Uppsatsens syfte är att undersöka Rupi Kaurs diktsamling milk and honey utifrån samspelet mellan bild och text. Rupi Kaur utnyttjar bildmediet i kombination med text, vilket leder till en särpräglad och utmärkande stil. 20 dikter med illustrationer valdes ut som material för studien. Materialet analyserades med hjälp av både lyrikanalys efter boken Lyrikens liv av Janss et al. samt Skåreus metod bildsemiotik som diskursanalys. Resultaten visade att bilderna och texterna är beroende av varandra, då många av de bildsatta texterna inte innehöll bildspråk eller metaforer i någon större utsträckning. Bilderna lyfter Kaurs texter och styr i viss mån tolkningen av texten. Rebecca Watts har kritiserat Kaur eftersom hon tycker att Kaurs poesi är "artless" och saknar finess. Watts missar dock Kaurs bilder i sin analys vilket gör att hon utelämnar halva dikten, eftersom Kaurs bilder måste ses som en enhet med både text och bild.

This essay treats the subject of homosexuality in Young Adult literature, this is done by a comparative book-study from the British author Aidan Chambers book Dance on my grave (1982) and the Swedish author Anna Ahlunds book Du, bara (2016). Both books have a homosexual protagonist as their main character. Through these writers, this essay provides an insight of how the view of homosexuality is in young adult’s literature and the importance of the anti-oppressive pedagogy use in education for upper secondary school. These two books have been assayed on an anti-oppressive perspective based on homosexuality. The heteronormativity that are found around us are presented differently in the books. In Ahlund's book, the heteronormativity is created as non-existent in an alternate world, while in Chambers's book it shines through in different meetings with society and the prevailing norms. The different ways of dealing with homosexuality in relation to the outside world's norms also become interesting from a historical perspective where the acceptance and rights of gay men differ greatly. This is evidenced by the choice of words as well as the way in which homosexuality is presented. One conclusion of the essay is that conscious anti-oppressive pedagogy is important in teaching to promote equal treatment work where students are accepted for their independence from sexual orientation. By consciously using books, book reviews and work from books that raise the issue of the world’s norm critical views of homosexuals in the education. By doing so we’re able to raise the awareness of the anti-oppressive view of homosexuals and thus affecting the norm to something more positive in school and hopefully in the young adult’s everyday life after school. / Uppsatsen behandlar ämnet homosexualitet i ungdomslitteraturen genom en komparativ litteraturstudie som gjorts på böckerna Du, bara av svenska författaren Anna Ahlund och Dansa på min grav av brittiska Aidan Chambers. Båda böckerna behandlar protagonister som är homosexuella och uppsatsen syftar till att visa hur homosexualiteten framställs ur ett normkritiskt perspektiv. Syftet med uppsatsen är också att lyfta vikten av ett normkritiskt perspektiv i undervisningen ur ett didaktiskt perspektiv främst på gymnasienivå. Dessa två böcker har granskats utifrån ett normkritiskt perspektiv med utgångspunkt från homosexualiteten. Heteronormen som finns runt omkring oss presenteras i böckerna olika. I Ahlunds bok är heteronormen skapad som icke-existerande i en alternativ värld medan den i Chambers bok lyser igenom vid olika möten med samhället och de rådande normerna. Böckernas olika sätt att bemöta homosexualiteten i relation till omvärldens normer blir även intressant ur ett historiskt perspektiv där acceptansen och rättigheterna för homosexuella skiljer sig mycket. Detta syns såväl genom ordval som sättet homosexualiteten presenteras. En slutsats av uppsatsen är att ett medvetet normkritiskt perspektiv är viktigt i undervisningen för att främja likabehandlingsarbete där elever blir accepterade för den de är oberoende av sexuell läggning. Genom att medvetet använda böcker som lyfter normkritiska aspekter kan man genom boksamtal och arbete med böcker och texter arbeta normkritiskt och på så sätt påverka de rådande normerna till något mer positivt i skolan och förhoppningsvis även i det livslånga lärandet och livet.

