This essay examines the historical development of group rights for cultural minorities in Sweden between the years 1970 and 2010. The purpose of the study is to analyze the development of political measures taken at government level for different minority groups, foremost explaining the division that have arisen between measures aimed at the five national minorities, the Sámi, the Swedish Finns, the Roma, the Jews and the Tornedalians, and measures directed at other ethnic groups. My conclusions are that the division in Swedish public policy between one the one hand national minorities, and on the other hand immigrant groups, is in no way self-evident. The division has arisen from an international standard on how democratic states, such as Sweden, should treat their cultural minorities. Further, this division has had an immense impact in shaping public policy as well as determining the type of group rights introduced for minority groups in Sweden. A difference has also been found in how the minorities are perceived by state actors. Immigrant groups are currently perceived as less entitled to group rights due to their short presence in Sweden, whereas national minorities are seen as more entitled to group rights due to their long historic presence in the country. However, as this essay shows, this view has not always been the prevailing view in Swedish politics in the 1970s and the 1980s, a time when national minorities had little or no say in matters concerning minority rights.

To preserve the older building stock in Sweden in a sustainable manner, investigations of the construction and condition of these buildings are required. The investigations are needed to make correct decisions on maintenance of buildings and to evaluate energy-efficient measures for different types of buildings. In this work, the building stock in the city of Arboga, built before 1945 is investigated. Data about the building stock have been compiled using information from the building register of The National Heritage Board and the national database of energy certificates. Properties such as usage of the building, construction year, number of floors, area, volume and placement have been investigated and documented in an inventory list. The objective of the present study is to implement a method where the building stock can be divided into more manageable categories. The categorization is done by grouping the inventory in three steps: number of floors, location relative to other building and volume ratio. Based on the building categories, an archetype building is created for each category. With the help of these typical buildings, careful studies on energy-efficient measures can be performed. The results can then be extrapolated on the entire building stock. Delimitations have been made during the inventory. Outliers i.e buildings where the volume deviates much from the average in each category have been excluded. Finally, the method applied on 149 buildings resulted in four categories and four type buildings which represents the building stock of Arboga, built before 1945.

Sett ur ett historiskt perspektiv har personer med intellektuell funktionsnedsättning varit föremål för varierande diskurser och attityder. Från att ha varit oönskade, förskjutna, hånade och förföljda, till att ses som medborgare med i lag inskrivna rättigheter. Inga andra grupper av människor har varit föremål för en sådan total attitydomsvängning. Syftet med föreliggande uppsats är därför att identifiera och utforska statens diskurser om personer med intellektuell funktionsnedsättning över olika tidsperioder. Med kvalitativ innehållsanalys som metod har innehållet i fyra statliga utredningar kritiskt granskats för att problematisera och diskutera attityder och föreställningar om gruppen. Resultatet pekar på att diskurserna har färgats av de samhällsideologier och värderingar som var rådande vid tiden för respektive utredning. Kunskaper om personer med intellektuell funktionsnedsättning är av stor betydelse för att gruppen inte ska osynliggöras i samhället. Det är därför viktigt att fortsätta synliggöra och belysa ämnet. / In a historical perspective, people with intellectual disabilities have been a subject of varying discourses and attitudes. From being unwanted, displaced, mocked and persecuted, to be seen as citizens with legally enrolled rights. No other groups of people have been exposed for such a turn. The aim of this study is therefore to identity and explore constructions of people with intellectual disabilities in state public reports, published in different time periods. With qualitative content analysis as a method, four state investigations have been critically reviewed to problematize and discuss the beliefs and attitudes towards the group. The result indicates that the discourses have been affected by current social ideologies and values at the time of each investigation. Knowledge about people with intellectual disabilities is important in order for the group to not be invisible in the society. Therefore, it is significant to continue highlighting the subject.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka diskurser som framträder i lärares syn på kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd, från tre olika skolformer. Detta genom att undersöka likheter och skillnader i beskrivningarna av barn i behov av särskilt stöd, samt lyfta synen på normalitet och avvikelse ur ett maktperspektiv. Data genererades genom intervjuer med lärare från förskolan, grundskolan och grundsärskolan med hjälp av frågor rörande normalitet, avvikelse, kategoriseringens innebörd samt dess funktion. Resultatet analyserades utifrån Foucaults maktteori och följande styrtekniker applicerades i analysen: disciplinär makt, pastoral makt samt governmentality. Vi kunde urskilja tio olika diskurser inom de tre skolformerna. Resultatet visar att det inom ramarna för de olika skolformerna råder en sanningsregim om de krav barnen förväntas klara av. De som avviker från dessa krav synliggörs och definieras som barn i behov av särskilt stöd. Orsaken kan handla om medicinska, psykologiska, kognitiva eller sociala faktorer som gör att ett barn inte når upp till dessa krav. Lärarna ansåg att kategoriseringen behövs för att kunna ge dessa barn rätt till en likvärdig utbildning och rätt till resurs. Även inom grundsärskolan skedde en viss kategorisering till ytterligare skolformer såsom träningsskola och träningsskola special.

