Syftet med detta arbete var att genom intervjuer med förskollärare och personal på lekterapin undersöka hur barn sörjer samt hur förskollärare och personal på lekterapin kan hjälpa barn att bearbeta sorg genom leken. Vi har även undersökt om det finns någon handlingsplan på förskolorna då det gäller arbetet med barn som är i sorg. Resultatet visar att barn sörjer på olika sätt och att de sörjer i perioder. När barn bearbetar sin sorg gör de det genom att till exempel leka och rita. Resultaten visar även att vuxna bör finnas där för barnen som är i sorg. Låta barnen prata när de vill prata och inte tvinga dem till det. Vuxna bör även svara ärligt på barnens eventuella frågor kring det som skett. Vissa av förskolorna i denna studie har handlingsplaner då det gäller barn i sorg. Dessa handlingsplaner innehåller namn på personer som ska kontaktas och telefonnummer till dessa samt vem som ska göra vad vid en kris.

Bakgrund: Redan år 1936 gjordes undersökningar i USA som visade på att oro kunde minskas genom god information inför medicinsk behandling. Syfte: Beskriva barnets behov av förberedelse inför operation. Metod: Detta är en systematisk litteraturstudie där artiklarna söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycInfo. Fjorton artiklar inkluderades och som har analyserats. Tre kategorier bildades; Ångest, förberedelse och delaktighet. Resultat: Barn upplever ångest inför främmande situationer. Det finns sätt att lindra denna ångest både pre- och postoperativt, exempelvis lekterapi. Föräldrars och barns ångest står i direkt relation till varandra. Diskussion: Förberedelse inför operation är viktigt för att barnet ska kunna behålla sin integritet i en miljö som kontrolleras av vuxna. Barnen måste kunna känna trygghet och tillit för att kunna hantera den stress som uppkommer i obehagliga situationer. Mer forskning inom området behövs eftersom vården och samhället hela tiden utvecklas.

Det övergripande syftet med denna undersökning är att ta reda på vad lekterapeuter, barn och mödrar anser att lekterapin har för betydelse för barnets sjukhusvistelse. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer genomförda med sammanlagt åtta personer. Samtliga av de intervjuade har erfarenhet av lekterapi i form av yrkesprofession eller som patient och anhörig. Resultatet av den empiriska studien visar att intervjupersonerna är samsynta kring lekterapins betydelse för barnets sjukhusvistelse. Leken är en betydelsebärande del i tillfrisknandet och en adekvat miljö och ett rikligt pedagogiskt material för barn i alla åldrar har en stor betydelse. I resultatet framgår att lekterapeuterna behöver vara mycket flexibla i arbetet med barn som vistas på sjukhus. Det ena mötet är inte det andra likt. Arbetet bygger mycket på enskilda behov och stor lyhördhet krävs. Värdegrund och förhållningssätt är av stor betydelse i arbetet med dessa barn.

Syftet med studien var att belysa sjukvårdspersonals uppfattningar om anhöriga barns behov av lekterapi på sjukhus, för att få en förståelse för hur det kan utveckla lekterapin som verksamhet. Metoden var kvalitativ ansats med fenomenografisk inriktning och studien genomfördes via intervjuer med sex personer som hade fem olika yrkesroller inom sjukvården. Resultaten framhöll en hel del variationer, dock uppfattade sjukvårdspersonalen att anhöriga barn har behov av lekterapi och att känna delaktighet och kontroll i traumatiska situationer. Studiens beskrivningskategorier visade på fem olika variationer som alla relaterar till fenomenet anhöriga barns behov av lekterapi. Diskussionen framhåller ur sociokulturellt perspektiv att lärandet i lekterapin skedde på individuell nivå eller i gemenskap. Vissa uppfattade inte att lärandet skiljde sig åt om barnet var anhörigt eller sjukt. Dessutom framkom uppfattningen att det skulle behövas en bra kommunikation mellan avdelningar och lekterapin för förbättrad tillgänglighet. Det framkom även att sjukvårdspersonalenansåg att lekterapin med hjälp av anhöriga barns kunskap skulle kunna utvecklas som verksamhet. Genom att uppmärksamma barns lek och samtal i en sociokulturell kontext, skulle man kunna påverka och bidra till att fler får tillgång till lekterapin. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

