Syftet med denna uppsats är att diskutera hästens kön i en gravkontext och som våtmarksoffer. Detta är en komparativ studie baserad på textuellt källmaterial. De teoretiska begreppen som kommer att användas är genusteori, kunskapsteori, agens och personlighetsteori, för att på så sätt närma sig frågan om valacken, hästens tredje kön.   Hästen har haft en betydande roll för människan och detta går att utläsa i de olika kontexterd är skelettmaterial av häst påträffats. Fyra kontexter under järnåldern behandlas i denna uppsats, båtgravar i Uppland, kammargravar på Björkö, ryttargravar på Gotland och våtmarksoffer på Öland och Gotland. Det är inte bara hästen som är viktig, utan även utrustning som återfanns i gravarna, som kan berätta om hästens sociala roll i samhället. När hästar påträffats i gravar har större vikt lagts på den mänskliga individen och artefakterna de fick med sig, men hästen är inte ett föremål och kan därför inte klumpas ihop med analysen av dessa. Utifrån denna uppsats kan man tyda en preferens för det manliga könet på hästen, men det behöver inte betyda att alla varit hingstar. / The aim of this study is to discuss the gender of the horse in a funerary context and as a wetland sacrifice. This is a comparative study based on textual source material. The theoretical concepts that will be used are gender theory, epistemology, agency and personhood, in hope to approachthe question of the gelding, the horse's third gender. The horse has had a significant role for humans, and it’s possible to interpret this in the different contexts in which skeletal remains of horses can be found. Four contexts from the Iron Age are examined in this essay, boat graves in Uppland, chamber graves on Björkö, equestrian graves on Gotland and wetland sacrifices on Öland and Gotland. It is not only the horse that is important, but also the equipment that was deposited, which can reveal the horse's social role in society. When horses are found in graves, more emphasis has been placed on the person and the artifacts they brought with them. But the horse is not an object and therefore cannot be lumped together with the analysis of these. Based on this essay, a preference for the male gender of the horse can be concluded, but this does not necessarily mean that they all have been stallions.

Den här texten fokuserar på fem mossliksfynd från förromersk järnålder i Danmark. Med dessa fallexempel undersöktes också vilken betydelse mossen som en våtmark i sig kan överbevarandet av forntida människokroppar och vilka forskningsresultat som presenterats underde senaste åren. Utifrån dessa avgränsningar ämnade frågeställningarna att jämföra de fem fynden, undersöka möjliga orsaker till varför offren dött samt vilka möjligheter och begränsningar som fyndmaterialet har idag. Tanken kring teori var att se hur mossar kunde fungera som speciella platser under järnålder för mänskliga handlingar av deponeringar. Resultatet blev att där finns likheter och skillnader mellan mossliken, att en mängd orsaker kunde förklara deponeringar i mossar, och att där finns både positiva möjligheter med fortsatt forskning men att fyndmaterialet också är begränsat på flera sätt. / This paper focuses on five bog bodies from Denmark, from the pre-roman Iron Age. With these case examples, the importance of the bog as a wetland in itself in preserving ancient human bodies was also investigated and which research results have been presented in recent years. Based on these boundaries, the question intended were to compare the five case examples, investigate possible reasons for why the victims died and what opportunities and limitations the find material has today. The idea behind the theory was to see how bogs could have functioned as special sites for human depositions during the Iron Age. The results were that there are similarities and differences between bog bodies, that a number of reasons could explain depositions, that there are both positive opportunities with continued research but that the material found is also limited in several ways.

