The purpose of this study is to describe the variation in how preschool teachers relate to reading aloud for language development purposes. I have interviewed five preschool teachers from three different preschools in central and south Sweden. The interviews were semi-structured and the study has a qualitative approach. The study uses socio-cultural theory as a theoretical framework.Previous research confirms that the practice of reading aloud plays an important part in children’s language development. Reading aloud promotes children’s vocabulary and language skills. It is important that preschool teachers present books in a didactical and educational way. They must also involve the children before, during and after the reading sessions. Teaching must be adapted to the reading level of each individual child. The preschool curriculum emphasizes the impact of letting children take part of varied read aloud sessions. The respondents expressed that reading aloud is an important contribution to children’s language development. The study further showed that reading aloud was a daily activity, often taking place several times a day. The selection of books was mixed and they were easily accessible for the children. The way the books are presents for the children is also important. With different voices, mimicry and gestures the preschool teachers can contribute engagement. Reading aloud is an important way to create interest in books. Encouraging children’s interest’s and participation during the reading aloud is an important way of developing children’s vocabulary and language skills. Reading alouds gives the children opportunities to participate in social contexts and thereby become a part of our democratic society.

Abstract Fysiska böcker har funnits i hundratals år och den analoga högläsningen upplevs alltid varit en del av förskolans verksamhet. Barton (2007) beskriver högläsning som en literacyhändelse där tal och skriftspråk används. Digitaliseringens inverkan i förskolans verksamhet blir allt större då barn idag växer upp i en digital värld. Förskolans verksamhet består idag av både digital och analog högläsning. Den digitala högläsningens inverkan är något som intresserar oss. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares beskrivningar om digital och analog högläsning i förskolan. Studien grundar sig i Selander och Kress (2021) beskrivning kring designorienterad teori då teorin möjliggör för oss att förstå högläsning som en teckenskapande, multimodal och kommunicerbar aktivitet. Det designteoretiska perspektivet på iscensättningen eller designen av undervisningen blir relevant för syftet med vår studie.  Vi har utgått ifrån följande frågeställningar. Hur beskriver förskollärare sin undervisning med digital och analog högläsning? Hur beskriver förskollärare högläsningens möjligheter och utmaningar när den är analog och digital? Hur designar förskollärare sin analoga och digitala läsmiljö? För att kunna besvara studiens frågeställningar skapade vi en kvalitativ intervjustudie där verksamma förskollärare intervjuades. Efter intervjuerna transkriberade vi allt som sagts och i transkriberingen upptäckte vi olika mönster som vi därmed kunde utveckla till olika teman i analysen.  Resultatet av studien visar att det endast är en förskollärare som benämner ett av studiens teoretiska begrepp i sin planerade högläsningsundervisning, medan de andra förskollärarna använder sig av begreppets innebörd och betydelse utan att benämna det. Vidare i resultatet beskriver förskollärarna den digitala högläsningen som en utmaning och menar att den analoga högläsningen har många fler möjligheter.

Bakgrund: Enligt senaste rapporten från PIRLS fortsätter skriv- och läsförståelse hos barn i årskurs 4 att minska, vilket enligt Skolverket är oroväckande. Förskolan är en betydelsefullarena där barn skapar en tidig nyfikenhet till läsningen, och där barnens intresse för att läsa på egen hand skapar en god grund för att vända den negativa trenden senare i grundskolan. Att skapa en lustfylld lässituation blir därmed viktigt. Den tidiga språkutvecklingen är viktig i barns liv, och är grundläggande för att de ska bli demokratiska medborgare. Därför är det viktigt att förskolan introducerar tidiga erfarenheter av högläsning med syfte att främja barns språkutveckling. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka resonemang som förskollärare framhåller i arbetet med högläsning, tillsammans med och för förskolebarn i åldrarna 1-5 år. Metod: Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie som grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv. Intervjustudien bestod av semistrukturerade frågor med nio verksamma förskollärare i Västsverige. Resultat: Resultatet visar att förskolorna arbetar med högläsning på olika sätt beroende på vilka resurser de har tillgång till, så som utbildad personal, tillgång till litteratur samt vad arbetslagen har för resonemang kring högläsningens betydelse. Resultat visar även att förskollärare uppfattar högläsning som ett viktigt tillfälle för att främja och öka barns språk-, läs- och skrivkunskaper. Däremot framgår det att förskollärare uttrycker begränsningar vad gäller att organisera en högläsning på ett för dem optimalt sätt utifrån läroplanens uppdrag.

