No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskor upplever brist på kunskap och erfarenhet av att vårda i livets slutskede. Det medför att sjuksköterskor upplever oro och osäkerhet vid vård av patienter och anhöriga i livets slutskede. Sjuksköterskor upplever en tidsbrist samt att vården är krävande både psykiskt och fysiskt därav är det viktigt med stöd från kollegor. Nyutexaminerade sjuksköterskors upplever vård i livets slutskede som svårt men att det är en viktig del i arbetet. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av patienters palliativa vård i livet slutskede. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Anhöriga till patienter som vårdas i livets slutskede behöver ha trygghet och få förståelse för sin situation. Detta kan uppnås om anhöriga får kontinuerlig information om patientens tillstånd och känner förtroende för sjuksköterskor. Slutsats: Anhöriga har en önskan om att vara informerad om patienters situation för att uppleva trygghet. Anhöriga vill vara delaktiga i vården där anhörigas kunskap om patienter tas på allvar. När anhöriga har möjlighet till att förbereda sig att patienter ska dö kan de ta vara på den sista tiden tillsammans. Stöd från sjuksköterskor är betydelsefullt även efter patienter avlidit. / Background: Nurses experiences lack of knowledge and experience of caring at end of life. Nurses experiences feelings such as worry and uncertainty in caring for patients and relatives at end of life. Nurses also experiences a shortage of time and that care is demanding both mentally and physically, it was important with support from colleagues. Newly graduated nurses experienced care at end of life which is difficult however an important part of work. Aim: Was to describe next of kin experiences of the patients palliative care in the end of life. Method: A qualitative literature study with descriptive synthesis.  Results: Relatives of patients in end of life care need to feel secure and understanding for their situations. It can be achieved if relatives receive continuous information about the patients condition and feel trust to nurses. Conclusion: Relatives have a desire to be informed about patients situation in order to experience security. Relatives want to be involved in care where their knowledge of the patient should be taken seriously. When relatives have opportunity to prepare they can take advantage of the last time together. Nursing support is important evan after the patients have died.

Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som förekommer över hela världen. Epilepsi yttrar sig genom olika former av anfall som kan innebära kramper, medvetslöshet, muskelryckningar, utöver det är sjukdomen många gånger helt osynlig. Epilepsi påverkar det dagliga livet för den drabbade, närstående blir också påverkade av denna sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att leva med epilepsi. I litteraturstudien analyserades fjorton vetenskapliga studier med en kvalitativ innehållsanalys. Beskrivningen av upplevelserna av att leva med epilepsi formulerades i sex kategorier. I litteraturstudien framkom det att personer kände sig rädda och oroliga för att få ett anfall eller diagnosen, de upplevde även begränsningar och restriktioner, de kände sig märkta och behandlade annorlunda. Personerna upplevde sig även som en börda då dem hade ett behov av stöd från sin omgivning, och upplevde en förändrad vardag på grund av sjukdomen. Till slut lärde sig personerna att acceptera sin sjukdom. Genom en ökad kunskap och djupare förståelse för upplevelser av sjukdomen kan sjuksköterskan bättre anpassa omvårdnadsåtgärder och på så vis ge en patientcentrerad omvårdnad för att främja både livskvalitet och hälsa hos denna patientgrupp.