This bachelor thesis provides a study of two individuals from Buttle Änge, Gotland and the data of their health at the time of death. Possible profession or status of each individual has been discussed in correlation to the form of burial and then summated into a possible explanation. Individual 1, the buttle warrior, was determined a man with an age between 30-35 years and a stature of 180 centimetres. Individual 2, the armless individual, was determined a man with the age of 20-25 years and a stature of 175 centimetres. The analyse of the human skeletal material and excavation reports gave a context to how these two individuals were buried. The offerings or lack of offerings, in the grave gave an insight to the status of the burial for each individual. The Buttle Warrior gave indication on impact or change in the vertebrae which probably came from the way of movement he had in life. The lack of grave offerings in the grave of the armless individual have been discussed and formed a possible explanation that the armless individual lack skeleton of the arms because of a probable remove just before or short after burial. The two human remains origins from the Roman iron age, a period from 0 to 400 AD, both individuals was dated to a period of 0-150 AD.

Genom arkeologins historia har skepp studerats som symboler för makt, status och krig. Även om skeppen studerats väldigt mycket inom dessa aspekter har relationerna och nätverken runt skeppens produktion och underhåll fallit i skymundan. Målet med uppsatsen är därför att studera dessa relationer ur ett holistiskt perspektiv, och att försöka tolka hur dessa relationer i sin tur påverkat skeppets roll i gravsammanhang genom att använda Osebergsskeppet som grund för studien. Tidsramen som satts är yngre järnålder, detta för att kunna tolka skeppens symboliska värde effektivt. För att göra det immateriella greppbart används entanglement-teori, och kvantitativa uträkningar för naturliga- och mänskliga resurser används som hjälpmedel för detta. Studien visar att allt rörande skeppet är intrasslade med varandra, och att en kollektiv agens av samhället var nödvändig för produktion och senare underhåll av skeppen. Skeppens symboliska värde är också format av dessa relationer, och det är möjligt att det är dessa relationer som lett till skeppens roll i gravseden under perioden. / For much of the history of archaeology ships have been studied as symbols for power, wealth, and warfare. Even though viking-age ships have been studied immensely in these regards the relationships and the network of organization around the construction and maintenance have not received as much attention from archaeologists. The aim of this essay is therefore to study these relationships in a holistic view, and to try to interpret how these relationships affected the ships’ place in the funerary sphere using the Oseberg ship as the basis for this study. The timeframe for the study is set to late iron-age since the study of symbolism needs a longer timeframe to be interpreted effectively. To get the intangible to become tangible the entanglement theory is applied, and quantitative estimations on natural- and human resources are used as support to do so. The study shows that everything surrounding the ship is entangled, and that a collective agency of the communities was necessary for the production and maintenance of the ships. The symbolic meaning of the ship is also formed by these relationships, and that it might be these relationships that gave the ships a place in the funerary sphere during the period.

This essay examines the Proto-Indo-European motif of the Divine Twins, as it has been interpreted in Scandinavia during the Bronze and Iron Ages. Because of the difference in opinion between archaeological researchers regarding when the Divine Twins disappeared, an examination of the material culture that has been connected to this motif is undertaken. Duality as a concept is used to discuss the relationship of mythological twins to, on one hand, likeness and closeness, and, on the other, opposing personalities, contrasting aspects and animosity. Based on the analysis of the Scandinavian material culture, it is concluded that the Divine Twins as a motif survived the debated Bronze Age collapse. Furthermore, the inclusion of Nordic ethnographic accounts from the 19th and 20th century may imply that the Divine Twins survived, at least in popular beliefs, well into the 1900s.

