Syftet med studien är att undersöka hur deltagare på diskussionsforumet Flashback förstår och konstruerar mäns våld mot kvinnor i nära relationer, samt hur våldsutsatta och våldsutövare i partnerrelationer framställs. Diskussionsforum utgör en växande och dynamisk miljö som ger uttryck för en stor mångfald av röster som inte är synliga i den mediala debatten och erbjuder nya insikter i hur det komplexa könsrelaterade våldet kan förstås. Genom en dokumentstudie av 10 diskussionstrådar ämnar studien att bidra med kunskap om konstruktioner av våld i nära relation, våldsutövare och våldsutsatta, samt de ansvar dessa beskrivs ha i relationen. Den teoretiska utgångspunkten, baserad på socialkonstruktionismen och Hirdmans teori om genussystem, formar studiens förståelseram som tillämpas för att analysera materialet från den tematiska analysen. Resultaten visar att användarna på Flashback har en begränsad konstruktion av våld och sätter höga krav för att klassificera en handling som "riktigt" partnervåld. Fysiskt våld betraktas som allvarligt endast när det resulterar i allvarliga skador, psykiskt våld särskiljs från det fysiska och klassificeras många gånger inte som en konkret form av våld. Våldet förminskas genom att det framställas som förtjänt, motiverat, eller en reaktion på kvinnors beteenden. Våldsutsatta kvinnorporträtteras ofta med negativa attribut och skuldbeläggande attityder. Våldsutövare kopplas till en låg samhällsstatus och varierande maskulina eller svaga identiteter. Detta reflekterar sociala normer och förståelser av kön, våld och ansvar. I diskussioner om ansvar i våldsamma relationer placeras huvudsakligen detta ansvar på våldsutsatt kvinnor. Kvinnor kritiseras för att välja våldsamma partners och tolerera våld, medan mäns ansvar för att initiera och upprätthålla våldsamma relationer ofta förbises.

The study aimed to examine a deeper understanding of social workers´ perspective on identifying and asking questions about violence exposure within Intimate Partner Violence, using the theory of street-level bureaucracies with a focus on agency and knowledge and an intersectional perspective. The study is based on qualitative semi-structured interviews with eight professional social workers from Personal and family counselling services in a medium and small municipality in southern Sweden. The results indicate that social workers recognize symptoms and signs of violence exposure that appear in different ways in both children and adults. Adequate knowledge and ongoing education are considered essential for identifying and addressing violence exposure. The implementation of routines and guidelines varies and there are only general procedures for handling violence cases in all organizations, not specially for identifying or inquiring about exposure to violence. The theoretical framework highlights the social workers´ autonomy is challenged by the need to harmonize client needs with organizations goals when identifying and asking questions about violence exposure. Through the awareness of an intersectional perspective, the results reveal that social workers´ with adequate knowledge and ongoing education can decrease the possibility of subjective assessments and acknowledging that victims of violence have diverse needs and should not be categorized as a homogeneous group. / Denna uppsats ämnade att skapa en djupare förståelse för socialsekreterares perspektiv av att identifiera och ställa frågor om våldsutsatthet i våld i nära relationer, med hjälp av teorin om gräsrotsbyråkratier med fokus på handlingsutrymme och kunskap samt ett intersektionellt perspektiv. Studien grundar sig på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma socialsekreterare som arbetar inom individ – och familjeomsorgen i en mellanstor och mindre kommun i södra Sverige. Resultatet visar att socialsekreterare identifierar symtom och tecken på våldsutsatthet som uppträder på olika sätt hos barn och vuxna. Adekvat kunskap och vidareutbildning bedöms nödvändigt för att identifiera och ställa frågor om våldsutsatthet. Tillämpande av rutiner och riktlinjer är varierande och det finns endast generella rutiner och riktlinjer för hantering av våldsärenden i alla verksamheter och inte specifika sådana för att identifiera och ställa frågor om våldsutsatthet. Det teoretiska ramverket synliggör socialsekreterarens handlingsutrymme som utmanas av att harmonisera klientens behov med organisationens mål gällande att identifiering och ställa frågor om våldsutsatthet. Genom en medvetenhet om ett intersektionellt perspektiv visar resultatet att socialsekreterare genom adekvat kunskap och vidareutbildning kan reducera möjligheten av subjektiva bedömningar och förståelsen för att våldsutsatta har olika behov och inte bör kategoriseras som en homogen grupp kan uppnås.

