Vi har valt att göra en undersökning om huruvida språkarbete och skrivträning ger några effekter för elevers skrivutveckling. Till grund för studien ligger en tidigare gjord undersökning av Ulla Ekvall. Materialet utgörs av texter från två elevgrupper på mellanstadiet. Data har insamlats i huvudsak med hjälp av en kvantitativ metod. En av elevgrupperna fick under en viss period grammatikundervisning och skrivträning medan den andra gruppen inte fick det. Båda grupperna har tilldelats en skrivuppgift vid två olika tillfällen. Vår hypotes inför försöket var att grupperna efter avslutat försök kommer att visa på skillnader i sitt skrivande. Resultat går i linje med hypotesen eftersom en större förbättring kan urskiljas i testgruppen som tagit del av ovan nämnd undervisning.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur grammatikundervisningen ser ut idag samt att utreda vilken betydelse läromedlen har för grammatikundervisningen. Vår undersökning har genomförts i form av en enkätstudie, intervjuer samt en observation. Det insamlade materialet har analyserats främst genom en kvalitativ metod. Några av de resultat som undersökningen gav är att lärarens ålder påverkar lärarens användning av läromedel i grammatikundervisningen, att dagens grammatikundervisning är utformad efter traditionella mönster samt att lärare har olika syfte med sin grammatikundervisning. De slutsatser som dragits efter dessa resultat är att många lärares grammatikundervisning är traditionellt utformad och saknar konkreta syften. En annan slutsats som dragits utifrån våra lärarintervjuer är att många läromedel inte lyckas väcka ett intresse för grammatik hos eleverna.

Föremålet för denna uppsats är det fornsvenska verket Tungulus, sådant det föreligger i hand­skriften Cod. Holm. D 4a, daterad till 1457. Dess troliga tillkomstplats är Strängnäs. Vid tiden för denna handskrifts tillblivelse var det fornsvenska fyrkasussystemet i upplös­ning. Uppsatsen beskriver i vilken grad och hur kasussystemet används i Tungulus och jämför resul­tatet med vad forskningen säger om systemets status vid 1400-talets mitt. Analysen visar att texten bär tydligt vittnesbörd om bortfallsprocessen – att skrivaren var en del av den språkgemenskap som var på väg att lämna kasusbruket. Dock finns en viss konser­va­tiv tendens; delar av kasussystemet är alltjämt i bruk, om än vacklande, och enstaka exempel kan uppfat­tas som arkaiserande. Det vacklande bruket omfat­tar bl.a. maskulina nomina­tiv­än­delsen -er (eeldher, swarter), bestämda feminina ackusa­tiv­ändelsen -a (siälinä) och adjektivens ackusativ­än­del­se -an (diupan). Utjäm­ningen mellan nominativ och ackusativ är långt fram­skriden men inte undan­tags­lös; här finns flera exempel på former som inte skulle komma att överleva kasusbortfallet.

Men denna rapport tar jag upp elevers och lärares uppfattning om grammatikundervisningens innehåll och betydelse. 53 elever har deltagit i en enkätundersökning och sju lärare har intervjuats om deras uppfattning. Undersökningen har genomförts på tre skolor i en glesbygdskommun. Det är elever i år fem och sex som har deltagit och de lärare som undervisar i dessa klasser. På två av skolorna arbetar man med femsexor tillsammans, i så kallade åldersblandade klasser. Majoriteten av lärarna tycker att det är viktigt med grammatikundervisning och att eleverna bör lära sig hur språket är uppbyggt. Det framkommer i undersökningen att eleverna inte har så klar uppfattning om vad de gör på lektionerna. De är främmande för begreppet grammatik och har inte så stor uppfattning av vad det är. Däremot tycker eleverna att det är viktigt att lära sig om språket och hur det är uppbyggt. Lärarna uppfattar att eleverna tycker att grammatikundervisningen är tråkig men samtidigt uttrycker flera att eleverna tycker det är roligt i skolan. I undersökningen framkom också att det finns en skillnad på vad yngre och äldre lärare har för uppfattning om grammatikens betydelse i undervisningen. Äldre lärare använder sig i större utsträckning av färdigt läromedel än yngre. De tycker även att det är mer vikigt med grammatikträning än de yngre lärarna.

