Mäns utsatthet för våld i nära relation har varit ett problematiskt ämne att undersöka ur ett forskningssammanhang inom socialt arbete under en lång tid. Tidigare forskning inom ämnethar visat hur mäns utsatthet för våld i nära relation har varit känt men försummats sedan 1970-talet. Av tidigare forskning presenteras en korrelation mellan bristande professionell kunskap och verktyg för att bearbeta problemet ur ett manligt perspektiv. Mäns utsatthet inom våld i nära relation har accepterats som en minoritet inom ämnet och har därför inte prioriterats på strukturell nivå, där maskulinitetsnormer inte tillåter män att vara utsatta. Samhällets aktörer visar även en tendens att förminska och ifrågasätta variabler som får mannen att framstå som offer i stället för förövare. Syftet med vår studie är att med hjälp av semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom ämnet våld i nära relation identifiera den kunskapslucka som präglar mäns utsatthet idag. Det insamlade materialet har bearbetats ur ett fenomenologiskt perspektiv med hjälp av Giorgis analysmetod. Analysen identifierade tre distinkta teman i vår empiri, som var handlingsutrymme, könsnormer och våldets innebörd och former. Med hjälp av dessa teman kom studentgruppen fram till att de samhällsnormativa strukturer kring maskulinitet som råder har en direkt påverkan på hur yrkesverksamma uppfattar hjälpsökande män, mer specifikt har de svårt att identifiera män som lever i utsatthet. Detta för att den normativa bilden av män är den som förövare. Studienvisar att denna problematik kan motverkas genom att arbeta inkluderande. Att i stället för att definiera behov av stöd och insatser på variabler som kön, bör dessa bestämmas utifrån denenskilda våldssituationen. Studentgruppens slutsats är att det finns mer att göra inom utsatthet för våld i nära relation, och anser att det behövs mer forskning inom ämnet utifrån mäns problematik, för att fördjupa kunskapen och bredda förståelsen.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett betydande problem för ungdomar som utsätts vad gäller försämrad fysisk och psykisk hälsa och sämre upplevd livskvalitet. Ungdomar berättar sällan om sin utsatthet om de inte blir tillfrågade. Sjuksköterskan på ungdomsmottagningen har i sin roll ett helhetsperspektiv på människan och vana av att rutinmässigt ställa frågor om våld i nära relationer. Trots detta är det endast en mindre del av ungdomarna som berättar om sin utsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att samtala med ungdomar om våld i nära relationer. Metod: Studien är av kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes och resultatet analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer tre kategorier som beskriver sjuksköterskans erfarenheter. För att möjliggöra för ungdomens berättelse krävs en trygg miljö och en trygg relation i mötet med ungdomen samt organisatoriska aspekter och erfarenhet av att ställa frågor om våld. Bemästra konsten att lyssna innebär att vara mottaglig i samtalet, att lyssna aktivt på det ungdomen säger och vilka signaler som sänds ut samt att reflektera över det egna beteendet i mötet. Balansen i samspelet med ungdomen beskriver svårigheten av att balansera ungdomens vilja och medbestämmande gentemot sjuksköterskans roll och uppdrag för att arbeta mot ungdomens bästa. Slutsats: Att samtala med unga om våld är en komplex uppgift där sjuksköterskan praktiserar en balansgång mellan att dels arbeta utifrån barnets perspektiv, dels genom att inta barnperspektivet utifrån sjuksköterskans uppfattning. / Background: Domestic violence and intimate partner violence is a significant problem for adolescents who are exposed in terms of impaired physical and mental health and perceives lower quality of life. Young people rarely disclose their vulnerability if they are not asked. The role of the nurse at the youth clinic includes a holistic perspective on people and the nurse is used to routinely asking questions about domestic violence and violence in intimate relationships. Despite this, only a small proportion of adolescents report their vulnerability. Aim: The aim was to describe the nurses’ experiences of communicating with adolescents about domestic violence and intimate partner violence. Method: The study is of a qualitative approach where semi-structured interviews were conducted, and the results were analysed with inductive content analysis. Results: The results show three categories that describe the nurses’ experiences. To enable adolescents’ story to be told, a safe environment and a secure relationship with the young person are required, as well as organizational aspects and experience of asking questions about violence. Mastering the skill of listening means being receptive in the conversation, listening actively to what the young people are saying and what signals are being sent out, and reflecting on the nurses’ own behaviour in the meeting. The balance in the interaction with adolescent describes the difficulty of balancing the adolescents will and co-determination in relation to the nurses’ role and assignment to work towards the youth's best interests. Conclusion: Talking to young people about violence is a complex task where the nurse practices a balance between working from the child perspective, but also by taking the childs’ perspective based on the nurses’ perception.

