Längtan efter att bilda familj är inte en heterosexuell företeelse utan denna önskan finns även hos kvinnor som är lesbiska. När en kvinna som är lesbisk väljer föräldraskap innebär det en process eftersom de inte per definition kan bli gravida genom sexuell kontakt med partnern. Då lesbiska kvinnor väljer att bilda familj utmanar de samhällets heterornoma tradition. Beslut till föräldraskap är en process med många reflektioner. Syftet med denna studie var att undersöka hur lesbiska kvinnor som genomgått graviditet och förlossning, antingen som biologisk förälder eller som medförälder, upplevt bemötandet från barnmorskor. En kvalitativ ansats har använts. För att uppnå antalet informanter användes en annons på internetforumet familjeliv.se samt via s.k. snöbollsurval. Åtta intervjuer med biologiska och icke-biologiska mammor från olika orter i Västra Götaland och Hallands län genomfördes. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. För analys av materialet har kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman använts. I analysen framkom ett tema: Att bli förälder men på andra villkor. Att vänta barn och bli förälder är precis lika roligt och oroligt för ett lesbiskt- som för ett heterosexuellt par. Resultatet visar att barnmorskors bemötande kan skapa en känsla av bekräftelse som individ och familj för det lesbiska paret. Men det framkommer också att lesbiska par upplever en oro över att inte bli accepterade av barnmorskor, att de blir bemötta med okunskap samt att de har erfarenheter av utanförskap. Detta visar tydligt att barnmorskor behöver mer kunskap och förståelse för hur heteronormen påverkar det individuella förhållningssättet och hur den präglar kommunikationen med kvinnor som inte lever i den traditionella kärnfamiljen. / Program: Barnmorskeutbildning

Bakgrund: Kvinnor tränar mer nu än tidigare och många av dessa blir även gravida. Träning under graviditet har många hälsofördelar. De flesta råd angående träning under graviditet handlar om träning på måttlig intensitet samt motverkande av graviditetskomplikationer. En del kvinnor tränar mer än dessa rekommendationer. Därav finns råd och rekommendationer för elitatleter samt forskning på högintensiv träning under graviditet. Det är dock oklart ifall dessa råd når ut till gravida kvinnor som tränar på högintensiv nivå. Syfte: Att undersöka om träningsmängd förändrats under graviditet hos friska kvinnor som tränat på högintensiv nivå innan graviditeten, samt hur kvinnorna upplevt den information om träning de fått under graviditet och var de fått informationen. Deltagare: Arton kvinnor (23–37 år) deltog i studien. Inklusionskriterier var förstföderska, gravid i tredje trimestern fram till fyra veckor postpartum, komplikationsfri graviditet och högintensiv träning minst tre gånger per vecka under minst ett år innan och fram till graviditeten, antingen kondition, styrka eller både och.    Metod: Deltagarna besvarade en webbenkät med 23 frågor. Frågorna handlade om träningsmängd under graviditet samt den information om träning deltagarna fått under graviditet. Resultat: De flesta kvinnorna minskade sin träningsmängd under graviditeten och många av kvinnorna saknade tillräcklig information för att kunna träna på önskad nivå. Information om träning kom främst från barnmorska. Konklusion: Träningsmängd hos friska motionsvana gravida kvinnor har minskat under graviditeten samtidigt som kvinnorna saknade tillräcklig träningsinformation. Kvinnorna fick information om träning under graviditet främst från barnmorska. Det går inte att säga om avsaknaden av information har påverkat träningsmängden men det kan vara intressant att undersöka i framtida studier. Fortsatt forskning på högintensiv träning under graviditet behövs för att kunna ge tillräcklig information till högintensivt tränande gravida kvinnor. / Background: Women exercises more now than before, and many of them become pregnant. Exercise during pregnancy has many health benefits. Most advice about exercise during pregnancy is about exercise at a moderate intensity and prevention of pregnancy complications. Some women exercise more than these recommendations. There are advice and recommendations for elite athletes and research on high intensity exercise during pregnancy. Although it is unclear if these advice reaches pregnant women who exercises at a high intensity level. Objective: To examine if the amount of exercise changed during pregnancy for healthy women who exercised at a high intensity level, how they had perceived the information about exercise during pregnancy they had received and where they got the information from. Participants: Eighteen women (23–37 years) participated in the study. Criteria for inclusion were first time pregnancy, pregnant in the third trimester up until four weeks postpartum, pregnancy without complications and exercise at a high intensity at least three times a week during at least one year before and up until the pregnancy, either cardio, strength or both. Method: The participants answered an online survey with 23 questions. The questions were about amount of exercise during pregnancy and the information about exercise the women had received during pregnancy. Results: Most of the women decreased their amount of exercise during pregnancy and many of the women lacked adequate information to be able to exercise at desired level. Information about exercise came mainly from midwifes. Conclusion: The amount of exercise in healthy exercising pregnant women have decreased during pregnancy at the same time as the women lacked adequate information about exercise. The women received information about exercise mainly from midwifes. It cannot be said if the lack of information has affected the amount of exercise but that would be interesting to investigate further in future studies. Continued research about high intensity exercise during pregnancy is needed to be able to give adequate information to pregnant women who exercises at a high intensity.

