Uppsatsen analyserar fyra noveller i John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar som utkom 2006. Novellerna som analyserats är ”Gräns”, ”By på höjden”, ”Equinox” och ”Vikarien”. Syftet med analysen är att undersöka hur Ajvide Lindqvist arbetar för att göra sina noveller skrämmande och vad som är skrämmande. Uppsatsen utgår från en etablerad begreppsapparat som definierats av olika teoretiker och författare, som skriver inom genrerna gotik och skräck. Analysen visar att Ajvide Lindqvist använder sig av karaktärsdrag och grepp som går att finna inom genrerna gotik och skräck. Jag finner även att det som framför allt skapar skräckeffekt i hans noveller är vardagsförankringen. De drag och grepp han använder sig av får en större verkan på grund av att det utspelar sig i välbekanta miljöer som nog de flesta läsare kan relatera till.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur och med vilka medel det skrämmande i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in skapas, hur detta förmedlas till läsaren och vilka konsekvenser detta får samt att undersöka på vilket sätt vampyren Eli skiljer sig från den traditionella vampyren.Utgångspunkt i romanen är den mänskliga kroppen och särskilt fokus läggs vid kroppsvätskor, kroppslukter, det sexuellt avvikande och den deformerade kroppen. Gestaltningen av detta handlar om ett brytande mot tabun och etablerade normer som finns i vårt samhälle i dag. Detta skapar känslor av obehag och äckel hos läsaren. Ajvide Lindqvist använder sig av det groteska i syfte att illustrera de obekvämligheter som vi inte vill kännas vid.Eli skiljer sig från den traditionella vampyren genom att vara ett barn och genom att kunna uppfattas som flicka. Här finns också en komplexitet vad gäller kön, då Eli kan sägas vara intergender – av ett odefinierbart kön som ligger bortom de vanliga kategorierna "man" och "kvinna".

Uppsatsen berör fältet med självhjälpsböcker om dejting och vilken verkan dessa kan ha på bilden av hur man och kvinna ska vara i samhället. Syftet med uppsatsen begränsar sig till att, genom en topikanalys utifrån Ciceros och Janne Lindqvist Grindes persontopiker, göra en jämförelse av könsrollernas framställning i Henrik Fexeus dejtingbok Alla får Ligga - Strategier i förförelsekonst för den moderna gentlemannen och kvinnan, och Sara Starkströms dejtingbok Game Girl. Det görs genom att genus läggs på dessa topiker som funnits intressanta. I analysen används Yvonne Hirdmans genusteori om genussystem och genuskontrakt för detta ändamål. Tidigare studier i ämnet som är intressanta för studien är bl.a. Panteá Farvid & Virginia Brauns artikel “The ‘Sassy’ Woman and the ‘Performing’ Man: Heterosexual Casual Sex Advice and the (re)constitution of Gendered Subjectivities”, och Leto DeFrancisco och Penny O’Conners intressanta inlägg “A feminist critique of self-help books on heterosexual romance: Read ‘Em and Weep”. Dessa beskriver amerikanska dejtingböcker och bilden av kvinnan och mannen som dessa ger, en bild som visar sig på många sätt likna de två svenska dejtingböckernas bild. För även om Starkströms bok ger kvinnan större spelrum i att vara en aktiv spelare så är det ändå mannen som ska ta initiativ till fysisk kontakt, något som även förespråkas i Fexeus bok, både direkt utskrivet och dolt. Ett beteende som både visar på Hirdmans genuskontrakt för kvinnan och mannen genom särskiljandet som stärker genussystemet, och även likhet med den amerikanska marknadens dejtingböcker enligt Farvid & Brauns artikel, samt DeFrancisco & O’Conners artikel. Trots goda förhoppningar att finna förändringar i ämnet om bilden av man och kvinna under dejter, är författarna inte förmögna att bryta sig ur de seglivade genussystemen. Det som vid första anblick genom persontopiker verkar visa på förändring, avslöjas sedan, utifrån Hirdman, vara låsta i gamla roller i genussystemet. Både öppet och dolt framkommer detta i tre mönster: Det fysiska utseendet hos kvinnor är viktigt eftersom det attraherar män. Män är logiska varelser och kvinnor är känslomässiga varelser. Båda parter kan vara aktiva under dejting och flörtande men mannen är den som tar initiativ till fysisk kontakt.

Denna studie syftar till att undersöka den syntaktiska strukturen i tre texttyper i tre översättningar av ”Boule de suif” av Guy de Maupassant. De tre översättningarna är gjorda av Sigfried Siwertz (1927), Ingvar Johansson (1972) och Johan Gunnarsson (1985). Metoden som används är utarbetad av Lars Wollin och modifierad av Yvonne Lindqvist. Genom att dela upp texterna i makrosyntagmer och därefter i primära satsdelar kan versionskomplex upprättas vilka möjliggör en jämförelse av käll- och måltextens syntaktiska struktur på operationsnivå. Uppsatsens mål är att ta reda på huruvida olika operationer är ett resultat av de olika texternas textuella strukturer samt i fall det går att skönja ett samband mellan val av operationer och översättare. I diskussionen fastslås att det inte finns något samband mellan textpartiernas textuella struktur och val av operationer, såvida källtextens textuella struktur inte efterföljs i måltexten. Mellan val av operation och specifik översättare är däremot kopplingen desto tydligare, och det konstateras att den äldsta översättningen är mest syntaktisk trogen originaltexten medan den yngsta översättnigen är mest syntaktisk fri.

