I en globaliserad och mångkulturell värld ser vi ett behov av att undersöka hur interkulturell kompetens kan utvecklas genom historieämnet. Det interkulturella uppdraget ses som nödvändigt för att människor interagerar i en mångkulturell miljö. Vi har i detta arbete undersökt om och hur lärare uppfattar interkulturalitet i förhållande till historieämnet. Arbetet kretsar i stora drag kring tre frågeställningar som berör lärarnas uppfattningar om interkulturell kompetens, ifall styrdokumenten fungerar som stöd eller begränsning för uppdraget, samt hur en konkret undervisning kan se ut enligt lärarna.  Syftet med arbetet är att få en insikt i lärares uppfattningar om interkulturell kompetensutveckling genom historieämnet. Vi har genom arbetets gång utgått ifrån teori som innefattar narrativ kompetens, historiemedvetande och interkulturell historisk kompetens. Utifrån teori och tidigare forskning har vi format intervjufrågor där ambitionen har varit att ta reda på lärarnas uppfattningar om ämnet. Studiens metod har utgått ifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I resultatdelen redovisar vi lärarnas uppfattningar och sammanlänkar dessa med resultat från teori och tidigare forskning. Lärarna är samstämmiga om hur undervisningen kan se ut för att främja interkulturell kompetens genom historieämnet. Lärarna anser det interkulturella uppdraget vara svårt och är oeniga om hur styrdokumenten fungerar som stöd eller begränsning för främjandet av interkulturell kompetens i historieämnet. Avslutningsvis diskuteras vårt resultat och förslag ges på hur framtida forskning kan ta avstamp i vårt arbete för att nå slutsatser som är mer fördjupade och generaliserbara.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskolrektorer och förskollärare beskriver sitt arbete med kulturell mångfald i förskolan, och om dessa beskrivningar går i linje med de riktlinjer som förskolans läroplan påvisar angående ämnet. Genom att analysera respondenternas utsagor har vi undersökt hur yrkeskategoriernas beskrivningar skiljer sig åt. Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer med både förskollärare och förskolrektorer, då vi anser att båda yrkeskategorierna har en väsentlig inverkan på vilket utrymme ämnet kulturell mångfald får i förskolan. Studien har givit oss en inblick i hur fem förskolrektorer och fem förskollärare i en mellanstor kommun i Sverige beskriver och reflekterar över arbetet med kulturell mångfald i förskolan. Empirin har därefter analyserats och diskuterats med utgångspunkt i ett interkulturellt perspektiv, samt med hjälp av centrala begrepp för perspektivet. Studiens resultat indikerar att rektorerna i högre grad än förskollärarna, tycks utgå ifrån ett interkulturellt perspektiv i sina beskrivningar av hur de i sina verksamheter arbetar med ämnet. Rektorerna lyfter bland annat vikten av en verksamhetsförankrad grundsyn eller värdegrund som innefattar synen på människan, bemötande och förhållningssätt. Denna grundsyn sträcker sig utanför ramarna för arbetet med kulturell mångfald och inkluderar också ämnen som genus, normer och demokrati. Beskrivningarna av de arbete som bedrivs visar att arbetet med kulturell mångfald till stor del går i linje med läroplanens riktlinjer, med hänsyn till att inga vidare precisioner om hur arbetet skall genomföras i praktiken ges. Vi fann dock att arbetet med det läroplansmål som lyfter att förskolan ska bidra till att alla barn får utveckla sin kulturella identitet, inte gick i linje med läroplanen då respondenterna uppgav att detta var något som överlämnades till vårdnadshavarna. Rektorerna och förskollärarna var enade om att de båda innehar ett stort ansvar i att ämnet är en del av verksamheten. Vidare utläser vi ett mönster i resultaten som indikerar att flertalet respondenter anser att arbetet med kulturell mångfald främst berör verksamheter med etniskt och kulturellt blandade barngrupper. Vilket följaktligen går emot vad tidigare forskning förespråkar, som istället hävdar att ämnet är något som ska arbetas med oavsett om barngruppen anses vara homogen eller inte.