Lågaffektivt bemötande är en metod som används för att handskas med situationer som kan uppfattas som problematiska och problemskapande. I följande studie får läsaren ta del av en litteraturgranskning om framställningen av begreppet lågaffektivt bemötande. I studien beskrivs innebörden av lågaffektivt bemötande samt forskning och metoderna bakom begreppet. Studiens syfte är att undersöka lågaffektivt bemötande i relation till förskolans läroplan och skildringen av barn. Detta med avstamp i den relationella pedagogiken, individperspektivet samt det kategoriska perspektivet. Den litteratur som analyserats och som ligger som underlag för denna studie är läroböcker som samtliga behandlar ämnet lågaffektivt bemötande. Studien bestå av en kvalitativ analys på innehållet i litteraturen och en induktiv ansats har brukats för genomförandet av analysen. Resultatet visar på tre generella teman i den utvalda litteraturen, vilket mynnade ut i förskollärarnas ansvar, framställning av lågaffektivt bemötande samt framställning av barn. Slutsatserna visar att barn skildras utifrån utvecklingsstadier och som sårbara och beroende av vuxna, personalens gedigna ansvar i förskolan samt strävan att presentera lågaffektivt bemötande som en allt-i-allo metod som är färdig att föra över till många olika verksamheter och sammanhang.

Uppsatsen undersöker hur den sociala kategorin nyanländ konstrueras i Moderaternas enskilda motioner före och efter det fenomen som brukar kallas för flyktingkrisen år 2015. Det här görs genom kritisk diskursanalys och Faircloughs tredimensionella modell har varit central för studien. Uppsatsen har visat att begreppet nyanländ används mer frekvent år 2014 jämfört med 2019 och att begreppets konnotationer förändrats, utifrån bland annat nyliberala, nationalistiska och välfärdsdiskurser. Uppsatsen visar hur begreppet nyanländ som social kategori mellan åren omförhandlas och att en central aspekt i detta är hur nyanlända konstrueras utifrån en diskurs kring huruvida de kan generera samhällsvärde eller inte.

Kategorisering är något som görs av alla människor, hela tiden. Det är ett sätt att sortera omvärlden i olika fack och organisera strukturer för hur allting hänger ihop. Genom att analysera hur kategoriseringar skapas kan man ofta belysa underliggande normföreställningar, liksom identifiera strukturer i samhället som skulle behöva förändras. Jag ville undersöka om, och i så fall hur, media med hjälp av kategorisering befäster eller motsäger de kulturella normer som är förknippade med våra traditionella könsroller, när de rapporterar om standup och i synnerhet kvinnliga standupkomiker. I min studie har jag därför valt att analysera ett antal tidningsartiklar som handlar om kvinnliga ståuppkomiker år 2000-2019, för att granska hur dessa kvinnor porträtteras i media och om det förändras över tid. Analysen baserades på metoderna Membership Categorization Devices samt multimodal bildanalys, där jag har undersökt dels kategoriseringar och hur de skapas, dels tillhörande bildmaterial för att se om det förstärker eller motsäger budskapet i texten. Resultatet visar att kategoriseringar är vanligt förekommande i artiklarna och främst kan kopplas till de övergripande samlingskategorierna underhållning, kön, religion, kroppsuppfattning samt könsnormer. Det är en tydlig skillnad i hur mycket utrymme komikerna får att själv yttra sig i de tidigare intervjuerna jämfört med de senare, och på vilket sätt kategoriseringarna tar plats i texten. Studien visar också att intervjupersonerna ofta kategoriserar sig själva utifrån de frågor de får av intervjuaren, medan intervjuarens kategoriseringar formuleras i referat eller påståenden om personen. Bildanalysen visar inget enhetligt resultat, då samspelet mellan text och bild varierar.

No description available.

No description available.

This study aims to define stylistic aspects of the prosodion-genre from the 7th–2nd century BCE, as well as the dominant features in terms of the genre’s categorization, and to determine howand why these changed over time and the role Hellenistic scholars played in this development. The study incorporates material from the genre’s origins until the performance of Limenius’ Paean and Prosodion, as well as relevant scholia. With a cognitive genre-theory and a musicological style theory, the study concludes by the method of close reading that processual performance in religious rites, a solemn character in the Doric tonos, and auloi accompaniment constituted the combination of dominant features from the earliest attestations and that Clonasis likely to have defined this combination. The Hellenistic scholars had a limited influence on the genre’s categorization, but may have been guided by performance context and the dedication when determining generic affiliation in uncertain cases. The melodic intraopus style of Limenius’ prosodion fits the solemnity of the genre. The dominant features did not remain constant in all aspects throughout the genre’s history, and in the Hellenistic Era a politicizationand increased professionalization of the genre can be observed, due to the need to legitimizenew political orders and the spread of musical competitions, respectively. / Denna studie syftar till att definiera stilistiska aspekter av prosodiongenren från 600- till 100-talet f.v.t., såväl som de dominanta särdragen ifråga om genrens kategorisering, samt till att avgöra hur och varför dessa förändrades över tid och vilken roll hellenistiska forskare hade i denna utveckling. Studien inkorporerar material från genrens ursprung till uppförandet av Limenios Paian och prosodion, samt relevanta skolia. Med en kognitiv genreteori och en musikologisk stilteori drar studien genom metoden närläsning slutsatsen att processionellt framförande i religiösa riter, en högtidlig karaktär i dorisk tonos, samt aulos-ackompanjemang utgjorde kombinationen av dominanta särdrag från och med de tidigaste beläggen, och att Klonas antagligen definierade denna kombination. Hellenistiska forskare hade ett begränsat inflytande på genrens kategorisering, men kan ha vägletts av uppförandekontext och tillägnan när de bestämde generisk affiliering i osäkra fall. Limenius prosodions melodiska intraopus-stil passar genrens högtidliga karaktär. De dominanta särdragen förblev inte konstanta i alla aspekter genom genrens historia, och under hellenismen kan en politisering och ökad professionalisering observeras, pga. behovet att legitimisera nya politiska ordningar respektivespridningen av musiktävlingar.