En tredjedel av världens kvinnor har blivit våldsutsatta och år 2022 blev tio personer mördade av sin partner i Sverige. Personal på kvinnojourer och skyddade boenden har en viktig roll att erbjuda skydd och stöd. Syftet med denna studie är att undersöka personalens upplevelser av krav, resurser och utomorganisatorisk samverkan i arbetet med de skyddsplacerade med Jobb-Krav-Resursmodellen som teoretiskt perspektiv. Elva semistrukturerade intervjuer tematiserades med personal från tre olika kvinnojourer och ett privatägt skyddat boende. Ur analysen framkom tio teman som besvarade frågeställningarna. Resultatet visade att personalen upplevde en tung arbetsbelastning med en mängd ovissa arbetsinsatser, ambivalenta skyddsplacerade och snäva tidsramar vilket gav känslor av frustration samt stress. Betydelsefulla arbetsresurser var kollegialt stöd, möjligheter till kompetensutveckling och god påverkan på arbetsplatsen. Samverkan var bristfällig med andra organisationer vilket upplevdes vara relaterat till bristande helhetssyn och okunskaper om våldets konsekvenser, vilket försvårade möjligheterna att hjälpa de skyddsplacerade att återuppbygga sina liv. / One-third of the world´s women have experienced violence, and in 2022, ten people were murdered by their partners in Sweden. Staff at women´s shelters and safe houses play a crucial role in providing protection and support. The purpose of this study is to examine the staff´s experiences of work demands, work resources and interorganizational collaboration in their work with the victims of intimate partner violence using Job-Demand-Resource Model as a theoretical perspective. Eleven semi-structured interviews were conducted with staff from three different women´s shelters and one privately owned safe house. From the analysis, ten themes emerged that addressed the two research questions. The resultats showed that the staff experienced a heavy workload with a multitude of uncertain tasks, ambivalent victims and tight time frames, leading to feelings of frustration and stress. Significant work resources included collegial support, opportunities for competence development, and positive workplace influence. Collaboration with other organizations was insufficient which was perceived to be related to a lack of holistic perspective and ignorance about the consequences of violence, making it difficult to assist the victims in rebuildning their lives.

