<p>Jag har med mitt examensarbete försökt fånga in och belysa några delar av den tysta lärarkunskapen. Det jag försökt belysa är på vilket sätt tyst kunskap kommer till uttryck hos tre erfarna lärare samt på vilket sätt de kommunicerar med och leder sina elevgrupper. Observationerna har genomförts som en etnografisk studie, genom sin tolkande och beskrivande ansats närmar den sig den hermeneutiska forskartraditionen. Intervjuerna har genomförts i form av samtal där jag inte eftersträvat likriktning i svaren utan varje lärare har fått berätta om sin vardag på sitt eget sätt. Resultatet redovisas genom att mina observationer och lärarnas berättelser vävs samman med de teorier som varit min utgångspunkt för undersökningen. Under rubriken"Ledarskap"presenteras lärarnas personlighet och elevsyn samt hur de strukturerar klassrumsarbetet. Under rubriken"Kommunikation"presenteras hur lärarna samtala med eleverna, bygger upp ett gott klassrumsklimatet samt vilka normer, regler och ritualer som förekommer. Jag presenterar dessutom lärarnas tankar om fortbildning och egen utveckling. Mina observationer visar att de tre lärarna använder sig av sina olika personligheter i sitt arbete. De är alla tre mycket tydliga och demokratiska ledare som respekterar eleverna och uppmuntrar en öppen kommunikation.</p>

<p>Den här studien behandlar hur två stora företag ser på kunskap,kommunikation och möjligheten att med kommunikationens hjälp överföra miljökunskap från en person till en annan. Företagsnyttan med miljöutbildning undersöks både från företagens synvinkel och från utbildarhåll. Undersökningen baseras dels på kvalitativa intervjuer med två miljöansvariga som deltagit i en ettårig miljöutbildning på konsultbasis, och dels på enkäter besvarade av medarbetare i företagen.</p><p>Utbildning förväntas ge den miljöansvarige nya synsätt som på sikt kan leda till företagsvinster, men för att det ska kunna ske bör den miljöansvarige vid kommunikation använda ett språk som förstås av de berörda. Miljöarbetet bör präglas av enkelhet, tydlighet och lättåtkomlighet. Både företag och utbildare måste ta ställning till vilket mål respektive verksamhet har med miljöarbete eller utbildning, för att kunna välja vilken typ av kommunikation som ska användas. Den enskilde miljöansvariges roll är tillsammans med synen på kommunikation de viktigaste delarna i företagets möjlighet att lyckas med miljöarbetet.</p>

<p>Handskanvändning inom omvårdnadsarbetet är en central del av de basala hygienrutinerna. Handskar är en effektiv skyddsbarriär mot virus och bakterier för såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patienter. Sjukhusrelaterade infektioner kostar varje år det svenska samhället flera miljarder kronor och är även en direkt dödsorsak i nästan en procent av alla dödsfall i Sverige. Dålig följsamhet med handskar leder också till en ökad risk att smittas av hepatit eller HIV.</p><p>Syftet var att undersöka kunskaper om, attityder till och följsamhet med att använda handskar bland hälso- och sjukvårdspersonal i omvårdnadsarbetet. Studien genomfördes som en litteraturstudie och tretton vetenskapliga artiklar granskades.</p><p>Resultatet visade att det fanns brister i kunskaper, attityder och följsamhet till handskanvändning. Sjuksköterskor och undersköterskor hade i de flesta fall bättre kunskap och följsamhet till handskanvändning än läkare. Vidare presenterades hur studenter till stor del påverkades av handledares beteende, vilket trots kunskap kunde leda till dålig följsamhet med hygienrutiner.</p><p>Slutsatserna från studien var att det fanns brister i kunskaper och bristande attityder och följsamhet till handskanvändning. Ytterligare och bättre utbildning, samt mer forskning, krävs för att utveckla ett mer hållbart säkerhetsklimat.</p>

<p>Syftet med studien var att kartlägga svenska elitfotbollstränares erfarenhet och kunskap av idrottspsykologi och idrottspsykologisk rådgivning samt att med hjälp av både tränare och en idrottspsykologisk rådgivare identifiera eventuella hinder och möjligheter för idrottspsykologins inträde till svensk elitfotboll. Tidigare forskning inom området är begränsad då endast en studie undersökt liknande område (Pain & Harwood, 2004). Metodologiskt användes både enkätundersökning (n = 28, M = 45) och uppföljande intervjuer (n = 5) för att besvara de två syftena. Resultaten visade att tränare hade relativt god erfarenhet och kunskap inom de prestationsinriktade arbetsområdena. Vidare fanns en stor öppenhet mot idrottspsykologisk rådgivning förutsatt att personkemin stämde mellan parterna samt att samarbetet skulle fortgå kontinuerligt under hela året. Framtida förslag och lösningar framfördes i diskussionen för ytterligare integrering av idrottspsykologi inom svensk elitfotboll.</p>

