Denna undersökning har som syfte att bidra till ökad förståelse av astronomiundervisningensplats i den Svenska gymnasieskolan. Huvudmålet med undersökningen har varit att söka svarpå de fyra följande forskningsfrågorna: Vilken plats får astronomin i undervisningen?, Inkluderarlärarna elevernas astronomikunskaper när de sätter slutbetyg i kursen?, Skiljer det sigmycket mellan olika lärares undervisning? och Upplever lärarna några särskilda svårigheter medatt undervisa i astronomi?. Studien har även haft ett bisyfte att genomföra en översättning avdiagnostestet ADT 2.0 från engelska till svenska. Detta för att möjliggöra en användning försvenska gymnasielärare. Som metod valdes en webbaserad enkätstudie att utföras. Totalt settdeltog 23 ämneslärare i fysik, varav 20 deltagande svarade på enkäten och tre respondenterdeltog i förberedande intervjuer. Antalet deltagande är inte tillräckligt för att någon slutsatsska kunna ställas gällande undervisningen i de svenska gymnasieskolorna, men resultatet följer ilinje med tidigare undersökningar. Resultatet indikerar att astronomin får en undanskymd rolldär merparten av deltagarna ägnar 1 till 6 lektioner på området. 52 procent av lärarna vägerinte in elevernas astronomikunskaper i slutbetyget. Gällande lärarnas egna svårigheter med attundervisa astronomi anger 30 procent att de känner sig ha förlite kunskaper inom ämnet. / The purpose of this study is to contribute to the knowledge of the astronomy education inSwedish upper secondary schools. The main goal of the study is to find answers on the followingfour questions: What position is given to the astronomy in Swedish upper secondary education?,Is the students’ knowledge of astronomy accounted for when the teachers are setting the grades?,Does the astronomy teaching vary a lot between different teachers? and Do teachers experienceany difficulties with teaching astronomy? The study has a second goal of translating the AstronomyDiagnostic Test ADT 2.0 from English to Swedish. To collect the data from teachers inSwedish high schools, participating teachers answered a web-based survey. In total, 23 physicsteachers participated in the study, of which 20 teachers completed the survey and 3 teacherswere interviewed. The number of participants is not enough to make a generalising conclusionsabout astronomy education in Swedish upper secondary schools. However the findings are inagreement with previous studies. I found that astronomy gets a small role in the education,where most of the teachers dedicate just 1 to 6 lessons to astronomy. 52 percent of the teachersdo not account for the student knowledge in astronomy when grading the course. When it comesto the teachers own experienced difficulties, 30 percent of the participants specify that they feelthat they have too little knowledge in astronomy.

Skolverket (2019) betonar i dagens läroplan vikten av problemlösning för elevers förståelse i matematik. En del forskning tyder på att elevers lärande i problemlösning i matematikundervisningen kan främjas genom lärarens undervisning i matematisk problemlösning, men att undervisningen måste utföras på ett adekvat sätt. Syftet med denna forskningsöversikt är att ta reda på vad forskning säger om hur lärare genomför undervisning i matematisk problemlösning. Syftet är också att se vad forskning säger om elevers eventuella lärande i matematisk problemlösning, genom att försöka besvara följande fråga: Vad säger aktuell forskning om vad läraren bör beakta gällande undervisning i matematisk problemlösning för att främja grundskoleelevers lärande i matematisk problemlösning? För att besvara denna forskningsfråga har vi genom systematiska och manuella sökningar tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga studier. Resultatet indikerar att läraren genom att beakta planering, val av uppgifter och strategier, och att vara medveten om sin metod och sina roller, vid undervisning i matematisk problemlösning kan främja grundskoleelevers lärande i matematisk problemlösning. Dock bör vägas in att få studier i resultatet behandlar kritiska aspekter gällande matematisk problemlösning. Dessutom är majoriteten av studierna genomförda utanför Sveriges gränser vilket leder till att deras resultat eventuellt inte kan appliceras på svenska förhållanden. Åldersspannet på studieobjekten berör förskoleklass till grundskolans nionde klass. En kunskapslucka vi uppmärksammat är forskning på matematisk problemlösning i svenska grundskolans 1–3, tillsammans med vårt intresse för läromedel i matematik för svenska grundskolans årskurser F-3, är därför våra implikationer för examensarbete 2 att undersöka problemlösning i läromedel i matematik som används i årskurserna F-3.