Våld i ungas partnerrelationer är ett stort problem i dagens samhälle. Det har traditionellt sett fokuserats mer på våld i vuxna partnerrelationer och våld mot barn, vilket har lett till att våld bland unga länge har normaliserats och inte tagits på allvar. Syftet med studien är att få kunskap om samhällsaktörers upplevelser av arbetet med att informera ungdomar om partnervåld samt hur denna information tas emot från ungdomars perspektiv. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer med samhällsaktörer genomförts samt fokusgruppsintervjuer med elever i årskurs 9. Datamaterialet har analyserats genom tematisk analys där fyra teman identifierades; ansvar, utmaningar, ungdomars informationskällor och förbättringsmöjligheter samt tillhörande subteman. Resultatet visade att samhällsaktörer ser våld i nära relation bland unga som en viktig fråga men att det inte får tillräckligt mycket fokus på grund av okunskap och avsaknad av forskning inom ämnet. Aktörerna beskriver även att de vill göra mer men att de resursmässigt inte räcker till och att annat därmed prioriteras. Utifrån fokusgruppsintervjuerna framkom det att samhällsaktörerna inte lyckats att nå ut med information om partnervåld i den utsträckning som ungdomarna hade önskat. Ungdomarna kände liten tillit till vuxenvärlden och berättade att de inte kände sig bekväma med att vända sig till personal på skolan eller andra samhällsaktörer vid potentiell utsatthet för partnervåld. De efterfrågade att aktörer lyfte frågan mer och ansåg själva att detta kan förebygga att ungdomar blir utsatta för våld i partnerrelationer. En slutsats som kan dras är att det behövs mer forskning om våld i ungas partnerrelationer och att frågan behöver prioriteras mer av samhällsaktörer för att färre ungdomar ska falla offer för partnervåld. / Youth intimate partner violence is a major problem in the society today. Traditionally there has been more focus on violence in adult partner relationships and violence against children, which has led to violence among adolescents being normalized and not taken seriously for a long time. The aim of the study is to investigate how stakeholders experience the work of informing adolescents about intimate partner violence and how this information is received from the perspective of adolescents. To investigate this, semi-structured interviews with stakeholders have been conducted, as well as focus group interviews with pupils in year 9. The data has been analyzed through a thematic analysis where four themes were identified: responsibilities, challenges, adolescents' sources of information and opportunities for improvement, with associated subthemes. The results showed that stakeholders value youth intimate partner violence as an important question. However, despite that importance the question does not receive much focus due to ignorance and a lack of research on the subject. The stakeholders also describe the desire to do more but that they do not have enough resources and other things are prioritized. Based on the focus group interviews, it emerged that the stakeholders do not succeed in reaching out with information about partner violence to the extent that the adolescents had wished. The adolescents had little trust in the adult world and said that they did not feel comfortable turning to employees at the school or other stakeholders in case of potential victims of intimate partner violence. They requested the stakeholders to raise the issue more and believed this could prevent adolescents from being exposed to violence in partner relationships. A conclusion that can be drawn is the need of more research in youth intimate partner violence and that the issue needs to be prioritized more by stakeholders to prevent adolescents from being victims of partner violence.

Studien syftar till att få en fördjupad förståelse för arbetet med män som utsätts för våld i nära relationer. Syftet är också att få ökad kunskap om hur yrkesverksamma inom socialt arbete beskriver våldsutsatta män samt hur de arbetar för att nå denna målgrupp. Studien baseras på en kvalitativ metod där sex semistrukturerade intervjuer genomförts med yrkesverksamma som arbetar inom verksamheter som på olika sätt möter män som varit utsatta för våld i nära relationer. Intervjuerna genomfördes digitalt via Zoom eller Teams samt på respondenternas arbetsplatser. Efter transkriberingen av det insamlade materialet användes en tematisk analys för att analysera empirin. Studien har en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt och maskulinitetsteori och stigmateori används för att analysera empirin. Resultatet av studien visar att det finns generella svårigheter att nå målgruppen och många av verksamheterna möter sällan män som utsatts för våld i nära relationer. Respondenternas syn på, och arbete med, männen genomsyras av en könsneutral förståelse av våld vilket präglar de metoder som används såväl som det utåtriktade arbetet. Resultatet visar samtidigt på att maskulinitetsnormer och sociala konstruktioner av könsroller färgar uppfattningen av män som offer, vilket påverkar yrkesverksammas förutsättningar att bedriva sitt arbete. / The aim of this study is to gain a deeper understanding of the work with men who are exposed to intimate partner violence. The aim is also to gain deeper knowledge about how social workers describe men exposed to intimate partner abuse and how they work to reach this group. This study is based on a qualitative method where six semi-structured interviews were conducted. The interviews were conducted digitally via Zoom and Teams, and in the professionals offices. After transcribing the collected material, a thematic analysis was made. The study has a social constructionist scientific theoretical point of view, and masculinity theory and stigma theory are used to analyze the empirical material. The result of the study shows that it's difficult to reach the target group and the majority of the organizations rarely meet men who are exposed to intimate partner violence. The interviewed professionals' work with and understanding of male victims are based on a gender-neutral understanding of violence, which characterizes the methods used as well as the outward oriented work. At the same time, the result shows that masculinity norms and society's attitude towards gender roles affect the perception of male victims, which affects the professionals’ possibilities to carry out their work.

