INTE BARA EN FÖRLUST AV ETT BARNEN LITTERATURSTUDIE OM KVINNAN OCH HENNES PARTNERS UPPLEVELSER VID MISSFALLFREDRIKA FLEURONLINA JÖNSSONFleuron, F & Jönsson, L. Inte bara en förlust av ett barn. En litteraturstudie om kvinnan och hennes partners upplevelser vid ett missfall. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2018.Bakgrund: Missfall är vanligt förkommande och sker oftast tidigt i graviditeten där kroppen själv väljer att avbryta graviditeten. Det betyder inte att det är något fel på kvinnans kropp utan beror oftast på en felaktig sammansättning av embryot vid celldelning. Det kan ses som ett naturligt skeende och betraktas som en vanlig komplikation till graviditeter av sjukvårdpersonal. Men för paret som upplever ett missfall kan det väcka många känslor så som lättnad, sorg, skam samt ses som en förlust. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa kvinnans och hennes partners upplevelser vid ett missfall. Metod: En litteraturstudie innehållande 15 studier med kvalitativ ansats inhämtades efter databassökningar i CINAHL, PubMed, PsycINFO och Svemed+. Innehålls-analysen utgick från Forsberg och Wengström och genererade tre övergripande teman: ”Upplevelser i samband med missfall”, ”Omvårdnadsbehov i mötet med vården” samt ”Att hitta mening och gå vidare”. Resultat: Att ha upplevt ett missfall resulterade i att föräldraskapet ifrågasattes och drömmar samt förhoppningar fick ett abrupt slut. Behovet av information var högt där en väntan på en diagnos var svårt för paret att förhålla sig till. Stöd söktes förutom hos sjukvårdspersonal även av vänner och familj, men utgjordes också av kuratorer, psykologer och terapeuter. Konklusion: Det fanns skillnader och likheter i hur kvinnan och hennes partner upplevde och bearbetade händelsen. Hur paret bemöttes av vården färgade upplevelsen och den efterföljande bearbetningsprocessen av missfallet. Minnet av missfallet kunde göra sig påmint på olika sätt genom livet, inte minst i nästkommande graviditet.Nyckelord: graviditet, missfall, omvårdnad, partner, sjukvårdspersonal, upplevelser. / NOT JUST A LOSS OF A CHILDA LITERATURE STUDY ABOUT THE WOMAN AND HER PARTNER´S EXPERIENCE DURING MISCARRIAGEFREDRIKA FLEURONLINA JÖNSSONFleuron, F & Jönsson, L. Not just a loss of a child. A literature study about the woman and her partner´s experience during miscarriage. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of health and society, Department of care science, 2018.Background: A miscarriage is an unpremeditated action by the body, of the expulsion of the embryo from the woman's womb during pregnancy. This spontaneous action does not necessarily mean that there is something wrong with the woman's body, but typically chromosomal abnormalities from an error in cell division play an underlying role. Miscarriages can be considered a common complication of pregnancy amongst healthcare professionals. Subsequently, couples who have a miscarriage experience many wide-ranging emotions such as relief, sadness, shame and loss. Purpose: The purpose of the literature study was to highlight the woman and her partner´s experience during miscarriage. Method: A literature study containing 15 qualitative articles was obtained following database searches in CINAHL, PubMed, PsycINFO and Svemed+. The content analysis was based upon Forsberg and Wengström and generated three overall themes: “Experiences in connection with miscarriage”, Nursing needs during miscarriage and care”, and “Finding meaning and progress”. Result: Having experienced a miscarriage resulted in the parenthood being questioned and prior ideological dreams potentially ending abruptly. The then impending need for information was hurriedly sort after, but the anxiously wait in the interim for a diagnosis was difficult for the couple to deal with. Support for the couple outside the immediate healthcare-professionals was sought primarily from friends and family, but also included social workers, psychologists and therapists. Conclusion: There was both evident differences and similarities in how the woman and her partner experienced and mentally processed the event. How the couple were treated by healthcare professionals coloured the experience and the subsequent processing of the miscarriage. The memory of the miscarriage remains lingering in different ways throughout the individuals lives, not least in the next attempt at pregnancy. Keywords: pregnancy, miscarriage, nursing, partner, healthcare-professionals, experience.

