Som en följd av det tidigare Kometprogrammet som varade under fyra år och slutrapporterades 2014 togs Nya Komet fram. Den kompletterande arbetsmetoden Nya Komet innebär i huvudsak satsningar på information till markägare, både nationellt och regionalt. Syftet är också att det ska vara lättare för markägare att föreslå områden för formellt skydd skapa ett bra samarbete mellan markägare och myndigheter.   Syftet är att undersöka vilka förväntningar, begränsningar och möjligheter som kan uppstå med ett ökat markägarinflytande i skogsbruket ur ett naturvårdsperspektiv. För att göra detta kommer implementeringen av den kompletterande arbetsmetoden Nya Komet att studeras.   Den metod som använts för uppsatsen är telefonintervjuer där både myndigheter och markägare som anmält intresse för Nya Komet har intervjuats. Det empisiska materialet har analyserats med hjälp av tematisk analys.   Resultatet visar att det finns ett visst motstånd hos markägarna att blanda in myndigheterna i hanteringen av sin skog. Här grundar sig oron i att myndigeheterna möjligtvis har andra åsikter gällande hur skogen ska skyddas. Myndigheterna menar i sin tur att informationen kring vilka skogstyper som prioriteras måste komma ut för att inte onödiga resurser ska gå åt. Generellt ser de inblandade aktörerna positivt på att involvera markägare i naturvården.

Ädellövskogsarealen i Sverige har minskat drastiskt under de senaste 2 000 åren. Idag täcks landets skogsareal endast av en procent ädellövskog. Samhällets efterfrågan på lättskötta och snabbväxande trädslag har snabbat på utvecklingen. I Sveriges landsbygdsprogram (LBP), som delfinansierades av EU, ingick stöd till markägare att ”öka arealen ädellövskog”. Syftet med stödet var att bevara och öka förutsättningarna för biologisk mångfald. Skogsstyrelsen ansvarade för stödet. Syftet med denna studie var att utvärdera resultatet av de ädellövsplanteringar som genomförts med hjälp av LBP-stödet ”öka arealen ädellövskog” med avseende på det biologiska resultatet, hur de olika marksägarna uppfattat stödet (LBP), i vilken mån Skogstyrelsens agerande hos markägaren bidragit till intresset för ädellövsplanteringen och huruvida det finns ett samband mellan det biologiska resultatet och det egna intresset och engagemanget hos skogsägaren. Studien omfattade en totalundersökning av anlagda ädellövskogsplanteringar under åren 2009 till 2011 i Västra Götaland och Hallands län. Arbetet bestod av dels en fältinventering och dels intervjuer. Av 31 inventerade ädellövsplanteringarna ansågs enligt studiens definition 71 % vara godkända. Av alla planteringarna bedömdes 16 % godkända och lyckade. Studien visade att markägarnas uppfattning och inställning till LBP-stödet var mycket positivt. Utan stödet hade de flesta ädellövsplanteringarna inte blivit förverkligade. Majoriteten av markägarna med godkända bestånd ansåg att LBPstödet haft stor eller mycket stor betydelse för att beståndet blev planterat med ädellöv. 80 % av markägarna angav att de intill hus ville ha lövträd, d v s innan kännedom om att LBP-stödet fanns att söka hade de haft ett intresse för ädellövskog på sina marker. Skogsstyrelsen bidrog främst genom det ekonomiska stödet till ökat intresse och förverkligande av en redan befintlig idé. Mellan det biologiska resultatet och det egna intresset och engagemanget enligt markägarnas svar framkom i studien att fler av markägarna vars föryngringar var godkända hade som målsättning med skogsinnehavet att främja en bra miljö, hade tidigare ha aktivt gynnat lövträd/lövskog, tyckte att omfattningen av skötselåtgärder var som förväntat, avsåg med planteringen bredda sitt produktionsutbud och hade ett ekonomiskt interesse med sitt skogsinnehav. / The Rural Development Programme (LBP), which was financed by the EU, included assistance to landowners to "increase the area of breadleaved forest." The purpose of the aid was to preserve and improve the conditions for biodiversity. Swedish Forest Agency was responsible for the financial support. The purpose of this study was to evaluate the biological results of the plantations made with financial support (from LBP), to find out how the landowners perceived the financial support ,to what extent Swedish Forest Agency contributed to the landowners interest in their plantations, and if there is a relationship between the biological result and the landowners,  interest and involvement.  Out of 31 investigated plantations 71 % was considered to be approved according   the study's definition and, 16 % was considered approved and successful. The majority of the landowners considered that the LBP support had a significant influence on the choice to plant broadleaved trees. Swedish Forestry Agency contributed mainly to the increased interest by the financial support. Compared to all landowners, the proportion of landowners with approved plantation was larger that had the goal to favour a good enviroment, that earlier actively had promoted deciduous forest, considered the extent of silvercultural measures to be as expected, and that intended to broaden their range of products from the forest.

