Detta examensarbete handlar om lågstadieelevers upplevelser av högläsning. Vi vill ta reda på om elever tillgodogör och lär sig något av högläsningen. Vi vill också undersöka vad de gör i samband med läsningen och huruvida valet av bok har någon betydelse och i så fall vilken.  Endast ett fåtal tidigare studier utgår ifrån elevers erfarenheter och därmed är detta ett relativt outforskat område. Studiens data samlades in genom gruppintervjuer med åtta elever från förskoleklass till årskurs tre. Eleverna studerar på samma skola och intervjuerna genomfördes parvis två och två för att de skulle känna sig trygga. Metoden för intervjuerna var semistrukturerad med öppna frågor för ökad flexibilitet inför elevernas svar och för att kunna ställa relevanta följdfrågor.  Resultatet visar att eleverna vill ha högläsning flera gånger i veckan, både i skolan och hemma. De uppger att de kan slappna av, lära sig fakta och nya ord samt utvecklas genom att lära sig lyssna och tala tillsammans med sina kamrater om det lästa. En gemensam nämnare är att eleverna mest uppskattar att lyssna på böcker som de tycker är roliga och/eller spännande och kopplade till egna intressen.

Syftet med den här litteraturstudien är att sammanställa och analysera vetenskapliga artiklar om högläsning i förskolan. Frågeställningen som den här studien har utgått ifrån är hur förskollärare kan arbeta med barns språkliga utveckling genom högläsning i förskolan. I förskolans läroplan står det att barns språk, lärande och identitetsutveckling hör ihop och barn ska i förskolan få möjligheter till att utveckla sitt språk genom att få lyssna till högläsning och föra samtal kring texter. Förskolan ska ge barn förutsättningarna för att utveckla ett ordförråd samt ett nyanserat talspråk. Barn lär sig omedvetet om språk och hur det är uppbyggt vid högläsning. Språk och kommunikation är en central del i flera teoretiska perspektiv. Ett exempel är det sociokulturella perspektivet som används i det här arbetet. Det sociokulturella perspektivet är en teori som är förknippad med Vygotskij som menade att barn inte får tillgång till kulturellt betingad kunskap om det inte finns en handledare som bereder vägen för barnen. Ett begrepp som nämns i det sociokulturella perspektivet är scaffolding som går att beskriva genom att använda en byggnadsställning vid husbyggen. Först byggs ställningen succesivt upp, för att senare bort när barnen lär sig behärska de nya kunskaperna.  Den valda metoden i det här arbetet är en systematisk litteraturstudie vilket innebär att systematiskt söka fram, kritiskt granska och därefter sammanställa litteratur inom det valda ämnet.  Resultatet av den här systematiska litteraturstudien påvisar att när förskollärare arbetar med frågor, diskussioner och samtal i samband med högläsning går barns språkliga utveckling framåt. Högläsning är ett tillfälle för förskollärare förskollärare att starta samtal med barn. Samtalen kan vara både långa och korta. När det kommer till samtal är det samtalets längd och dess komplexitet som påverkar barnens förmåga att både tillägna sig samt att använda de nya språkliga kunskaperna. Alla tillfällen att föra samtal med barnen behöver tas tillvara på vilket innebär att samtalen behöver ske före, under och efter högläsningen. Frågorna som förskolläraren ställer i samband med högläsning behöver vara varierande och inte enbart bestå av ja eller nej frågor. Frågorna behöver även vara anpassade utifrån barnens ålder. För att komma ihåg att ställa varierande frågor går akronymen CROWD att använda som ett hjälpmedel. Vid diskussioner kan förskolläraren använda sig av bilder som ett hjälpmedel. Det här då bilderna öppnar upp för samtal och även hjälper barn att lära sig dra egna slutsatser. Dock behöver diskussionen inte enbart handla om vad som syns på bilden utan diskussionen behöver gå utanför bilden eftersom det då som barn kan göra kopplingar till egna erfarenheter.