Den här uppsatsen analyserar John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna (2010). Uppsatsens syfte är att undersöka och utreda hur dess huvudkaraktärer Theres och Teresa samt de andra unga flickorna i romanen gestaltas som identifikations objekt för läsaren samtidigt som de är våldsamma och väcker avsky. Frågeställningarna som används som utgångspunkt för att undersöka syftet är: Vad är det i romanen som väcker en känsla av skräck? Och vilka faktorer gör att läsaren kan identifiera sig med karaktärerna? Uppsatsen söker att problematisera flickornas användande av våld och mord genom teoretiska ingångar som baseras på skräckgenrens användande av identifikations objekt för att skapa en känslomässig upplevelse hos läsaren. Samt rape-and-revengegenrens hämndtematik och tidigare forskning kring ondskefulla barn och kvinnors roll inom skräckgenren. Via analysen framgår det att det som gör romanen skrämmande är att det är barn som är våldsamma mördare. Barn som annars brukar ses som de som är mest oskuldsfulla. Att flickorna även drivs av djuriska instinkter gör dem opålitliga som skapar en ovisshet hos läsaren. Av analysen framgår det även att genom intern fokalisering skildras flickorna på olika sätt, vilket resulterar i att sympatin för dem blir olika höga. Teresa skildras genom en egen intern fokalisering, medan Theres och de andra flickorna skildras genom andra karaktärers interna fokalisationspositioner. Däremot behåller huvudkaraktärerna rollen som identifikations objekt trots att de väcker skräck. På så sätt framgår huvudkaraktärernas motiv för deras våldshandlingar och det blir istället andra karaktärer och samhället som får rollen som antagonister och romanens monster.

No description available.

No description available.

Denna uppsats undersöker de queera perspektiven i John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in. De metoder som tillämpats är en innehållsanalytisk- och motströmsläsning för att synliggöra de element som är relevanta för uppsatsen. Syftet är att bidra med en djupare förståelse av de queerteoretiska element som finns i verket kopplat till vampyren Eli som är androgyn samt att jämföra de två filmerna som finns till hands för att göra denna uppsats multimodal men också att bidra med en didaktisk reflektion. Det som undersöks i den didaktiska delen är både hur man kan skapa en god skolmiljö för att kunna ta upp ämnen som berör sexualitet och identitet men också just hur romanen kan användas.

Denna uppsats undersöker relationen mellan lättlästa skönlitterära böcker och originalutgåvor genom en närstudie av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in och den lättlästa versionen Vampyren i Blackeberg. Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som skiljer sig i handlingen och vilka litterära aspekter som försvinner i en bearbetad lättläst text. Analysen fokuserar därför på olika aspekter av litterära föreställningsvärldar för att få svar på vad som förhåller sig annorlunda eller likartat. De forskningsfrågor som besvaras är: På vilket sätt skiljer sig informationen i John Ajvide Lindqvists lättlästa verk Vampyren i Blackeberg från originalutgåvan Låt den rätte komma in? Och vilken typ av information försvinner i det lättlästa verket i jämförelse med originalutgåvan? Resultatet visar att det förekommer markanta skillnader gällande typ och omfattning i den lättlästa bearbetningen. Stoff som försvunnit är bland annat miljöbeskrivningar, fokalisation och nedskärningar i dialoger för att göra dessa korta och koncisa med så få utläggningar som möjligt. Därtill visar diskussionen att lättläst litteratur inte bör användas som läromedel, då denna texttyp inte kan svara på Skolverkets kriterier när det kommer till svenskämnet. Lättläst litteratur kan aldrig ersätta originalutgåvor, eftersom bearbetningar reducerar bort vital information som gör att läsarens förståelse för handlingen försämras. / This essay analyzes the relationship between easy-to-read fiction and the original edition through a close study of John Ajvide Lindqvist’s Låt den rätte komma in and the easy-to-read version Vampyren i Blackeberg. The purpose of this essay is to examine what differs in the plot and which literary aspects that disappear in an edited easy-to-read text. The analysis therefore focuses on different aspects of literary imaginary worlds to get answers for what looks different or similar. The research questions this study aims to answer are: In what way does the information in John Ajvide Lindqvist’s easy-to-read version Vampyren i Blackeberg differ from the original edition Låt den rätte komma in? And what kind of information disappears in the easy-to-read version compared to the original version? The results show that there are significant differences in the type and to what extent of the easy-to-read version. Things that have disappeared are environmental descriptions, focalisation and information in dialogues to make these short and concise, with as few explanations as possible. The discussion shows that easy-to-read literature should not be used as a teaching aid, as this type of text cannot meet the curriculum criteria when it comes to the Swedish subject. Easy-to-read literature can never replace original editions, as the easy-to-read texts reduce vital information that weaken the reader's understanding of the plot.