Fritidshemslärarna har i uppdrag att förklara för föräldrarna varför och hur de bedriver verksamheten på fritidshem samt på vilket sätt de når verksamhetens uppdrag och mål (Skolverket, 2011). Syftet med studien var att skapa kunskap om hur fritidshemslärare och föräldrar delger och beskriver varandras information som grund för föräldrars möjligheter till inflytande utifrån deras medvetenhet om fritidshemmets syfte och mål. Frågorna som skulle besvara syftet var; Hur beskriver föräldrarna att fritidshemslärarna når ut med fritidshemmets syfte och mål utifrån den information de får? Hur beskriver fritidshemslärarna att de når ut till föräldrarna med information om fritidshemmets syfte och mål? Hur säger sig fritidshemslärarna lyssna på föräldrarna och ge dem möjlighet till inflytande i verksamheten? Studiens teoretiska utgångpunkt var Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Med hjälp av fokusgruppsamtal och semistrukturerade intervjuer fick vi fram studiens resultat. Resultatet visade att fritidshemslärarna når ut med verksamhetens syfte och mål genom att sätta upp lappar på fritidshemmets väggar och skicka hem information om de planerade aktiviteterna. Föräldrarna har kunskap om att barnen lär sig på fritidshemmet men har svagt intresse av att exakt veta vad de lär sig. Fritidshemslärarna har en uppfattning om att föräldrarna upplever fritidshemmet som barnpassning men så är inte fallet utan föräldrarna anser att verksamheten är viktig och respekterar fritidshemslärarnas yrkeskunnande. Föräldrarna är belåtna med verksamheten och har inte ett intresse av att påverka den så länge barnen trivs på fritidshemmet.

Syftet med denna studie var att belysa hur fritidspersonalen uppfattar samverkan mellan skola och fritidshem i avseende av elever i behov av särskilt stöd. Det undersöktes även vilka upplevelser fritidspersonalen hade av möjligheter samt hinder för att samverka med skolan i detta avseende. Hur och om fritidspersonalen upplevde att de involveras i utformningen av åtgärdsprogrammen samt hur de upplevde att deras yrkesroll påverkar möjligheterna till att vara en del i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.   Studien utgår från en fenomenografisk forskningsansats och vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Resultatet av studien visar att samverkansmöjligheterna ser olika ut i olika organisationer. Överlag upplever fritidspersonalen att samverkansmöjligheterna med skolan inte når upp till deras behov och förväntningar. Detta beskrivs bero på organisatoriska faktorer samt ramfaktorer som tid och ökat behov av särskilt stöd. Studien visar även att fritidshemmet oftast inte är en pedagogisk resurs för att stödja elever i behov av särskilt stöd att nå kunskapsmålen. Studiens resultat har analyserats utifrån vårt teoretiska ramverk; organisationsteori, kulturperspektiv och kunskapsperspektiv samt att vi har använt oss av vissa likheter och distinktioner som görs i tidigare forskning.

Konflikthantering är en stor del av fritidslärares vardag i fritidshemmets verksamhet. Konflikter mellan elever uppstår dagligen och fritidslärarna visar oro över brist på kunskap om olika modeller för konflikthantering. Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare beskriver sitt arbete med konflikthantering i fritidshemmets verksamhet. Studien grundas på följande frågeställningar: Hur beskriver fritidslärare att de hanterar konflikter mellan elever? Hur beskriver fritidslärare att de tror att elever lär sig att själva lösa konflikter? Studien har för avsikt att undersöka konflikter som sker mellan elever. Dessa konflikter ses ur ett sociokulturellt perspektiv, då är begreppen medierande verktyg och proximala utvecklingszonen väsentliga för synen på fritidslärarnas verktyg vid konflikter och elevers utveckling i konfliktsituationer. Studien är en kvalitativ undersökning som är baserad på semistrukturerade intervjuer med nio verksamma fritidslärare. Resultatet i studien visar att fritidslärarna talar om olika former av verktyg de anser användbara både för elever och fritidslärare vid konflikthantering. Det framgår att fritidslärare anser att det är viktigt att eleverna ges mer ansvar att själva lösa konflikter som uppstår i fritidshemmet för att de ska utveckla sin förmåga att själva kunna lösa konflikter.