Syftet med denna studie var att undersöka hur våld i ungas parrelationer konstrueras och hur ansvaret för våld i ungas parrelationer konstrueras i svenska nyhetsartiklar. Studiens syfte har besvarats genom en kritisk diskursanalys, utifrån Faircloughs tredimensionella modell, av svenska nyhetsartiklar från fyra rikstäckande mediehus. Studiens vetenskapsfilosofiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen och det teoretiska ramverket utgörs av ett ekologiskt förhållningssätt. Materialet består av tryckta källor under en treårsperiod, från början av 2021 till och med 2023. Studiens resultat visar två diskursiva teman, episodisk inramning av våldet och att våldet förmedlas informativt. Det förstnämnda innebär att våldet konstrueras som enskilda händelser, ofta med dödlig utgång, utan strukturella förklaringar. I detta tema finns det även ett fokus på rättsväsendets hantering av brottet och rapportering om följande rättsprocesser. I motsats utgör det andra temat att våldet förmedlas informativt, i syfte att belysa våld i ungas parrelationer som ett socialt problem. Den senare kan anses förmedla ett budskap om att våldet kan förklaras strukturellt samtidigt som det skapar ett kollektivt och samhälleligt ansvar för våldet i ungas parrelationer. Ytterligare framträder det att unga själva inte kommer till tals i nyhetsartiklarna, vilket kan vara en förutsättning för att målgruppen själva ska få makt över att konstruera ett socialt problem som främst berör dem själva. Avslutningsvis visar denna studie på att våld i ungas parrelationer är ett socialt problem som i svenska nyhetsmedier rapporteras om på ett diversifierat vis. För att våldet ska uppfattas som ett socialt problem och att socialt ansvar behövs för att hantera det, krävs det att rapporteringen om våld i ungas parrelationer inkluderar sociokulturella och strukturella aspekter.

Syftet med denna kvalitativa dokumentstudie var att undersöka diskurser gällande våld i nära relationer bland unga i svenska nyhetstidningar. Materialet bestod av 30 artiklar som valdes ut från de 15 största nyhetstidningarna i Sverige, och med hjälp av ett målstyrt urval utifrån kriteriet att artikeln skulle behandla våld i nära relationer bland unga som huvudämne. Studien utgår från en socialkonstruktionistisk ansats och för att analysera materialet användes Carol Lee Bacchis diskursanalytiska verktyg "What's the problem represented to be?". För en fördjupad analys tillämpades även Bacchis diskursteori, Nils Christies teori om "det idealiska offret" och West och Zimmermans teori om att "göra kön". Studiens resultat landade i tre huvudsakliga diskurser vilka var: unga som utsatta, killars våld mot tjejer och samhälleliga aktörer och vuxnas ansvar. Resultatet visade att unga som grupp framställs som offer för våld i nära relationer i svenska nyhetstidningar, men även att en könad bild av offer och förövare framställs. Media framställde nämligen killar som förövare och tjejer som offer, med vissa undantag. Resultatet visade även att media framställer våld i nära relationer som ett problem som samhället, vuxna och föräldrar har ett ansvar att lösa, vilket lyfte våld i nära relationer som ett samhälleligt problem. Resultatet kopplades även till vilka effekter dessa diskurser har för det sociala arbetet. Dessa innebar att det sociala arbetet riskerar felbehandling av unga utifrån kön och att socialarbetare missar våldsutsatta personer som inte framhävs lika mycket, till exempel unga hbtqi-personer och utsatta killar. En ytterligare aspekt av detta, som även påverkar det sociala arbetet, är att vissa ungdomar blir mer benägna att söka hjälp än andra.