Det finns ett samband mellan elevers läsförståelse och deras prestationer på matematiklektionerna. Matematikundervisningen i svenska skolor bygger till stor del på att eleverna arbetar enskilt i sina läroböcker. Undervisningen bygger då på att eleverna kan läsa och förstå de skriftliga instruktioner som ges. Som en följd av detta sitter många lågstadieelever med en hand i luften under matematiklektionerna, för att ställa frågan “vad står det här?”. Så trots att antalet timmar i matematikundervisning har ökat, bidrar inte det till att matematikkunskaperna ökar hos alla elever. Forskning visar att utveckling av elevers resonemangsförmåga utvecklar deras matematiska kunskaper. Det skapar möjligheter för eleverna att lära av varandra och direkt få återkoppling på hur de tänkt. Syftet med den här studien var därför att undersöka hur matematikundervisning kan genomföras i klassrummet med mål att utveckla elevers förmåga att föra och följa matematiska resonemang. Den frågeställning som studien svarar på är: Vilka förutsättningar kan utveckla elevers resonemangsförmåga inom matematik i årskurs F-1? För att svara på detta har en kvalitativ undersökning genomförts. Empirin har samlats in genom video- och ljudinspelning och därefter analyserats med hjälp av teoritriangulering. De två teorier som använts vid analysarbetet är: Lithners kreativa och imitativa resonemang samt det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att uppgiftens karaktär och redovisning av uppgifter är av betydelse. Vår slutsats är att val av uppgifter har stor betydelse när det kommer till utvecklandet av elevernas resonemangsförmåga. Det är uppgifterna som främjar och skapar förutsättningar till att utveckla elevernas förmåga att föra och följa matematiska resonemang. Att förändra de uppgifter elever arbetar med under matematiklektionerna är ett första steg för att sedan se över lärarens roll, gruppstorlek och det laborativa materialet.

I den här studien är syftet att bidra med kunskap om hur lärare kan förbättra sin undervisning och göra undervisningen inkluderande för elever med Attention Deficit Hyperactive Disorder (ADHD). Metoden som används i denna studie är fallstudie och för att samla in data användes observationer och intervjuer. Under observationerna som ägde rum under tre dagar deltog två lärare. De två lärarna blev även avslutningsvis intervjuade. Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivet vilket även är studiens teoretiska utgångspunkt. Den insamlade datan analyserades i diagram och en tabell och som analysverktyg av intervjuerna användes inkluderingsbegreppet. Studien resulterade i att det gick att urskilja några strategier exempelvis att tilltala eleven vid namn användes oftare än andra av lärarna. Vissa strategier ansågs bättre lämpade för elever med ADHD exempelvis att ignorera större oönskade beteenden. Resultatet visade även att observationerna och intervjuerna var motsägelsefulla i vissa fall när det handlade om en del strategier. När inkluderingsbegreppet behandlades framkom det att lärarna själva ansåg att det var svårt att säga vad inkludering faktiskt är. Lärarna framhöll även att det är svårt att veta om eleverna med ADHD blir inkluderade i klassrummet.

Taluppfattning är en central del i matematikundervisningen. Utan en grundläggande taluppfattning blir det svårt att utföra olika räkneoperationer. Olika huvudräkningsstrategier har visat sig ha en positiv inverkan på taluppfattning och taluppfattningen utvecklas ju mer elever får möjlighet att använda huvudräkningsstrategier. Kursplanen i matematik syftar också till att elever genom undervisningen ska få möjlighet att utveckla flera olika strategier och använda dem i vardagliga situationer. Syftet med denna studie är att ge en bild av kopplingen mellan undervisning med huvudräkningsstrategier och taluppfattning för att i ett längre perspektiv är målet att studien ska kunna bidra till att utveckla elevers taluppfattning i årskurserna 1 -3.Då studien syftar till att ta reda på olika uppfattningar har studien inspirerats av en fenomenografisk ansats. Fem olika lärare intervjuades med kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I resultatet presenteras tre olika kategorier som syftar till att besvara studiens forskningsfrågor: ”Vilka olika uppfattningar har lärare av huvudräkningsstrategier?” och”Hur uppfattar lärare sambandet mellan huvudräkningsstrategier och taluppfattning?”. Kategorierna presenteras utifrån likheter och skillnader i de uppfattningarna som framkom i det transkriberade materialet. Resultatet visar bland annat att vissa av lärarna i studien anser att undervisning av huvudräkningsstrategier utvecklar taluppfattningen. Undervisningen av huvudräkningsstrategier är ett viktigt moment som ska appliceras ofta. Ytterligare ett resultat som har presenterats är att vissa lärare anser att taluppfattningen utvecklas först, och utan en välutvecklad taluppfattning är det svårt att använda olika huvudräkningsstrategier.