<p>The aim of this study was to describe home care personnel and their experiences in palliative care. The design was qualitative and data were collected through interviews. Five home care personnel were interviewed, all women, whom have experience of palliative home care.</p><p>The material was then analysed with qualitative content analysis and eight main categories, derived from experiences of home care personnel, were identified: relationship, safety, quality of care, a better end-of-life, routine, information, knowledge and competence, and work environment. The result showed that all participants of this study identified themselves as family members of the patients whom they had cared for during a long period of time. Additionally, the participants were emotionally touched when the patient died.</p><p>The majority experienced that the patients do receive good care in their homes. The participants also think that the information from the responsible nurse was insufficient, which resulted in difficulties for the personnel giving the patients good care. The insufficient information was within several lines of profession. All participants of the study think they have a good knowledge of and competence in palliative care and that their knowledge increased with their working experience. However, the participants think that the education they receive about palliative care does not coincide with reality. More knowledge about palliative care was demanded by people with another religion. The conclusion from this study is that the communication between home care personnel and nurses should be improved and that home care personnel need more specific education in the area of palliative care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hemtjänstpersonalens upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Designen var kvalitativ och data insamlades genom intervjuer. Totalt intervjuades fem kvinnor som arbetar inom hemtjänsten med erfarenhet av att vårda patienter i livets slut i hemmet. Materialet analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys och utifrån hemtjänstpersonalens upplevelser identifierades åtta huvudkategorier: relation, trygghet, vårdkvalitet, värdigt slut, rutin, information, kunskap och kompetens, samt arbetsmiljö. Resultatet visade att alla deltagare identifierade sig som en anhörig till de patienter som de har arbetat en lång tid hos och många kände ett känslomässigt engagemang i samband med patientens bortgång. Majoriteten upplevde att patienterna får en bra vård i hemmet. Informationen från ansvarig sjuksköterska ansågs bristfällig hos alla deltagare vilket resulterade i upplevelse av svårigheter att utföra god omvårdnad. Informationsbristen fanns i flera led. Samtliga deltagare upplevde sig ha goda kunskaper och kompetens i att vårda patienter i livets slutskede och att kunskapen ökade med arbetslivserfarenheten. Dock tyckte de att den utbildning de fått i vård i livet slutskede inte stämmer överens med verkligheten. Mer kunskaper efterfrågades om vård i livets slutskede av personer med annan religion. Slutsatsen med studien var att kommunikationen mellan hemtjänstpersonal och sjuksköterskor måste förbättras och mer specifik utbildning för att vårda i livets slut behövs för hemtjänstpersonalen.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Detta examensarbete handlar om gymnasieelevers kunskapsutveckling i skolämnet engelska sett ut ett 10 års perspektiv, från 1997 till 2006. Undersökningens huvudsyfte har varit att granska kunskapsutvecklingen bland gymnasieelever i engelska. Detta har gjorts genom en dokumentanalys av Skolverkets rapporter om elevers resultat på det nationella provet i Engelska A under åren 1997-2006. I denna studie har även jämförelser gjorts mellan elevers kursbetyg och provbetyg samt kvinnors och mäns provresultat i Engelska A. Ett andra syfte har varit att granska yrkesverksamma lärares uppfattningar kring gymnasieelevers kunskapsutveckling i engelska och även uppfattningar kring det nationella provets utformning och användande. Detta gjordes genom en intervjustudie med sex gymnasielärare verksamma på tre olika gymnasieskolor.</p><p>Teoretiska utgångspunkter har dels varit tidigare forskning kring det nationella provets utformning och användning dels att undersöka engelskans ställning i de tidigare läroplanerna för att utifrån detta förstå hur engelskan som skolämne används idag.</p><p>Vår studie av Skolverkets rapporter om det nationella provets resultat visade att eleverna har störst svårigheter med att klara uppsatsdelen. Samtliga informanter i vår intervjustudie bekräftar detta genom att hävda att grammatiken är den del som elever har blivit klart sämre i. Vissa informanter menar dock att det har utvecklats till det bättre när det gäller den muntliga kommunikationen.</p><p>Vidare visade våra studier att det fanns stora variationer i det nationella provets användning. Sammantaget klarar elever på de yrkesförberedande programmen proven klart sämre under samtliga år än de elever som går på de teoretiska programmen. Vår dokumentanalys visade att elever på det naturvetenskapliga respektive samhällsvetenskapliga programmet har ett mycket bättre resultat än rikssnittet i jämförelse med elever på barn och fritidsprogrammet och byggprogrammet.</p><p>När det gäller skillnaden mellan kvinnors och mäns resultat visade det sig att kvinnor har lättare att klara uppgifter med egenproducerade svar medan män har lättare att klara uppgifter såsom matchningsuppgifter.</p><p>För att öka elevers rätt till en likvärdig undervisning och rätt till en möjlighet att utveckla sina kunskaper så mycket som möjligt krävs ett mer utvecklat samarbete lärare och skolor emellan. Det måste föras en kontinuerlig dialog kring ämnesinnehåll och betyg och bedömning för att på så sätt minimera risken för orättvis bedömning.</p>

