Denna studie syftar till att undersöka yrkesverksamma grundskolelärares syn på högt begåvade och högpresterande elever i ämnet matematik. Mer precist hur de deltagande lärarna anser sig urskilja, bemöta och anpassa undervisningen för dessa elever, men också vilka svårigheter eller utmaningar detta kan innebära. För att undersöka detta har fyra kvalitativa intervjuer genomförts med lärare som är verksamma inom grundskolans tidigare år. Resultatet av intervjuerna visar på att lärarna i studien är medvetna om att undervisningen måste individanpassas och att det kan finnas olika variationer inom området högpresterande elever. De framhåller dock att denna individanpassning är svår att få till i skolan idag och menar på att detta beror på att allt fokus hamnar på de elever som riskerar att inte nå målen. Av resultatet kan man utläsa att de hinder som de intervjuade lärarna upplevde i anpassandet av undervisningen för högpresterande elever är tidsbrist och behov av kontroll. Resultatet av intervjuerna visar också på att lärarna i studien beskrev att de hade liten erfarenhet av begåvade elever och av resultatet kan tolka att det kan finnas svårigheter med att skilja begreppen högt begåvad och högpresterande. Samtliga lärare i studien hävdade att de önskade tillfällen att diskutera hög begåvning och högpresterande elever ute i verksamheterna och att de gärna skulle tillgodogöra sig större kunskaper inom dessa områden.

Denna studie genomfördes i syfte att fördjupa kunskapen i hur högpresterande elever i matematik kan utmanas i undervisningen, vilka strategier som används och varför. Genom intervjuer och observationer har lärares arbete med att anpassa sin undervisning för att tillgodose matematiskt högpresterande elevers utveckling undersökts. Med utgångspunkt i ramfaktorteori och läroplansteori har insamlade data analyserats och sammanfattats i ett resultat. Resultatet påvisar att lärares potentiella repertoar inte alltid till fullo kan iscensättas då skolans ramar i form av tid, resurser och stort fokus på måluppfyllelse ses som ett hinder. Slutsatsen är att förutsättningarna för att bedriva undervisning riktad till högpresterande elever hindras av bristande fokus på högpresterande elevers utveckling från skolledning, huvudman och stat, vilket kan påverka vilka strategier som kan tillämpas.

Syftet med studien är att öka kunskapen om lärares didaktiska avvägningar vid möblering och placering av hög- respektive lågpresterande elever i klassrummet. Vi ville synliggöra vilka didaktiska avvägningar lärare, verksamma i årskurs 1-6, gjorde och varför. Materialet till studien samlades in via en webbenkät och är av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Materialet analyserades med hjälp av Uljens (1997) skoldidaktiska teori.  Resultatet visar att lärarna gjorde många olika didaktiska avvägningar gällande möbleringen av klassrummen samt gällande placeringen av elever med olika prestationsnivåer. De flesta lärarna valde att placera sina möbler i rader eller i grupper, där deras främsta fokus var att bibehålla arbetsron, att eleverna skulle se tavlan eller att separera eleverna från något eller någon. Majoriteten av lärarna gjorde alltid eller mer än ofta didaktiska avvägningar gällandeelevplaceringar utefter elevernas prestationsnivåer. De flesta lärarna uppgav att de gärna placerar högpresterande elever tillsammans med en annan högpresterande elev eller bredvid en lågpresterande elev. Det var även vanligt att placera de högpresterande eleverna långt bak i klassrummet. Lärarnas främsta anledning till detta var att eleverna skulle utmanas eller för att de skulle kunna stödja andra elever. Flertalet av lärarna uppgav att de gärna placerade lågpresterande elever nära läraren eller långt fram i klassrummet. Det var även vanligt att placera dessa elever tillsammans med en god kamrat eller tillsammans med en högpresterande elev. Lärarnas främsta anledningar till detta var för att läraren skulle vara nära till hands, öka elevernas koncentration eller öka elevernas trygghet. Enligt Uljens (1997) skoldidaktiska teori kan lärarnas didaktiska avvägningar ha påverkats av kontexter som råder i samhället och i skolan. Dessa kontexter innefattar bland annat värderingar i samhället, läroplaner och elevers förutsättningar och behov.

Återkoppling ska syfta till att erbjuda alla elever oavsett kunskapsnivå utvecklingsmöjligheter och utmana dem i deras skrivande. Denna studie var ett försök till att kartlägga om läraråterkoppling på texter var föredömlig för högpresterande elever. Studiens syfte var att undersöka vad elever på det naturvetenskapliga programmet som läser svenska 3 ansåg om återkopplingen de fick på sina texter och om utsagorna överensstämde med formativ bedömning. Insamlingen av empirin skedde genom en metodkombination med kvantitativa och kvalitativa data med en webbaserad enkät. Resultatet visade att eleverna ansåg att de fick återkoppling som stöttade dem att utveckla sitt skrivande. De uppgav även att de tyckte om att få veta betyg i samband med texten men att det var mest föredömligt om det skedde i en kunskapsmatris. Utsagorna pekade även på att bristerna i texten uttrycktes viktiga för utvecklandet av texten, vilket innebär en paradox i jämförelse med tidigare forskning. Utifrån analys av elevsvaren kunde återkopplingen anses överensstämma med formativ bedömning.