Lärares undervisning har stor inverkan på vad för val elever gör vid tillämpning av huvudräkningsstrategier. Elever ska enligt styrdokumenten ges möjlighet att få kunskap om olika huvudräkningsstrategier för att sedan kunna tillämpa dem vid passande matematikuppgifter. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om lärares skilda uppfattningar av hur huvudräkningsstrategier används i lärares matematikundervisning. Studien ska speciellt bidra med kunskap hur strategin talsortsräkning uppfattas av lärare i årskurs 1–3. Syftet kommer att besvaras med hjälp av två forskningsfrågor: vad är viktigt att belysa om undervisning för att elever ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att välja huvudräkningsstrategier? samt hur lärare använder huvudräkningsstrategin talsortsräkning? Studien har inspirerats av en fenomenografisk ansats och datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fem olika verksamma lärare. Det förekom vissa liknelser mellan utfallsrummet och den tidigare forskning som genomförts, men även nya insikter gällande lärares uppfattningar gick att urskilja i utfallsrummet. De uppfattningar som urskildes ur transkriberingen av intervjuerna var att lärare har en uppfattning av att det är deras egna val och planering av undervisning som är viktig för elevers lärande av huvudräkningsstrategier, vilket är en uppfattning som överensstämmer med tidigare forskning. Konkret material uppfattas som en viktig del av undervisningen, men att konkret material används på olika sätt hos lärare. Det framkom även att ett tillåtande klassrumsklimat är av stor vikt för elevers möjligheter att lära sig olika huvudräkningsstrategier. En uppfattning urskildes att deras användning av läromedel tillämpas på olika sätt. Lärare har uppfattning av talsortsräkning som en bra huvudräkningsstrategi att använda i början av elevers matematikutveckling, men samtidigt uppfattas den inte som en heltäckande strategi utan den kan vara problematisk för elever att tillämpa i vissa räkneuppgifter.

Studien behandlar lärares läromedelsanvändning i ämnet svenska. Syftet med studien är att utveckla kunskaper kring läromedelsanvändning samt faktorer som påverkar läraren i valet av läromedelsform i svenska för årskurs 1–3. I studien används två frågeställningar som är: ”vilken läromedelsform har lärare valt att använda i svenska och varför?” och ”vilka faktorer påverkar lärarens val av läromedelsform i svenska?”   Studien tog stöd i tidigare forskning om hur digitala läromedel samt hur tryckta läromedel påverkar elevers läsförståelse. Olika studier har fått olika resultat gällande läsförståelsens utveckling. Några studier visar att digitala texter gynnar läsförståelsen medan andra studier visar att tryckta texter gynnar läsförståelsen. Det finns även studier som visar att det inte är någon skillnad gällande de olika läromedelsformerna.    Empirin samlades in genom en digital enkät som spreds i två Facebookgrupper. För att analysera resultaten användes den teoretiska utgångspunkten ramfaktorteorin. Resultatet visar att lärare i störst utsträckning använder sig av tryckta läromedel. Mindre än hälften av respondenterna använder digitala läromedel i ämnet svenska. Vid analysen av resultatet framkom det att ramfaktorerna lärare, form, budget, innehåll, tid samt elever är de vanligaste som påverkar valen kring de läromedelsformer som används. Den här studien visar att det främst beror på vad läraren själv känner sig trygg att använda i sin undervisning, samt vad läraren tycker passar för elevgruppen.   Slutsatserna i studien är att tryckta läromedel används i större utsträckning än digitala läromedel. Slutsatserna är även att många lärare är villiga att betala för material till sin undervisning med egna pengar.

