt arbetet med IUP. Resultatet av min studie tyder på att flera av lärarna la sig på en för de flesta elever låg nivå vid målformuleringen i IUP. Enligt flera av lärarna formulerades målen så att eleverna skulle kunna nå dessa genom att följa med i den gemensamma undervisningen, elevernas mål anpassas till lärarnas undervisning och inte undervisningen till elevernas mål. Tre av lärarna lät eleverna använda ”planeringsböcker” där eleverna själva fick planera hur de skulle nå sina individuella mål och även utvärdera sitt arbete. Lärarna samlade regelbundet in ”planeringsböckerna” och kunde på så sätt övervaka varje elevs individuella arbete.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att få kunskap om hur psykologer som jobbar terapeutiskt uppfattar och talar om när ämnet sexualitet kommer upp i terapeutiska samtal. Den valda metoden var diskursanalys som bygger på ett socialkonstruktionistiskt synsätt. Det innebär ett fokus på det talade ordet i interaktion och kunskap ses som socialt konstruerad och kontextbunden. Åtta psykologer intervjuades i vardera en timme och inspelningarna transkriberades för analys. Resultaten visar att psykologerna hade svårt att definiera sexualitet och uttryckte en vaghet i formuleringar kring begreppet. Även om sexualitetens betydelse för människans psykiska hälsa ansågs vara stor framträdde svårigheter att uttrycka på vilket sätt i mer konkreta och specifika termer. Vidare beskrev psykologerna att de inte aktivt tar upp sexualitet som ämne i terapi och att de undvek hellre än inbjöd till att prata om det. De konsekvenser som kan uppkomma är att viktiga områden riskerar att förbli outtalade i det terapeutiska samtalet.