Both digital competence and collaborative skills are important for citizens who need to navigate in future societies. This paper is based on an interview study with ten teachers and the aim is to survey how teachers design their teaching to promote collaborative learning methods by using 1:1. Different perspectives on teachers´ design of the collaborative processes in terms of interaction through the digital device or processes that occurred around the device were found. To visualize how teachers operationalize collaborative learning in their pedagogical activities, the model of TPACK in situ was used (Willermark, 2018). In the analysis of the examples that the teachers reproduced based on TPACK in situ, the results of the study show many innovative learning processes where students interact with their tablets and how the teachers design their teaching to interact with different kinds of subject content. By using Learning Design Sequences as an analysis tool, further understanding was reached of how, when and in what way technology supports the collaborative processes and in which phases of learning this happens. In this way, institutional patterns became prominent through the influence of the physical learning environment, which increased the understanding of how around or through 1:1 also can be placed in a spatial context. Finally, Learning Design Sequences were used to identify opportunities and challenges for teachers in designing for collaborative learning through 1:1. The purpose of the study is to investigate how teachers say they design their teaching to promote students’ collaborative work through digital units in school years 1–6 and through the teachers’ statements see what influencing factors, abilities, subject content and technology support a design of digital teaching for the benefit of collaboration and student-to-student interaction in digital arenas. Based on the conclusions the author also presents a didactic model for teachers to take into consideration when designing their pedagogical activities for practising collaborative skills in the 1:1 classroom. / Digital kompetens såväl som kollaborativ förmåga bygger på elementära kunskaper som medborgare kommer att behöva för att kunna navigera i framtida samhällen. Detta är en intervjustudie med tio lärare med syftet att undersöka hur lärare säger sig designa sin undervisning för att arbeta kollaborativt genom användande av 1:1. Det fanns också initialt en avsikt att uppmärksamma olika perspektiv på de kollaborativa processernas utformning i fråga om dels interaktion genom den digitala enheten, dels processer som sker bredvid. För att synliggöra hur lärare operationaliserar ett kollaborativt lärande i den pedagogiska verksamheten användes modellen TPACK in situ (Willermark, 2018). Vid analysen av de exempel som lärarna återgav utifrån TPACK in situ kunde studiens resultat visa på ett flertal innovativa undervisningsprocesser där eleverna arbetar interagerande elev-till-elev med sin lärplatta och hur lärare designar sin undervisning utifrån ämnesinnehåll. Genom att använda Learning Design Sequences som analysverktyg kunde ytterligare förståelse uppnås för hur, när och på vilket sätt tekniken understödjer de kollaborativa processerna och i vilka faser av lärandet detta sker. På så sätt blev institutionella mönster framträdande genom bland annat den fysiska lärmiljöns påverkan vilket ökade förståelsen av hur bredvid eller genom 1:1 kan sättas i en rumslig kontext. Avslutningsvis användes Learning Design Sequences för att identifiera möjligheter och utmaningar för lärare i att designa kollaborativ undervisning genom 1:1. Syftet med studien är att undersöka hur lärare säger sig designa sin undervisning för att främja elevernas kollaborativa arbete genom digitala enheter i skolår 1–6 och genom lärarnas utsagor se vilka påverkansfaktorer, förmågor, ämnesinnehåll och teknik som understödjer en design av digital undervisning som främjar kollaboration och elev-till-elev interaktion i digitala arenor. Baserat på undersökningens slutsatser presenterar författaren en didaktisk modell med avsikt att stödja lärare när de designar sin pedagogiska praktik så att den kan utveckla kollaborativa förmågor genom 1:1.

Ungdomar växer upp i en multikulturell kontext där kulturer, åsikter, språk och normer blandas till nya kulturer. För att förstå det samhälle de växer upp till och de visuella uttryck de möter behöver de ett verktyg, interkulturell litteracitet. Kunskapsöversikten undersöker vad begreppen interkulturell respektive visuell litteracitet är, varför de samverkar, skillnader mellan mångkulturell och interkulturell och hur dessa begrepp fungerar i det medie- och multimodala samhälle som ungdomar växer upp i och en dag ska föra vidare. Texten studerar vidare varför interkulturell litteracitet kan användas för att visa på hur maktordningar representeras i media, samhälle, skola och hur lärare kan arbeta didaktiskt inom ämnena. Kunskapsöversikten har ett noggrant urval av material som har valts ut ur en systematisk sökprocess. Resultatet visar sambandsfaktorer mellan interkulturell- och visuell litteracitet och en slutsats är dess möjligheter att positivt påverka medielitteracitet som ett verktyg för att utbilda demokratiska medborgare.