Bakgrund: Lek beskrivs som en naturlig del av barns uppväxt och psykosocial utveckling. Forskning har visat goda effekter av lekterapi i samband med barns sjukhusvistelse bl.a. minskad oro, stress, smärta och rädsla. I sjuksköterskans arbete ingår att samarbeta med andra yrkesprofessioner för att leda och utföra omvårdnad utifrån patientens individuella behov, att samarbeta med lekterapin är ett exempel.Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samarbeta med lekterapin inom barnsjukvården.Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med 13 sjuksköterskor. Insamlat material analyserades med hjälp av innehållsanalys.Resultat: Analysen utmynnade i tre kategorier med respektive subkategorier. Den första var Faktorer som främjar samarbetet som handlade om hur ett fokus på barnets bästa, kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan, rutiner, lekterapin som en tillgänglig resurs gynnade ett samarbete. Under Utmaningar i samarbetet framfördes tidsbrist och prioriteringar, kommunikationshinder och att lekterapin inte var en självklar rätt för alla barn som hinder för samarbete. Sista kategorin En känsla av två skilda verksamheter berörde vikten av att lekterapin sågs som en frizon för barnet samt en upplevelse av lekterapin som en distanserad verksamhet från sjukvården. Slutsats: Sjuksköterskorna lyfte olika främjande faktorer och utmaningar som påverkade samarbetet med lekterapin. För att möjliggöra barnets rätt till lek och optimera samarbetet behövde hinder för samarbete elimineras samt strategier för gemensamma arbetsuppgifter utvecklas och implementeras. Detta skulle generera bättre kompetensutnyttjande. / Background: Play is described as an important part of children's upbringing and psychosocial development. Previous research has shown positive effects of play therapy during hospitalization such as reduced anxiety, stress, pain and fear. The nurse’s work includes collaborating with other professionals to lead and provide nursing based on the patient's individual needs, to collaborate with the play therapy is one example. Aim: The aim of this study was to illuminate the nurse’s experiences of collaborating with the play therapy in the pediatric care.Method: A qualitative study with semi-structured interviews were conducted with 13 nurses. Collected material was analyzed using content analysis.Results: The analysis resulted in three categories with respective subcategories. The first one was Factors that promote the collaboration, which concerned how factors such as focus on the child’s best interests, the nurses’ knowledge and experience, routines and play therapy as an available resource favored collaboration. The category Challenges in the collaboration presented obstacles to collaboration such as priorities and lack of time, communication barriers and the fact that play therapy wasn´t an obvious right for all children. The last category A feeling of two separate functions touched on the importance of play therapy as a free zone for the child and also the experience of play therapy as a distanced function from the healthcare. Conclusion: The nurses highlighted various promotional factors and challenges that influenced the collaboration with the play therapy. In order to enable the child’s right to play and optimize the collaboration obstacles needed to be eliminated and strategies for common tasks should be developed and implemented. This would generate better competence utilization.

Sammanfattning/AbstractHall, Johanna (2018). ”Att vara en ängel hela dagen” – Berättelser om lekterapi.. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAtt ge en bild av lekterapeuternas förhållningssätt och metoder genom att ta del av deras berättelser om upplevda erfarenheter. Förhoppningen är också att skänka ljus och utrymme till en del av det specialpedagogiska fältet, lekterapin på sjukhus, som kan ses som relativt outforskat. Syfte och frågeställningarSyftet är att utifrån berättelser, som delas av personer som arbetar inom lekterapin på sjukhus, få kunskap och förståelse för vad de anser vara tongivande för yrket i stort men också på ett mer personligt plan med fokus på mänskliga möten som består och påverkar. - Hur beskrivs och definieras lekterapeuternas yrkesroll, förhållningssätt och metoder genom berättelserna? - Vad i lekterapeuternas berättelser om möten med barn och familjer framstår som betydelsefullt och tongivande för deras yrkesliv? TeoriStudien utgår från en narrativ ansats med berättelser i fokus. Vidare används teori och forskning om leken och lekterapins betydelse för barnet samt om möten mellan människor i en vårdsituation.MetodEmpirin hämtas från intervjuer med inspiration av narrativ ansats.ResultatDet som framstår som tongivande för resultatet är en gemensam uppfattning om det är ett privilegium att få arbeta inom lekterapin och att mötet med barn och familjer både är en vägvisare som utvecklar deras yrkesroll men också är betydelsefullt på ett mer personligt plan. Alla intervjuade upplever att man arbetar mot ett gemensamt mål tillsammans med övrig sjukhuspersonal. Det framkommer också att leken är central i lekterapeuternas arbete och att den ses som en kommunikations- och uttrycksform för barnet. De intervjuade är överens om att det är av största vikt att se helheten kring barnet och att fokusera på det friska och det som fungerar.Specialpedagogiska implikationerBarn som vårdas på sjukhus och som är i kontakt med lekterapin kan ses som en koncentrerad skara barn i behov av särskilt stöd. Lekterapin utgår alltid från det friska hos barnet och lekterapin ska ses som en frizon från övriga sjukhuset. Lekterapeuternas metoder bygger på lekens kraft och barnets nyfikenhet. Dessa metoder tillsammans med lekterapins förhållningssätt är intressanta att undersöka och reflektera kring i mötet med alla barn, även utanför sjukhuset. Lekterapins förhållningssätt präglas av ett helhetstänkande kring barnet, man utgår från att barnet lever i en kontext med flera betydelsefulla personer och med olika förutsättningar. Resultatet visar också att personalen på sjukhuset arbetar i team kring barnet och att alla i teamet bidrar med sina individuella kunskaper för att barnet ska få en så bra upplevelse som möjligt. Det framgår också att lekterapeuterna finner stort stöd hos kollegor.

