<p>Syftet med studien är att lyfta fram sociala kompetenser som förskollärare vill ha hos förskolebarn, till exempel att barn ska ta hänsyn till varandra och visa empati samt kunna vänta på sin tur och vilken roll förskolan har i barns sociala utveckling. Dessutom kommer förskollärarna att berätta om arbetssätt för att främja barns sociala kompetens. I bakgrundkapitlet kommer olika beskrivningar om vad social kompetens är enligt olika forskare, lekens betydelse för att utveckla den sociala kompetensen hos förskolebarn och sambandet mellan språkutveckling och social kompetens hos förskolebarn. Metoden består av lågstrukturerade kvalitativa intervjuer med förskollärare. I resultatet syns förskollärarnas resonemang kring socialkompetens och deras arbetssätt med barnen i förskolan. Diskussionskapitlet handlar om den sociala kompetens som förväntas att barn ska ha i förskolan och hur förskolan kan hjälpa barn att utveckla den sociala förmågan.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare använder IKT som pedagogiskt verktyg i barngrupp i förskolan. Vidare syftar studien till att undersöka förskollärares förhållningssätt till IKT samt i vilken utsträckning de anser det viktigt att skapa möjligheter för barn att använda IKT i förskolan. I studien undersöks även förskollärares uppfattning av eventuella pedagogiska vinster med samt hinder för användande av IKT. Studien är av kvalitativ art och datainsamlingen har skett via semistrukturerade intervjuer med tio förskollärare verksamma inom en mellanstor kommun i Sverige. Resultatet visar att det finns en generell uppfattning om att det är viktigt att barn i förskolan får möta och använda sig av IKT för att utveckla sin digitala kompetens samt att IKT är ett användbart verktyg för att främja barns utveckling och lärande inom olika områden. Vidare synliggör resultatet att det finns vissa hinder som försvårar användande av IKT i förskolan. En slutsats är att IKT i förskolan används på olika vis och i olika stor utsträckning beroende på faktorer som förskollärares förhållningssätt till IKT samt tillgång till teknisk utrustning.

Förändringar i personalvetarens arbete har gett upphov till spänningar mellan ekonomiska och humanistiska intressen, mellan arbetsgivare och arbetstagare, samt mellan den kompetens arbetsgivaren kräver och den befintliga kompetens personalvetarna besitter (Löfgren Martinsson, 2008, 12). Denna studie ämnar, genom intervjuer med personalvetare och HR-chefer, undersöka hur kraven på formell kompetens kommer till uttryck för personalvetare. Om dessa krav ligger i linje med vad yrkesverksamma personalvetare upplever är av vikt i det vardagliga arbetet samt om  utbildningen täcker in de efterfrågade kompetenserna som personalvetare samt HR-chefer upplever krävs i arbetet. Resultatet visar, att kraven på efterfrågad kompetens skiljer sig åt beroende på vilken nivå personalvetarna är verksamma. Efterfrågad kompetens på operativ nivå, såsom grundläggande kunskaper i beteendevetenskap och arbetsrätt, analytisk förmåga, samarbetsförmåga och kommunikativförmåga med flera, överensstämmer med den kompetens som yrkesverksamma personalvetare upplever är av vikt för arbetet på en operativ nivå. Dock ansågs inte dessa kompetenser tillräckliga för avancemang till högre positioner på strategisk nivå, då ytterligare kompetenser, som strategiskt tänkande, affärsmannaskap och finansiell kunskap upplevdes krävas för arbetet. Resultatet visar att respondenterna upplevde att utbildningen tillgodoser blivande personalvetare med kompetens för arbete på operativ nivå, men brister i att uttrusta studenterna med den kompetens som krävs för arbete på strategisk nivå.

No description available.