Syftet med den här uppsatsen är att studera brott och straff i Martin Widmarks och Helena Willis’ barndeckarserie om LasseMajas detektivbyrå för att undersöka vilka normer gällande kriminalitet och vilka didaktiska samt moraliska värderingar som verken kan sägas förmedla. För att tydliggöra seriens relation dels till deckargenren överlag, dels till den verklighet i vilken böckerna skrivs och läses görs jämförelser också med kriminaliteten i deckare för vuxna och med verklig brottsstatistik.

I denna studie utforskas hur arbetet karakteriseras samt hur arbetarnas upplevelser skildras i de två arbetarromanerna Drömfabriken (2010) av Maria Hamberg och Yarden (2009) av Kristian Lundberg. Det som studeras är hur kropp, solidaritet och livsberättelse påverkas av kapitalismens kultur med särskilt fokus på de bemanningsföretagsanställda karaktärernas erfarenheter. I Drömfabriken, vars berättelse utspelar sig innan Yardens, skildras konsekvenserna av vinstmaximerande åtgärder på en bilfabrik. Att hyra in personal är en av de slutliga åtgärderna. I Yarden skildras hur tillvaron påverkas av att vara anställd av ett bemanningsföretag. Inom ramen för studien sker en viss jämförelse med exempel hämtade ur det tidiga 1900-talets arbetarlitteratur. Analysen har genomförts med hjälp av Richard Sennetts teorier om hur arbetare påverkas av den nya kapitalismens kultur. Även begrepp som respektabilitet, turist och vagabond har använts. Sammanfattningsvis visar undersökningen att kropp, solidaritet och livsberättelse tar skada av den fragmentariska och för arbetarna icke-påverkansbara situation de befinner sig i. Förhållandet till kroppen är komplext. Kroppen är en förutsättning för arbete, men den slits också av det. Studien visar även att solidariteten bland arbetare har försvagats över tid. Den återfinns dock till viss del i de studerade romanerna. Studien visar också att bemanningsföretagsanställda avpersonifieras i Drömfabriken och avhumaniseras i Yarden. Livsberättelse i form av utveckling och framgång på arbetsplatsen är inte tillgänglig för karaktärerna i Drömfabriken och Yarden. De arbets- och anställningsförhållanden som skildras har även en negativ inverkan på romankaraktärernas försök att skapa sin livsberättelse utanför arbetet. En slutsats som dras är att arbetarlitteratur, som ger en kritisk röst till dem med osäkra anställningar, fyller en viktig funktion som ställföreträdare för det kollektiv som inte kan formas till följd av rörlighet, kortsiktighet och få anställningsrättigheter.