<p>Bakgrund: Preeklampsi är en allvarlig graviditetskomplikation som drabbar kvinnor över hela världen. Sjukdomen är den största orsaken till gravida kvinnors ohälsa och dödlighet.</p><p>Syftet: Syftet med studien var att kartlägga vilka övervakningsmetoder som används vid preeklampsi samt studera evidensen av metoderna.</p><p>Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Detta har genomförts genom granskning och sammanställning av litteratur samt databassökning i PubMed för att finna vetenskapliga artiklar. Till resultatet valdes femton vetenskapliga studier.</p><p>Resultat. Evidens finns för att följa blodtryck- och urinkontroller som påvisar förändringar i sjukdomen. Kontrollerna bör följas av blodprover om kvinnan har konstaterad preeklampsi eftersom dessa visar försämring av sjukdomen. Att mäta flödet i arteria uterina via doppler kan bedöma kvinnans risk att utveckla preeklampsi. Mer forskning behövs för att låta kvinnan själv mäta sitt blodtryck hemma via självövervakning. Stark evidens finns för att fortsätta kontrollera preeklampsitillståndet postpartum.</p><p>Slutsats:  Att mäta flödet i arteria uterina via doppler i graviditetsvecka 22-24  ger möjlighet till riskbedömning speciellt för tidig preeklampsi. Regelbunden kontroll av blodtrycket och proteinuri är effektivt för att upptäcka  preeklampsi både under graviditeten, förlossningen och postpartum och för övervakning av tillståndet. Blodprover kan användas som komplement   för att upptäcka koagulationsrubbningar, försämrad njurfunktion och leverpåverkan.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka hur kvinnor med diabetes typ-1 upplever informationen före och i samband med graviditet samt omvårdnaden i samband med graviditet. <strong>Metod:</strong> Semistrukturerade intervjuer med sju kvinnor genomfördes och innehållet analyserades med tematisk analysmetod för att få fram kategorier och subkategorier. <strong>Resultat:</strong> Majoriteten av kvinnorna fick information gällande graviditet i samband med behandlingen av sin diabetessjukdom av hälsovården innan de blev gravida. Många av kvinnorna upplevde att fokus under graviditeten låg på blodsockerkontrollerna och att barnmorskorna på specialistmödravården fokuserade på diabetessjukdomen och glömde mödravården. Informationen på specialistmödravården upplevdes som bristande eller saknades helt och kvinnorna valde att söka information själva. Omvårdnaden och mottagandet var bra på specialistmödravården fastän det framkom att väntetiderna ibland var långa och att personalen var ostrukturerad. <strong>Slutsats:</strong> De flesta kvinnorna upplever att informationen på specialistmödravården är bristande eller att den kommer för sent, medan de upplever att omvårdnaden i de flesta fall är bra. Vi anser att det finns utrymme för förbättringar genom att exempelvis utforma en broschyr med information gällande graviditet i samband med diabetes typ-1. Vi tycker att det är viktigt att vårdpersonalen förklarar för kvinnorna hur de kan minimera riskerna och poängtera att många kvinnor med diabetes typ-1 idag får friska barn.</p> / <p><strong>Aim:</strong> To investigate how women with diabetes type-1 experienced information before and during pregnancy and nursing care during pregnancy. <strong>Method:</strong> Semi-structured interviews with seven women were carried out and the content was analyzed with a thematic analysis to generate categories and subcategories. <strong>Result:</strong> The majority of the women received information about pregnancy associated with diabetes type-1 in health care before they became pregnant. Many women felt that the focus during pregnancy was on blood sugar control and that the focused on diabetes and forgot about maternity care. The information received was seen as inadequate or missing entirely, and the women chose to seek information themselves. The care was good although it appeared that the waiting times were long and the staff was unstructured. <strong>Conclusion:</strong> Most women feel that the information is inadequate or that it comes too late, while they experience that the care in most cases is good. We believe that there is room for improvement, for example by designing a brochure with information regarding pregnancy associated with diabetes type-1. We think it is important that health professionals explain to women how they can minimize risks and point out that many women with diabetes type-1 have healthy children.</p>