I studien undersöks förskollärares erfarenheter av att arbeta med språkutveckling genom högläsningsaktiviteter. Det som studeras är förskollärares sätt att planera och genomföra högläsningsaktiviteter samt på vilket sätt deras arbetssätt är gynnsamt för barns språkutveckling. Vidare är vilka utmaningar som finns i arbetet med högläsningsaktiviteter också en utgångspunkt i studien. Kvalitativa gruppintervjuer med förskollärare i förskolan används för att samla in data. Alla förskollärare som medverkar i studien har genomgått en utbildning i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. För att bearbeta och analysera materialet används det metodologiska ramverket kvalitativ innehållsanalys. I resultatet synliggörs en variation av sätt att planera och genomföra högläsningsaktiviteter. Det framkommer att det främst är den planerade högläsningen som förskollärare relaterar till språkutveckling. Förskollärares engagemang visar sig vara avgörande för om högläsningsaktiviteterna blir av och huruvida de har ett språkutvecklande syfte. De utmaningar som främst lyfts fram i förhållande till högläsningsaktiviteter är svårigheten med att nå alla barn samt organisatoriska faktorer som förskollärare har svårt att påverka.

Syftet med denna litteraturstudie har varit att sammanställa forskning om hur lärare kan arbeta med högläsning i svenskundervisning (eller motsvarande ämnen i engelskspråkiga kontexter) för elever mellan 12 och 18 år, samt vilka möjligheter och utmaningar högläsningen bidrar till för denna åldersgrupp. För att kunna besvara mitt syfte har jag använt dessa två följande forskningsfrågor: Hur kan svensklärare (eller motsvarande lärare i engelskspråkiga kontexter) arbeta med högläsning för elever mellan 12 och 18 år? Vilka möjligheter och utmaningar bidrar högläsningen till för denna åldersgrupp? Resultaten visar att högläsning bidrar med flera möjligheter för denna åldersgrupp men även utmaningar. Majoriteten av möjligheterna handlar om det sociala lärandet samt förbättrad läsförståelse och läsflyt. De avgörande faktorerna för att uppnå dessa goda möjligheter visade sig vara lärarens gestaltning och den sociala kontexten. Utmaningarna innefattar svårigheter bland elever i ett mångkulturellt klassrum och även kritik som menar att högläsningens gemensamma lärande i grupp kan riskera bli ytligt och ofokuserat. Andra utmaningar behandlar elevers klagomål om lärarens högläsningshastighet. Fler studier som behandlar den valda åldersgruppen behövs för att bekräfta resultatens reliabilitet.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares erfarenheter och kunskaper om barns språkutveckling genom högläsning. I studien används kvantitativ ansats med kvalitativa inslag. 262 verksamma förskollärare svarade på enkätstudien. Genom enkäten har studien sökt svar på frågeställningarna; Hur använder förskollärarna lässtrategier för barnens språkutveckling genom högläsning? Hur utförs planerade och strukturerade högläsningen i förskolan för att stimulera barns språkutveckling? Vilken kompetensutveckling får förskollärare för att främja barns språkutveckling? Studien analyseras utifrån Roger Säljös tolkning av grundaren Vygotskiljs tankar inom socialkulturella teorin. Resultatet visar att majoriteten av förskollärarna tillämpar högläsning för barns språkfrämjande dagligen. Det framkom även att förskollärarna använder flertal lässtrategier för barns språkutveckling. Flertalet av respondenterna ansåg att deras kompetens är god för att främja barns språkutveckling. Dock var det en del av respondenterna, som ansåg att de vill ha mer kompetensutveckling i exempelvis TAKK, språkutvecklande kurser och mer material om språkutveckling.