Bakgrund: Övervikt och undervikt hos gravida kvinnor är kopplat till ökade risker hos mamma och barn. Mödrahälsovården erbjuder gravida kvinnor stöd för att öka deras möjligheter till en begränsad viktuppgång eller motivation för en sund viktuppgång under graviditeten. Kunskaper om vad som kan hända kvinnan och barnet vid en ohälsosam livsstil, t.ex. vid viktproblematik, finns hos barnmorskor men att prata om dessa problem är känsligt. Därför kan det vara av betydelse att ta del av hur gravida kvinnor med olika typer av viktproblematik upplever viktkontrollerna på MHV. Syfte: Syftet med studien var att belysa gravida kvinnors upplevelse av viktkontroller och samtal om vikt på mödrahälsovården. Metod: En netnografisk metod har använts. Författarna har verkat som observatörer och genomfört en dold studie på nio diskussionstrådar på internet där gravida kvinnor delar sina erfarenheter med varandra. Datan analyserades med Kozinets metod för netnografi och kvalitativ analys. Resultat: Många av kvinnorna tar illa upp när barnmorskan talar om deras vikt och upplever att barnmorskan “tjatar” och föreläser på ett nedlåtande sätt. En del kvinnor förstår varför det är viktigt att barnmorskan pratar om vikt och förstår riskerna med för högt respektive för lågt BMI. Många kvinnor tycks däremot inte förstå riskerna och blir istället kränkta av att barnmorskan pratar om vikten vid varje träff. En del kvinnor skriver att de p.g.a. barnmorskans sätt att prata om viktkontrollerna har fått återfall i sina ätstörningsbeteenden. Slutsats: De gravida kvinnorna i studien upplever att mycket fokus läggs på samtal och kontroller kring vikt samt viktuppgång. De upplever barnmorskan som upprepande och föreläsande i syfte att ge dem dåligt samvete. Att utbilda fler barnmorskor i MI och se till att det finns tillräckligt med tid för att använda sig av denna metod är av betydelse för att barnmorskan på bästa sätt kunna möta kvinnornas behov av stöd och information. / Background: Overweight and underweight in pregnant women are linked to increased risks in mother and child. Maternal health care offers pregnant women support to increase their possibilities for a limited weight gain or motivation for a healthy weight gain during pregnancy. Knowledge of what can happen to the woman and the child in an unhealthy lifestyle, eg in weight problems, is known to midwives but talking about these problems is sensitive. Therefore, it may be important to find out how pregnant women with different types of weight problems experience weight controls at maternal health care. Aim: The aim of the study was to elucidate pregnant women’s experience of weight controls and conversations about weight in maternal health care.   Method: A netnographic method has been used. The authors have acted as observers and conducted a hidden study on nine discussion threads on the internet where pregnant women share their experiences with each other. The data was analyzed using Kozinet's method for netnography and qualitative analysis. Outcome: Many of the women take offense when the midwife talks about their weight and feels that the midwife "nags" and lectures in a condescending manner. Some women understand why it is important for the midwife to talk about weight and understand the risks of too high and too low BMI. Many women, on the other hand, do not seem to understand the risks and are instead offended by the midwife talking about the weight at every visit. Some women write that because of the midwife's way of talking about the weight controls there has been a relapse in their eating disorder behaviors. Conclusion: The pregnant women in the study feel that much focus is placed on conversations and controls regarding weight and weight gain. They experience the midwife as repetitive and lecturing in order to give them a bad conscience. Educating more midwives in MI and ensuring that there is enough time to use this method is important so that the midwife can best meet women's needs for support and information.