Denna studie syftar till att med hjälp av kvalitativ metod undersöka hur antisemitism kan ta sig uttryck i skolan och hur historielärare kan arbeta för att motverka detta. Studiens utgångspunkt är att ett arbete mot antisemitism är i linje med såväl skolans övergripande värdegrund som histo-rieämnets syfte och mål. Den kvalitativa undersökningen bestod av semistrukturerade intervjuer med fyra informanter som var och en arbetar med antisemitismfrågor på myndighet, organisation och projekt. Intervjuerna analyserades sedan utifrån teorier om antisemitism som begrepp och fenomen samt historiedidaktiska teorier. Det empiriska materialet visade en övergripande samstämmighet i vad antisemitism innebär som fenomen och hur detta kan yttra sig i skolmiljön. Manifestationerna av antisemitism i skolan kan säkerligen tacklas på olika sätt och historielärare ska inte bära detta ansvar ensamt. Däremot utgår denna studie från att historieämnet lämpar sig för en undervisning mot antisemitism. Infor-manterna har därför fått resonera över vad en historielärare bör undervisa om för detta syfte. Em-pirin visar att informanterna mångt om mycket tar upp samma eller liknande resonemang. En av de mest utmärkande slutsatserna från studien är att undervisningen kräver att antisemitism sätts in i en större historisk kontext, detta gäller både historisk och nutida antisemitiska yttringar. Även undervisning om antisemitism utifrån ett kontinuitets- och förändringsperspektiv framkommer som en viktig del av detta. Fynden överensstämmer med den tidigare forskning som finns om undervis-ning mot antisemitism och Förintelseundervisning. De resultat och slutsatser som studien presenterar kan inte ses som fullt generaliserbara för undervisning mot antisemitism. Studien kan däremot peka lärare i rätt riktning i att både känna igen antisemitism i skolan och vad som kan undervisas om för att motverka den. Men även med de svårigheter som kan uppstå, och den komplexitet som läraren kan uppleva, i undervisningssi-tuationen. Studien kan utöver detta ge indikationer på vidare forskning inom ämnet.

Vårt alltmer mångkulturella samhälle, ställer krav på interkulturell kompetens i undervisnings- och vägledningssammanhang, inte minst i mötet med nyanlända elever på Språkintroduktion. Beroende på elevernas olika skolbakgrund och förutsättningar har många av dessa elever svårigheter att uppnå de kunskapskrav som behövs för att få behörighet till gymnasiet eller fullfölja gymnasieutbildningen. Språkintroduktion kan konstateras vara en komplex verksamhet och därmed finns svårigheter att skapa de förutsättningar som behövs för eleverna att göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur studie- och yrkesvägledare arbetar med interkulturell vägledning med nyanlända ungdomar. Val av teoretisk utgångspunkt i studien är karriärteorin SCCT, dock kommer denna teori mesta att behandla en av frågeställningarna, där den upplevda självförmågan kopplas till självinsikt och motivation hos eleverna. Vidare fördjupas studien i sin helhet, genom koppling av tidigare forskning om kulturmöten och vägledningsstrategier i olika kulturella kontexter. Syftet är att öka förståelsen för dels vilka synsätt som ligger bakom de resonemang som förs av respondenterna, dels lyfta de framgångsfaktorer som beskrivs för ett interkulturellt möte. Studien har en kvalitativ ansats där intervjuer med sju verksamma studie- och yrkesvägledare på Språkintroduktion har genomförts. Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna besitter en interkulturell kompetens, vilket innebär att både förhållningssätt och vägledningsstrategi anpassas till den målgrupp de möter. De utmaningar som uppkommer på grund av både språkliga och kulturella skillnader, bemöts genom skapande av förtroendefulla relationer mellan vägledaren och den vägledde samt att hänsyn tas till den nyanländas livssituation. Genom nyfikenhet och uppmuntran kan vägledningssamtalen mynna ut i effektiva möten för att diskutera elevernas framtida studie- och yrkesval. Hur eleven ser på sina möjligheter i det nya landet speglas av hur hen upplever sig klara av att hantera utmaningarna (upplevd självförmåga), där motivationen kan förstärkas för framtida steg. För framtida forskning hade intervjuer med elever på Språkintroduktion varit givande för att få en inblick i deras upplevelse av deras studie- och yrkesval i ett nytt land.