Med stöd i aktionsforskning genomfördes utvecklingsarbetet på ett fritidshem som vände sig till F-klass och årskurs- 1 och 2. Utvecklingsarbetets fokus var att sätta elevinflytande och delaktighet i centrum, främst genom gruppsamtal och samlingar tillsammans med elever. Förändringsarbetet dokumenterades via loggbok, fotografier och film. Intervjuer och gruppsamtal var också instrument som användes för att synliggöra resultatet av aktionen. I utvecklingsarbetets nulägesanalys framhävs avsaknaden av pedagogledda aktiviteter och elevers inflytande och delaktighet. Den tidigare verksamheten utgick i stora delar från fri lek och resulterade ofta i en oro i elevgruppen. Med hjälp av framförallt dagliga samlingar och teman, strävades det efter en tydligare struktur i verksamheten. Resultatet visar att samtliga elever var nöjda med något av de teman som erbjöds och framhåller att de idag vet vad de ska göra när de kommer till fritidshemmet. Utifrån elevernas agerande går att utläsa att den nya strukturen i fritidshemmets inomhusmiljö har blivit lugnare. Flera av eleverna upplever inflytande och delaktighet i verksamhetens utformning, till skillnad från före detta utvecklingsarbete påbörjades.

Syftet med studien har varit att inom kontexten fritidshem fördjupat studera och försöka att förstå innebörden i ett antal definierade diskurser i relation till lärarnas arbete på det mångkulturella fritidshemmet. Begreppen diskurs, etnicitet, normalitet och relation har varit de grundläggande centrala begrepp som studien vilat på. Studien har baserats på samtal med sju lärare samt fältstudier vid tre mångkulturella fritidshem. Diskursanalys har använts som verktyg för analysen. Resultatet visar att lärarna talar om barnen, föräldrarna och om sitt arbete i det mångkulturella fritidshemmet som annorlunda i jämförelse med andra fritidshem. Lärarna beskriver även olika relationer som de har till barn och föräldrar. Tre olika diskurser framträder, den etnocentriska diskursen, den bekräftande diskursen och den omhändertagande diskursen. Dessa diskurser får innebörd för praktiken. Konsekvenserna innebär att lärarna genom att med sitt tal bidrar till att befästa normaliteten vilket medför en ökad segregation. Därför är det av vikt att medvetandegöra de fördomar som finns men även det som sägs mellan raderna. När det gäller den sociala praktiken visar resultatet att den interkulturella pedagogiken inte genomsyrar det mångkulturella fritidshemmet utan att medvetenheten måste öka bland lärare för att undvika att det annorlunda konstrueras och konstitueras. Kunskapsbidraget i den här studien riktas mot lärare som är verksamma i den fritidspedagogiska praktiken.

Arbetet behandlar problematiken om elever som far illa i hemmet, ett känsligt, viktigt och emotionellt svårt område. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger och andra personer som har varit i kontakt med ämnet, presenterar arbetet hur intervjupersonerna resonerar om bemötandet och upptäckandet av dessa elever. Arbetet tar även upp hur pedagoger går vidare med sina misstankar. Resultatet visar att pedagoger måste vara uppmärksamma på olika signaler elever och deras föräldrar sänder ut. Det kan röra sig om förändrat beteendemönster eller kläder som inte är passande för vädret.  Intervjupersonerna menar att de vuxna inte ska göra skillnad i sitt bemötande av elever med svårigheter i hemmet och andra elever. Vuxna som arbetar där elever som far illa i hemmet vistas måste visa att de finns till om eleven vill prata, och skapa en trygg miljö där eleven känner sig välkommen och behövd. Detta ökar möjligheten att eleven berättar om sina problem och på så sätt kan få hjälp.

No description available.

Syftet med den här studien var att undersöka hur sociala relationer med fokus på lekens betydelse utifrån barnens perspektiv ser ut på två olika verksamheter i södra Sverige. Syftet definierades utifrån våra tre frågeställningar där vi som sagt har utgått från barnens perspektiv för att se vad de ansåg och tänkte om begrepp som gemenskap, utanförskap, sociala relationer och kön. Den forskningsmetoden vi använde oss av var kvalitativ data där intervjuer stod i fokus. Sammanlagt valde vi ut 10 barn från två olika verksamheter som fick ställa upp på intervjun. Barnens svar vi fick utifrån intervjuerna spelades in för att sen kunna transkribera, kategorisera och analysera. Studiens resultat visade att majoriteten av barnens svar hade delade åsikter och tankar om gemenskap, utanförskap, sociala relationer och kön. Barnen lät positiva till större grupper och blandade kön när det kom till gemenskapen. När det kom till utanförskap var barnens svar vänliga och omtänksamma då de alltid försökte tänka på hur andra barn i närheten mådde och hade det på fritidshemmet. Studien visar att med hjälp av leken skapar barnen nya vänner och sociala relationer överlag.