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett samhällsproblem som drabbar både kvinnor och män. Våldet sker i olika samhällsklasser och geografiska områden. Det pågår ofta under en lång tid och utövas främst i hemmet, vilket gör det svårt att upptäcka. Ett stort mörkertal förekommer på grund av skuld- och skamkänslor hos offren. Det finns olika typer av våld och det finns särskilt utsatta grupper som riskerar att utsättas för våld i nära relation. Normaliseringsprocessen är en överlevnadsstrategi för de utsatta. De våldsutsatta upplever svårigheter att avslöja sin utsatthet för vårdpersonalen. Akutmottagningen är ofta en första instans där våldsutsatta söker hjälp. Syfte: Syftet var att sammanställa kunskap om vårdpersonalens upplevda förutsättningar att ställa frågor om våld i nära relation till vuxna personer som söker vård på en akutmottagning. Metod: En kvalitativ strukturerad litteraturöversikt med en induktiv ansats genomfördes. Elva vetenskapliga artiklar inkluderades och en tematisk analys användes. Resultat: Sex deskriptiva teman framkom: behov av kunskap och utbildning, vårdpersonalens förhållningssätt påverkar patientmötet, behov av en anpassad arbetsmiljö, behov av tydliga strukturer och riktlinjer, stöd och hjälp av kollegor samt att patientens och närståendes agerande påverkar. Därefter framkom tre analytiska teman: förståelse för patienten, begränsad av yttre faktorer och det mellanmänskliga samarbetet. Slutsats: Vårdpersonalen upplevde att kunskap och utbildning var förutsättningar för att kunna ställa frågor om våld i nära relation. De efterfrågade också organisatoriska förutsättningar, såsom anpassad arbetsmiljö, riktlinjer och rutiner. Ett gott samarbete med kollegor och en förståelse för patienten bidrar till att frågor kan ställas om våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a societal problem that affects both women and men. The violence takes place in different social classes and geographical areas. It often goes on for a long time and is mainly practiced in the home, making it difficult to detect. A great deal of unknown cases occur due to feelings of guilt and shame in the victims. There are different types of violence and there are particularly vulnerable groups that are at risk of being exposed to intimate partner violence. The normalization process is a survival strategy for the vulnerable. The victims of violence experience difficulties in revealing their exposure to healthcare staff. The emergency department is often the first instance where victims of violence seek help. Purpose: The aim was to compile knowledge about the healthcare staff's perceived prerequisites for asking questions about intimate partner violence to adults seeking care in an emergency department. Method: A qualitative structured literature review with an inductive approach was carried out. Eleven scientific articles were included, and a thematic analysis was used. Results: Six descriptive themes emerged: need for knowledge and training, the approach of the healthcare staff affects the patient encounter, need for an adapted work environment, need for clear structures and guidelines, support and help from colleagues and that the actions of the patient and their relatives have an influence. Subsequently, three analytical themes emerged: understanding of the patient, being limited by external factors, and the interpersonal collaboration. Conclusion: The healthcare staff felt that knowledge and education were prerequisites for being able to ask questions about intimate partner violence. They also requested organizational prerequisites, such as an adapted work environment, guidelines and routines. Good cooperation with colleagues and an understanding of the patient contribute to the ability to ask questions about intimate partner violence.