<p>Utgångspunkten för detta examensarbete vilar på den nuvarande läroplanen (Lpo 94) och de texter som skrevs i samband med att denna konstruerades. I dessa texter framgår det att skolans urval när det gäller innehåll och organisering både inom och mellan skolformerna ska utgå från ett progressionstänkande. Samma tänkande ska även skolans undervisning utgå från. Studiens problemområde behandlar vilken roll lärarna får i åstadkommandet av progression och vad som ligger bakom progressionen i lärarnas undervisning. Med detta som grund har syftet varit att undersöka hur sex grundskollärare i historia och matematik ser på progression i sin undervisning med elever.</p><p> </p><p>Arbetets teoretiska bakgrund inleds med att belysa skolans förändrade kunskapssyn, från behaviorism till kognitivism, vidare mot en utvidgning av kunskapssynen. Därefter behandlas hur denna förändring påverkar teorier kring inlärning och lärande. Avsnittet belyser även att samarbete mellan skolformerna ska utvecklas för att underlätta elevernas utveckling och lärande. Den analytiska utgångspunkt som använts i resultatbearbetning och analysen kommer ur den teoretiska bearbetningen och syftar till att synliggöra om lärarna är aktiva eller passiva i sina val gällande innehåll och deras syn på progression.</p><p> </p><p>Studien är av kvalitativ karaktär och datainsamlingen består av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna berör de sex lärarnas arbetssätt, val av innehåll, hur de uppfattar kunskapsutveckling och tillämpar det i sin undervisning samt deras erfarenhet gällande rapportering och överlämning för att åstadkomma progression under elevernas skolgång.</p><p> </p><p>Studiens huvudsakliga resultat är att endast en lärare utgår från eleverna i sitt undervisningsinnehåll och sitt arbetssätt när det gäller progressionen hos eleverna. Bland vissa lärare framgår det att de till viss del är aktiva i sitt innehållsval och arbetssätt, dock utestängs eleverna från vad det ska arbetas om. En tydlig skillnad ses mellan dessa två ämnen angående detta, inom matematikämnet styrs innehållet av matematikboken och liknande kan ses när det gäller organiseringen av undervisningen. När det gäller överlämning och rapportering för att underlätta elevernas fortsatta progression uppvisas brister och problem, vilket i sin tur försvårar sammankopplingen mellan elevernas tidigare erfarenheter och det lärarna ska bidra med. Önskemål om en tydligare strukturering framkommer under intervjuerna från en del lärare när det gäller överlämning och vidare rapportering till andra lärare.</p><p> </p><p>En slutsats som kan ställas utifrån denna studie är att det inte hör till det vardagliga att lärarna reflekterar över progression i sin undervisning. Studien har även synliggjort de val lärare står inför i sin undervisning gällande arbetssätt och innehåll.</p>

<p> </p><p>Syftet med studien är att göra tydligt vilken kunskap förskollärare behöver om motoriska  reflexer i sitt arbete med barn samt ge en bild av verkligheten ute på fältet, vilken kunskap om reflexer finns hos förskollärare? I studien har fem intervjuer genomförts samt en rikstäckande enkätundersökning riktad till 400 förskollärare. Resultatet visar att förskollärare behöver en grundläggande kunskap om reflexer för att kunna observera, förstå och vidta alt. hänvisa till nödvändiga åtgärder. Det framgår även att kunskap om de kvarvarande primitiva reflexernas alt. de icke etablerade posturala reflexernas inverkan på inlärning och koncentration behövs. Enkätundersökningen visar att en majoritet av de respondenter som svarat har en ytlig kunskap om reflexer vilket innebär att de inte vet innebörden om sju av de mest kända reflexerna. Det framgår att deltagande förskollärare, färdigutbildade mellan 1985 och 1989, har djupast kunskap om reflexer medan de som färdigutbildade sig 2006-2008 har minst kunskap.</p><p> </p>

No description available.

<p> </p><p>Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.</p><p> </p>