Ett centralt ämne i dagens debatt är hur klimatkrisen ska hanteras och målet om en 1,5 graders temperaturökning i världen ska uppnås. I denna uppsats undersöks om det finns ett negativt samband mellan humankapital och utsläpp av CO2 per capita i övre medelinkomstländer. Metoden består av en "two stage least squares”-regression som genomförs med hjälp av paneldata från 23 länder under perioden 1990-2015. Humankapital mäts i genomsnittligt antal utbildningsår och i syfte att isolera dess effekt på CO2-utsläpp implementeras en instrumentvariabel i regressionsanalysen. Resultatet tyder på att ett extra år av utbildning leder till en minskning med cirka 17 % i utsläpp av CO2 per capita, vilket ger en indikation om att det kan finnas ett negativt kausalt samband. Det anses vara av ekonomisk signifikans för både klimatet och samhället, vilket betonar nyttan som kan erhållas av att investera i humankapital.

Problemformulering och syfte: Klimatkrisen har under flera år varit en aktuell kris för många människor runt om i världen, även om Sverige i relativt stor grad varit skonade från naturkatastrofer under samma period. Men under de senaste åren har svenskarna i större utsträckning drabbats av olika kriser som orsakats av den globala uppvärmningen. Sommaren 2018 stod stora delar av Hälsinglands skogar i brand och sommaren 2021 drabbades Gävle av förödande översvämningar. När kriser som dessa förekommer spelar media en stor roll. Frågan vi ställer oss är hur svensk lokalpress agerar och rapporterar om naturkatastrofer som dessa? Syftet med den här studien är att undersöka hur svenska lokaltidningar gestaltade dessa katastrofer och hur de framställde klimatkrisen i rapporteringen kring fallen.Metod och material: För att besvara syftet och frågeställningarna i studien samlade vi in totalt 148 artiklar som berörde någon av naturkatastroferna,70 artiklar från Ljusdals-Posten och Söderhamns-kuriren som rapporterade om skogsbränderna 2018 och 78 artiklar från Arbetarbladet och Gefle dagblad som rapporterade om översvämningarna 2021.Undersökning gjordes genom en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ textanalys. Studiens material togs från mediearkivet Retriever. Huvudresultat: Resultatet från studien påvisar att lokaltidningarna under den period vi undersökte främst fokuserade på händelserapportering och inte så mycket på vad den bakomliggande orsaken till naturkatastroferna är. Det som också kom fram är att klimatkrisen framställs som något som inte går att undvika i framtiden och att samhället och allmänheten måste förbereda sig för framtida naturkatastrofer.

Vår planet håller på att förändra klimat, vilket leder till en kris för mänskligheten. Klimatkrisen betraktas som ett socialt dilemma i denna uppsats, men det är en kris som måste lösas tvärvetenskapligt genom både naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig kunskap. En helhetssyn krävs för ett ”super-wicked-problem”, ett problem som måste lösas genom integrering av olika discipliner och samarbete, innovation och flexibilitet. Därför skapades och utvecklades en ny enkät som skickades ut till universitetslärare på ett svenskt universitet med målet att mäta deras kunskap på både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga frågor. Ett stickprov på 162 deltagare visade att deras kunskap till viss del hade ett samband med deras fakultetstillhörighet. Deltagarna på teknisk-naturvetenskaplig fakultet hade bättre resultat på naturvetenskapliga frågor än deltagare på den samhällsvetenskapliga fakulteten. Att deltagare på samhällsvetenskaplig fakultet hade bättre resultat på samhällsvetenskapliga frågor kunde däremot inte upptäckas. Korrelationsanalys visade ett positivt samband mellan kunskap på naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga frågor oavsett fakultetstillhörighet. Inga kunskapsskillnader kunde påvisas utifrån kön. För framtida forskning är det viktigt att fortsätta utveckla enkäter med tvärvetenskaplig kunskap om klimatkrisen.

I den här uppsatsen undersöks vilka bilder som gestaltar klimatkrisen i två svenska tidningar (Dagens Nyheter och Aftonbladet) under hösten 2021 och vad dessa bilder kan tänkas kommunicera. Genom tematisk analys arbetades sex teman och ett specialtema fram ur 519 insamlade bilder. En exempelbild från några av temana genomgick en bildanalys med hjälp av de semiotiska begreppen denotation och konnotation. Temana som kom fram av analysen kallas i undersökningen hotets siluett, rösten, andra hållet, smärtsamma sår, övrigt och sköna, ömtåliga värld samt specialtemat, kallat Greta Thunberg. Resultatet visar att på bilder kopplade till ordet klimatkrisen är människor ofta synliga, bilder av klimatförändringar kan vara dramatiska men det som frambringat klimatkrisen gestaltas nästan alltid på håll eller på andra sätt distanserande. Bilderna tycks kommunicera att det faktiskt händer saker som gör avtryck också i vår närmiljö, att människor tycker och tänker kring klimatkrisen, att det finns något värdefullt som är hotat, men att orsakerna bakom krisen är något vi inte vill/kan ta i, samtidigt som det finns en del människor som gör just det. En person intar en speciell plats i gestaltningen i de svenska nyhetstidningarna utifrån den mångfald av bilder som finns på henne (Greta Thunberg), vilken kommit att få en alldeles särskild plats i den visuella gestaltningen av klimatkrisen.