Skolverksamheterna i Sverige är en spegling av samhället där sociala och kulturella möten frodas och ska hjälpa elever att utveckla förståelsen för en kulturell mångfald i en globaliserad värld. Historieundervisningen ska bidra till att elever får förståelse för olika kulturella sammanhang och levnadsätt. De ska även få olika perspektiv på hur historien har och kommer att påverka människans identitet, föreställningar och värderingar. Den här studien har därför haft sin utgångspunkt i att undersöka hur historieundervisningen bedrivs i en mångkulturell skola med ett interkulturellt perspektiv med inriktning till årskurs 4–6. Identitetsfrågan har även lyfts då den har en viktig roll i elevers egna identitetsbildningar genom historieundervisningen i och utanför skolan. Syftet med studien var att undersöka vad forskningen säger om den interkulturella undervisningen inom historieämnet i en mångkulturell skola och hur elevers identitet påverkas. Studiens arbete baseras på en litteraturöversikt som visar vetenskaplig forskning kring det området som belyst genom olika databassökningar och kedjesökningar. Den interkulturella undervisningen inom historieämnet är något som alltid behöver utvecklas och arbetas flitigt med i skolan. Mångfalden som ökar i samhället påverkar skolan idag där vi kan se att det mångkulturella klassrummet är omöjligt att undgå. Med tanke på det påverkas det interkulturella lärandet där ömsesidig respekt, jämlikhet, öppenhet och respekt är etiska värden som uppmärksammas för interkulturalitet. Det har framkommit att historieundervisningen kan påverka elevers identitet. De mångkulturella klassrummen gör att identitetsfrågan blir ständigt mer betydande där skolan, lärare och samhälle spelar en viktig roll för elevers identitetsskapande.

The role of history education has traditionally been viewed as a subject to foster a sense ofnational identity and patriotism, understanding one's own nation's history, culture, andperspectives. Recently however, with the development of global communication andmigration, there has been a shift in the goals of history education in Sweden to focus on theinclusion and development of intercultural perspectives. Although this is the goal, historyteachers find it difficult to adopt such teaching. This study aims to understand the problemsand challenges history teachers face in their work with intercultural pedagogy andintercultural history education. In this context, intercultural history education refers to aneducation that includes stories, perspectives, and narratives outside of traditionaleurocentrism, and focuses on development of skills and abilities that lets students beknowledgeable, understand and take active part in a multicultural society To reach this aim, we conducted four qualitative interviews with a semi structured approachwhich entails an informal conversational style interview based on a beforehand constructedinterview guide. Participants were chosen based on certain criteria relevant to the studyincluding formal education, experience, and subjects. The interviews were recorded,transcribed, and later analyzed using an open coding method where themes and key aspectswere identified. The results suggest that teachers face several challenges in their work to include and developintercultural history skills and knowledge. Time restraints, lack of clear guidelines withincurriculums and steering documents, as well as traditions within history education and historyteaching aids were some of the most relevant findings of the study. On this basis, teachereducation and education in general should focus on addressing these issues.

Syftet med detta examensarbete har varit att påvisa vilken roll lokalhistoria kan spela i historieundervisningen utifrån en samtid präglad av globalisering och mångkulturalitet. Utifrån detta har vi genom intervjuer med behöriga gymnasielärare i historia undersökt vilka didaktiska fördelar de upplever att lokalhistoria kan medföra, samt vilken verkan lärares synsätt på lokalhistoria har i relation till inkludering och exkludering. Den didaktiska frågan varför stod i fokus igenom forskningsprocessen. Vi utgick från två övergripande definitioner kring lokalhistoria. Den ena bygger på en traditionell definition där studier av det geografiska närområdet ligger i fokus. Den andra utgår ifrån eleven och dess narrativ som det lokala i lärandesituationen. Denna definition står Alison Hales bakom och benämner som “the child as the local”. Lärarna lyfte fördelar såsom konkretion, relevans, levandegörande, identitetsfrämjande & bidragande till utveckling av historisk empati med mera. Vad gäller inkludering och exkludering visar våra resultat på att enligt de tillfrågade lärarna kan båda definitionerna bidra till en större grad av inkludering i historieundervisningen. Utifrån en geografisk definition kan en känsla av ett gemensamt vi skapas, medan utifrån “the child as the local” blir elevernas narrativ representerade i undervisningen. En fördel med sistnämnda är att den kan främja interkulturell kompetens då eleverna får ta del av varandras historia och möjligen bidra till ökad respekt och tolerans gentemot varandra. Lärare bör använda båda definitionerna för att dra så positiva fördelar som möjligt utifrån ett arbete med lokalhistoria, i syfte att utveckla elevers historiemedvetande.

Den här uppsatsen studerar mångfald inom Equmeniakyrkan med en lokal församling på landsbygden som primärt studieobjekt. Eftersom varken landsbygdsförsamlingar eller frikyrkor förekommer i någon större omfattning i studier av mångfald har det funnits ett intresse och betydelse att lyfta fram dessa perspektiv. Studien har också fokuserat på barn- och ungdomsverksamhet som komplement till det ofta förekommande gudstjänstsammanhanget av samma anledning. Som material för uppsatsen har jag använt intervjuer med personer i olika former av ledarbefattningar inom den lokala Equmeniaförsamlingen. För att komplettera detta material och länka församlingens uppfattningar till ett större sammanhang har jag också använt skriftligt material som Equmeniaförsamlingen framställt centralt. Mina undersökningsområden har rört sig kring roller, relationer och platser som uppstår och förändras i och med mångfald i en församling. I beskrivning och analys har detta till exempel handlat om ledarskap, vänskap och fysiska ting som tagit plats för att möjliggöra delaktighet, inflytande och gemenskap. Kring dessa områden har också faktorer som begränsar och hindrar undersökts. I jämförelsen med centralt skriftligt material har motsvarande områden studerats utifrån likheter och skillnader sett till den lokala församlingen och dess lokala bidrag.