Studien undersöker området social kompetens i rekryteringsprocessen med ett offentligt perspektiv. Begreppet social kompetens är brett och kan betyda olika saker beroende på vem man frågar. Detta leder till frågor om hur offentliga verksamheter förhåller sig till begreppet i deras rekryteringsprocesser. Uppsatsens syfte är att undersöka hur en kommunal verksamhet ser på begreppet social kompetens, och hur de förhåller sig till/arbetar med social kompetens i deras rekryteringsprocesser, med hänsyn till att det är en kommunal verksamhet. Utifrån syftet presenteras en teoretisk referensram som är baserad på tidigare forskning som är relevant för ämnet. Begrepp som kompetens och social kompetens presenteras samt hur en kompetensbaserad rekrytering fungerar. För att uppnå syftet med studien används en kvalitativ ansats där vi har genomfört intervjuer med tio stycken Hr-konsulter, som jobbar inom en kommunal verksamhet. Empirin har knytits ihop med den presenterade teoretiska referensramen som ligger till grund för resultat och slutsats av studien. Resultatet av studien visar på att Hr-konsulter i den offentliga verksamheten menar att det är flera olika egenskaper som tillsammans utgör social kompetens. De framträdande egenskaperna som kännetecknar begreppet är anpassningsbar, flexibel, personlig mognad, genuin, ödmjuk, samarbetsförmåga, empatisk, äkta, föra sig, kommunikativ och hel och ren. Verksamheten arbetar utifrån kompetensbaserad rekrytering och de använder inte begreppet social kompetens, utan de använder personlig kompetens istället där den sociala kompetensen ingår. Den sociala kompetensen finns med i hela processen och är en viktig del i beslut. Dock måste alla krav från kravprofilen uppnås för anställning och man kan därför inte anställa den som är mest socialt utåtriktad. Resultatet visar också att rekryteringsarbetet i förhållande till social kompetens påverkas av att verksamheten är offentlig. Det beror på att den offentliga verksamheten styrs av riktlinjer och strukturer som måste följas.

Det finns en mängd forskning som berör interkulturell kompetens i relation till historieämnet. Enkelt uttryckt kan interkulturell kompetens förstås som förmågan att interagera med människor från andra kulturer, för att kunna leva och verka i ett mångkulturellt samhälle. För historielärare handlar det om att finna undervisningsstrategier som hjälper elever att utveckla interkulturell kompetens i historieämnet. Den här studien har ämnat söka svar på frågan om hur elever uttrycker interkulturell kompetens i historieämnet. I vår undersökning har vi analyserat elevers resonemang i ett nationellt prov för historia, när de besvarar en uppgift som berör romers liv och situation i Sverige från 1600-tal till nutid. Som undersökningsmetod användes en text-och dokumentanalys av det nationella provet från 2014 i årskurs 9. Elevernas resonemang analyserades med hjälp av Nordgren och Johanssons konceptuella ramverk, över hur narrativ kompetens och interkulturell kompetens sammanfaller i begreppet interkulturell historisk kompetens. Stora delar av resultatet visar att elever hade svårigheter att kvalificera tolkandets kompetens. Till exempel var det ovanligt att elevsvaren berättade om kontinuitet för att beskriva de långvariga historiska relationer som den romska befolkningen har haft och har med Sverige. Resultatet visar även att en majoritet av elevsvaren använde sig av källor där statens och myndigheters syn på romer kommer till tals. Vårt resultat visar även att en del av elevsvaren konstruerar undantagsberättelser, där historiska händelser som inte passade in i den dominerande grundberättelsen framställs som undantag. Slutligen fann vi att det i en del av elevsvaren, fanns uttryck för ’vi’ och ’dem’ i deras resonemang om interkulturella möten. En generell slutsats av vår studie är att alla delar av resultatet går att härleda till en gemensam nämnare, den västerländska berättelsens dominans i historieskrivningen och historieundervisningen, som vidare genomsyrat elevernas tolkning av historia. Med hänsyn till den här studiens begräsningar, behövs dock fler studier som undersöker elevers uttryck för interkulturell historisk kompetens.