Digitaliseringen av förskolan är ett faktum och läroplanen för förskolan är under förändring. Denna förändring kräver ökad kompetensutveckling för förskollärare eftersom ansvaret vilar hos dem att förse de stora barngrupperna med kunskap som de har rätt till. Ett sätt för huvudmannen att förse förskollärarna med kompetensutveckling är via IKT-grupper.Syftet med grupperna är att deltagarna ska inspireras och ta del av varandras arbete med digitala verktyg i förskolan. Syftet med vår undersökning är att belysa hur förskolläraren tar del av information om hur lärplattan kan användas som ett verktyg i verksamheten. Samtidigt syftar vår undersökning till att undersöka hur förskolläraren tillämpar lärplattan tillsammans med förskolebarn i den planerade aktiviteten. Studien grundas på observationer av planerade aktiviteter samt intervjuer med förskollärare från fyra förskolor i två kommuner i Mellansverige.Vårt resultat visar att förskollärare använder lärplattor i kombination med andra digitala verktyg för att engagera och göra fler barn delaktiga i de gemensamma lärprocesserna. Vidare visar vår forskning en indikation på att sociala medier är förskollärares primära inspirationskälla till utvecklandet av IKT-undervisningen och lärmiljön i förskolan.

Föreliggande studie ämnar undersöka fyra lågstadielärares roller utifrån derasanvändande av kommunikativa strukturer och frågornas struktur samt hur lärarnaresonerar om samma begrepp. Analysen tar sin utgångspunkt i vilken utsträckninglärarna ger eleverna möjlighet att tala. Lärarrollerna som studien fokuserar på är enstyrande, vägledande, stödjande samt delegerande roll. Centrala begrepp som kopplastill kommunikativa strukturer är möblering, arbetssätt och fördelning av ordet.Frågornas struktur kategoriseras i begreppen IRE och IRU, vilka också är centrala istudien. Begreppen samt lärarnas roller utgör studiens teoretiska referensram. För attsamla in material används observationer och intervjuer. Resultatet av studien visar attlärarnas val av strukturer inte behöver påverka elevernas talutrymme. Det som harbetydelse är på vilket sätt lärarna använder strukturerna. Slutsatsen är att den rolllärarna antar påverkar elevernas utrymme att tala. När lärarna antar en roll däreleverna tillåts arbeta självständigt samt ta eget ansvar ökar elevernas talutrymme.

Syftet med studien är att studera lärares upplevelser av hur kooperativt lärande påverkar kunskapsutvecklingen inom matematiken för elever i behov av särskilt stöd och elever med extra anpassningar. Syftet är även att studera hur lärare upplever att denna metod fungerar för dessa elever med fokus på inkludering i matematikundervisningen. Sociokulturella perspektivet tillsammans med fenomenografi står som grund för studien och data samlas in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer gjorda med sju matematiklärare. Resultatet påvisar att de sju matematiklärarna som intervjuats anser att kooperativt lärande är positivt, både för kunskapsutvecklingen och inkluderingsmöjligheten för elever i behov av särskilt stöd och elever med extra anpassningar. Samtliga matematiklärare som intervjuats trycker på att gruppkonstellationer är en viktig del för att eleverna ska känna trygghet, detta både för att deras matematiska kunskaper ska utvecklas samt att alla elever ska känna sig inkluderade. Resultatet visar bland annat att differentierad undervisning inom matematiken är av stor betydelse då det skapar inkludering för alla elever. De flesta matematiklärare som intervjuats påtalar även att differentierad undervisning bidrar till kunskapsutveckling inom matematik hos elever i behov av särskilt stöd och elever med extra anpassningar, oberoende av deras tidigare kunskapsnivåer, då lärarna menar att undervisningen är anpassad från start. Resultatet diskuteras och jämförs sedan med tidigare forskning som även den visar liknande resultat.