The study "Governmental communication through legislation – a crisis situation in the present or in the future?" aims to examine in what way two global crises are communicated by state legislation to see if and how those in power in Sweden use their resources. The study analyzes two laws using qualitative text analysis with a theoretical framework consisting of Situational Crisis Communication Theory (SCCT), Crisis Communication Theory and Crisis and Emergency Risk Communication Model (CERC). The empirical materials are Klimatlagen (Climate Law) (SFS 2017: 720) and Lagen om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (the law on special restrictions to prevent the spread of the covid-19 disease) (SFS 2021: 4), which came into force in 2018 and 2021. The climate crisis and the covid-19 pandemic resemble each other in a lot of ways: both transcends borders and that affects the whole world, both nationally and internationally. Since legislation communicates how individuals and the government should and should not act, it is important to examine what legislation about two global crises tells us. Given that previous research shows that resources are put into responding to crises, rather than preventing them (Ross et al., 2015). The consequence of this is that society is exposed to crises that could have been prevented. The results of the study show that the climate crisis mainly is communicated as a future crisis while the covid-19 pandemic is handled as an ongoing crisis. The strategies for crisis response also differ, the content of the Climate Act is consistently characterized by diminution and denial, but the bolstering strategy can also be interpreted. The strategies in the Pandemic Act argues to be bolstering, but elements of denial can also be interpreted.

Mitt projekt är en animerad kortfilm där vi får följa ekollonet Acca och hennes dagliga rutiner. Vi ser henne gå från ung till gammal och hur förutsättningarna runt henne förändras. Examensarbetet är också ett utforskande för mig i en nyfunnen teknik och även ett undersökandeav hur en visuell kreatör kan hålla sin process mer hållbar och klimatsmart. / An animated short film in which we follow the acorn Acca through her daily routines. We watch her go from young to old and observe how the conditions around her change. The degree project is also an exploration for me in a newfound technique, as well as an examination of how a visual creator can keep their process more sustainable and climate-smart.

I den här vetenskapliga essän undersöks miljöundervisning och speciellt klimatundervisning för elever på fritidshemmet. Fokus ligger på frågan om barns perspektiv på och i denna undervisning och på hur fritidshemsläraren kan ge tillräckligt stort utrymme till det. Klimatkrisen diskuteras utifrån de starka psykologiska försvar den väcker. Även miljöundervisningens kopplingar till interkulturalitet belyses. Essän utgår ifrån en berättelse där jag beskriver de svårigheter jag själv upplevde med att undervisa elever på fritidshemmet om klimatförändringar. Metoderna är vetenskaplig essä och deltagande observation. Teoriramen består främst av Ingrid Pramling Samuelssons teoretiserande av begreppen barnperspektiv och barns perspektiv samt olika forskares tankar om och kritik av interkulturalitet. Essän pekar på att det särskilt i klimatundervisning kan vara en utmaning att i tillräckligt hög grad inkludera barns perspektiv, men att det är av stort värde att som fritidshemslärare lyckas med det - både med tanke på resultatet av undervisningen och med tanke på ett etiskt förhållningssätt gentemot barn som ”human beings” och inte ”human becomings”. Studien visar också på att ett interkulturellt perspektiv som betonar både det gemensamma och skillnader kan bidra till en levande miljöundervisning.