Förskolan är en plats där alla barn ska känna sig trygga och sedda. De har rättigheter som ska bli tillgodosedda av förskollärarna och ge möjlighet till utveckling. Denna studies syfte var att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger arbetar med barn med en autismdiagnos och vilket stöd förskollärare får av specialpedagoger. Metoden vi använde oss av var en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuade sex förskollärare, tre specialpedagoger och ett par vårdnadshavare till ett barn med en autismdiagnos. Vi intervjuade vårdnadshavarna då vi anser att deras erfarenheter och åsikter är viktiga då förskolan och vårdnadshavare samverkar, men ännu mer när ett barn har en diagnos eftersom ett resursteam oftast är inblandat också. Vi utförde en ljudupptagning under intervjuerna och sedan bearbetade vi det materialet genom att vi lyssnade på intervjuerna och sedan skrev våra resultat utifrån vår empiri. De teorier vi utgått från i denna studie är det sociokulturella perspektivet och behaviorismen då vi tyckte att dessa två teorier går hand i hand i arbetet med barn med en autismdiagnos. Resultatet vi har fått fram är att det finns en kompetens hos förskollärarna i hur de ska arbeta med barn med autism, däremot ser förutsättningar olika ut beroende på vilken förskola de arbetar i. Specialpedagogerna har ett liknande arbetssätt som förskollärarna med bland annat fysiska verktyg och förstärkning.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar av barns fria lek. Vi vill undersöka förskollärares uppfattningar av på vilket sätt dem deltar i barns fria lek, hur dem kopplar in lärandet i den fria leken. Vi vill även undersöka på vilket sätt förskolläraren uppfattar sitt arbete med normer i den fria leken, samt uppfattningar om hur förskolans rutiner påverkar den fria leken. Studiens material samlades in genom  sex kvalitativa intervjuer med förskollärare från förskolor inom enskild och kommunal regi i mellan Sverige. För att ta reda på förskollärarens uppfattningar har vi använt oss av den fenomenografiska teorin som forskningsmetod då fenomenografin studerar människans uppfattningar av ett visst fenomen.  I studiens resultat framgår det att förskolläraren deltar i barns fria lek genom att variera sitt deltagande. Dessa variationer bestod av att förskolläraren antingen var aktivt delaktig eller endast mentalt delaktig i den fria leken. Resultatet påvisar att förskolläraren främst bedriver en spontan undervisning i samband med den fria leken. Vidare framgår det i resultatet att förskolläraren arbetar medvetet kring förskolans värdegrund för att utmana normer i den fria leken genom miljöns utformning. I resultatet nämns det att förskolläraren är närvarande i den fria leken för att stötta barnen i att utmana könsstereotypiska lekmönster. Slutligen visar resultatet att förskolans rutiner ofta avbryter barns fria lek och visar att förskolläraren har en variation av anpassningar för att skapa bättre övergångar och möjligheter för barnen att återuppta leken. Utifrån vår studies resultat och analys tolkar vi det som att det finns en medvetenhet bland förskollärarna att leken ska ses som viktig, där förskollärarens närvaro bör uppfattas som central.

Andelen fall med kritiskt sjuka barn är få jämfört med vuxna. Vård av ett kritisk sjukt barn utgör en stor utmaning då barnets förutsättningar skiljer sig i olika åldrar vilket leder till att bedömningen, bemötandet och behandlingen måste anpassas till det enskilda barnet. Sjuksköterskan behöver skapa en förståelse för barnets livsvärld för att kunna bygga upp ett förtroende till barnet, vilket ofta är en förutsättning för att möjliggöra vidare vård. Samtidigt ska sjuksköterskan bedöma och påbörja behandling samt stötta och interagera med föräldrar. Vården har beskrivits som svår och situationen upplevs ofta stressfullt för såväl barnet, föräldrarna och ambulanssjuksköterskan. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av möte med kritiskt sjuka barn. Studiens metod utgjordes av en kvalitativ intervjustudie baserat på åtta semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor inom ambulanssjukvården i en region i södra Sverige. Sjuksköterskor, både grundutbildade och specialistsjuksköterskor, från fyra olika ambulansstationer var representerade där en station var placerad i en större stad och de andra tre i mindre städer. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet vilket resulterade i temat Ansvar utifrån de fyra huvudkategorierna Utsatthet, Kontrollbehov, Lättnad samt Trygghet. I studien identifierades en flerdimensionell ansvarskänsla hos sjuksköterskorna. Känslan att vården inte fick misslyckas och rädsla för att barnet skulle försämras bidrog till stress och oro i samband med vårdmötet. Ansvaret av att ha barnets liv i sina händer gjorde att sjuksköterskan ställde stort krav på sin egen insats och omhändertagandet. Erfarenhet, förberedelser, kommunikation och kollegialt samarbete utgjorde viktiga delar som påverkade omhändertagandet.