Vindförbergs gravfält ligger i Ore socken, Dalarna, och klassificeras av många som ett insjögravfält. Dessa har varit aktiva under järnåldern till den tidiga medeltiden, och många frågetecken kvarstår ännu kring den eller de kulturer som etablerat dem. Den här uppsatsen undersöker de deponeringar av hornmaterial som påträffats vid Vindförbergs gravfält. Syftet är att undersöka dessas funktion och betydelse, skillnader mellan gravar med respektive utan deponeringar samt skillnader och likheter mellan Vindförberg och Krankmårtenhögen. Uppsatsen tillämpar osteologiska metoder, kompletterade med arkeologiska metoder, samt komparativa metoder. Den komparativa metoden har tillämpats gentemot Krankmårtenhögen, för att försätta de övriga resultaten i en större kontext. Studien har kunnat konstatera att hornen placerats medvetet på gravarna som statussymboler eller okända ritualistiska skäl. Studien har även kunnat konstatera att det finns vissa betydelsefulla skillnader mellan gravar med respektive utan deponeringar av horn, då främst gällande åldern då de begravda individerna avled. Vidare har studien kunnat konstatera starka likheter mellan Vindförbergs och Krankmårtenhögens respektive gravfält, vilket styrker en kulturell koppling trots vissa skillnader i mängden deponerat material. / Vindförberg's burial ground is located in Ore parish, Dalarna, and is classified by many as a inland lake burial ground. These have been active during the Iron Age to the early Middle Ages, and many questions still remain about the culture(s) that established them. This paper examines the deposits of horn material found at the Vindförberg burial ground. The aim is to investigate their function and significance, differences between graves with and without deposits, and differences and similarities between Vindförberg and Krankmårtenhögen. The essay applies osteological methods, supplemented with archaeological methods, as well as comparative methods. The comparative method has been applied to Krankmårtenhögen, in order to put the other results in a larger context. The study has been able to establish that the horns were deliberately placed on the graves as status symbols or for unknown ritualistic reasons. The study has also been able to establish that there are some significant differences between graves with and without deposits of horns, mainly regarding the age at which the buried individuals died. Furthermore, the study has been able to establish strong similarities between Vindförberg's and Krankmårtenhögen's respective burial grounds, which proves a cultural connection, despite some differences in the amount of deposited material.

Uppsatsen undersöker björnklor upptäckta i järnåldersgravar (ca 500 e.Kr. – 1100 e.Kr.) på Gotland, Sverige. Brunbjörnen har aldrig funnits som en del av i öns fauna, vilket innebär att varje björnklo som upptäcks är ett spår av ett forntida utbyte mellan ön i fråga och omgivande fastlandsområden. Tidigare forskning inom ämnet har mest bestått av sammanställningar av gravkontexter med björnklor. För att ytterligare tolka björnklorna och för att diskutera det möjliga syftet bakom deponeringar i gravar behöver emellertid klor knytas till tillhörande tassar. En vanlig förklaring är att björnklor härstammar från pälsverk. Teorin om päls fungerar dock inte för alla upptäckta klor. Därför syftar uppsatsen till att skapa en metrisk metod genom mätningar av referensmaterial av björnklor. Tanken är att mätmetoden ska användasför att undersöka och tolka arkeologiska fynd av björnklor. Tolkningen av klorna är en viktig del i förståelsen om hur djurresurser nyttjades under förhistorisk tid. / This paper examines bear claws discovered in Iron Age graves (c. 500 AD – 1100 AD) in Gotland, Sweden. The brown bear has never existed as a part in the island's fauna, meaning that every bear claw discovered is a trace of the ancient exchange between this island and the surrounding mainlands. Previous research on the subject has mostly consisted of compilations of the number of grave contexts with bear claws. However, to further interpret bear claws from each burial context and to discuss the possible purpose behind deposition in the grave, claws need to be assessed for associated paws. A common explanation is that bear claws derives from fur. However, the theory of fur does not work for all discovered claws. Therefore, the paper aims to create a metric method through measurements of reference material of bear claws. The idea is that the measurement method could be used to examineand interpret the archaeological bear claws. The interpretation of the claws is an important part of the understanding of how animal resources were used in prehistoric times.