This essay examines how female authors are described in the literary canon of two different editions of the Swedish education material on the history of literature: Svenska Timmar – litteraturen. The purpose of this study is to investigate whether the depiction of female authors has changed from the first edition (1991) to the last edition (2012), and how these changes correspond with the curriculums Lgy70 and Lgy11. The study is quantitative as well as qualitative. The quantitative part of the study shows that the percentage of female authors has increased in the 2012 edition. A greater number of female authors are also portrayed with pictures and headings. This increase is partly explained by the new curriculum, Lgy11, which demands that female authors should be included in the history of literature. This was not the case with Lgy70. The qualitative part of the study contains a feminist and gender analysis, examining how a “gender system” produces and reproduces a dichotomy and hierarchy between the sexes, where the male is norm and the female deviates from this norm. This section shows that, despite the increased number of female authors, their portrayal still differs from that of the male authors. For example, the literary work of women is likely to be categorized as “female literature”, which signals that it is not considered as general as the men’s work. This is, in my conclusion, a way to reproduce the gender system of the literary canon. / Denna uppsats undersöker i vilken omfattning och på vilket sätt kvinnliga författare framställs i den litterära kanon som förmedlas i två olika upplagor av ett läromedel i litteraturhistoria för gymnasieskolans högskoleförberedande program: Svenska Timmar – litteraturen. Syftet med studien har varit att undersöka om det sker någon förändring mellan den första upplagan 1991 och den senaste upplagan 2012, och hur dessa förändringar förhåller sig till läroplanerna Lgy70 och Lgy11. Målet har varit att blottlägga några eventuella värdeförskjutningar kring kvinnliga författarskap som har ägt rum i gymnasieskolan inofficiella litterära kanon. För att undersöka detta har antalet kvinnliga författare i Svenska Timmar – litteraturen dels beräknats kvantitativt, dels studerats kvalitativt. Den kvantitativa delen av studien visar att andelen kvinnliga författare, och textutrymmet som de upptar, har ökat i upplagan från 2012. Fler kvinnliga författarskap porträtteras också med en egen bild och rubrik jämfört med 1991. Skillnaden beror förmodligen på att läroplanen Lgy11 – till skillnad från Lgy70 – innehåller krav på att kvinnliga författare ska inkluderas i litteraturundervisningen. Den kvalitativa analysen har inneburit att de två upplagorna har lästs från en feministisk och genusteoretisk horisont, med huvudsaklig utgångpunkt i Yvonne Hirdmans teori om hur ett genussystem skapas och upprätthålls genom en dikotomi och en hierarki mellan könen, där mannen uppfattas som norm och kvinnan som avvikande. Den kvalitativa delen av studien visar att även om antalet kvinnliga författare är fler, existerar fortfarande skillnader mellan hur kvinnliga och manliga författare framställs. Kvinnornas civilstånd fokuseras i större utsträckning än männens i båda upplagorna. Kvinnorna föses också ihop i särskilda delar, under rubriker som antyder att det handlar om ”kvinnolitteratur” och inte om allmängiltig litteratur. Sådana strategier bekräftar genussystemets särhållande av könen, istället för att bryta mot det, och som blivande svensklärare är det viktigt att ha insikt om hur den manliga normen fortsätter att prägla läromedel i litteraturhistoria.

Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka hur lärare implementerar litteratursamtal i sin undervisning samt vad de har för tankar om användningen av litteratursamtal, exempelvis hur de ser på litteratursamtalets funktion eller begränsningar och möjligheter. Eftersom Aidan Chambers anses som en auktoritet inom ämnet ”diskutera vad man läst”, relaterar vi vårt resultat och analyserar utifrån Chambers tankar om boksamtal. Ett sådant ”samtal” bör enligt Chambers innefatta frågor om personliga upplevelser samt oklarheter och mönster läsaren stött på i texten. Resultatet grundar sig på intervjuer med tre yrkesverksamma lärare och observationer av respektive lärares elevgrupp vid undervisning i litteratursamtal. Utifrån det insamlade materialet går det att utläsa att lärarnas uppfattningar ibland går isär, liksom deras sätt att undervisa. Vad som också framkommer i resultatet är att teori och praktik inte alltid stämmer överens. Det som framkom i intervjuerna var följaktligen inte alltid synligt i observationerna. De slutsatser som kan dras är att undervisningen på skolan som undersöks inte helt bedrivs i enlighet med Chambers, men att det ändå finns potential i upplägget. Lektionerna som observerades har flera kopplingar till reciprok undervisning där Barbro Westlunds material om Läsfixare är särskilt framtonande.