Bakgrund: Sepsis är ett livshotande tillstånd med hög mortalitet. Upptäckten av tillståndet kompliceras av att kroppens reaktion mot den bakomliggande infektionen börjar innan kliniska symtom uppkommer vilket försvårar identifiering. Tidig upptäckt och omedelbara åtgärder är avgörande för framgångsrik handläggning av patienter med sepsis. Sjuksköterskan har en central roll i identifiering av sepsis vilket är en komplex och utmanande uppgift. Uppsatsens teoretiska referensram för att undersöka sjuksköterskans handläggning av patienter med sepsis var personcentrerad vård.  Syftet: Att kartlägga faktorer som var av betydelse för handläggningen av patienter med sepsis på akutmottagning.Metod: Litteraturöversikten som inkluderade 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats, analyserades enligt Fribergs fyra steg.  Resultat: Tre kategorier identifierades: bedömning, diagnostisering och behandling. Resultatet visade att sjuksköterskans handläggande av sepsis är komplext och påverkades av identifieringstid, teamarbete, provtagning av laktat samt tid till administration av antibiotika. Förutom detta framkom det även att sepsisutbildning och bedömningsinstrument behövdes för att öka sjuksköterskornas kunskap om sepsis.  Slutsats: Litteraturöversikten lyfte fram faktorer av betydelse för handläggande av patienter med sepsis såsom vikten av tidiga insatser och att sjuksköterskor behöver mer kunskap om handläggandet vid sepsis och på det sättet stärka sitt kliniska handläggande. Därtill krävs bedömningsinstrument och tydliga protokoll. Förslag på vidare forskning är att studera hur en kombination av dessa faktorer kan påverka mortaliteten vid sepsis.  Nyckelord: Hantering, Kompetens, Sepsis, Sjuksköterska / Title: Important factors in the management of sepsis in the emergency department Background: Sepsis is a life-threatening condition with a high mortality rate. Discovery of the condition is complicated and is aggravated by the fact that the body ́s reaction to the infection begins before clinical symptoms appear which makes identification more difficult. Early identification and the initiation of rapid measurements are critical to successful management of patients with sepsis. The nurse’s role in identifying signs of sepsis is a complex and challenging task. In this thesis, the chosen theoretical frame of reference, to investigate nurses’ management of sepsis was person-centered care.  Aim: To chart factors that was of importance for management of patients with sepsis in the emergency department.Method: The literature review which included 12 scientific articles with quantitative approach, were were analysed according to Friberg’s method of four-step analysis. Results: Three categories were identified, assessment, diagnostics and treatment. The results show that the nurses’ management of sepsis is complex and influenced by time to identification, teamwork, measuring of lactate and time span before the initiation of antibiotics. Additionally, the study showed that education on sepsis and well- established assessment instruments are needed to increase nurses’ knowledge of sepsis.  Conclusion: The literature review highlights factors of importance for the management of patients with sepsis such as the need of further education and an in- depth knowledge for nurses about sepsis and how to properly handle patients at an early stage. Increased competence, improved assessment instruments as well as clear protocols are needed. Suggestions for further research are to study how the identified factors can affect mortality.  Key words: Competence, Management, Nurse, Sepsis