Syftet med detta arbete är att ta reda på förskollärares erfarenheter med fokus på hur högläsning främjar barns språkutveckling. Detta valdes på grund av att det framkommer i tidigare forskning att barn har olika förutsättningar att komma i kontakt med högläsning både hemifrån och i förskolan. Vi har utgått från den sociokulturella teorin. En kvalitativ metod har använts genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare för att ta reda på deras erfarenheter kring högläsning med barnen. I resultatet synliggörs på vilka olika sätt högläsning kan ske och i vilken omfattning det sker planerat och spontant. Detta har analyserats och diskuterats i förhållande till vår valda teori. Slutsatsen är att förskollärare behöver kunskap, medvetenhet och didaktisk kompetens för att främja barns förutsättningar för literacy.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare resonerar kring barnboken och högläsningens betydelse i relation till barns lärande och utveckling. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet och är en kvalitativ studie. För att undersöka vårt syfte har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer som metod när vi intervjuat förskollärare. Resultatet visar att alla förskollärare anser att barnböcker är viktiga för barn och förskolans verksamhet och att böcker kan bidra till mer än bara ny kunskap för barnen. Det framkommer att de anordnar högläsning vid olika tillfällen och har olika erfarenheter kring att arbete med en bok som tema. För att analysera resultatet har vi utgått ifrån centrala begrepp inom det sociokulturella perspektivet. Slutsatsen av studien är att barnboken kan fungera som ett verktyg till barnens utveckling och lärande, samt bidra med ett sätt att samspela och varva ner sig kring.

Studiens syfte är att undersöka hur läroplanen för förskolan definierar inkludering för alla barn samt hur det tolkas och realiseras i praktiken, i relation till ramfaktorer. Inkluderingsbegreppet i styrdokument skrivs tolkningsvis fram, något ospecifikt och samtidigt poängterar inkludering för alla barn. Tidigare forskning skriver fram att begreppet inkludering relateras till anpassning för alla barn oavsett behov och förutsättningar. Förskollärare och rektorer är relativt eniga om den komplexa kontext gällande inkludering, som befinner sig i förskolan samt att ramfaktorer påverkar det dagliga arbetet. Samtidigt finner vi ett behov av mer forskning inom ramfaktorers betydelse i förskolan och befintlig forskning är något äldre. Studien är kvalitativ med intervjuer utifrån ett läroplans- och ramfaktorteoretiskt perspektiv. Vidare i studien skildrar diskussion och analys en sammanfattning om inre och yttre faktorer och att det är avgörande för alla barns utveckling och lärande. Denna studie riktar sig till de intresserade av förskolans praktiska utmaningar och inkluderingsarbete.

I vår inledande studie, Läsfrämjande undervisning i gymnasieskolan (2023), genomförde vi en systematisk litteraturstudie om läsfrämjande undervisning och fann att högläsning för gymnasieåldern inte är lika vanligt förekommande som andra läsmetoder. Denna observation väckte vår nyfikenhet och ledde oss till beslutet att med en kvalitativ ansats undersöka hur svensklärare ser på högläsning i sin undervisning på gymnasiet och hur de relaterar sin syn till sina undervisningsmetoder. Vi valde att genomföra individuella semistrukturerade intervjuer med tio verksamma lärare inom gymnasieskolan. Utifrån nio frågor om högläsning och läsning träffade vi lärarna individuellt under cirka 30 minuter. Efter intervjuerna har vi transkriberat och analyserat inspelningarna. Vi kategoriserade och sammanställde sedan intervjuerna för att bättre förstå lärarnas synpunkter och tillvägagångssätt. Alla de intervjuade lärarna säger sig använda högläsning som en metod i sina klasser. Lärarna anser att högläsning främjar läsförståelsen, men också att det är en metod som lugnar klassen, och skapar en gemenskap. Högläsning ses som en social aktivitet som stärker lärandet och det framkom att svenskämnet också kan ses som ett hantverksämne vilket lärs ut bäst genom att praktisera det tillsammans genom högläsning.