The aim of this essay is to find signs of autofiction in the autobiographical novel Ru written by Kim Thúy. We also examine the functions of autofiction in the novel. What purpose can an autofictional strategy of writing serve?Autofiction is a literary term with many significations and that is why we have formulated our own definition of autofiction in this essay. The practice of autofiction is not new, it is in fact a historical category and we think that this shows the value of autofiction as a very human way of writing, and that this value is related to the human memory and to the wish to relate past events in a more vivid way. For exemple, a comparison can be made between the human memory and autofiction; both of them have pictures of own memories and also pictures of memories that someone else gave them. It is also possible that fiction and reality blend unconsciously when we call to mind events from the past.Ru is the first novel of Kim Thúy and it describes her and her family’s life during the Vietnam War, under the communist regime’s terror, as refugees and as immigrants in Canada. The author hop from present time to past time according to her memory. Ru does not have chapters, instead it is composed of many short stories which are linked togheter by a thought or a word. It is not an enumeration of events, places or numbers, in Ru it is the individual’s perspective that is in focus.We have analysed the autofiction in Ru according to the following points: écriture consonantique, littérarité, rétrospection dialectique, découpage temporal and reconstitution. In our analysis we have shown that there is autofiction in Ru. First of all because the novel is not written in a chronological order but also because it contains the authors search for her-self which is also a search for healing of traumatic experiences. We have also dicussed the functions of autofiction in Ru and we have seen that Kim Thúy insert stories of others which has a function for the collective history of the people of Vietnam. Kim Thúy uses fiction to make the readers imagine the real. In this way, fiction and reality are not opposed, it is just two different manners of talking about the real world.

This essay aims to highlight and explain the gender inequality, the sexual assault and the rape in Atwood’s The Handmaid’s Tale from a feminist perspective, using the theory of the individualist, interactionist and institutional approach to gender found in Wharton’s The Sociology of Gender. Research questions: How does gender inequality shape the characters in the novel? What does it mean for them? How can the gender inequalities seen in Gilead society, as well as the sexual violence in the novel, be explained using sociological perspectives on gender? Gender inequality, which is what leads to the sexual violence, is produced on every level of society, and especially at the institutional level of society, that is, the culture of the society.

This thesis examines the influence of the proto-feminist ideas of the Enlightenment on Jane Austen’s Northanger Abbey, specifically their presence in the coming-of-age journey of the novel’s heroine Catherine Morland. In this thesis, the proto-feminist ideas of the Enlightenment discussed are based on the ideas of Mary Wollstonecraft as presented in A Vindication of the Rights of Woman. I focus on Wollstonecraft’s emphasis on the importance of reason for the emancipation of women as well as the role of virtue and modesty, but also on the existence of an ambivalent relationship between sense and sentiment. The aim of the thesis is to show that Catherine Morland’s coming-of-age journey in Northanger Abbey can be understood as a representation of the emancipation of women that Wollstonecraft hopes for, and that the obstacles standing in the way of Catherine’s maturation are parallel to the obstacles which, during the Enlightenment, prevented women from claiming reason for themselves. First, I draw upon Wollstonecraft’s criticism of sentimental fiction and its hampering effect on women’s minds and show that the same idea is present in the narrative of Northanger Abbey, in the shape of gothic fiction. Then, I show how Catherine’s ability to discern between virtuous and immodest behaviour improves drastically as she starts to exercise her reason, in concurrence with Wollstonecraft’s claim that all virtuous thought must stem from reason. I analyse the importance of Catherine’s choice of partner and its relationship to the proto-feminist critique of women’s inability to express ideas contrary to those of a man. Finally, I dissect the proto-feminist ambivalent relationship between sense and sentiment and connect it to the finale of Northanger Abbey. These elements put together all point toward Wollstonecraft and Austen being coextensive, and demonstrate how Austen makes use of Wollstonecraft’s ideas to promote the emergence of female bildung.

Abstract My research questions are: why are there differences in how the four characters (Mr Collins, Charlotte, Lady Catherine de Bourgh and Mary) react to and adapt themselves to the social definitions of male and female roles? What were the social ideas about gender roles in the 18th century and how are these connected to the expressions and actions of my characters? How are the differences significant to the plot and the story of the four characters mentioned above; in other words, what are the consequences of the differences in their social life? As method in writing this essay I have used the primary source Pride and Prejudice, Judith Butler’s theory of gender performativity and secondary sources such as different kinds of books and articles. These sources helped me to understand what it was like to live in the 18th century. Writing this essay has provided me with the insight that the gender performances of the characters reveal a complexity which might not be expected.