Bakgrund: Barnmorskans roll är att stödja kvinnan under graviditet och barnafödande. Gravida tonåringar behöver ofta mer stöd och hjälp av barnmorskan under graviditeten än äldre kvinnor.  Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av att vårda gravida tonåringar i mödrahälsovården. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes som är baserad på sex intervjuer av barnmorskor. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet utgörs av fyra huvudkategorier: barnmorskans bemötande av tonåringen, förbereda tonåringen för livet efter graviditeten, kulturell bakgrund påverkar och känsla av otillräcklighet. Barnmorskorna försökte se till individen i varje möte för att skapa en förtroendefull relation. De ville förbereda tonåringen för föräldraskapet och framtiden. Barnmorskorna påtalade att tonåringens kulturella bakgrund påverkade hur hon hanterade graviditeten och förberedde sig inför föräldraskapet. Vidare beskrev barnmorskorna en otillräcklighet i basprogrammet och vikten av att involvera andra professioner. Slutligen uttryckte barnmorskorna sitt eget behov av handledning. Slutsats: Resultatet visar på vikten av ett individuellt förhållningssätt och hänsyn till kulturella skillnader gentemot de gravida tonåringarna för att bygga en förtroendefull relation. För att vården av gravida tonåringar ska kunna individanpassas i enlighet med barnmorskans erfarenheter ställs krav på både barnmorskans kompetens och förhållningssätt samt på verksamhetens ramar. / Background: The role of the midwife is to support the woman during pregnancy and childbirth. Pregnant teenagers often need more support and help from the midwife during pregnancy than older women.  Purpose: Investigate the experience midwives have of nursing pregnant teenagers in the Swedish maternal health care Method: A qualitative study with inductive approach based on interviews with 6 different midwives. The data analysis was performed using a qualitative content analysis. Result: The results can be subdivided into 4 main categories: The midwives encounter with the teenager, preparing the teenager for life post pregnancy, how cultural aspects may affect, and the feeling of inadequacy. The midwives tried to look after the individual in each meeting to create a trusting relationship. They wanted to prepare the teenager for parenthood and for the future. The midwives pointed out that the teenager's cultural background influenced how she handled the pregnancy and prepared to become a parent. Furthermore, the midwives described an inadequacy in the basic program in maternal health care and the importance of involving other professions. Finally, the midwives expressed their own need for guidance. Conclusion: The results show the importance of an individual approach and consideration for cultural differences towards the pregnant teenagers in order to build a trusting relationship. In order for the care of pregnant teenagers to be able to be individually adapted in accordance with the midwife's experience, requirements are placed on both the midwife's competence and approach, as well as on the management of the maternal health care.

Bakgrund: Primär förlossningsrädsla innebär en rädsla som uppstått innan kvinnan fött sitt första barn. I Sverige remitteras förlossningsrädda kvinnor till Auroramottagningar för behandling. För att minska kvinnornas rädsla ses stöd från barnmorskan vara en viktig faktor. I barnmorskans arbete med reproduktiv hälsa lyfts kvinnocentrerad vård som något att eftersträva. Motiv: Förlossningsrädsla är ett globalt växande problem och kan påverka kvinnan negativt såväl psykiskt som fysiskt under lång tid. Eftersom barnmorskor är de som möter förlossningsrädda kvinnor bör de få mer kunskap kring hur de kan främja en mer positiv upplevelse under graviditeten. Syfte: Syftet var att undersöka primärt förlossningsrädda kvinnors upplevelse av bemötande under graviditeten. Metod: En kvalitativ intervjustudie med nio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Kvinnor som gått i Aurorasamtal och fött barn för minst ett år sedan intervjuades via videosamtal. Datan analyserades tematiskt i sex steg. Resultat: Under analysprocessen framkom fyra teman. Att få trygghet beskriver kvinnornas upplevelser av hur trygghet kan skapas. Att uppleva sig maktlös handlar om kvinnornas upplevelse av att inte kunna påverka sin situation inom vården. Att inte bli tagen på allvar beskriver kvinnornas upplevelse av bemötandet från vårdpersonalen samt samhällets oförståelse som handlar om att kvinnorna upplevde att förståelse och kunskap saknas i samhället. Konklusion: Trots 40 års forskning och uppmärksamhet av förlossningsrädsla är vården fortfarande inte jämlik för kvinnornas behandling vilket inte är förenligt med kvinnocentrerad vård. Kvinnorna blir fortfarande dåligt bemötta och okunskap råder generellt i samhället. Ökad kunskap och förståelse för förlossningsrädsla bör eftersträvas för att förbättra situationen för kvinnorna. Ytterligare forskning som syftar till att undersöka samhällets upplevelser av förlossningsrädsla är därför av intresse.