Föreliggande studie avser att identifiera utvecklingsbehov, utifrån socialarbetares erfarenheter av behandlingsarbetet med män som utövar fysiskt våld mot kvinnor i nära relationer. Fokus riktar sig mot socialarbetarnas utmaningar med förändringsarbetet. De upplevelser som ska undersökas förhåller sig till socialarbetares erfarenheter efter implementeringen av lagändringen i Socialtjänstlagen år 2021. Lagen anger att socialtjänsten måste erbjuda hjälp och behandling för våldsutövare. Stöd och behandling riktad till våldsutövare är därmed ett relativt nytt arbetsområde inom socialtjänsten, även om det har setts som en viktig del av bekämpningen av våld i nära relation under en längre tid. För att uppnå syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med de socialarbetare som arbetar med behandling för män som utövar fysiskt våld. Utifrån respondenternas svar identifierades tre utmaningar kring behandlingen; gruppbehandling, motivationsarbete och uppföljning. Dessa tre analyserades mot vårt syfte, frågeställningar, valda teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. En viktig slutsats av arbetets studie är vikten av ett individanpassat behandlingsarbete samt att de tre ovanstående utmaningarna även har identifierats som utvecklingsbehov. Dessa utvecklingsbehov kan vara fördelaktiga för verksamheterna att fokusera mer på, med syftet att förbättra behandlingsarbetet med våldsutövare i nära relation. / The aim of this study is to identify development needs based on social workers' experience of treatment work with men who use physical violence against women in close relationships. Focusing on social workers' challenges in changing perpetrators behavior. The experiences of challenges relate to the time after the implementation of  the new Swedish law 2021, that states that social services must provide help and treatment for perpetrators. The support and treatment aimed at the perpetrators is therefore a relatively new area of work within the social services, even though it has been seen as an important part of combating domestic violence for a longer time. To achieve the aim we conducted qualitative interviews with social workers involved in treatment for the perpetrators of violence. Based on the answers of our respondents we identified three challenges with perpetrator treatment; group therapy, motivational work and follow-up work. We analyzed these three against our aim, issues, our chosen theoretical starting points and previous research. An important conclusion of the study is the importance of individualized treatment and that the three challenges above have also been identified as development needs. These development needs can be beneficial for the organization to focus more on, with the purpose to improve the treatment with perpetrators in close relationships.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer/strukturer som enligt tidigareforskning bidrar till och upprätthåller mäns våld mot kvinnor i heterosexuella parrelationer,med ett fokus på den manliga förövaren. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrettsamhällsproblem som får allvarliga konsekvenser för både samhället och offret. Män utgören majoritet av våldsutövare, och det är därmed viktigt att undersöka deras perspektiv föratt kunna skapa en förståelse kring möjliga orsaker till att våldet sker. Uppsatsen är en narrativ litteraturöversikt där det empiriska materialet utgörs av 20 studiersamt en bok och en artikel. En teoridriven tematisk analys har genomförts därhuvudtemana En riktig man, Inte mitt fel samt Jag utövar våld identifierats. Dessadiskuteras främst i relation till hegemonisk maskulinitetsteori. Sammanfattningsvis visarresultatet att maskulina normer och omgivningens förväntningar styr männens agerandesamt förmåga till förändring, där bland annat rädsla för att ses som “svag” i andra mänsögon hindrar hjälpsökande. Icke-dömande bemötande och miljöer där män har förmågaatt bli konfronterade i sitt våldsamma beteende har påvisats vara viktigt för att skapaacceptans samt ansvarstagande. Avslutningsvis är ett återkommande drag att våldsutövarevill undvika skammen som tillkommer med att vara en kvinnomisshandlare, och använderdärför en variation av strategier för att positionera sig utanför begreppet. Uppsatsens relevans i socialt arbete återfinns i problemets utbreddhet och därmed behovetatt skapa en bredare förståelse för möjliga orsaker till dessa destruktiva strukturer. / The