<p><strong>Aim:  </strong>To describe health professional's treatment of pregnant overweight or obese women at an antenatal clinic in Nairobi, Kenya. <strong>Method: </strong>A descriptive qualitative method was used including interviews with 11 health professionals at an antenatal clinic in Nairobi, Kenya. The interviews were semi-structured and consisted of five open-ended question. The result was then analysed through a systematic content analyse. <strong>Result: </strong>Four categories were identified. The methods used to state gestational overweight or obesity were weighting and assessing from the previous weight. BMI was also measured. The most common intervention is counselling on diet and lifestyle. Some respondents mentioned referral to nutritionist and also multidisciplinary involvement. Many of the respondents stated however that gestational overweight and obesity is very rare and that they don't have any specific routines or interventions. <strong>Conclusion:</strong> The basic measures used to survey  pregnant women´s weight are  pre- pregnant weight, continuously weighting and measuring BMI are used. There are also basic interventions such as counselling on diet and exercise. However, gestational overweight or obesity is not a prioritised issue at Kenyatta National Hospital and few routines and interventions exist. This study demonstrates the necessity for training and educating the staff to raise awareness about the risks gestational overweight or obesity implies. It also highlights the need of clear guidelines on how manage gestational overweight and obesity.  </p> / <p><strong>Syfte:</strong> Att beskriva hälso- och sjukvårdspersonals behandling av överviktiga eller feta gravida kvinnor. <strong>Metod:</strong> Beskrivande kvalitativ metod där intervjuer med 11 vårdpersonal utfördes på en mödravårdscentral i Nairobi, Kenya. Intervjuerna var semi- strukturerade och bestod av fem öppna frågor. Resultatet analyseras sedan genom en systematisk innehållsanalys. <strong>Resultat: </strong>Fyra kategorier identifierades. De metoder som användes för att fastställa övervikt eller fetma under graviditet var vägning, jämförelse med tidigare vikt samt BMI. Den vanligaste insatsen var rådgivning om kost och livsstil. Några respondenter nämnde att de vid behov remitterar patienter till en dietist och att de arbetar tvärvetenskapligt. Många av respondenterna uppgav dock att övervikt och fetma under graviditet är mycket ovanligt och att inga särskilda rutiner eller interventioner finns. <strong>Slutsats:</strong> Den vanligaste åtgärden för att förebygga graviditetsdiabetes övervikt och fetma är rådgivning om kost och motion. Kvinnornas vikt, kontinuerligt vägning och mätning av BMI är de grundläggande redskapen för att hålla en god kontroll på gravida kvinnors vikt. Övervikt och fetma hos gravida kvinnor är dock inte en prioriterad fråga på Kenyatta National Hospital och mycket få rutiner och åtgärder finns. Studien belyser behovet av att utbilda personal för att öka medvetenheten om vilka risker övervikt och fetma hos gravida kvinnor kan medföra. Det finns även ett behov av tydliga riktlinjer för hur man identifierar, behandlar och följer upp överviktiga eller feta gravida kvinnor.</p>

Syfte: Att undersöka hur kvinnor med diabetes typ-1 upplever informationen före och i samband med graviditet samt omvårdnaden i samband med graviditet. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju kvinnor genomfördes och innehållet analyserades med tematisk analysmetod för att få fram kategorier och subkategorier. Resultat: Majoriteten av kvinnorna fick information gällande graviditet i samband med behandlingen av sin diabetessjukdom av hälsovården innan de blev gravida. Många av kvinnorna upplevde att fokus under graviditeten låg på blodsockerkontrollerna och att barnmorskorna på specialistmödravården fokuserade på diabetessjukdomen och glömde mödravården. Informationen på specialistmödravården upplevdes som bristande eller saknades helt och kvinnorna valde att söka information själva. Omvårdnaden och mottagandet var bra på specialistmödravården fastän det framkom att väntetiderna ibland var långa och att personalen var ostrukturerad. Slutsats: De flesta kvinnorna upplever att informationen på specialistmödravården är bristande eller att den kommer för sent, medan de upplever att omvårdnaden i de flesta fall är bra. Vi anser att det finns utrymme för förbättringar genom att exempelvis utforma en broschyr med information gällande graviditet i samband med diabetes typ-1. Vi tycker att det är viktigt att vårdpersonalen