Den här studien utgår från en kombinerad enkät- och intervjustudie där vi undersöker vilken betydelse de olika bokformerna kapitelbok och bilderbok har för att främja elevers vilja att lyssna till högläsning i skolan. Som ett komplement till detta vill vi se vilken betydelse delaktigheten i valet av bokform har för att främja elevers vilja att lyssna till högläsningsboken. Studien utgår från en trianguleringsmetod där en kvalitativ och kvantitativ metod sammanflätas för att ge ett brett perspektiv på fenomenet. Den empiriska materialinsamlingen görs genom enkätundersökningar med elever i förskoleklass och årskurs ett, samt intervjuer med bibliotekspedagoger, grundskollärare och förskollärare. Studien utgår från en fenomenografisk metodologi där högläsning som fenomen granskas utifrån olika perspektiv. Detta analyserar vi sedan utifrån en kognitivistisk referensram. Studiens resultat framhåller att elever ofta lämnas utanför valet av bokform och att lärare gärna väljer kapitelboken under ett högläsningstillfälle, då den anses enklare att tillämpa i en större grupp. Därtill framkommer hur pedagoger undviker att visa böckernas bilder. De anser att illustrationer stör elevernas förmåga att själva fantisera och skapa inre bilder, trots att forskningsresultat visar illustrationens förmåga att stärka utvecklingen av både fantasi och tredjepersonperspektiv.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de tillämpar bilderböcker för att främja barns språkutveckling i förskolan. Frågeställningarna som har besvarats är: Hur beskriver förskollärarna att de arbetar med barns språkutveckling med stöd av bilderböcker? Hur beskriver förskollärarna att undervisning genom bilderböcker kan främja barns språkutveckling? Genom en kvalitativ metod med två samtal i fokusgrupper har studien genomförts. Studien har en sociokulturell utgångspunkt där empirin har bearbetats och analyserats.  Resultatet visar att förskollärarna upplever en varierad komplexitet gällande arbetet med bilderböcker i förskolans kontext. Förskollärarna diskuterar en inbjudande läsmiljö samt vikten av att skapa ett framtida intresse för läsning hos barnen. De förklarar att läsning av bilderböcker för barn i förskolan kan ha olika syften. I resultatet framkommer det även att förskollärarna vill skapa en läslust för barnen genom att frambringa positivitet kring läsningen. Att samtala under och efter läsning av bilderböcker kan enligt förskollärarna främja barnens fantasi och svåra ord och begrepp kan tillsammans bearbetas. Förskollärarna förklarar däremot att tiden och förskollärarens egen tillgänglighet i förskolans verksamhet inte alltid räcker till för högläsning.

The aim of the study is to elucidate how teachers in middle school work with reading literature aloud and their attitudes to their working methods. The research questions concern how the teachers work before, during and after the reading aloud, and also the advantages the teachers find in their method and the obstacles they discover in the work of reading aloud. A qualitative method was used for the study, applying semi-structured interviews. The selection consists of two teachers who have worked in the profession for 23–24 years (Teachers Andersson and Bergström) and two who have worked as teachers for 3–4 years (Teachers Cederqvist and Davidsson). Based on the results, it is possible to say that the teachers work in several different ways before, during and after the reading aloud. The teachers find several advantages in their method and fewer obstacles to working with reading aloud. The teachers who have worked for 23–24 years have a similar attitude to their method. They work to a large extent with En läsande klass and feel that the reading aloud session is above all a cosy time for the class. The teachers who have worked for 3–4 years likewise work in a similar way and show many differences in method and attitude from the teachers who have worked for 23–24 years. These teachers use several practical exercises and think that their varied working method motivates pupils to learn.

Syftet med vår undersökning är att belysa förskollärares arbetssätt med att främja barns språkutveckling i förskolan. Undersökningen utgår från två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare sitt arbetssätt för att främja barns språkutveckling och vilka språkfrämjande redskap använder förskollärare för att främja barns språkutveckling i förskolan. I undersökningen används strukturerade intervjuer med nio utbildade samt legitimerade förskollärare. Intervjuerna har analyserats utifrån begrepp från sociokulturell teoribildning.  Resultatet visar att förskollärare använder barns vardagliga situationer för att främja barns språkutveckling i förskolan. Förskollärarna använder förskolans läroplan som utgångspunkt för arbetet med barns språkutveckling och detta är viktigt att utgå ifrån när det gäller planering av aktiviteter. Utifrån resultatet beskriver förskollärarna att barns intressen samt behov ska ligga till grund när det gäller undervisning i förskolan, detta beskrivs som utgångspunkt för arbetet med att främja barns språkutveckling. Utifrån resultatet använder förskollärare leken som metod för att främja barnsspråkutveckling. Resultatet visar också att förskollärare arbetar aktivt med att skapa en miljö som främjar barns språkutveckling. Resultatet visar även att förskollärare använder sig av olika språkfrämjande redskap såsom Bornholmsmodellen, bilder, stödtecken, högläsning och samtal.