At the after-school center, at which I’ve been working for about twenty years, I have noticed different kinds of conflicts. There are conflicts during both indoor and outdoor activities. Lately I’ve been thinking about both why these conflicts occur and how the conflicts are solved in a way that’s developing both the pupils and pedagogues. In this study, I’m looking for answers to four questions: What conflicts occur during breaks and at after-school center? What thoughts do the pupils have regarding conflicts they have observed at the after-school centers or breaks? How do the pedagogues perceive the pupils’ thoughts about conflicts? How do the pupils and the pedagogues make use of possibilities created by the conflicts? To get answers about what kind of conflicts that occur (question 1), I made observations at two centers. In total, there were six observations, twenty minutes each. During these observations, I made a protocol of six incidents. The conflicts I have observed are mostly between two pupils and have elements of both verbal and physical activity. With these events as a starting point I made five group interviews in total at the two after-school centers. At every group interview three pupils attended. The purpose was to hear the pupils’ reflections regarding the observed conflicts and how the conflicts can be made useful (questions 2 and 4). In their answers the pupils showed that they had reflected regarding the six types of conflicts at different ways. Some pupils stated that all events are frequently occurring at the after-school center. The reasons can be that a pupil wants to reach his/ her goals, for example get first in line, win the soccer game or get away when he/ she get tagged at playing dabbed. Then you push yourself ahead or tackle others. At playing dabbed the pupils find several reasons why they are not dabbed even though they know they are dabbed. Another goal that the pupils strive to reach is to get their will through. For example, by moaning to get to play alone with your best friend or show yourself strong by hitting others with sticks (even if it means that the one that is beaten gets sad or angry). It also revealed that pupils run or walk away at fights or go to the teacher to get help. The third part of the study is individual interviews with four pedagogues, two at respectively after-school center. The purpose was to hear their point of view about the pupils’ reflections of the observed conflicts and their opinions on how the conflicts can contribute to the development of the pupils (question 3 and 4). The pedagogues say that the pupils have many good ideas about how they can solve conflicts, both alone and with the help of the pedagogues, in a good way. The pedagogues regard the six events as tangible situations that can be useful regarding conflict handling and at creating proactive activities. One conclusion is that the pedagogues view the conflicts as a learning process contributing to the pupils’ development and rarely as a problem. Another conclusion is that the pedagogues try to get the pupils to solve the conflicts by themselves, but to be nearby if the conflicts cannot be solved. The pupils mean that during a conflict you can together decide upon a solution. Maybe a compromise is possible for solving the conflict so that the work or play can be continued. Frequently occurring proposals from the pupils, at the interviews, are to offer different kinds of activities either to solve the conflict or to learn from the conflict. Examples are to show empathy, suggest cooperation, support the one that is hurt, pull away in order to not enhance the conflict and to intervene when the conflicts are violent. These actions the pedagogues can follow up afterwards to proactively obstruct new conflicts. One conclusion is that the presence of a pedagogue is of importance to minimize the conflicts between pupils.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidshemspersonal beskriver sitt uppdrag i förhållande till fritidshemmets kapitel i läroplanen Lgr 11 rev. 2016. Ett läroplansteoretiskt perspektiv ligger till grund för antagandet att en läroplan är en text som föreskriver ett önskat innehåll, men att personalen och yttre faktorer spelar in i vilken innebörd läroplanen ges i praktiken. Fokusgruppsdiskussioner med personal från fyra fritidshem har genomförts. Studiens resultat och analys pekar på att personalen har i uppdrag att tillgodose elevers önskemål och behov, samtidigt som de behöver skapa nya erfarenheter för eleverna och stimulera dem att utöva inflytande i verksamheten. Fritidshemmets kapitel i läroplanen har bidragit med tydlighet och fungerar som ett verktyg när fritidshemspersonalen ska definiera, motivera och argumentera för sin verksamhet. För att uppfylla sitt uppdrag behöver fritidshemspersonalen förutom ekonomiska och organisatoriska förutsättningar även samarbeta och arbeta för utveckling på både grupp- och individnivå.