aim of the thesis is to examine which factors/structures, according to previousresearch, contribute to and maintain men´s violence against women in heterosexualintimate partner relationships, with empashis on the male perpetrator. Men´s violenceagainst women is a widespread social problem that has serious consequences for bothsociety and the victim. The majority of perpetrators of violence are men, and it is thereforeimportant to examine their perspective in order to create an understanding of the possiblereasons why the violence occurs. The thesis is a narrative literature review where the empirical material consists of 20 studiesas well as a book and an article. A theoretical thematic analysis has been conducted wherethe themes A real man, Not my fault and I practice violence have been identified. These aremainly discussed in relation to the theory of hegemonic masculinity. In summary, theresults show that masculine norms and societal expectations govern the men's actions andability to change, where, among other things, fear of being seen as "weak" in the eyes ofother men prevents help-seeking. Non-judgmental support and environments where mencan be confronted in their violent behavior have been shown to be important in creatingacceptance and taking accountability. In conclusion, a recurring feature is that maleperpetrators of violence seek to avoid the shame that comes with being a women batterer,and therefore use a variety of strategies to position themselves outside that category.  The thesis' relevance in social work lies in the prevalence of the problem and thus the needto create a broader understanding of possible causes for these destructive structures.

Syftet med den här studien är att med kvantitativ metod undersöka om samband föreligger mellan låg socioekonomisk status och förekomst av brott i nära relation i landets kommuner. Regressions- samt geografisk analys används för att studera socioekonomiska faktorers påverkan på frekvensen i antalet anmälda brott i nära relation, samt belysa geografiska variationer i brottsnivå. Resultatet ger stöd för hypotesen samt vad som förväntades utifrån teorin om social desorganisation samt strainteori avseende socioekonomiska faktorers samband med nivåer av våld i nära relation. Vi kan dock inte utesluta vare sig medierande eller modererande faktorer som tidigare forskning visat på. För det krävs vidare forskning. Våld i nära relation skulle alltså, baserat på resultaten, vara mer sannolikt att förekomma i kommuner med högre andel individer med låg socioekonomisk status. Följaktligen bör sannolikt brottspreventiva åtgärder som syftar till att motverka effekterna av låg socioekonomisk status även motverka förekomsten av våld i nära relation. / This study considers the effects of concentrated disadvantage on the prevalence of intimate partner violence (IPV) in Sweden. The purpose is to quantitatively study the relationship between rates of reported IPV to police. Multiple regression analysis is used to examine the relationship between socioeconomic factors and differences in crime rates among municipalities. Geographical analysis is used to examine variations in crime rates between municipalities. The results seemingly confirms the hypothesis that concentrated disadvantage significantly increases intimate partner violence, as expected from social disorganization and strain theory. However, we can not rule out the possibility of mediating and/or moderating factors as indicated from previous studies abroad. For that, further research needs to be done. Based on the results, municipality representatives should consider crime prevention strategies aimed at decreasing the effects of concentrated disadvantage among residential areas.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett utbrett och omfattande samhällsproblem som får allvarliga följder. Var tredje kvinna världen över kommer någon gång under sin livstid att utsättas för våld av någon i sin närhet. Det kan vara svårt att upptäcka våldsutsatthet och många gånger väljer en våldsutsatt att inte berätta. Sjuksköterskan har därför en nyckelroll i att identifiera förekomst av våld i mötet med dessa patienter. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera personer som utsatts för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie baserad på elva artiklar varav sex kvalitativa och fem kvantitativa. Resultat: Resultatet grundar sig på fyra kategorier: Tidsbrist och andra hinder för screening, Otillräcklig utbildning i att hantera våldsutsatta personer, Att känna igen våldsutsatthet och hur man få en person att berätta och Sjuksköterskors känslomässiga påverkan. Sjuksköterskor menar att de inte har tillräckligt med tid, kunskap, utbildning eller stöd för att upptäcka våld eller för att kunna hjälpa vid våldsutsatthet. De kände sig inte helt bekväma med att lyfta frågor om våld. Sammanfattning: Det är komplext att ställa frågor om våld och identifiera våldsutsatthet. Det krävs förberedelse, utbildning, organisatoriskt stöd samt vägledning för att kunna identifiera och hjälpa. Att upptäcka och få ett avslöjande bygger på tillit och förtroende vilket kräver tid, engagemang, kunskap och erfarenhet. / Background: Intimate partner violence is a widespread and extensive societal problem that has serious consequences. Every third woman world wide will be exposed to violence by a partner at some point during her lifetime. It can be difficult to detect exposure to violence and most often a victim of violence chooses not to disclose it. The nurses therefore has a key role in identifying the presence of violence in the encounter with these patients. Aim: The purpose was to describe nurses experiences in identifying people who have been exposed to intimate partner violence. Method: Literature review based on eleven articles, six qualitative and five quantitative. Results: The results are based on four categories: Lack of time and other obstacles to screening, Insufficient training in dealing with abused people, Recognizing exposure to violence and how to get a person to disclose it and The emotional impact on nurses. Nurses mean that they do not have enough time, knowledge, training or support to detect violence to help those who are exposed. They also didn't feel entirely comfortable raising issues of violence. Summary: It ́s complex to ask questions about violence and to identify exposure to violence. Preparation, education, organizational support and guidance to be able to identify and help is required. Discovering violence and getting a disclosure is based on trust and confidence which requires time, commitment, knowledge and experience.

Syftet med studien var att undersöka hur polisens kunskap om och definitioner för våld i ungas nära relationer kan påverka arbetet med unga utsatta för våld i nära relation. Studien var av kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer genomfördes med poliser och andra yrkesverksamma som arbetar med unga våldsutsatta. Det huvudsakliga resultatet visade på att definitioner för ungas relationsvåld innehar en snäv avgränsning hos polisen, vilket tydliggjordes i jämförelse med andra yrkesverksammas definitioner. Det konstaterades även finnas flertalet särskilda omständigheter vilka särskiljer ungas relationsvåld från vuxnas och att det inom polisen kan saknas en förståelse kring dessa omständigheter. Detta påvisades även i polisens annorlunda förhållningssätt till våld i ungas nära relationer gentemot andra yrkesverksamma, som hade ett offerfokuserat förhållningssätt. Polisen uppfattades istället vara aningen begränsade till lagstiftningen i deras bemötande och arbetsmetoder. Sammanfattningsvis konstaterades behov av ökad kunskap vad gäller ungas relationsvåld, för att ungas förutsättningar ska bli desamma som vuxnas. / The purpose of this study was to investigate how the police's knowledge of and definitions of young intimate partner violence (YIPV) can affect the work with young people exposed to intimate partner violence. The study was of a qualitative method and semi-structured interviews were conducted with police officers and other professionals working with young people exposed to IPV. The main result was that the definitions for YIPV have a narrow delimitation among the police, clarified in comparison with other professional's definitions. It was also found that there are several special circumstances which distinguish YIPV from adults and that among the police there can be a lack of understanding about these. This was also demonstrated in the police's different approach to young intimate partner violence compared with other professionals, who had a victim-focused approach. Instead, the police seem to be somewhat limited to the legislation, in their treatment and working methods. In summary, there is a need for increased knowledge regarding YIPV, in order for young people's conditions to be the same as adults.