Region Västmanland arbetar med hälsoinriktat arbete för att främja hälsa och förebyggasjukdom. År 2017 påbörjades den förebyggande insatsen ”Hälsosamtal för 50-åringar”. Detgår ut på att 50-åringar blir inbjudna till hälsosamtal där de går igenom levnadsvanor somexempelvis kost, fysisk aktivitet och tobaksbruk samt även värden utifrån olika blodproversom tagits innan samtalet. Syftet med hälsosamtalen är främst att förebygga hjärt- ochkärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar 50-åringar har om hälsosamtalensom de deltagit i inom Region Västmanland. För att besvara syftet och frågeställningarnaanvändes en kvalitativ metod och materialet samlades in genom semistruktureradeintervjuer. Deltagarna till studien valdes genom ett strategiskt urval efter specifika kriterier.Efter intervjuerna analyserades materialet via manifest kvalitativ innehållsanalys. Detresulterade i ett resultat som visar att 50-åringarnas deltagande i hälsosamtalen främstgrundades på att veta hur hälsostatusen är och att hälsosamtalsledarna har en avgörande rollför hur samtalen genomförs. De påvisade också att hälsosamtalen uppfattas ha påverkathälsan. Studiens slutsats är att hälsosamtalen påverkat hälsan positivt och att deltagandet främstberor på intresse om hälsan. Det var även viktigt hur hälsosamtalsledaren utför sitt arbetemed hälsosamtalen för att inspirera 50-åringar till att förändra levnadsvanor.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom som innebär gradvis förlust av hjärnceller och obotliga försämringar av kognitiva funktioner samt minnesförmåga. Sjukdomen förändrar personens personlighet, beteende och humör vilket drabbar hela familjen. Rollerna i familjen förändras och det är vanligt att anhöriga vårdar familjemedlemmen med Alzheimers sjukdom i hemmet. Sjuksköterskan har ansvar i mötet med personen med Alzheimers sjukdom och anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att leva nära personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar användes och granskades. Artiklarna analyserades utifrån fem steg. Resultat: I resultatet identifierades två kategorier; Familjens vardag förändras (Den sjukes annorlunda beteende, Anhörigas känslor, Behov av egentid) och Förlust av en partner (Förändrad och förlorad kärlek, Att skiljas åt, Rädsla inför framtiden).  Slutsats: När familjemedlemmen drabbats av Alzheimers sjukdom ställdes anhöriga inför utmaningar och nyuppkomna situationer som krävde anpassning. Anhöriga upplevde negativt bemötande av sjukvården när personen som börjat uppvisa symtom sökte vård. Anhörigas liv förändrades psykiskt, fysiskt och socialt. Familjedynamiken påverkades när roller inom familjen fick omfördelas. Sjuksköterskan bör använda familjefokuserad omvårdnad i mötet med dessa personer.

Bakgrund: Begreppet våld i nära relation inkluderar utsatthet för fysisk, sexuell, psykologisk, emotionell, materiell, ekonomisk samt social misshandel. Kvinnor utsätts i högre grad för våld i nära relationer än män, och våldet existerar i samtliga samhällsskikt, kulturer och åldrar. Våld i nära relationer klassas som ett stort samhällsproblem världen över. Att drabbas av våld i nära relation påverkar kvinnans fysiska och psykiska hälsa samt hennes livsvärld. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll vid identifiering av våldsutsatta kvinnor.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer. Metod: Studien är utförd som en litteraturöversikt där tretton artiklar genom kvalitativ design har analyserats induktivt med stöd av Fribergs modell i fem steg. Resultat: Resultatet bildade två huvudkategorier; mötet och resurser samt fem subkategorier; relationen, identifikation, att finna tillfälle, arbetsplatsen och kunskap. Slutsatser: Att ställa frågan är komplext. När sjuksköterskor erhåller stöd, erfarenhet och utbildning upplever de en ökad trygghet vid mötet med våldsutsatta kvinnor. De blir därmed bättre på att identifiera våldsutsatta och på så vis minska ohälsa. Tydligare riktlinjer samt fortsatt forskning inom området behövs för en bättre helhetsvård.

Bakgrund: Demenssjukdomar är samlingsnamnet utifrån olika symptom som orsakar skador i hjärnan. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen (70 %). Flera närstående med Alzheimers sjukdom bor i ordinärt boende och vårdas av anhöriga, vilket kan innebära både psykisk och fysisk belastning.   Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med närstående med Alzheimers sjukdom i dagligt liv.   Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs femstegsanalys.   Resultat: I resultatet framkom tre kategorier och nio subkategorier: Livssituationen förändras: Förändrade nära relationer, Oviss framtid och Förändrade känslor. Socialt liv förändras: Egentidsbrist och Social isolering. Förändrade behov: Sömn, Stöd samt Information och kunskap.   Slutsats: Anhöriga till närstående med Alzheimers sjukdom som lever tillsammans tar ansvar för vård och omsorg i ordinärt boende. Anhörigas behov av stöd och kunskap om sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har betydande roll i att stödja anhöriga i vårdarrollen.