Background: Intimate partner violence (IPV) is not only considered a serious public health issue and a cause of human suffering (National Center for Injury Prevention of the Centers for Disease Control and Prevention, 2015), IPV can be a barrier to utilization of care in vital life phases (Bonomi et al, 2009; Snow Jones, Dienemann, & Schollenberger, 2006), and a determinant of many serious negative health outcomes for affected individuals and their families (Silverman et al, 2020). As a significant contributor to health, social, and economic disparities, violence jeopardizes the fabric of families and transcends all levels of socioeconomic status (Rhodes, 2012). Among those who suffer serious to fatal consequences as a direct result of IPV, the perinatal period has only recently received special attention in research and is extremely scarce (WHO, 2011). This is particularly the case as the exposure/context of IPV may be further complicated by societal crises such as natural disasters and pandemics, where the threat of violence and its health consequences may be heightened (Yehuda et al, 2008). Objectives: The objectives of this dissertation were to address the knowledge gaps pertaining to perinatal IPV and violence experiences during the COVID-19 pandemic. It had three specialist articles, two of which were reviews of the literature, and one was a population-based empirical study. The objectives of the dissertation were as follows: 1) To explore uni- and bi-directional IPV prevalence estimates and associated factors during the perinatal period (Paper I) (Mojahed et al, 2021a); 2) To investigate a broader range of pre- pandemic contexts of social and geographical isolation and their associations with IPV, as well as to provide reliable, preliminary knowledge of their potential impact during the COVID- 19 pandemic (Paper II) (Mojahed et al, 2021b; 3) To explore the 12-month prevalence of psychological, physical, and sexual IPV within an existing cohort, which consists of women and men, as well as to detect any possible changes during the COVID-19 pandemic in the experienced IPV behaviors as opposed to pre-pandemic times (Paper III) (Mojahed et al, 2023); 4) To explore factors that could prospectively predict IPV victimization (Paper III). Materials and Methods: Paper I involved a qualitative synthesis of the literature. Due to the heterogeneity of prevalence studies and varying violence definitions, quantitative analyses were not feasible for this review. The paper investigated prevalence estimates of perinatal IPV among intimate partners and explored associated factors. Information such as author, year of publication, recruitment setting, study design, sample size, directionality of IPV, prevalence estimates, and types of violence were extracted and tabulated. The integrative ecological model was used to consider population characteristics and (gender-based) associated factors relevant to IPV prevalence. Paper II was a rapid review conducted following Cochrane guidelines to address the urgency of studying IPV in the context of the COVID-19 pandemic. The review focused on the correlation between social and geographical isolation and IPV. Paper III utilized data from the population-based longitudinal study DREAMCORONA. Descriptive analyses were performed to determine the prevalence of IPV victimization among women and men, examining changes during the pandemic. Pearson correlation analyses and multiple logistic regression analysis were conducted to identify associations and potential predictors of IPV. The results were presented as odds ratios with confidence intervals. Results: In Paper I, several key findings were reported. Psychological uni-directional IPV against female partners was most prevalent during pregnancy. Studies comparing IPV prevalence before and after childbirth showed mixed results, with some reporting a decrease and others reporting an increase in IPV after birth. Risk factors at the individual, family, community, and societal levels were identified, including socioeconomic status, substance use, insufficient prenatal care utilization, low self-esteem, unplanned pregnancy, lack of support, and certain social and ethnic identities. Paper II found that lack of social support increased the risk of IPV victimization, and the compounding effect of social and geographical isolation heightened this risk. It also revealed that social isolation correlated with physical and sexual IPV among female drug users and predicted various forms of IPV among immigrant women. In Paper III, it was found that around 50% of women and 40% of men experienced some form of IPV in the last 12 months. Psychological aggression was the most prevalent form of violence reported. The majority of women and men reported no change in victimization by psychological and physical violence during the pandemic. On the other hand, about a quarter of (expectant) mothers (27%) and fathers (22-24%) reported an increase in psychological and physical IPV. With regard to sexual violence, neither mothers nor fathers reported any changes during the pandemic. Higher partnership satisfaction reduced the likelihood of IPV victimization, while symptoms of anger-hostility increased this probability. Conclusions: Considering the burden of perinatal IPV and the impact of the COVID-19 pandemic on IPV, this dissertation highlights the urgent need for effective preventive interventions. The findings suggest the importance of initiating antenatal care and delivering in clinical settings, as these factors were associated with a lower risk of perinatal IPV. Routine screening for IPV in obstetric care is crucial, and healthcare providers should be aware of the elevated risk for mental health distress among perinatal partners exposed to IPV. As experiences of IPV remained largely unchanged during the pandemic, there is a strong recommendation to strengthen and improve access to support services. Alternative support measures such as messenger services and telemedicine should be accessible and reliable for victims of severe IPV who may face increased isolation. Raising awareness about IPV is essential for individuals in informal and formal sectors, as well as family and friends within the immediate social network of those at risk. The findings also support the use of programs targeting adverse interaction patterns, particularly psychological aggression. Future research should focus on associated factors of IPV during the peripartum period and other critical life phases or societal events. It is crucial to adopt ecological and intersectional perspectives to gain a comprehensive understanding of IPV. Furthermore, including the perspective of the other partner in IPV research can provide valuable context for better prevention and intervention strategies.