Introduktion: Graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta är ett folkhälsoproblem för större andelen gravida i samhället. Mer än två tredjedelar av gravida kvinnor upplever ländryggssmärta och nästan en femtedel upplever bäckensmärta.  Syfte: Att utvärdera evidensen för effekter av fysisk aktivitet som intervention för ländryggs- och/eller bäckensmärta hos gravida kvinnor. Metod: Litteratursökningen i denna systematiska litteraturstudie utfördes i tre olika databaser, PubMed, Cinahl samt SPORTDiscus. Studien inkluderade randomiserade kontrollerade studier samt artiklar inom spannet av 15 år. Studier som innefattade ländryggs- och/eller bäckensmärta under graviditet samt fysisk aktivitet inkluderades. Urvalsprocess av relevanta artiklar utfördes enligt PRISMAS flödesschema. Kvalitetsgranskning gjordes enligt PEDro skalan.  Resultat: Tretton artiklar inkluderades i litteraturstudien efter litteratursökning samt relevansbedömning. Artiklarna bedömdes ha moderat till bra kvalitet enligt PEDro- skalan. Interventionerna var lika i flera av studierna men överlag skiljde sig flera av studiernas interventioner åt. Tio studier hade variationer av träningsprogram som intervention där tre studier följde American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) och en studie följde Royal College of Obstetricians and Gynecologists (RCOG). Andra träningsinterventioner var Hatha yoga, pilates samt vattenträning. Resultat visade att fysisk aktivitet gav effekt i 10 av 13 studier sett på ländryggs- och/eller bäckensmärta. Konklusion: Resultatet att majoriteten av de granskade randomiserade kontrollerade studierna visade positiva effekter av fysisk aktivitet indikerar att fysisk träning i olika former kan vara positivt och kan rekommenderas till gravida med ländryggs- och/eller bäckensmärta. Då antalet inkluderade studier var lågt och typen av träning och träningsupplägg varierande är det svårt att dra säkra slutsatser om effekt av specifika träningsmetoder. Mer forskning inom området behövs för att kunna säkerhetsställa evidensen för fysisk träning som behandling för graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta.

Syfte: Syftet med arbetet var att kartlägga kvinnors erfarenheter av barnmorskans roll att informera och stödja i samband med kejsarsnitt. Metod: Kohortstudie med en kvantitativ ansats och webbaserade enkäter tillämpades. Resultat: Av deltagarna (n=195) svarade majoriteten (n=142) att kunskapen som fanns inför kejsarsnittet mestadels inhämtats via internet medan nio procent (n=17) svarade att kunskapen erhållits av barnmorskor. Resultatet visar att 39 procent (n=76) av kvinnorna uppfattade informationen på BB som dålig eller mycket dålig. Majoriteten av kvinnorna som genomgått ett planerat kejsarsnitt (n=68) ansåg att stödet under förlossningen varit mycket bra eller bra.  Slutsats: Kvinnorna uppfattade informationen från förlossningen bättre än den informationen som givits på barnmorskemottagningen och BB. Kvinnor som genomgått ett planerat kejsarsnitt uppfattar barnmorskans stöd genom hela vårdkedjan bättre än kvinnor som genomgått akut eller urakut kejsarsnitt. Kliniska implikationer: Under graviditet bör kvinnorna erhålla övergripande information angående kejsarsnitt oavsett planerat förlossningssätt. Det är även viktigt att vården individanpassas utifrån vilken typ av kejsarsnitt som kvinnan genomgått och att stöd samt information ges till kvinnan genom hela vårdkedjan.