Den här studien undersöker nyhetstidningarnas del i kontexten för hur ansvar för klimatkrisen formas i det svenska samhället. Detta görs genom att studera hur två av de största nyhetstidningarna i Sverige, Dagens Nyheter och Aftonbladet, framställer olika aktörers ansvar för klimatkrisen i sina nyhetsartiklar. Det är relevant att studera nyhetstidningarnas ansvarsbeläggning för klimatkrisen då tidigare forskning har visat att nyhetsmedier kan påverka både uppfattningen om ämnen i samhället samt attityder och beteenden i relation till de ämnena. Studiens avsikt är därför att bidra till förståelse för hur nyhetstidningarnas ansvarsbeläggning av klimatkrisen kan påverka uppfattningen om ansvar och således hanteringen av klimatkrisen i samhället. Materialet analyseras utifrån gestaltningsteorin och miljökommunikationsforskningens syn på miljökommunikation som formande av miljön. Resultatet visar på att artiklarna till störst del ansvarsbelägger politiska aktörer, att företags ansvar förskjuts till politiska aktörer eller fördelas mellan politiska aktörer där företagen då får minst ansvar, samt att individers ansvar knappt gestaltas. Slutsatsen är att nyhetstidningarna inte ansvarsbelägger väsentliga aktörer i klimatkrisen lika mycket, vilket kan ses som problematiskt då klimatforskning menar att alla aktörer i samhället måste agera. / This study examines the part that Swedish newspapers play in the context of constructing responsibility for the climate crisis in Swedish society. This is done by studying how two of the biggest newspapers in Sweden, Dagens Nyheter and Aftonbladet, portray different actors’ responsibilities in the climate crisis in their news articles. It is of high relevance to study newspapers’ distribution of responsibility since previous research has shown that news media can affect both the perception of events and topics in society, as well as attitudes and behaviours in regards to those events and topics. Therefore, this study aims to contribute to a better understanding of how the newspapers’ distribution of responsibility can affect the perception of responsibility as well as the management of the climate crisis in the Swedish society. The material is analyzed through the theory of framing and the environmental communication research’s view that communication about the environment shapes the perception and therefore the form of the environment. The result shows that news articles mainly give responsibility to political actors, that companies’ responsibility is pushed over to political actors or placed between both companies and political actors where companies get the lesser responsibility, and that individuals are given a minimal amount of responsibility. The main conclusion is that the newspapers do not distribute responsibility evenly among the essential actors, which can be seen as problematic since climate research mean that all actors in society must act to solve the climate crisis.

Denna studie undersöker Instagrams roll i klimatfrågan och hur dess funktioner fungerar för att sprida information om klimatkrisen bland generation Z. Studien fokuserar på detta begränsade ämnesområde eftersom det är en av vår tids viktigaste frågor. Rapporten undersöker hur unga människor upplever, tar emot och interagerar med klimatrelaterat innehåll på Instagram. Det har även undersökts hur interaktion med innehållet påverkar möjligheten att åstadkomma förändring utanför plattformen. Studien utfördes genom att ta del av tidigare forskning samt utföra en kvantitativ enkätundersökning och en kvalitativ fokusgruppintervju. Vår slutsats är att även om det finns utmaningar med att använda Instagram som en plattform för klimataktivism, finns det också stora möjligheter. Genom att presentera klimatrelaterat innehåll på ett tillgängligt och relaterbart sätt kan Instagram spela en ännu viktigare roll i att öka medvetenheten om klimatkrisen och främja större kollektiv handling. För att uppmuntra engagemang bland generation Z föreslår studien även att Instagram fortsätter utveckla sina funktioner för att göra det lättare för användare att hitta och dela klimatrelaterat innehåll, samt förbättra hanteringen av källor och information. / This study examines Instagram's role in the climate crisis and how its features work to spread information about the climate crisis among generation Z. The study focuses on this limited area because it is one of the most important issues of our time. The report investigates how young people experience, receive, and interact with climate-related content on Instagram. It has also been examined how interaction with the content affects the ability to achieve real change. The study was conducted by reviewing previous research and conducting a quantitative survey study and a qualitative focus group interview. Our conclusion is that although there are challenges in using Instagram as a platform for climate activism, there are also great opportunities. By presenting climate-related content in an accessible and relatable way, Instagram can play an important role in raising awareness about the climate crisis and promoting collective action. To encourage engagement among generation Z, the study also suggests that Instagram continues to develop its features to make it easier for users to discover and share climate-related content, as well as improve source and information management.

This thesis explores how the Lacanian concept of ‘the enjoyment of the Other’ (la jouissance de l’Autre) can be applied to break open normative understandings of the political factors shaping the climate crisis deadlock. The principal aim is to investigate how ostensibly disconnected environmental debates may be regarded as linked by an economy of enjoyment, more precisely by the promise of enjoyment by which the subject is libidinally attached to an ideology. Analysis of text proceeds by way of a psychoanalytic critique of ideology on two case studies from UK news media, namely, i) the development of onshore wind turbines and, ii) the appearance of direct-action environmentalist groups, in particular the activities of the group Just Stop Oil. This thesis finds that rhetorical devices across the discourses analysed are sustained by an ideological belief that the subject’s enjoyment has been stolen or ruined by the Other, that is, the external symbolic framework of language, morals and other people that shapes and influences subjectivity. On the one hand it is argued that the mediatisation of the climate crisis in terms of the enjoyment of the Other, that is, the belief that the Other has access to a full enjoyment which the subject is denied, portrays environmental politics as an empty display or ‘spectacle.’ On the other hand, it is suggested that the experience of environmental politics as a spectacle is a symptom of the decline of the state’s symbolic role in late capitalism.