Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares upplevelser och pedagogiska tankar om högläsning. På vilka olika sätt högläsning förekommer samt hur de upplever att de digitala verktygen fungerar som ett hjälpmedel i högläsningen. Den kvalitativa undersökningen riktade sig till utbildade förskollärare. De insamlade svaren från enkäten sorterades, kategoriseras och analyserasutifrån en fenomenologisk analysmodell. Resultatet visade på att förskollärarna jobbar med högläsning på ett varierat sätt och har en förkärlek till böcker. Svaren från förskollärarna i studien visar på en varierad medvetenhet om högläsningens pedagogiska syfte. Det är inte ovanligt att högläsningen använd som ett verktyg för att skapa ett lugn i barngruppen. När det kommer till läroplanens förtydligade uppdrag kring digitaliseringen är det något som förskollärarna uttrycker är svårt att implementera i högläsningstillfällena. De digitala verktygen upplevs agera som en barnvakt i stället för ett pedagogiskt verktyg.

Den här litteraturöversikten redogör för forskning kopplad till språkutveckling samt språkinlärning genom dialogisk högläsning. Syftet med litteraturstudien är att ge ett kunskapsbidrag om hur lärare kan arbeta med dialogisk högläsning som aktivitet för att främja flerspråkiga elevers kunskaper i det svenska språket. För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar att besvaras: Hur kan dialogisk högläsning bidra till flerspråkiga elevers språkutveckling? och Hur kan dialogisk högläsning planeras och genomföras, i årskurs F-3, för att skapa förutsättningar för flerspråkiga elevers språkutveckling? Metoden för detta arbete är en litteraturstudie, som inkluderar tio vetenskapliga artiklar, där både internationell och nationell forskning inom området har analyserats. Det övergripande resultatet visar att lärares kunskaper och inställning till att inkludera eleverna samt flera språk i högläsningen, tillsammans med elevers motivation, är avgörande för hur dialogisk högläsning används i relation till flerspråkiga elever.

Syftet med denna studie är att skapa förståelse för högläsning i lågstadiet. Tidigare studier visar att högläsning främjar elevernas ordförråd och föreställningsvärldar. Det blir därmed av intresse att undersöka och studera både lärares förhållningssätt kring högläsning samt elevers mottagande av högläsningen. Genom arbetet vill vi kunna utveckla högläsningpraktikerna i klassrummet från ett tidsfördriv till ett lärtillfälle. Tidigare forskning, både internationell och nationell, visar vikten av att använda sig av interaktion och kommunikation mellan lärare och elev. Det teoretiska perspektivet som studien vilar på är transaktionsteorin och litterära världar. Teorierna berör interaktionen, miljön och tankar kring högläsning. I vår studie som har ett aktionsforskningsperspektiv har vi använt oss av enkäter, observationer och fältanteckningar. Sammanfattningsvis har studiens resultat visat att högläsning för lärare är mer än ett tidsfördriv och baseras på elevernas behov och intresse. Genom att utforska olika metoder för högläsning och genom att observera elevernas reaktioner framkom det vilken metod som väckte störst intresse och ledde till ökat engagemang hos eleverna.

Syftet med den här studien är att undersöka vilken funktion högläsning har i de lägre skolåren. Studienundersöker även om lärarna planerar sina högläsningsstunder samt hur mycket utrymme högläsningen fåri klassrummen. Studien är kvantitativ med kvalitativa inslag och den utgår från lärarnas perspektiv. För attsamla in empiriska data används en enkät som lärare får möjlighet att besvara online. I resultatetframkommer det att vila och språkutveckling är det som lärarna beskriver som högläsningens främstafunktioner. Det framkommer även att majoriteten av lärare inte planerar sin högläsning. De flesta läraresvarar att de även önskar att de högläste mer ofta än de 40–100 minuter per vecka som resultatet visar attde gör idag.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares beskrivningar av hur de möjliggör för de yngsta barnens rätt till delaktighet i förskolans högläsningsaktiviteter. Frågeställningarna som besvaras är: Hur beskriver förskollärarna att de bjuder in till delaktighet för de yngsta barnen i högläsningen? Vilka möjligheter och utmaningar beskriver förskollärarna när det kommer till att göra varje barn delaktig i högläsningsaktiviteter? För att få svar på studiens frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod. För att ta reda på förskollärarnas beskrivningar av hur de möjliggör för de yngsta barnens delaktighet i förskolans högläsningsaktiviteter har tre semistrukturerade gruppintervjuer genomförts. Grupperna som intervjuats har bestått av två till tre legitimerande förskollärare som arbetar med barn i åldrarna ett till tre år. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och analysmetoden som använts är en tematisk analysmetod. Resultatet visar vikten av dialog samt samtal mellan förskollärare och barn som framträdande vilket kräver tid och utrymme för barns delaktighet i högläsningsaktiviteter. Resultatet visar även att böckers tillgänglighet är en förutsättning för barns delaktighet och initiativtagande. Resultatet visar även förskollärares förhållningssätt som betydelsefullt för att uppfatta yngre barns uttryckssätt samt för att möjliggöra för delaktighet i högläsningsaktiviteter.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares beskrivningar av litteraturval och samtal i samband med högläsning för att främja barns språkutveckling. Frågeställningarna som besvarats är: Hur beskriver förskollärare sina litteraturval i samband med högläsning i syfte att främja barns språkutveckling? Hur beskriver förskollärare arbetet med att skapa förutsättningar för samtal i samband med högläsning i syfte att främja barns språkutveckling? För att kunna besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod använts genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Studien har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv där centrala begrepp för teorin har varit utgångspunkt vid analysarbetet. Resultatet visar att barns intresse ofta beskrivs som utgångspunkt i valet av litteratur och att det är betydande att anpassa litteratur efter barngrupp och deras behov. De intervjuade förskollärarna är överens om vikten av att samtala och att ställa öppna frågor om bokens handling för att främja barns språkutveckling. Resultatet visar också att förskollärarna anser att det är betydande att tillvarata barns samspel under högläsningen eftersom barn tenderar att utveckla sitt språk tillsammans med andra.