Syftet med denna studie var att ur ett individuellt, ett interaktionellt och ett situationellt perspektiv undersöka hur lärarmentorers och läraradepters upplevelser av mentorskap för nyexaminerade lärare, en konstellation utformad för att underlätta lärares introduktion till yrket. Anledningen till att författarna valde att undersöka just denna fråga var att de såg det som ologiskt att mentorskapet inte är mer omdiskuterat och bättre implementerat, trots att det tycks vara en bra åtgärd i teorin. För att uppfylla studiens syfte genomfördes semistrukturerade intervjuer med tre lärarmentorer och tre läraradepter. Informanternas utsagor bearbetades och tolkades sedan med hjälp av tematisk analys och två teoretiska perspektiv. Dessa två perspektiv, sociokulturellt perspektiv och ramfaktorteorin, användes för att förstå den sociala, respektive den kontextuella aspekten av mentorskapet. Studien resulterade i flertalet slutsatser. De intervjuade mentorerna uppgav att de bemöter sina adepter på ett jämlikt och stöttande sätt, genom vilket de stöttar sina adepters utveckling utifrån deras proximala utvecklingszoner. Mentorernas deltagande i mentorskapet har också påverkat deras yrkesutveckling positivt i och med att interaktionen med adepterna lett till att de tillskansat sig nya intellektuella redskap. Lärarna med erfarenhet av att agera adepter skiljde sig snarare åt i hur de upplevde mentorskapet. En adepts mentorskap var samarbetsbaserat och adeptens mentor stöttade hen utifrån hens proximala utvecklingszon. Detta gjorde att mentorskapet bidrog positivt till adeptens yrkesutveckling. De övriga två adepterna bemöttes på ett hierarkiskt sätt av deras mentor, och dennes brist på stöttning utifrån adepternas proximala utvecklingszoner innebar att mentorskapet påverkade deras yrkesutveckling negativt. Gemensamt för samtliga sex lärare var att de upplevt ett bristande stöd och ansvarstagande för mentorskapet från skolledningens sida, vilket utgjorde en övergripande ramfaktor med negativ inverkan på mentorskapens utfall. Skolledningarnas hantering av mentorskapen överensstämde inte heller särskilt väl med de nationella riktlinjerna för mentorskapet, vilket visade på en bristande inverkan från de konstitutionella ramarna.

När ett barn befinner sig i skolsvårigheter visar forskning att vårdnadshavare ofta upplever orooch stress vilket kan leda till en ansträngd relation mellan hemmet och skolan. Långt ifrån allabarn i skolsvårigheter har en diagnostiserad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vilket kanmedföra att vårdnadshavare och skolan saknar en förklaring till barnets svårigheter. Det ärviktigt att vårdnadshavare kan vara ett stöd åt sina barn. Särskilt angeläget är det attvårdnadshavare, vars barn är i skolsvårigheter som kan misstänkas bero på neuropsykiatriskasvårigheter, orkar vara ett sådant stöd. Studien undersöker hur vårdnadshavare upplevde attlärare och skolan agerade gällande utformningen av extra anpassningar och särskilt stöd iskolan, vid tiden innan barnet fick en neuropsykiatriska diagnos. Vidare undersöks hurvårdnadshavarna upplevde att de gjordes delaktiga i utformningen av extra anpassningar ochsärskilt stöd och hur de upplevde att samarbetet med skolan fungerade. Studien baseras påintervjuer med sex vårdnadshavare till sex skolelever i åldrarna 10–17 år som var ochfortfarande är i skolsvårigheter. Intervjuerna har analyserats utifrån tre specialpedagogiskaperspektiv; relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv och dilemmaperspektivet. Vidare harutsagorna analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori.Resultatet visar att vårdnadshavarna i studien upplever att de gavs möjlighet att vara delaktigamen att det alltid var de som tog initiativet. De flesta av studiens vårdnadshavare upplevde attskolans personal lyssnade på dem men en uppfattning som återkommer är att lärare ofta saknarkunskap om neuropsykiatriska svårigheter och att skolan hade otillräckliga resurser vilket enligtvårdnadshavarna i de flesta fall innebar att skolan inte kunde erbjuda tillräckligt med extraanpassningar och särskilt stöd.

Syftet med studien är att visa hur lärare förhåller sig till undervisningsuppdraget gällande sex- och samlevnadsundervisningen i naturorienterande ämnen för årskurs 4-6. I studien intervjuades fyra lärare för att undersöka hur de planerar undervisning av sex- och samlevnad i årskurs 4-6 samt vilka förutsättningar de anser krävs för en fungerande undervisning. Resultatet visar att flertalet lärare samplanerade sex- och samlevnadsundervisningen med ämneskollegor, kollegor i andra ämnen eller skolsköterska och skolkurator. Lärarna la stor vikt vid elevinflytande vid val av ämnesinnehåll. Det valda undervisningsmaterialet var elevernas läroböcker, material på internet och filmer. Att nå alla elever i elevgruppen och att de ska känna tillit till läraren var två viktiga förutsättningar för en fungerande undervisning. Resultatet visar även att lärarna upplever undervisning som dynamisk då elevgrupperna kan ha olika intresseområden inom sex- och samlevnadsundervisningen från år till år. Därmed är det betydelsefullt enligt lärarna att vara lyhörda på elevernas önskemål och försöka svara på så många frågor som möjligt.