Under de senaste 10 åren har gruppen som sökt hjälp för könsdysfori ökat. Personer med könsdysfori är särskilt utsatta för att utveckla psykisk ohälsa jämfört med befolkningen i övrigt. Det saknas dock kunskap om deras närståendes upplevelser. Den här studien är del av svenska könsdysforistudien, SKDS. Syftet med studien var att i en svensk kontext undersöka närståendes upplevelse av att leva nära en person som genomgår utredning och behandling för könsdysfori. Utifrån semistrukturerade intervjuer med elva närstående tolkades materialet genom induktiv tematisk analys. Analysen visade att de närstående upplevt att relationen fördjupats genom processen. Oavsett varierande reaktioner initialt har samtliga närstående landat i en vilja att genom fördjupad kunskap stå upp för den vårdsökande. För många har processen känts tung och ensam. Samsjuklighet och minoritetsstress har bidragit till ökad komplexitet och tyngd. Man har också hittat kraft i den gemensamma kampen. En slutsats är att den icke-dömande hållningen och oreserverade acceptansen hos de närstående, inte i samma grad återspeglats i internationella studier. En ytterligare slutsats är att de närstående utgör en viktig resurs i den vårdsökandes möjlighet till ett gynnsamt behandlingsutfall och att de närstående behöver uppmärksammas och erbjudas stöd för att själva kunna vara ett stöd. / Delstudie till Svenska könsdysforistudien (SKDS)

Bakgrund. Transpersoners hälsa och välbefinnande är ett område som fått en ökad uppmärksamhet. Trots framsteg inom den psykologiska och medicinska behandlingen har många psykisk ohälsa och har ett stort lidande. Det saknas forskning som fokuserar på de specifika behov som transkvinnor upplever. Genom att förstå deras perspektiv och erfarenheter kan forskning bidrag till en bättre förståelse för hur vården skall utformas. Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hälsorelaterad livskvalitet och könskongruens bland transkvinnor som genomgått könsbekräftande vaginalplastik. Syftet är även att undersöka huruvida ifall förekomst av psykisk sjukdom påverkar livskvalitet och könskongruens. Metod: Kvantitativ metod via datainsamling av enkäter har använts. Två enkäter har använts RAND-36, ett patient-rapporterat utfallsmått (PROM) som mäter hälsorelaterad livskvalitet samt GCLS som är avsedd att mäta könskongruens hos transpersoner. En gruppjämförelse genomfördes mellan deltagare som uppgett förekomst av psykisk sjukdom och de som inte uppgett någon förekomst. Detta analyserades med ett MannWhitney U test och effektstorlek (Cohen’s) beräknades. Resultat: I resultatet framkom att deltagarna skattar sin fysiska och sociala livskvalité som mycket god. Upplevd könskongruens var mycket god, särskilt inom området psykiskt välbefinnande och könsorgan. Andra sekundära könskarakteristiska skattades som det lägsta området inom könskongruens. Deltagare som rapporterade psykisk sjukdom skattade sin hälsorelaterade livskvalitet och könskongruens lägre än de deltagare som inte hade någon psykisk sjukdom. Diskussion/slutsats: Transkvinnor som genomgått könsbekräftande vaginalplastik har god hälsorelaterad livskvalitet och könskongruens men att psykisk sjukdom kan påverka utfallet. Vidare forskning med före- och eftermätningar behövs för att utvärdera vilken effekt vaginalplastik har på livskvalitet och könskongruens bland personer med könsdysfori.

Under 2022 utkom nya rekommendationer från Socialstyrelsen gällande hormonbehandling för unga med könsdysfori, och de nya rekommendationerna innebar stramare regler för vilka som erbjuds hormonbehandling. Denna kvalitativa intervjustudie ämnar undersöka hur könsidentitetsmottagningar arbetar med Socialstyrelsens nya rekommendationer samt hur mottagningarnas vårdpersonal ställer sig till rekommendationerna. Socialstyrelsens nya rekommendationer bygger på en forskningssammanställning av SBU. Denna utgör, tillsammans med studier gällande personer med könsdysforis levnadsvillkor, hälsoeffekter av hormonbehandling, psykosociala hälsoeffekter samt detransition, studiens forskningsunderlag. Studiens material har samlats in genom åtta intervjuer med vårdpersonal och sakkunnig som har kodats och tematiserats för att kunna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Studien har en socialkonstruktionistisk forskningsansats. Medikaliseringsteorin och teorin om minoritetsstress utgör studiens teoretiska ramverk genom vilka materialet har analyserats. Studiens resultat indikerar att rekommendationerna har förändrat vilka som erbjuds hormonbehandling samt i vilken utsträckning de erbjuds hormonbehandling. Resultatet pekar även på att en majoritet finner rekommendationerna negativa då de inte är i linje med deras kliniska erfarenhet samt gör det svårare att skapa en allians med patienterna. Ytterligare indikerar vårt resultat att patienters psykiska ohälsa samt självmedicinering befaras öka till följd av rekommendationerna, och att detta kan medföra en ansvarsförskjutning till patienten. Några få intervjupersoner uppfattar dock rekommendationerna som övergripande positiva och det finns över lag en trygghetskänsla hos intervjupersonerna till följd av rekommendationerna.