Syftet med vår kunskapsöversikt är att ta fram ett forskningsunderlag för hur vi somframtida historielärare kan arbeta i vår undervisning för att utveckla elevers interkulturellakompetens. Frågeställningen till vår kunskapsöversikt är vad tidigare forskning säger omhistorielärares metodiska arbete för att utveckla elevers interkulturella kompetens.Vårt resultat har visat att arbetet med interkulturell kompetens är nära kopplat tillhistorielärares arbete med att utveckla elever historiemedvetande. Genom attoperationalisera ett historiemedvetande med de narrativa komponenterna att erfara, tolka ochorientera och ställa dem i relation till den interkulturella kompetensens tre dimensionerkunskaper, färdigheter och attityder, kan lärare utveckla ett metodiskt ramverk för att tydliggöraen interkulturell kompetensutveckling i sin undervisning. Vårt resultat har också visat atthistorielärare kan arbeta normkritiskt med skolans centrala innehåll och läroböckershistoriska innehåll och på så sätt synliggöra etnocentriska tendenser i historiska narrativ.Forskning har även visat att ett systematiskt arbete med att öppna upp historiska berättelseroch låta elever tolka dem genom olika kulturella perspektiv kan bidra till en interkulturellkompetensutveckling.I vår slutsats konstaterar vi att det finns ett flertal metodiska förhållningssätt somhistorielärare kan använda sig av för att bidra till elevers interkulturella kompetens genomhistorieundervisningen. I diskussionen reflekterar vi över de svårigheter och utmaningarsom finns med interkulturell historieundervisning, där vi bland annat belyser en brist påforskning där interkulturell kompetensutveckling har undersökts i klassrumsmiljöer. Viavslutar detta arbete med att presentera ett framtida examensarbete där vi avser att göraempiriska fältstudier för att ta reda på hur historielärare arbetar för att främja eleversinterkulturella kompetensutveckling i sin undervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt lärares interkulturella kompetenser har betydelse för den bedrivna historieundervisningen utifrån ett motivationsperspektiv. Nyfikenhet kring hur lärare använder sig av sin interkulturella kompetens för att väcka elevernas motivation för historieämnet drev fram idén för studien. Endast lärare med invandrarbakgrund deltog i studien då det genererar en interkulturell kompetens vars själva påverkan i undervisningen är av intresse. Även ett intresse för deras tankar kring undervisningsmöjligheter i att ha mer än ett perspektiv på historien fanns. Intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade för att ge lärarna en möjlighet att fördjupa sig i och utveckla sina svar. De begrepp som centralt synliggörs i studien är mångkultur och interkultur samt hur dessa förhåller sig till skolans värld i allmänhet och lärarnas historieundervisning i synnerhet. Forskningsläget visar att området är problematiskt i det att eleverna finner den största motivationen genom att undervisas i det som rör deras egen personliga historia eller sådant som kan kopplas till vardagliga situationer. Detta är något som lärare har svårt att leva upp till rent generellt, antingen på grund av att de känner sig styrda av styrdokumentens texter eller för att de själva känner att annat är mer relevant för elevernas lärande. Studiens empiriska material har tolkats och analyserats genom ett historiedidaktiskt- och motivationsteoretiskt perspektiv. Analysen visar att det finns en viss skillnad mellan lärarnas tankar kring hur en motiverande undervisning bör bedrivas och hur deras interkulturella kompetens gestaltar sig i undervisningen. Lärarna är dock överens om att deras elever känner motivation när lärarna använder sig av sin bakgrund för att inkludera eleverna i undervisningen. Övriga frågor som studien ämnar svara på är hur lärarna reflekterar kring inkluderingen i historieundervisningen i ett mångkulturellt klassrum och hur lärarna använder sig av sin interkulturella kompetens för att arbeta med elevernas historiemedvetenhet. Nyckelord: historiedidaktik, historiekultur, historiemedvetenhet, historieundervisning, motivation, mångkultur, interkultur, interkulturell kompetens