No description available.

Läslust diskuteras ofta i undervisningssammanhang. Vad innebär emellertid läslust och hur når man denna i undervisningen? Syftet med vårt examensarbete är att genom kvalitativa intervjuer med gymnasielärare i svenska erhålla djupare kunskap och förståelse för om och hur litteraturundervisning kan påverka elevers läslust. Vid analys av materialet utgår vi från Biestas teorier om svag och stark undervisning, med betoning på hans teori om subjektivitet. Vidare används Rosenblatts begreppspar efferent och estetisk läsart. Dessutom utgår vi från SDT (Self-determination Theory) om hur inre motivation kan uppnås. Vi har kommit fram till att läslust som begrepp är omstritt. Det verkar till stor del ha att göra med att identifiera sig som läsare. Dessutom ses det som en bonus snarare än som ett mål i sig. För att skapa läslust betonas två viktiga aspekter. Den ena är läsargemenskapen i klassrummet där fokus ligger på att läsa tillsammans snarare än individuellt. Detta kan ske genom exempelvis högläsning eller bokcirklar. Den andra aspekten är vikten av att göra “rätt” bokval. Utmaningar till att skapa läslust i klassrummet är elevers bristande koncentration, lärares brist på tid och en styrande ämnesplan.

Syftet med studien var att skapa förståelse för hur förskollärare möjliggör för dialogisk läsning i högläsningssituationer. Studien utgår från ett dialogistiskt perspektiv och använder en kvalitativ ansats genom observationer och semistrukturerade intervjuer med förskollärare kring högläsningssituationer. Datainsamlingen skedde genom anteckningar i strukturerad loggbok och ljudinspelning som sedan transkriberades. Det empiriska materialet kodades genom en teoridriven tematisk analys. Resultatet visade på att samtliga förskollärare i intervjuerna uttrycker att högläsningens syfte var språkutvecklande, detta kunde ske genom till exempel ordförråd och kontrollerande av kunskap. Resultatet från observationerna visade att förskollärarna använder sig av olika frågetyper vid de olika dialogerna eller monologerna som var framträdande. Genom observationerna blev det möjligt att analysera om högläsningen som praktik genererade en presenterande eller socialt interaktiv undervisning. Autentiska frågor förekom främst i de spontana högläsningssituationerna, men både spontan och planerad högläsning utgjordes till stor del av icke-autentiska frågor. Slutsatsen som studien kommit fram till var att det inte är planeringen inför högläsning som är det viktigaste för att främja dialog vid högläsning i förskolan. Det är snarare förskollärarens kunskap och förhållningssätt för att skapa och upprätthålla dialoger som kan gynna barns reflekterande och i sin tur även verka språkutvecklande som ligger till grund för vilken sorts praktik varje enskild förskola skapar och upprätthåller.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare beskriver högläsning, i vilket syfte de läser, samt vilken betydelse förskollärare tillskriver högläsning för barns språkutveckling. Det är en kvalitativ intervjustudie där förskollärare från två mindre kommuner i norra Sverige deltar. I och med att studien utgår från förskollärarnas beskrivningar och perspektiv ligger den sociokulturella teorin till grund för studien. Under arbetets gång har det framgått att förskollärarna ser högläsning som en viktig och prioriterad del av förskolans utbildning. Vad som även framkommit är att aktiviteterna kring högläsningstillfällena sällan, om någonsin, är didaktiskt planerade utifrån ett förutbestämt syfte eller mål. Utifrån detta kan en medvetenhet hos förskollärarna kring den didaktiska planeringens betydelse och högläsningens inverkan på barns språkutveckling urskiljas, men att trots det blir aktiviteten många gånger bortprioriterad på grund av exempelvis tids- eller personalbrist. Forskning visar att längden på högläsningsaktiviteterna inte nödvändigtvis är avgörande för att barnens ska tillgodogöra sig språklig utveckling, det handlar mer om förskollärares förhållningssätt och prioriteringar i relation till högläsningen.