Bakgrund: Det finns begränsad kunskap om hur kvinnor upplever fosterrörelser i slutet av graviditeten. Ökad kunskap om fosterrörelser kan bidra till bättre möjligheter att identifiera foster som riskerar att dö intrauterint. Syfte: Att utforska hur gravida kvinnor upplever fosterrörelser i slutet av en okomplicerad graviditet samt hur mammor som mist ett barn i livmodern upplevt kontakten med barnet tiden före beskedet att barnet hade dött. Metod: Delstudie I, djupintervjuer med 26 mammor vars barn dött före födelsen, efter 28 fullgångna graviditetsveckor. Delstudie II, frågeformulär till 393 kvinnor med okomplicerad graviditet som besvarades i graviditetsvecka 37 till 42. Svaren analyserades i båda studierna med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: 22 mammor i delstudie I beskrev att de hade haft en föraning om att något kunde ha hänt deras barn innan de fick besked att barnet dött intrauterint. Föraningen grundades på att mammorna hade upplevt minskade eller uteblivna fosterrörelser. Det är något som inte stämmer; formulerades som ett sammanfattande tema på mammornas föraning. Processen mot insikten om att deras barn dött beskrivs i olika steg; Inte känna kontakt med barnet; Känna oro; Känna att något är fel; Inte begripa det ofattbara; Vilja få besked; Vara säker på att barnet har dött. I delstudie II beskrev 383 (96 %) kvinnor i fullgången okomplicerad graviditet olika rörelser som klassificerades som kraftfulla rörelser. De flesta kvinnorna beskrev flera typer av rörelser, tio (4 %) kvinnor beskrev fosterrörelser som inte inkluderade någon rörelse i kategorin kraftfulla rörelser. Konklusion: Mammor som mist sitt barn före födelsen hade känt en föraning om att deras väntade barn kunde må dåligt, de hade upplevt att de tappat kontakten med barnet innan de fick besked att barnet hade dött i livmodern men normaliserade känslan. De flesta kvinnor med okomplicerad, fullgången graviditet, beskriver att barnet rör sig med kraft och tryck, få kvinnor beskriver rörelser som inte kan kategoriseras som kraftfulla. Implikationer: Blivande mammor bör uppmanas att lita på sin upplevelse av att det är något som inte stämmer och kontakta sjukvården direkt om de är bekymrade över sitt ofödda barns rörelser. Bedömning av fosterrörelser i fullgången graviditet kan inkludera: förekomst, frekvens och intensitet. Nyckelord: Innehållsanalys, fosterdöd, fosterrörelser, fullgången graviditet, upplevelser / <p>Betygsnämnd: Margareta Larsson, ordförande (Kvinnor och Barns Hälsa, Uppsala Universitet), Helle Kieler, Docent (Institutionen för medicin Solna, enheten för klinisk epidemiologi. Karolinska Institutet), Lars Wallin, professor (Akademin Hälsa och samhälle, Högskolan Dalarna).</p>

Världen över ses en ökning av missbruksproblematik hos kvinnor i fertil ålder. Det kan leda till en ökad ohälsa bland dessa kvinnor och deras kommande barn. Världshälsoorganisationens arbete för en hållbar utveckling är direkt applicerbar på kvinnohälsovårdens hälsofrämjande arbete som barnmorskor bedriver. Vid vård av gravida kvinnor med missbruksproblematik visar studier att det behövs mer forskning för att nå en djupare förståelse för barnmorskans betydelse i det hälsofrämjande arbetet samt för att utveckla barnmorskans verktyg att stödja och stärka dessa kvinnor. Syftet med studien är att beskriva barnmorskors upplevelser av vårdandet av gravida med missbruksproblematik. En kvalitativ innehållsanalys med semistrukturerade intervjuer har använts för datainsamling och dataanalys. I analysprocessen framkom en huvudkategori: Att ha mod att leda med varlig men bestämd hand samt tre underkategorier: Svårigheter och utmaningar, Att bidra till förändring är motiverande och Tydlighet ger trygghet i vårdrelationen. Slutsatsen som dras från studiens resultat är att barnmorskors upplevelser kring vårdandet av gravida med missbruksproblematik är komplext ur flera aspekter men den gemensamma upplevelsen är att det finns en stor motivation att stödja och stärka dessa kvinnor ur ett hälsofrämjande perspektiv.