This thesis provides new insights into the societal organisation of iron production within past societies within Northern-Middle Sweden, through the applications of advanced GIS analyses and statistics, as well as the modelling of hypothetical hot spots of iron production through newly developed hydro-geological theories.  Parallel shifts in iron production intensities occurred during the 6th century AD. This is interpreted as reflecting different levels of adaptiveness to the climate crisis of AD 536/40. Differences in connectivity to major waterways between northern and southern watersheds are observed, possibly reflecting differing needs for transporting the iron. Clusters with large iron production sites are mainly located along the rivers, whereas groups of smaller iron production sites with no visible charcoal pits occur in outland positions. The lack of visible charcoal pits is interpreted as a low-scale charcoal production, less visible. / Denna uppsats bidrar med nya perspektiv på järnframställningens samhällsprägel inom Mellannorrland. Detta uppnås genom tillämpningen av avancerade GIS-analyser och statistik, samt modellering av hypotetiska järnframställnings-zoner inom landskapen, genom tillämpningen av nya hydro-geologiska teorier. Parallella förändringar i järnframställningens intensitet ägde rum under 500-talet. Detta tolkas som skiftande anpassningsförmågor inom samhällen till klimatkrisen som ägde rum 536/40 e.v.t. Olika grader av närhet till högkommunikativa vattenleder mellan nordliga och sydliga områden observeras, vilket kan indikera olika behov av transportleder för järn. Kluster av stora järnframställningsplatser framträder främst längst dessa vattenleder, medan järnframställningen inom utmarkerna är mer lågskalig, och saknar ofta synliga kolningsgropar. Saknaden av dessa tolkas som förekomsten av en långskallig kolframställning, som inte är lika väl synlig i landskapet.

This thesis creates an osteological biography of the seven horses buried in the boat graves Valsgärde 3, 9, 10, 11, 12 & 15, and explores how the horses were placed in the graves and their part in the burial performance. The thesis focuses on the Valsgärde burial site and the final part of the Viking Age. Using the equine skeletal remains, a variety of osteological methods areapplied to answer the research questions. Archaeothanatology and performance archaeology are used for the theoretical framework for the thesis. The osteological analysis indicates that all horses except for the horse from Valsgärde 10 are of a similar size and health status. Valsgärde 3 contained two horses, and the remaining five graves contained a single horse. Five horses could be sexed as male while the remaining two are uncertain. The horses vary in age from a minimum of two and a half to eleven years and seem to have been buried whole. A definitive cause of death could not be determined, though three potential methods are discussed. The horses were placed in the burials in a few different positions, with some similarities which seem to be chronologically linked. / Den här uppsatsen skapar en osteologisk biografi av de sju hästar som begravts i båtgravarna Valsgärde 3, 9, 10, 11, 12 & 15, samt utforskar hur hästarna placerades i gravarna och deras deltagande i gravuppträdandet. Uppsatsen fokuserar på Valsgärdegravplatsen och slutet på Vikingatiden. Diverse osteologiska metoder appliceras på hästskeletten för att besvara frågeställningarna. Arkeotanatologi och performance-arkeologi formar uppsatsens teoretiska ramverk. Den osteologiska analysen visar att alla hästar utom den från Valsgärde 10 är av liknande storlek och hälsostatus. Valsgärde 3 innehöll två hästar, de resterande gravarna innehöll endast en var. Fem hästar kunde könsbedömas som hanar, de andra två är obestämda. Hästarna varierar i ålder från två och ett halvt år till elva år och samtliga verkar begravts hela. Ingen definitiv dödsorsak kunde bestämmas, men tre potentiella metoder diskuteras. Hästarna har placerats i ett par olika positioner med likheter som verkar vara kronologiskt sammanlänkade.

<p>This paper deals with archaeological prospecting for the purpose of finding a prehistoric settlement in Alsike hage, Alsike parish, Uppland. The methods being used are soil phosphate analysis, electromagnetic survey and settlement analysis. Two 20x20 meters areas have been prospected. As Alsike hage contains several late Iron Age burial fields, large splendid zones for settlement location, closeness to water as well as farmland there was a hope of locating remains of prehistoric settlement in the area. None of the prospected areas showed any distinct evidence of settlement remains. Still, the results showed anomalies in both areas, both in the electromagnetic survey as in the phosphate analysis. Therefore, the possibility of finding such remains in the two prospected areas cannot be ruled out.</p>