Syftet med detta arbete var att undersöka vilken attityd framtidens svensklärare hade till grammatikundervisningens roll inom svenskämnet. Vi ville även veta hur dessa har tänkt sig undervisa om grammatik samt om det fanns någon skillnad i attityd mellan studenter som studerade två språk och studenter som hade ett samhällsvetenskapligt/estetiskt ämne tillsammans med svenskan. Vi genomförde en enkätstudie och en intervjustudie bland studenter som studerade eller hade studerat svenska på universitetet. Det som framkom var att många hade en negativ grundsyn till grammatikundervisningen men att de trots detta såg grammatiken som en viktig del av undervisningen. Det som blev tydlig både bland forskare som intresserat sig av ämnet tidigare samt de tillfrågade studenterna var att kritiken som grundades mot grammatikundervisningen främst berodde på att den var formellt bedriven i en traditionell anda. Den stora ändringen som bör göras är att väva in grammatiken i all svenskundervisning och låta eleverna få ett metaspråk, ett språk om språket. Detta istället för att nöta in grammatiska termer och göra ifyllnadsövningar i läroböcker. Skillnaden mellan studenter som studerade två språk och de som kombinerade svenskan med ett samhällsvetenskapligt/estetiskt ämne visade sig vara ganska stor. Här visade det sig att de språkstuderande hade en betydligt mer positiv inställning till grammatikundervisningen.

I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 formuleras ambitioner om att skolan ska bryta könsmönster och verka för jämställdhet mellan könen och denna studie syftar till att öka kunskapen kring hur elever i årskurs tre, genom användandet av språkliga processer, gör genus i de berättande texterna i nationella provet i svenska. Tidigare studier av elevtexter fokuserar ofta på texternas form framför deras innehåll och samma tendens syns i de bedömningsstöd som finns att tillgå från Skolverket. Studiens teoretiska ramverk är dels genusteori och dels systemisk-funktionell grammatik. Materialet i studien består av elevtexter som hämtats ut från Institutionen för Nordiska Språk vid Uppsala Universitet, där elevtexter från de nationella proven i svenska och svenska som andraspråk samlas in och arkiveras. Det rör sig om sammanlagt 75 texter, skrivna av elever i årkurs tre vid de nationella proven i svenska år 2011, 2012 och 2013. Texterna analyserades till att börja med kvantitativt för att besvara frågorna: Vilka kön har huvudpersonerna i de analyserade texterna? Hur är huvudpersonernas kön fördelade mellan de tre åren? I vilken utsträckning skapar eleverna huvudpersoner med kön som inte matchar deras eget? Efter denna inledande analys valdes åtta texter ut för en näranalys med systemisk-funktionell grammatik som teoretisk grund, för att besvara frågorna: I vilken utsträckning placerar eleverna dessa huvudpersoner i texternas ideationella processer jämfört med huvudpersoner som matchar deras eget kön? Hur skapar eleverna genus i sina texter genom placerandet av huvudpersoner i de ideationella processerna? Metoden bestod av att identifiera de olika ideationella processerna samt deras förstadeltagare och att sammanställa antalet processer sammanlagt samt uppdelat på författarnas kön respektive förstadeltagarnas kön. Resultaten visar att eleverna oftast valde att skriva om huvudpersoner som har samma kön som de själva har, men att fler flickor skrev om manliga huvudpersoner än pojkar skrev om kvinnliga huvudpersoner. Både pojkar och flickor placerade dessutom oftast huvudpersoner av samma kön som de själva som förstadeltagare i alla processer, utom i de mentala processerna, där flickor placerade fler manliga huvudpersoner än kvinnliga som förstadeltagare. Resultaten visade även skillnader i hur flickor och pojkar skrev de mentala processerna, där förstadeltagarna i flickornas texter tilläts visa andra känslor än förstadeltagarna i pojkarnas texter, vilket kan antas bero på i vilken mån flickor och pojkar själva tillåts visa och uttrycka känslor.

Vår studie handlar om hur mellanstadielärare kan göra sin grammatikundervisning intressant och lärorik för att eleverna inte ska uppleva att grammatik är svårt. I denna studie har vi intervjuat två mellanstadielärare samt utformat en enkätundersökning som eleverna besvarat. Resultaten i vår uppsats visar att det är många elever som upplever att grammatik är ett ganska svårt och komplicerat område. Vår slutsats visar att lärarna behöver ha goda färdigheter kring grammatiken och didaktiska kunskaper. Dessutom behöver lärarna ändra på sin undervisningsform när något inte fungerar för att därigenom ge eleverna bättre förståelse och bidra till att de inte tappar motivationen för grammatikundervisningen.

