Ett  sjukhus  rymmer  många  olika  personliga upplevelser kring samspelet  i organisationen. Mellanchefens roll fungerar som en koppling mellan personalen och verksamhetschefen där de ska förstå de olika funktionerna och  även  medla mellan dessa. Vår studie syftar till att finna beskrivningar av hur mellanchefer inom en sjukhusorganisation kan agera för att främja delaktighet hos sin underställda personal och vad det innebär för det kliniska arbetet. En systematisk litteraturstudie utfördes och i processen valdes artiklar ut som svarade mot de ställda kriterierna. De utvalda artiklarna granskades, jämfördes och redovisades sedan. Studiens resultat delades in i fem kategorier; arbetstillfredsställelse, delaktighet, medarbetarskap, arbetsmiljö och ledarskapsstil. Resultatet visade att som mellanchef bör man kunna hantera konflikter mellan personalen, underlätta personalens kompetensutveckling och främja kommunikation. För att få sin personal att känna sig delaktig i verksamheten rekommenderas regelbundna möten där man kan identifiera och lösa arbetsrelaterade problem och ett öppet kommunikationsklimat framförallt kring förändring och utveckling av sjukhusverksamheten. Utav de fem kategorierna läggs störst vikt vid delaktighet och arbetstillfredsställelse för att skapa engagemang och organisationstillhörighet.

Livmoderhalscancer drabbar cirka 450 kvinnor i Sverige varje år. Sjukdomen anses skamfull ochtabubelagd i vissa delar av världen, där kvinnor stigmatiseras och förnedras på grund av sinsjukdom. Att drabbas av en dödlig sjukdom kan ge upphov till många olika känslor, sompåverkar det psykiska och fysiska välbefinnandet negativt. Psykisk ohälsa ger ett lidande för dendrabbade och därmed en försämrad livskvalitet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskrivakvinnors upplevelser av att leva med livmoderhalscancer. En litteratursökning genomfördes ochresulterade i 9 artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats.Resultatet visade att kvinnor upplevde rädslor och chock i samband med beskedet, hela deras livvändes upp och ner. För att orka kämpa i sjukdomen var stöd från familj och vänner en viktig del.Det framkom även att kvinnor upplevde bristfällig information om sjukdomen, både frånomgivningen och från sjukvården. Det är viktigt att som sjuksköterska ha kunskap omsjukdomen och hur den påverkar kvinnor både fysiskt och psykiskt, för att kunna ge individuelltanpassad information som motsvarar behoven och ger ett bra stöd till den drabbade.

Att drabbas av sjukdom kan ses som en krävande process, en förändring i livet som kan påverka hälsan. En akut hjärtinfarkt kan vara en traumatisk upplevelse som kräver direkt vård. Perkutan koronar intervention (PCI), som allmänt kallas ballongvidgning ges för att återställa den bristande blodcirkulationen. PCI sker vanligtvis vid akuta hjärt- och kärltillstånd eller som planerad åtgärd om besvär funnits en längre tid. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser i samband med att genomgå en PCI. En kvalitativ innehållsanalys användes som metod där nio artiklar analyserades och resulterade i fyra kategorier. Resultatet visade på upplevelser av att existensen hotas, många obesvarade frågor uppkom i samband med behandlingen, följden av att inte veta skapade otrygghet och svårigheter att kunna inse sjukdomens allvar. Var patienten däremot välinformerad och trygg var upplevelsen av den givna vården stärkande. Trygghet identifierades som ett av de viktigaste behov som vården behöver kunna tillgodose hos dessa personer. En slutsats som kan dras är att ett gott samarbete och kontinuitet i vården med anpassad information gynnar patientens tilltro och delaktighet, vilket kan främja hälsa och välbefinnandet hos patienten.

Bakgrund: Sår har i alla tider varit fruktade och behandling av sår var 2012 fortsatt en vanlig omvårdnadsåtgärd. Att leva med svårläkta sår kan påverka det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet samt vara en belastning i vardagen. Inom begreppet svårläkta sår är bensår, fotsår, trycksår och maligna tumörsår vanligast. För att ett sår ska räknas som svårläkt ska såret ha en läkningsprocess på minst sex veckor. Syftet: Var att beskriva patienters erfarenheter av att leva med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie har genomförts och resultatet har baserats på 16 kvalitativa artiklar. Databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO användes. Materialet granskades och analyserades sedan induktivt. Resultat: Består av fyra kategorier: Den besvärliga kroppen, Den känslosamma tillvaron, Påverkan på sociala relationer och Att vara beroende av vård. I resultatet framkom att patienter hade många erfarenheter av svårläkta sår. Smärta, lukt, exsudat var något som påverkade patienters välbefinnande. Att leva med svårläkta sår kunde orsaka nedstämdhet och depression. För att hantera vardagen använde patienter olika copingstrategier. Patienter beskrev även att de sociala relationerna påverkades genom att patienterna kände sig som en börda och isolerade sig på grund av skam. Vård av svårläkta sår krävde många möten med sjuksköterskor, vilket kunde skapa en speciell relation mellan patient och sjuksköterska. Slutsats: Studiens resultat om patienters erfarenheter av att leva med svårläkta sår visar att patienter har många värdefulla erfarenheter att delge sjuksköterskor. Det är av vikt att forskningen fortsätter så sjuksköterskor kan ge den omvårdnad och behandling dessa patienter är i behov av.