I förskolemiljön utgör högläsning ett pedagogiskt verktyg som förskollärare kan tillämpa för att främja barns språkutveckling och understödja sociokulturellt lärande. Enligt läroplanen för förskolan bör högläsning vara en del av förskolans vardag, men det exakta utförandet överlåts till förskollärarens egna pedagogiska bedömningar. Detta resulterar i att förskollärares syn på högläsningens betydelse och metodik varierar. Syftet med studien är att utforska förskollärares uppfattningar och metoder för att pedagogiskt implementera högläsning.   Högläsningen som pedagogiskt verktyg innebär introduktion av text för barn, utveckling av deras ordförråd och stimulans av både språkutveckling och framtida läslust. Ur ett teoretiskt perspektiv baserat på Vygotskijs teorier, framgår det att högläsningen inte är optimalt effektivt som pedagogiskt verktyg om den inte kombineras med andra aktiviteter som stimulerar inlärning.   Metoden som används för denna studie är kvalitativ. Detta används för att besvara studiens frågeställningar vilket empiriskt undersöks genom semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare i en kommun i Stockholms län. Fokus ligger på förskollärarnas uppfattningar vad det gäller högläsning som ett pedagogiskt verktyg. Det empiriska materialet som samlats in analyseras genom tematisk analys. Detta för att finna slutsatser som besvarar frågeställningarna.   Studiens resultat och analys pekar på att förskollärare integrerar högläsning med andra aktiviteter såsom dramatiseringar eller diskussioner/öppna frågor. Detta resultat stämmer väl överens med studiens teoretiska ram. I studien konstaterar även att förskollärare generellt har en positiv, men tidspressad och undervärderad, syn på högläsning jämfört med flera andra aktiviteter. Slutligen visar studien att en återkommande utmaning för förskollärare är att hantera barns varierande läslust, intressen, engagemang och potential för lärande vid val av läsmaterial.

Internationella undersökningar visar på att svenska elevers läsförmåga försämrats under desenaste decennierna. Forskning visar på att högläsning är en undervisningsform som gynnarelevers språkutveckling. Därför är det betydelsefullt att lärare använder sig av högläsning i sinundervisning.I vår studie utgår vi från det sociokulturella perspektivet på lärande, där samspelet mellan eleveroch lärare är viktigt för att lärande ska ske.Syftet med vår studie är att undersöka hur en lärare i förskoleklass använder sig av högläsningsom en språkutvecklande aktivitet.Vi har genomfört en kvalitativ undersökning i form av observationer och intervjuer. Empirin harsedan analyserats och resultatet visar att vår informant använder sig av högläsning som enpedagogisk metod i strävan att utveckla elevernas språk.

Denna studie handlar om högläsning i förskolan ur förskollärares perspektiv. En undersökning kring vad förskollärarna har för syn till högläsning samt hur den planeras och prioriteras i deras barngrupp.   Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt förskollärarna använder högläsning i förskolan samt hur högläsningen prioriteras. Vi vill även undersöka förskollärarens syn på högläsning. Därför har vi valt att intervjua utbildade förskollärare som arbetar i förskolan.    I denna studie har vi använt oss utav kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat åtta förskollärare för att samla in data till vår undersökning.   Resultatet av studien visar på att prioriteringen av högläsning skiljer sig åt mellan de intervjuade förskollärarna. Resultatet visar även att alla förskollärare anser att högläsning är ett viktigt och språkfrämjande verktyg men att det inte alltid används i ett undervisningssyfte.

I denna kvalitativa studie undersöktes hur förskollärare anser sig använda högläsning i verksamheten, samt att undersöka hur pedagogerna uppfattar att högläsningen bidrar till barnens språkliga utveckling. Fem förskollärare observerades och intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom tematisk analys för att hitta likheter och olikheter i förskollärarnas svar. Vår studie visade att förskollärare anser att högläsningen är viktig för barn, dock visade intervjuerna på att det perfekta högläsningstillfället för förskollärarna såg olika ut. Faktorer som spelade in var den socioekonomiska status upptagningsområdet hade, tid för planering, gruppstorlek, samarbete med bibliotek samt verksamhetens rutiner. Skillnaderna som gestaltade sig var dels hur ofta högläsningen skedde, hur förskollärarna valde att involvera barnen i läsningen, vilka böcker som användes, samt vilka förväntningar förskollärarna hade på högläsning vid olika tidpunkter på dagen. Trots skillnader och likheter visar denna studie på att förskollärare nedprioriterar högläsningen till fördel för annat, trots att förskollärarna var väl medvetna om att högläsningen gynnade barnens språkliga utveckling. / <p>Betyg i Ladok 240110.</p>