The aim of this study is to explore how a number of transgender individuals with an autism diagnosis relate to contemporary discourses such as neurotypicality and gender binarism. To achieve this aim, the study applies the tools of discursive psychology in combination with qualitative interviews. The over-arching theoretical and methodological platform on which this study is based derives from a social constructivist perspective emanating in an analytical approach based on discourse psychology. The results show that the informants construct themselves and their surroundings in ways that are dependent on the various interpretative repertoires employed to justify identities seen as deviant. The informants characterise themselves in accordance with or in contrast to neurotypical stereotypes. Despite displaying differing reactions to a binary two-gender system, the informants give the impression that they, in various ways, accept this perception in constructing openness to their social surroundings. The choice between either conforming to a norm or being open about ones gender identity and diagnosis is constructed in relation to the stigma that the category of deviant implies. Being diagnosed with autism seems to inhibit the transformation of gender identity, but to ease the coming-out process of being transgender due to the low or non-existent expectations of their immediate surroundings.

Vård av transpersoner och professionella underlag är under konstant förändring till följd av omställningar i diagnosmanualer samt till följd av dess sociopolitiska kontext. Det vetenskapliga fältet är relativt nytt och bristfällig i dess kvantitet. Detta föranleder ett intresse av att undersöka ämnet närmare för att fylla kunskapsluckor inom fältet. Den här uppsatsen ämnar till att undersöka konstruktionen och positioneringen av transpersoner i Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd för professionella och beslutsfattare. Vidare ämnar uppsatsen undersöka en diskursiv transformering mellan Socialstyrelsens kunskapsstöd från 2015 och 2022. Materialet innefattar två kunskapsstöd från 2015: God vård av vuxna med könsdysfori samt God vård av barn och ungdomar med könsdysfori, och ett kunskapsstöd från 2022: Vård av barn och ungdomar med könsdysfori. Materialet undersöks genom en Foucauldiansk diskursanalys där metoden i denna analys är inspirerad av Carla Willigs (2013) analyssteg. Analysen i denna uppsats innefattar tre steg där citat från materialet placeras i olika koder, vilket sedan analyseras utifrån relevans till uppsatsens syfte och frågeställningar. I linje med den Foucauldianska diskursanalysen används en poststrukturalistisk och abduktiv ansats. Det teoretiska ramverket i uppsatsen innefattar Butlers genusteori samt medikalisering som kompletterande begrepp. Resultatet och analysen är sammanflätade. Uppsatsen visar på en subjektpositionering av transpersoner som ’dysforiska’ eller ’icke dysforiska’ där de ’dysforiska’ konstitueras som ett ’problem’. Socialstyrelsen likställer dysforin hos subjekten med ett funktionshinder där ’problemet’ individualiseras och transpersonerna blir placerad i en ansvarsposition. I analysen framgår även ett stort fokus på det binära genuset inom Socialstyrelsens material från 2015 samt ett fortsatt bibehållande av maskulina och feminina sociala konstruktioner i båda materialen. Fortsatt visar analysen på medikalisering och psykiatrifiering av subjekten samt förekommer ingen skillnad i subjektpositionering i en jämförelse av materialen, trots inkluderingen av icke-binära i det senare kunskapsstödet. / National regulations and care of transgender patients are undergoing constant development due to changing diagnostic manuals and its surrounding socio-political factors. The scientifical field is inadequate and has left gaps within the field. Accordingly, it is of interest to examine these gaps and participate in the advancements within the field. This paper aims to examine the construct and subject positioning of transgender people in The National Board of Health and Welfare papers of national regulations. Furthermore, the paper seeks out to analyze a discursive transformation between the material from 2015 and 2022. The material include two national regulations from 2015, God vård av vuxna med könsdysfori, God vård av barn och ungdomar med könsdysfori, and a paper from 2022, Vård av barn och ungdomar med könsdysfori. The method of Foucauldian discourse in this paper is inspired by Carla Willigs (2013) steps of analysis. The steps of analysis in this research consist of three parts where citations from the material is placed within codes. These are analysed within the scope of the study. Moreover, a poststructuralist and abductive perspective is applied because of its coherence with discourse as a method and theory. The theoretical framework consists of Butler’s gender theory and medicalisation as a complementary construct. The results of this paper show that transgender people are positioned as ‘dysphoric’ or ‘non dysphoric’. Those who are positioned as ‘dysphoric‘ seems to be constructed as a ‘problem’. The subjects are placed in a position of liability where the ‘problem’ is individualized. The binary social construct is prevalent in the material from 2015 and is continued to be reproduced in the material from 2022. Additionally, one can identify a medicalization of the individuals and the same subject positioning in all of the materials even though the latter edition claims to digress from normative binary constructions.