The purpose of this study was to understand the attitudes, perceptions and experiences of college women in modern India with regard to intimate partner violence, specifically dating violence. Surveys were collected from 489 undergraduate female participants. Only 99 participants (20%) were or had been in a dating relationship. The participants in this study self reported both perpetrating and receiving violence in these relationships. A significant positive relationship was found between dating violence perpetration and victimization and four risk factors: witnessing and experiencing abuse in one's family of origin, attitudes justifying wife beating, and problem behaviors associated with alcohol use. A significant negative relationship was found between anger management skills and the perpetration and victimization of violence in dating relationships. Finally, even though the rate of dating and alcohol use is low in India, the problem behaviors associated with these phenomena are very similar to those identified in the United States. Although much is known about domestic violence and wife assault in the Indian context, there is almost no information or effort in the direction of prevention and education in the realm of dating violence. While India is advancing technologically, creating new opportunities for its youth, there is no simultaneous effort being made to protect its youth from risks of urbanization and cultural shifts. The young adults of India today are joining the global economy. However, there is no system put in place to educate and nurture their social and cultural evolution. Findings from this study suggest that as the youth open themselves up to the culture of dating and premarital courtship, there needs to be a parallel effort made to educate and train them about healthy relationships. / Master of Science

Bakgrund Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem som drabbar alla åldrar och samhällsklasser och strider mot mänskliga rättigheter. Våld i nära relationer är centralt för våldsutsatta kvinnor. Sjukvården och vårdarbetarna har en betydande roll för våldsutsatta kvinnor kring stöttning, vård och identifiering av kvinnors våldsutsatthet. Dock kan mötet med våldsutsatta kvinnor vara tufft för sjuksköterskor och vårdarbetare då det är lätt att ta med arbetet hem till privatlivet. Syfte Syftet var att beskriva våldsutsatta kvinnors erfarenheter och upplevelser av bemötandet från hälso- och sjukvårdpersonal.  Metod En litteraturöversikt vars resultat bygger på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid datainsamling användes databaserna PubMed, Cinahl Complete och Nursing & Allied Health Premium. Resultat Resultatet visade att två huvudteman med nio tillhörande underteman låg till grund för våldsutsatta kvinnors erfarenheter och upplevelser av bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal. Tema 1. Vikten av ett empatiskt bemötande; Att känna sig omhändertagen; Att bli tillfrågad om våld; Känslor av skam; Att känna rädsla; Att känna sig förminskad; Vikten av en förtroendefull relation. Tema 2. Vårdmiljöns betydelse av mötet; Tidsbrist; Brist på kontinuitet; Brist på integritet. Slutsats Våldsutsatta kvinnors erfarenheter och upplevelser av bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal beskrevs som en dualitet mellan lidande och omhändertagande. Sambanden mellan kvinnornas berättelser låg i vårdens empatiska bemötande och vårdmiljön. / Background Violence against women is a global public health issue that affects all ages and social classes and violates human rights. Domestic violence is an essential form of violence against women. Healthcare and caregivers play a significant role for women exposed to violence in providing support, care, and identifying women's vulnerability to violence. However, the encounter with abused women can be challenging for nurses and healthcare workers, as it is easy to carry the work home into their personal lives. Aim The aim was to describe abused women’s experiences of being cared for by healthcare professionals. Method A literature review whose results are based on ten qualitative scientific articles. The databases PubMed, Cinahl Complete and Nursing & Allied Health Premium were used for data collection. Results The results indicated that two main themes with nine associated sub-themes formed the basis for abused women’s experiences of being cared for by healthcare professionals. Theme 1: The importance of empathetic treatment; Feeling cared for; Being asked about violence; Feelings of shame; Feeling fear; Feeling diminished; The importance of a trusting relationship. Theme 2: The importance of the care environment for the meeting; Lack of time; Lack of continuity; Lack of integrity. Conclusions Abused women’s experiences of being cared for by healthcare professionals were described as a duality between suffering and care. The connections between women's narratives lay in the empathetic approach of the healthcare and the care environment.