Bakgrund: Under graviditeten genomgår kvinnans kropp stora fysiologiska förändringar och ryggsmärta är ett vanligt förekommande besvär för  gravida kvinnor.  Ryggsmärta kan leda till stor påverkan på kvinnans liv genom exempelvis sömnbesvär, nedsatt funktionalitet och sjukskrivning från arbetet. Det är i dagsläget oklart om och vilken typ av träning som eventuellt kan verka lindrande eller förebyggande vid graviditetsrelaterad ryggsmärta. Det är därför av intresse att undersöka huruvida träning kan fungera som en lindrande metod vid ryggsmärta under graviditeten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om träning under graviditeten kan verka som en preventiv eller lindrande metod mot graviditetsrelaterad ryggsmärta. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna Pubmed och CINAHL avseende relevanta artiklar publicerade från 2005 och framåt. Resultat: Åtta studier ingick i litteraturstudien och sex av de granskade artiklarna visade att någon form av träning under graviditeten kan verka lindrande gällande smärtintensiteten. Det sågs ingen påverkan gällande förekomst av ryggsmärta. Slutsats: Muskelstärkande övningar i kombination med stretchövningar verkar ha en lindrande effekt avseende smärtintensiteten vid graviditetsrelaterad ryggsmärta. Konditionsträning verkar inte ha samma gynnsamma effekt. / Background: During pregnancy women’s bodies undergoes major physiological changes, and back pain is a common problem for many pregnant women. Back pain can have a major impact on women’s life and can lead to sleeping problems, reduced functionality       and sick leave from work. At present it is unclear if and what type of exercise that could possibly alleviate or prevent pregnancy-related back pain. It is therefore of interest to investigate exercise as a method for alleviating back pain during pregnancy. Objective: The aim of this study was to investigate whether exercise during pregnancy can serve as a method for alleviating pregnancy-related back pain. Method: A systematic literature search was conducted, using the databases Pubmed and CINAHL, regarding articles published from 2005 and until today. Results: Eight studies were included in this review and six of the studies showed that some form of exercise during pregnancy may appear to alleviate pain intensity. There was no effect regarding the occurrence of back pain. Conclusion: Muscle strengthening exercise in combination with stretching appear to have an alleviating effect on the intensity of pregnancy-related back pain. Cardio training does not seem to have the same beneficial effect.

Coronapandemin som utbröt år 2020 tvingade samhället att anpassas, vården inom obstetriken var inget undantag. Restriktioner infördes som ett led i att minska smittspridningen och medförde att partnern till den gravida och födande i många delar av Sverige inte fick närvara under varken antenatal eller postnatal vård. Forskning har i flera år visat på de gynnsamma effekterna hos hela familjen av en närvarande och delaktig partner, trots detta bedömdes exkluderandet av partnern som nödvändigt. Barnmorskans ansvar i arbetet inom sexuell och reproduktiv hälsa innebär bland annat att tillgodose patientens och familjens behov av stöd och att främja anknytning och interaktion mellan föräldrar och barn. Restriktionerna har försvårat detta uppdrag och kan därför ifrågasättas. Restriktionerna mottogs inte heller positivt av de gravida varför deras upplevelser kändes viktiga att åhöra. Studien syftar därför till att belysa förstföderskors upplevelser av att vårdas genom graviditet, förlossning och eftervård under coronapandemin och dess restriktioner. Metoden som användes var kvalitativ med induktiv ansats i form av skrivna berättelser från 12 deltagande kvinnor samt en intervju. Berättelserna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Det övergripande temat, oviss ensamhet, beskrivs närmre under huvudkategorierna graviditeten – ensamt sökande längs havandeskapets väg, att föda är att inte längre vara ensam och BB, en tid av att vara instängd och åter ensam - men inte själv. Resultatet visar att kvinnorna upplevde en oviss ensamhet på grund av de föränderliga restriktionerna som i den större delen av vårdkedjan innebar att partnern exkluderades. Effekterna av restriktionerna visar genom resultatet tillsammans med annan forskning att kvinnorna upplevt en försämrad psykisk hälsa. Vidare diskuteras effekterna av partnerns roll samt vad konsekvenserna kan tänkas bli när partnerns stöd uteblir eftersom det kan påverka barnet direkt och i ett längre perspektiv.