This is a qualitative interview study where 7 transgender people is interviewed about their experiences of treatment from institutions within society. In semi-structured interviews, respondents talk about the treatment they received from health care, education, legal system, employment offices and social services. The study's purpose is to examine the treatment transgender peoples gets based on their own stories and perspectives. The study also discusses the social structures, like binary gender norms, that contribute to a negative attitude and the consequences of this approach. The result shows that there is a great lack of knowledge within institutions and professionals have insufficient training in how to treat people with transgender identities. Respondents have often had to educate professionals and carries their identity as a backpack that they can not get rid of. The results also indicate that the prevailing social structures that divide people in binary gender norms is problematic for transgender people. / Detta är en kvalitativ intervjustudie där 7 transpersoner intervjuats om deras erfarenheter av bemötande från samhällets instanser. I semistrukturerade intervjuer har respondenterna berättat om det bemötande de fått från vården, utbildning, rättsväsendet, arbetsförmedlingen och socialförvaltningen. Studiens syfte är att undersöka bemötande transpersoner får utifrån deras egna berättelser och perspektiv. I studien diskuteras även samhällsstrukturer, såsom tvåkönsnormen, som bidrar till ett negativt bemötande samt konsekvenserna av detta bemötande. Resultatet visar att det råder en stor kunskapsbrist inom samhällets instanser och professionella har bristande utbildning i hur de ska bemöta personer med könsöverskridande identiteter. Respondenterna har ofta fått agera utbildare för professionella och bär med sig sin identitet som en ryggsäck som de inte kan bli av med. Resultatet pekar också på att rådande samhällsstrukturer som delar in personer i en tvåkönsnorm är problematisk för transpersoner.

Syftet med denna uppsats är att studera hur det perspektivskifte som skett rörandetranspersoner som potentiella föräldrar mellan 1972 och 2013 tagits emot och omsatts ipraktiken inom svensk hälso- och sjukvård. Uppsatsen söker identifiera förändringsprocesser,brytpunkter, problem och lösningar. Det primära materialet består av intervjuer med personalpå utredningsenheten ANOVA och fertilitetskliniken Reproduktionsmedicin KI. Uppsatsenpåvisar att cisnormativitetens gradvisa tillbakagång på samhällsnivå medfört en successivnormalisering av transpersoners föräldraskap inom vården, samt att vårdkedjor utvecklas viaen interaktiv process mellan vårdgivare, patienter, teknologi, juridik och politik. 2013 årslagändring varigenom personer med ändrad könstillhörighet erhöll den juridiska rätten tillbiologiskt föräldraskap är i praktiken bristfälligt realiserad på grund av bristande finansiering.

Transpersoner lider en ökad risk jämfört med övrig befolkning att utveckla psykisk och fysisk ohälsa, samt en rejält förhöjd risk för suicid. Trots detta mår många transpersoner bra och är generellt nöjda med sitt liv och sitt mående. Fram till idag har inga svenska studier gjorts kring vad i transidentiteten som gör att många transpersoner också mår bra. Detta arbete har därmed ämnat undersöka positiva aspekter med att vara trans, hur dessa kan ta sig i uttryck och hur deltagarna upplevt dem, i ett försök att konceptualisera begreppet minoritetsglädje. Fem transmän och sex transkvinnor har genom semistrukturerade intervjuer besvarat frågor om vad minoritetsglädje innebär för dem, och med hjälp av en tematisk analys genererades sju teman.  Temana beskriver hur deltagarna upplevt och upplever mycket glädje och lycka tack vare sin identitet, där den mest återkommande glädjen beskrivs i samband med att kunna leva autentiskt för sig själv och omgivningen. Även aspekter som att känna könseufori, att ha tillgång till och kunna bidra till communityt samt att få en ökad insikt och förståelse för samhällsstrukturer och privilegier gav deltagarna en känsla av syfte, och glädje. Precis som minoritetsstress är unika hälsopåfrestningar för minoritetspersoner är minoritetsglädje för dessa deltagare den unika glädjen som bara kan upplevas som minoritet, eller bara som transperson. Resultaten går i linje med tidigare positiva aspekter som framkommit i studier med transpersoner, men arbetet bidrar också med viktig information som aldrig tidigare konceptualiserats på svensk nivå och som kan nyansera såväl den vetenskapliga som den samhälleliga debatten om transpersoners mående.

Transpersoner i Sverige har en ökad risk för psykisk ohälsa, samtidigt som cirka hälften har god livskvalité. Då de positiva hälsofaktorerna för gruppen är underbeforskat, framför allt för ickebinära transpersoner, var studiens syfte att undersöka vilka positiva erfarenheter (minoritetglädje) ickebinära transpersoner har av att tillhöra minoritetsgruppen. En kvalitativ intervjustudie gjordes med åtta deltagare som sedan analyserades med tematisk analys. Det huvudsakliga resultatet visar att minoritetsglädjen främst utgörs av en stark gemenskap med andra transpersoner och att leva ett autentiskt liv i relation till sig själv och omgivningen. Även att utvecklas som person och att transtillhörigheten blir ett verktyg för att förstå världen och andra människor är viktiga fynd. Resultaten går i linje med tidigare forskning om positiva hälsofaktorer för gruppen. Nya fynd är framför allt att upplevelsen av frihet från tvåkönsnormen tycks kunna utgöra en extra stor positiv faktor för den ickebinära gruppen.