förklarar för kvinnorna hur de kan minimera riskerna och poängtera att många kvinnor med diabetes typ-1 idag får friska barn. / Aim: To investigate how women with diabetes type-1 experienced information before and during pregnancy and nursing care during pregnancy. Method: Semi-structured interviews with seven women were carried out and the content was analyzed with a thematic analysis to generate categories and subcategories. Result: The majority of the women received information about pregnancy associated with diabetes type-1 in health care before they became pregnant. Many women felt that the focus during pregnancy was on blood sugar control and that the focused on diabetes and forgot about maternity care. The information received was seen as inadequate or missing entirely, and the women chose to seek information themselves. The care was good although it appeared that the waiting times were long and the staff was unstructured. Conclusion: Most women feel that the information is inadequate or that it comes too late, while they experience that the care in most cases is good. We believe that there is room for improvement, for example by designing a brochure with information regarding pregnancy associated with diabetes type-1. We think it is important that health professionals explain to women how they can minimize risks and point out that many women with diabetes type-1 have healthy children.

Aim:  To describe health professional's treatment of pregnant overweight or obese women at an antenatal clinic in Nairobi, Kenya. Method: A descriptive qualitative method was used including interviews with 11 health professionals at an antenatal clinic in Nairobi, Kenya. The interviews were semi-structured and consisted of five open-ended question. The result was then analysed through a systematic content analyse. Result: Four categories were identified. The methods used to state gestational overweight or obesity were weighting and assessing from the previous weight. BMI was also measured. The most common intervention is counselling on diet and lifestyle. Some respondents mentioned referral to nutritionist and also multidisciplinary involvement. Many of the respondents stated however that gestational overweight and obesity is very rare and that they don't have any specific routines or interventions. Conclusion: The basic measures used to survey  pregnant women´s weight are  pre- pregnant weight, continuously weighting and measuring BMI are used. There are also basic interventions such as counselling on diet and exercise. However, gestational overweight or obesity is not a prioritised issue at Kenyatta National Hospital and few routines and interventions exist. This study demonstrates the necessity for training and educating the staff to raise awareness about the risks gestational overweight or obesity implies. It also highlights the need of clear guidelines on how manage gestational overweight and obesity. / Syfte: Att beskriva hälso- och sjukvårdspersonals behandling av överviktiga eller feta gravida kvinnor. Metod: Beskrivande kvalitativ metod där intervjuer med 11 vårdpersonal utfördes på en mödravårdscentral i Nairobi, Kenya. Intervjuerna var semi- strukturerade och bestod av fem öppna frågor. Resultatet analyseras sedan genom en systematisk innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier identifierades. De metoder som användes för att fastställa övervikt eller fetma under graviditet var vägning, jämförelse med tidigare vikt samt BMI. Den vanligaste insatsen var rådgivning om kost och livsstil. Några respondenter nämnde att de vid behov remitterar patienter till en dietist och att de arbetar tvärvetenskapligt. Många av respondenterna uppgav dock att övervikt och fetma under graviditet är mycket ovanligt och att inga särskilda rutiner eller interventioner finns. Slutsats: Den vanligaste åtgärden för att förebygga graviditetsdiabetes övervikt och fetma är rådgivning om kost och motion. Kvinnornas vikt, kontinuerligt vägning och mätning av BMI är de grundläggande redskapen för att hålla en god kontroll på gravida kvinnors vikt. Övervikt och fetma hos gravida kvinnor är dock inte en prioriterad fråga på Kenyatta National Hospital och mycket få rutiner och åtgärder finns. Studien belyser behovet av att utbilda personal för att öka medvetenheten om vilka risker övervikt och fetma hos gravida kvinnor kan medföra. Det finns även ett behov av tydliga riktlinjer för hur man identifierar, behandlar och följer upp överviktiga eller feta gravida kvinnor.