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem såväl globalt som nationellt. Uppemot vart tionde barn i Sverige växer upp med att uppleva våld i nära relation. Att belysa barns upplevelser av våld bidrar i denna studie till en djupare kunskap för våldets karaktär samt våldets påverkan på anknytningen mellan barn och dess vårdnadshavare. Syfte: Syftet med den här studien är att syntetisera och analysera hur tidigare forskning beskriver barns upplevelser av våld i nära relation. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt där 16 primärstudier samlades in och analyserades med en tematisk analysmetod. Resultatet belyser hur barn på skilda sätt upplever våld i hemmet, samt hur de bär på enkänsla av rädsla och oro inför våldet. Resultatet visar även på att barnen inte är passiva åskådare till våldet, utan alla barn agerar på något sätt i samband med att våldet uppstår. / Background: Intimate partner violence is a major societal problem both globally and nationally. Up to one in ten children in Sweden grows up experiencing intimate partner violence. Illuminating children's experiences of violence in this study contributes to a deeper knowledge of the character of violence and the impact of violence on the attachment between children and their guardians. Purpose: The purpose of this study is to synthesize and analyze how previous research describes children´s experiences of intimate partner violence. Method: This study is a literature review where 16 primary studies were collected and analyzed using a thematic analysis method. Result: The results highlight how children experience violence in their own home in different ways, as well as how they carry a feeling of fear and anxiety in front of the violence. The results also show that children are not passive spectators to the violence, but all children act in some way in connection with the violence occuring.

Actuellement, la violence conjugale demeure un phénomène social grave et complexe au sein de nos sociétés contemporaines. Au Canada, le taux de violence perpétrée par un partenaire intime ne cesse d’augmenter depuis plusieurs années et la récente pandémie de COVID-19 survenue en 2020 a aggravé les épisodes de tension au sein des foyers, notamment en raison des mesures sanitaires restrictives. Plus que jamais, la protection des victimes de violence conjugale devient critique, et c’est pourquoi il est essentiel que toutes les mesures de prévention disponibles doivent être mises en œuvre dans ce but commun. Ce mémoire propose donc d’explorer les enjeux relatifs à l’implantation de bracelets antirapprochements (BAR) comme moyen de prévention des homicides conjugaux au Québec. Sur la base d’entretiens semi-directifs, l’échantillon est composé d’un total de 14 participants, dont 6 proviennent d’organismes policiers, 3 proviennent d’organismes impliqués dans la gestion des personnes contrevenantes, 3 sont issus d’organismes impliqués dans les missions d’aide aux victimes et 2 sont issus d’organismes associés à la défense des droits de la personne. L’analyse des données recueillies met en évidence quatre types d’enjeux relatifs à l’implantation de BAR en contexte de violence conjugale au Québec, à savoir les enjeux technologiques, légaux, éthiques et sociaux. Ces derniers devront faire l’objet d’une analyse approfondie par les décideurs advenant l’implantation du BAR au Québec. Cela étant, le BAR s’inscrit comme un outil de prévention tertiaire innovant et prometteur des homicides conjugaux, et relève d’un grand potentiel quant à l’amélioration de la qualité de vie des victimes. / Currently, intimate partner violence remains a serious and complex social phenomenon within our contemporary societies. In Canada, the rate of violence perpetrated by an intimate partner has been steadily increasing for several years and the recent pandemic of COVID-19 which occurred in 2020 has aggravated episodes of tension within homes, due to restrictive health measures among others. More than ever, the protection of victims of intimate partner violence becomes critical, and that is why it is essential that all available prevention measures must be implemented for this common purpose. This thesis therefore proposes to explore the issues relating to the implantation of anti-reconciliation bracelets (BAR) as a means of preventing spousal homicides in Quebec. Based on semi-structured interviews, the sample is made up of a total of 14 participants, including 6 from police organizations, 3 from organizations involved in the management of offenders, 3 from organizations involved in victim assistance missions and 2 are from organizations associated with the defense of human rights. The analysis of the data collected highlights four types of issues relating to the implementation of BAR in the context of intimate partner violence in Quebec, namely technological, legal, ethical and social issues. These will have to be the subject of an in-depth analysis by the decision-makers in the event of the establishment of the BAR in Quebec. That said, the BAR is an innovative and promising tertiary prevention tool for spousal homicides and has great potential for improving the quality of life of victims.