Missbrukssjukdomar är vanligt förekommande runt om i världen och kan ha stor påverkan på personers livssituation. Fördomar hos vårdpersonal kan leda till stigmatisering och försämrad vård. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vuxna personers upplevelser av att leva med missbrukssjukdom, med fokus på blandmissbruk. 16 artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats och det resulterade i 4 kategorier: att drogerna skapade en identitet som de var rädda att mista; att vara tvungna att passera gränser som de egentligen inte ville; att prioritera missbruket före sin familj, vänner, arbete och bostad samt att ha en önskan om att bli omtyckt och behandlad med respekt. I litteraturstudiens resultat framkom upplevelser av att en identitet kunde infinna sig vid droganvändning, upplevelser av sociala och ekonomiska förluster samt rädslor kopplat till missbruket. Det framkom även känslor av att inte räcka till som förälder och att drogerna styrde livet. En slutsats som framkom var att det behövs en ökad förståelse för missbrukssjukdom för att förhindra stigmatisering och fördomar.

Depression är en vanlig sjukdom i hela världen. I gruppen depressiva syndrom ingår en rad olika tillstånd, denna studie inriktar sig på egentlig depression och dystymi. Depression kan ses som ett kraftfullt fenomen som inte bara påverkar det psykiska välmående utan även det fysiska. Ökad kunskap om upplevelser av att leva med depression kan ge en bättre förståelse för individen. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med depression. En systematisk litteratursökning genomfördes i tre bibliografiska referensdatabaser. Sedan utfördes en relevansbedömning samt en kvalitetsgranskning, vilket resulterade i att nio vetenskapliga artiklar ingick i litteraturstudien. Artiklarnas resultat analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som utfördes induktivt med ett manifest innehåll. Analysen resulterade i fem slutkategorier; att befinna sig på botten och inte känna igen sig själv, att inte längre orka det vardagliga livet, att ha svårt för sociala relationer, att behöva stöd och mötas av förståelse samt att finna nya sätt för att orka fortsätta leva. Slutsatsen var att vuxna personer med depression upplevde att hela deras liv påverkades negativt och livet kändes hopplöst. Att förmedla hopp har därmed en central roll i omvårdnaden av personer med depression. Vidare forskning bör fokusera på hur sjuksköterskan kan stödja personerna med depression i det praktiska omvårdnadsarbetet.

Demenssjukdom är en av de mest vanligt förekommande sjukdomarna och det är främst äldre människor som drabbas. Detta kommer att leda till att antalet personer med demenssjukdom kommer att öka och deras komplexa sjukdomsproblematik kommer att leda till ökat behov av sjukhusvistelse och särskilt boende. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda människor med demenssjukdom. En systematisk litteratursökning av vetenskaplig studier genomfördes inom området, vilket resulterade i tio studier som svarade på syftet. Studiernas innehåll analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats, som resulterade i fyra kategorier: Att vårdandet kan vara en utmaning, Att både ha kunskaps- och tidsbrist, Att vårdmiljön inte är utformad för personer med demenssjukdom och Att ha en god relation och kommunikation har stor betydelse. Studiens resultat diskuteras främst utifrån personcentrerad vård och hur ett personcentrerat förhållningsätt skulle kunna etableras inom vården av personer med demenssjukdom, i syfte att stärka personen med demenssjukdom utifrån dennes unika förutsättningar. Slutsatsen belyser vikten av att arbeta personcentrerat inom demensvården och att kunskap om demenssjukdomar kan underlätta svåra situationer.

No description available.

No description available.

Hur smärta upplevs beror på fysiska, psykiska, sociala, andliga och existentiella faktorer samt kön, ålder och tidigare erfarenheter, vilket innebär att smärta är en subjektiv upplevelse som dessutom blir komplex. International association for the study of pain, IASP:s beskrivning av smärta innebär att upplevelsen av smärta är verklig för den som uttrycker smärta oavsett från vad som hittas vid en smärtutredning. Sjuksköterskan ska vårda barn enligt hälso- och sjukvårdslagen och ha barnets bästa i åtanke. Sjuksköterskans ansvar är att kunna bedöma och lindra barnets smärta samtidigt som hon skapar en relation till barnet för att kunna ge god vård. Sjuksköterskan ska också stödja föräldrarna och ge dem information. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelser och uppfattningar av att möta barns smärta inom slutenvården. Som lämplig metod till det formade syftet valdes en systematisk litteraturstudie för att belysa och sammanställa forskningsresultat som finns inom det berörda området. Studiens resultat baserades på 14 artiklar som analyserats och kategoriserats. Resultatet visar att sjuksköterskan känner sig frustrerad och otillräcklig när barnets smärta inte kan lindras. Både främjande och hindrande omständigheter påverkade sjuksköterskans smärtbedömning och smärtlindring. En relation till barnet och föräldramedverkan underlättade sjuksköterskans bedömning och lindring av smärtan. Sjuksköterskans ålder, erfarenhet och utbildning korrelerade med sjuksköterskans kompetensnivå. Många sjuksköterskor observerade barnets beteende som bedömningsunderlag och litade inte på barnets skattning av sin smärta när barnet inte visade ett smärtbeteende. Sjuksköterskans ansvar är att ge god smärtlindring som kan underlättas genom att skapa en relation med barnet och lyssna på barnet. Sjuksköterskan måste se till alla behov som barnet har, även de psykiska och emotionella. Genom utbildning kan sjuksköterskans kunskap och attityder gentemot barns smärta och smärtlindring öka så att barnets vård optimeras och lidandet minskar.