Bakgrund: Preeklampsi är en allvarlig graviditetskomplikation som drabbar kvinnor över hela världen. Sjukdomen är den största orsaken till gravida kvinnors ohälsa och dödlighet. Syftet: Syftet med studien var att kartlägga vilka övervakningsmetoder som används vid preeklampsi samt studera evidensen av metoderna. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Detta har genomförts genom granskning och sammanställning av litteratur samt databassökning i PubMed för att finna vetenskapliga artiklar. Till resultatet valdes femton vetenskapliga studier. Resultat. Evidens finns för att följa blodtryck- och urinkontroller som påvisar förändringar i sjukdomen. Kontrollerna bör följas av blodprover om kvinnan har konstaterad preeklampsi eftersom dessa visar försämring av sjukdomen. Att mäta flödet i arteria uterina via doppler kan bedöma kvinnans risk att utveckla preeklampsi. Mer forskning behövs för att låta kvinnan själv mäta sitt blodtryck hemma via självövervakning. Stark evidens finns för att fortsätta kontrollera preeklampsitillståndet postpartum. Slutsats:  Att mäta flödet i arteria uterina via doppler i graviditetsvecka 22-24  ger möjlighet till riskbedömning speciellt för tidig preeklampsi. Regelbunden kontroll av blodtrycket och proteinuri är effektivt för att upptäcka  preeklampsi både under graviditeten, förlossningen och postpartum och för övervakning av tillståndet. Blodprover kan användas som komplement   för att upptäcka koagulationsrubbningar, försämrad njurfunktion och leverpåverkan.

No description available.

Bakgrund: Internet används globalt inom många områden och aktuell forskning visar att gravida kvinnor använder Internet till att söka information om graviditet och förlossning. En graviditet innebär många frågor hos kvinnan och kvinnor söker efter information för att få en trygghet och försäkran om att allt är normalt med deras hälsa och barnet i magen. Syfte: Syftet är att undersöka gravida kvinnors informationssökning via Internet avseende graviditet och förlossning. Metod: Beskrivande tvärsnittstudie. Datainsamling skedde via en enkätundersökning och data analyserades med deskriptiv och jämförande ansats. Resultat: Nästan alla kvinnor i undersökningen använde Internet för att söka information om graviditet och förlossning. Kvinnorna söker information om barnets utveckling, kost/näring och graviditetslängd i hög utsträckning. Högutbildade kvinnor har andra kriterier för trovärdighet på hemsidor än kvinnor med lägre utbildning. Slutsats: Barnmorskor bör vara medvetna om gravida kvinnors användning av Internet samt själva skapa sig en uppfattning om informationen som de gravida kvinnorna läser på Internet. Vår studie visar att barnmorskors rekommendation av hemsidor på Internet har stor betydelse för gravida kvinnor. / Background: Internet is used globally in many areas and current research shows that pregnant women use the Internet to search for information about pregnancy and childbirth.  A pregnancy holds many questions and women seek information to get a sense of security and assurance that everything is “normal” with their health and the baby. Purpose: To investigate pregnant women´s use of the Internet to receive information about pregnancy and childbirth. Method: Descriptive cross-sectional study. Data was collected through a survey and were analyzed using descriptive and comparative approach. Results: Almost all women used the Internet for information about pregnancy and childbirth. Pregnant women seek information about child-development, diet/nutrition and gestational age to a great extent. Highly educated women have different criteria for credibility on websites than women with less education. Conclusion: Midwifes should be conscious to pregnant women`s usage of Internet and self-create an perception about the information the pregnant women read on the Internet. Our study shows that the midwives recommendation about websites on Internet has great significance to the pregnant women.