Detta examensarbete är en studie och en jämförelse av tre EU-finansierade arbetsmarknadsprojekt inom Växtkraft Mål 3; MABI Utveckling, DreamTeam och Förnuft & Känsla. Målgruppen för samtliga projekt har varit långtidsarbetslösa med försörjningsstöd. Vi har gjort en kvalitativ intervjuundersökning av de tre projekten, där projektledaren, en anställd och en deltagare har intervjuats. Målet med jämförelsen har varit att kunna se likheter och olikheter inom projektens verksamhet, arbetsmetoder samt personalens kompetens och samarbete. Europeiska social fonden (ESF) finns till för att stärka Lissabonstrategin och fungerar som ett komplement till den nationella arbetsmarknadspolitiken. ESF-Rådet finansierar en del utav projektens totala budget och kräver en processinriktad utvärdering av samtliga projekt. De kräver även att det i projektansökan är avsatt tillräckligt med medel för att kunna driva en sådan utvärdering. Under programperioden 2000 - 2006 har 12 miljarder använts till kompetensutveckling genom Växtkraft Mål 3 i Sverige. Vi kan konstatera efter avslutat arbete att dessa EU-finansierade projekt har skiljt sig åt när det gäller personalens sammansättning, samarbetet, arbetsmetoder, arbetsmiljön och deras utfall. Två av projekten har haft personal av samma kön och ett projekt har bestått av en man och en kvinna. För ett väl fungerande samarbete är det bra med en arbetsgrupp som har olika erfarenheter, kunskaper och ålder då de kan komplettera varandra i arbetet. Projekten har haft tre helt olika inriktningar i sin verksamhet, MABI Utveckling har arbetat med snabb matchning mot arbete eller utbildning. DreamTeam har fokuserat på ungdomars självförtroende och förmåga att arbeta tillsammans i grupp. Förnuft & Känsla har istället haft en tydlig hälsoinriktning. Vikten av att skapa ett förtroende i verksamheten mellan deltagare, personal och näringsliv återkommer i samtliga projekt. En neutral arbetsmiljö ger både deltagare och personalen goda förutsättningar för en lyckad verksamhet. Utfallen i projekten skiftar vilket vi menar påverkats bland annat av projekttiden, målgruppen och om projektägare har kommit från den privata sektorn eller från den offentliga. Enligt ESF-Rådet finns inga tidigare jämförelser gjorda mellan EU-finansierade arbetsmarknadsprojekt med utgångspunkt från arbetsmetoder, kompetens och samarbete.

Syftet med den här allmänna litteraturstudien var att undersöka hur interkulturell pedagogisk kompetens beskrivs och synliggörs i religionsdidaktiska studier eller religionkunskapsrelaterad forskning. Studien sökte svar på hur de interkulturella pedagogiska dimensionerna kommunikativ kompetens, social kompetens och medborgerlig kompetens beskrivs och synliggörs i tidigare forskning. Resultatet av litteraturstudien visar att interkulturell pedagogisk kompetens både beskrivs och synliggörs i olika sammanhang, både icke-konfessionella och konfessionella, i monokulturella kontexter såväl som mångkulturella. Studiens resultat visar på en ämnesspecifik interkulturell pedagogisk kompetens för religionskunskap där en central del av den interkulturella pedagogiska kompetensen innebär att utgå från social kompetens i form av att initiera interaktioner mellan elever i syfte att öka lärandet. Studien visar även att det forskningsbaserade underlaget för interkulturell pedagogisk kompetens inom religionskunskap är outforskat och att det finns ett framtida forskningsbehov för att bidra till utvecklingen av interkulturell pedagogisk kompetens.

I en globaliserad och mångkulturell värld ser vi ett behov av att undersöka hur interkulturell kompetens kan utvecklas genom historieämnet. Det interkulturella uppdraget ses som nödvändigt för att människor interagerar i en mångkulturell miljö. Vi har i detta arbete undersökt om och hur lärare uppfattar interkulturalitet i förhållande till historieämnet. Arbetet kretsar i stora drag kring tre frågeställningar som berör lärarnas uppfattningar om interkulturell kompetens, ifall styrdokumenten fungerar som stöd eller begränsning för uppdraget, samt hur en konkret undervisning kan se ut enligt lärarna.  Syftet med arbetet är att få en insikt i lärares uppfattningar om interkulturell kompetensutveckling genom historieämnet. Vi har genom arbetets gång utgått ifrån teori som innefattar narrativ kompetens, historiemedvetande och interkulturell historisk kompetens. Utifrån teori och tidigare forskning har vi format intervjufrågor där ambitionen har varit att ta reda på lärarnas uppfattningar om ämnet. Studiens metod har utgått ifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I resultatdelen redovisar vi lärarnas uppfattningar och sammanlänkar dessa med resultat från teori och tidigare forskning. Lärarna är samstämmiga om hur undervisningen kan se ut för att främja interkulturell kompetens genom historieämnet. Lärarna anser det interkulturella uppdraget vara svårt och är oeniga om hur styrdokumenten fungerar som stöd eller begränsning för främjandet av interkulturell kompetens i historieämnet. Avslutningsvis diskuteras vårt resultat och förslag ges på hur framtida forskning kan ta avstamp i vårt arbete för att nå slutsatser som är mer fördjupade och generaliserbara.