<p>Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet betonar att alla elever har rätt att mötas på den nivå där de befinner sig. Detta ses som självklart då det gäller de elever som ännu inte uppnått målen. Vi anser att även högpresterande elever är i behov av särskilt stöd om än på ett annat sätt. Vi ville därför, genom en kvalitativ metod, ta reda på hur lärare uppfattar att de stimulerar högpresterande elever i år ett. Vi har även för avsikt att undersöka vilka möjligheter respektive hinder lärare i år ett ser med att stimulera högpresterande elever. Resultatet visar att lärare i år ett uppger att de låter alla elever, till en början, arbeta med samma moment. Dock sker detta i olika takt och takten i sig ses av lärare som en individanpassning. Utöver grundböckerna menar lärarna att det finns extramaterial att tillhandahålla för de elever som behöver extra utmaning. Detta material kan se likadant ut för hela klassen eller vara anpassat efter varje enskild elev. I resultatet framkom även att lärare upplever stora möjligheter med att stimulera högpresterande elever i år ett. Lärare är mycket positiva till sitt uppdrag att stimulera högpresterande elever och anser att de hinder som finns inte stoppar dem i deras yrkesutövning.</p>

Denna undersökning behandlar idrottslärares uppfattningar om inkluderande undervisning. Det ingår också en redogörelse för hur idrottslärare anpassar undervisningen för att möta alla inom olika elevgrupper. Vi ställer oss exempelvis frågan: vilka möjligheter och hinder uppfattar idrottslärare med inkluderande undervisning? Undersökningen har kvalitativ ansats där intervjuer med sju idrottslärare används som utgångspunkt för metod. Det framgår av vårt resultat att, enligt lärarna, kan inkludering översättas som alla elevers lika rätt att delta i idrottsundervisningen. Lärarna associerar inkluderingsbegreppet i första hand till elever med funktionsnedsättning, men drar också paralleller till så kallade duktiga elever.  Det har också framkommit att det råder skilda meningar, bland lärarna, i vilken grad inkludering är möjligt. Lärarna anser att vissa moment gör det svårare att få med alla elever medan andra gör det enklare. Resultatet visar också att lärarna ser att en kompetent assistent eller att vara två idrottslärare öppnar för möjligheter till en förbättrad undervisning.

I syfte att belysa om och i så fall hur tidiga läsare och skrivare stimuleras i skolan under de första åren har intervjuer genomförts med sex lärare i årskurserna ett, två och tre. Av resultaten framgår att arbetet med att få lågpresterande elever att uppnå kursplanens mål är så pass krävande att behoven hos högpresterande elever inte hinner tillgodoses.  En slutsats som kan dras av studien är att lärarna, trots medvetenhet om denna problematik, begränsas av den tid som står till förfogande och upplever sig inte räcka till för att tillrättalägga undervisningen för dessa elever.

Syftet med denna studie var att se om det går att påverka attityderna till ämnet matematik i positiv riktning hos elever med stort matematiskt kunnande genom ett matematikprojekt som ger utmaningar. Metoden bestod i att eleverna fick anmäla sig till projektet och fick en enkät innan projektet startade. Sedan följde åtta lektionspass i matematik och efter att dessa var slutförda fick eleverna fylla i en ny enkät. Resultatet visar helt klart en förändring i positiv riktning av elevernas attityder till matematikämnet. Enligt min uppfattning beror det positiva resultatet på bl.a. att eleverna fick vara med och påverka innehållet i undervisningen och matematikprojektet gav dem utmaningar. Dessutom arbetade de i mindre grupper med större möjlighet till lärartid och de som valt projektet var intresserade av matematik. Av detta kan man dra slutsatsen att även en mindre insats för elever med stort matematiskt kunnande kan leda till att dessa elevers attityder till matematikämnet kan öka i positiv riktning. Därför är det viktigt att även denna grupp av elever får utmaningar i matematik i eller utanför klassrumssituationen.

<p>Syftet med denna studie var att se om det går att påverka attityderna till ämnet matematik i positiv riktning hos elever med stort matematiskt kunnande genom ett matematikprojekt som ger utmaningar.</p><p>Metoden bestod i att eleverna fick anmäla sig till projektet och fick en enkät innan projektet startade. Sedan följde åtta lektionspass i matematik och efter att dessa var slutförda fick eleverna fylla i en ny enkät.</p><p>Resultatet visar helt klart en förändring i positiv riktning av elevernas attityder till matematikämnet.</p><p>Enligt min uppfattning beror det positiva resultatet på bl.a. att eleverna fick vara med och påverka innehållet i undervisningen och matematikprojektet gav dem utmaningar. Dessutom arbetade de i mindre grupper med större möjlighet till lärartid och de som valt projektet var intresserade av matematik.</p><p>Av detta kan man dra slutsatsen att även en mindre insats för elever med stort matematiskt kunnande kan leda till att dessa elevers attityder till matematikämnet kan öka i positiv riktning. Därför är det viktigt att även denna grupp av elever får utmaningar i matematik i eller utanför klassrumssituationen.</p>

The purpose of this study is to investigate five teachers’ opinions on the work with individualization with focus on above-average pupils. I have issued four questions based on the purpose of this study: - How do these teachers define the theoretical concepts of individualization and above-average pupils? - How do the teachers reason about the concept of individualization with focus on the above-average pupils? - How do the teachers reason regarding the work with individualization in the Swedish language? - Do these teachers consider that there are difficulties to individualize the work so that it will challenge above-average pupils? The method used to conduct this study was a semi-structured qualitative interview with five teachers in primary school. The theory and the theoretical concepts this study is based on is: what defines the above- average pupils, the zone of proximal development, the concept of individualization and motivation and the importance of cognitive and non-cognitive abilities. The study shows that the theoretical concept of above-average pupils is hard to define and it shows a difference between how the teachers choose to define it. However, the teachers show a good understanding of the concept of individualization which they define as an approach based on each individual's level of knowledge. It also shows that the teachers are having difficulties individualizing the school assignments to challenge and stimulate the above-average pupils. The teachers mean that the main reason for this problem is the lack of resources the teachers have available.