Ett brett och djupt ordförråd är en av de absolut viktigaste komponenterna för att kunna förstå och prestera i alla skolans ämnen. Andraspråkselever kan dock börja den svenska skolan utan ett basordförråd på cirka 8000 ord och skall lära in det samtidigt som de skall lära in de 3000 nya ord per år som förstaspråkselever lär sig. Dessa omständigheter låg till grund för valet av att undersöka första- och andraspråkselevers ordförråd i sitt skrivande. Studien undersöker också om det finns skillnader i elevers ordförråd i förhållande till vilket betyg elevtexterna erhållit. Tidigare forskning (Hultman & Westman, 1977: Nordenfors, 2011) visar att elever med högre betyg har ett bredare ordförråd samt att andraspråkselever använder mer talspråk i skrift, än vad förstaspråkselever gör. Studien grundar sig i funktionell grammatik vilket innebär att texterna analyserats med kontexten i fokus i den bemärkelsen att betydelsen och funktionen av elevernas ordförråd för texten som helhet analyserats. 40 elevtexter från årskurs 6 från den beskrivande/förklarande delen på det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk 2013 undersöks via en kvantitativ och kvalitativ textanalys. I studien undersöktes de kvantitativa måtten ordmängd, ordlängd och ordvariationsindex samt användningen av substantiv och pronomen, abstrakta och konkreta substantiv samt vilka ämnesord som eleverna använder. Resultatet visade skillnader mellan första- och andraspråkselevers ordförråd, främst att andraspråkselever inte hade lika stor variation i ordförrådet samt att de använde mindre ämnesord jämfört med förstaspråkseleverna. De största skillnaderna i elevernas ordförråd syntes dock mellan de undersökta betygsgrupperna, obereonde av svenska som första- eller andraspråk. Elevtexterna med högre betyg hade de generellt högsta värdena i måtten ordmängd och ordlängd, de använde fler ämnesord, fler abstrakta substantiv, samt använde fler substantiv än pronomen jämfört med vad elever med lägre betyg gjorde. Resultatet visar att elever med lägre betyg och elever med svenska som andraspråk använder talspråk i större utsträckning i sitt skrivande.

Undersökningar visar att ungdomars skrivförmåga inte är tillräcklig för ett kvalifi-cerat arbete eller vidare studier. Detta tyder på att skrivundervisningen i skolan inte lyckas utveckla elevernas skriftspråkliga kompetens. Skrivundervisningen består av flera olika komponenter, bland andra språkfärdigheter, kunskaper om skrift och grammatik. En anledning till att ungdomars skrivförmåga inte är tillräcklig skulle alltså kunna vara grammatikundervisningens utformning. Denna studie undersöker därför de senaste decenniernas grammatikundervisning i gymnasieskolans svensk-ämne utifrån den didaktiska frågan hur. Mer specifikt gäller frågeställningarna grammatikundervisningens undervisningsmetoder och undervisningsmaterial. För att uppnå syftet används en systematisk litteraturstudie och den litteratur som an-vänds i studien är forskning om svensk grammatikundervisning. Forskningen har studerats och analyserats genom en innehållsanalys där studiernas innehåll om grammatikens hur-fråga har kodats. Resultatet av studien visar att grammatikunder-visningen i de allra flesta fall är formell och produktinriktad och att en funktionell grammatikundervisning inte är särskilt vanlig. Vidare används mest konstruerat undervisningsmaterial i form av läroböcker och lärarnas eget material. Genom att analysera grammatikundervisningens hur-fråga skymtar även svaret på grammatik-undervisningens varför. Lärarna använder främst tre argument för att legitimera grammatikundervisningen i svenskämnet: språkriktighetsargumentet, metaspråksar-gumentet och främmandespråksargumentet. Dock är inte dessa argument riktigt un-derbyggda av lärarna vilket leder till att svaret på grammatikens varför-fråga blir otydligt och spretigt. De slutsatser som dras utifrån studien är att på grund av lärares otydliga svar på grammatikens varför-fråga blir hur-frågan lidande. Detta leder till att eleverna inte tillägnar sig ett grammatiskt metaspråk och att grammatikundervis-ningen knappast kan bidra till utvecklingen av den skriftspråkliga kompetensen. Framtida grammatikundervisning skulle därför antagligen behöva få ett tydligare svar på varför-frågan för att möta elevernas behov av att utveckla ett grammatiskt metaspråk och en skriftspråklig kompetens.

Syftet med översikten är att undersöka huruvida grammatikundervisning har någon effekt på elevers skrivande och i sådana fall vilken typ av grammatikundervisning som ger störst effekt. Vi har som utgångspunkt utgått från äldre forskning som visar att grammatik inte har någon effekt på elevers skrivutveckling. i denna kunskapsöversikt kommer vi att undersöka vad samtida forskning säger om detta samband. För att kunna besvara frågeställningen har vi utgått från tio systematiskt sökta forskningsartiklar. Resultaten av dessa visade att grammatikundervisning kan ha en positiv inverkan på elevers skrivutveckling om den ges i en funktionell kontext, såsom sentence-combining och riktad skrivning. Det mest effektiva resultatet nås när grammatik är inbäddat i skrivaktiviteter och inte undervisas som isolerade moment. Vi ser gärna att svensk eller skandinavisk forskning fokuserar på den här kombinationen - grammatik och elevers skrivutveckling.