I detta examensarbete undersöks och beskrivs barns bildskapandes betydelse inom lekterapin. Syftet med undersökningen har varit att undersöka vilka möjligheter pedagogerna kan se med barns bildskapande samt hur de realiserar detta i sin verksamhet. Följande delfrågor har undersökts och besvarats: hur ser barns bildskapande ut i den lekterapeutiska verksamheten?, hur används barns bilder inom lekterapin? samt är bildarbete en form av lek, i så fall på vilket sätt? Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med lekterapeuter, studiebesök på lekterapier samt insamlande av bilder skapade av barn (i åldern tre till sex år) på dessa lekterapier. Resultatet visar på den stora betydelse som barns bildskapande har inom den lekterapeutiska verksamheten. Lekterapeuterna lyfte bildskapande bland annat som både ett redskap för bearbetning och som en väg till kommunikation. Dock poängterar de att det inte ligger i deras yrkesroll som lekterapeuter att tolka motiv i barns bilder, men att de ändå kan uppfatta saker i de motiv de ser. Resultatet visar även på att vissa av dessa uppfattningar kan kopplas till ifrågasatta teorier rörande till exempel storlekssymbolik. / Image Creation’s Importance in Play Therapy

Arbetet behandlar frågeställningen "hur barns lek blir terapeutisk när de befinner sig i en sjukhusmiljö". Diskussionen föregås av en beskrivning av lekterapi på sjukhus, samt en genomgång av olika lekteorier. Frågeställningar som undersöks är vad lekterapi är, hur lekterapeutens roll ser ut, den terapeutiska leken samt hur skolan skulle kunna ha hjälp av lekterapeuternas kunskap. / The essay deal with the question of "how childrens play becomes therapeutic in a hospital environment". The discussion is preceded by a description of play therapy at hospitals, as well as a number of play theories. Questions looked into are "what is play therapy", "the play therapist", "therapeutic play" and "what schools might learn from play therapy".

We want to immerse ourselves in what playtherapy means and how it can ease the hospital visit for sick children. We have chosen to investigate what opportunities the educational environment provides to support and stimulate children's play in hospitals. We want to investigate how the playtherapists reflect on the educational activities and how they plan the game and the environment in which it occurs. We have chosen to focus on three questions that will be answered in this essay: How does the environment promote children's play in the play therapy? How can the educational environment and the play support children in the play therapy activities? How does the play therapists reflect on play within play therapy? To investigate and get answers to our questions, we chose qualitative survey methods wich consists of interviews and observations. We find that these survey methods are the best way to gain relevant answers to our questions. We have chosen to use the psychoanalytic theory based on Maare Tamm's research in our theoretical starting point. In order to understand the importance of play for the individual's psyche and development we have also chosen to bring up the psychoanalytical theory witch many play therapists use in practice. In our result, we have come to the conclusion that the environment is one of the most important components in play therapy. The playtherapists method conducting the play sessions proved to be a developing factor in the development of children.

No description available.