Skogsmarken i Dalarna är sedan länge på grund av arvstradition och starkt motstånd mot förändringar i fastighetsindelningen, uppdelad i ett stort antal små och långsmala skiften. Den rådande ägosplittringen lägger en död hand över skogsbruket och landsbygdsutvecklingen i Dalarna. Markägarna i västra Rättvik, som medverkade i studien, insåg följderna av ägosplittringen men motståndet mot omarrondering var omfattande och de flesta röstade nej till en omarrondering när myndigheterna erbjöd en chans att effektivisera skogsbruket. Omarronderingen blev inställd. Den här studien syftar till att belysa problematiken med omarrondering ur markägares mer personliga perspektiv. Genom att förklara de bakomliggande orsakerna till markägares opinionsbeslut belyses djupet av det markägarna saknar, önskar och upplever. Tidigare forskning visar också att behovet av att utvärdera omarrondering ur ett mer personligt perspektiv är starkt. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes 18 semistrukturerade telefonintervjuer med markägare som medverkade i omarronderingsprocessen i västra Rättvik 2015. Markägarna valdes ut med hänsyn till hur de röstade i opinionsprövningen samt efter storleken på deras markinnehav. Resultatet av detta arbete visade att markägares inställningar till omarrondering kan skilja sig åt beroende på flera faktorer, bland annat storleken på markägarens innehav, hur samlat innehavet är, hur de använder sin mark samt deras tidigare erfarenhet av omarrondering. Även i omarronderingsprocessen upptäcktes problem, de flesta problem återfanns i myndigheternas stormöten vilka ansågs fungera dåligt, de upplevdes som en källa till irritation av de flesta markägarna, samt att enskild information, diskussion samt personlig kontakt med myndigheterna saknades. Studien visade även att det var viktigt för markägare att få framföra sina åsikter och känna sig lyssnad på genom hela processen. Nästan alla respondenter hade röstat likadant om en opinionsprövning under samma förutsättningar skett idag, vilket betyder att något måste förändras för att det för markägare ska kunna bli intressant att medverka i en omarrondering.

The wind power increase of Gotland as well as other parts of Sweden during the last ten year period has meant that this renewable energy source has increased its share over other fossil sources. The year of 2011 became the first when the wind power produced more energy than an average nuclear reactor. Now that wind power is in an expansive phase, the land issue will be of great interest. Land with good wind resources will be of interest to wind energy developers.  The problems that this essay is based on are; how can landowners altering the economic conditions at a wind power establishment? What opportunities and obstacles exist for landowners who choose to set up wind power on their land? The purpose of this essay is to highlight the economic conditions that exist for landowners for the establishment of wind farms, with regard to compensation for the leasing and return on invested capital. The authors will also clarify the difficulties and opportunities arising from the process at an imaginary wind power establishment, which have emerged through interviews and research articles. The primary sources consist of interviews with actors for a planned wind farm in southeast Gotland, as well as representatives of a trade association of companies working with wind power. Interviews were also made with a bank, where the experience in question funding for wind energy has been important for our problem as well with a wind turbine manufacturer for real facts about wind turbines.  Landowner’s interest in wind energy as a long term investment has in Lau on Gotland resulted in a project where local landowners have chosen to form a joint company to invest in a wind farm, with the goal that the park generally will be owned by local residents in the parish. Conclusions to be drawn from this study is that landowners who form a joint company, in this case Lau Wind AB will open an opportunity for landowners to take a larger share of the ownership and profits as wind power turbines on their land supplies. But also for locals who have opportunity to become owners of the wind through the purchase of shares in wind farm.

Naturbetesmarker är ett av de artrikaste markslagen vi har, för att hålla dem öppna med betande djur finns ett miljöstöd från landsbygdsprogrammet utformat för att gynna den biologiska mångfalden. Vildsvinen (Sus Scrofa) har under de senaste årtiondena ökat markant, vilket har lett till stora ekonomiska konsekvenser för lantbruket genom skador på jordbruksmark. Av tidigare forskning kan vi se att skadorna inte påverkar den biologiska mångfalden negativt. Biologisk mångfald är en central del i det miljöstöd som lantbrukarna får för att hålla sina naturbetesmarker öppna. Men vad säger markägarna om vildsvinsproblematiken på naturbetesmark och hur ser de på framtiden? Studien utgår från markägarnas perspektiv, där vi undersöker hur markägarna upplever vildsvinsskador på deras naturbetesmarker och hur skadorna påverkar deras skötsel. Vi undersöker även hur markägarna upplever den rådgivning och stöd som de får från berörd myndighet samt vilka förändringar de vill se i vildsvinsförvaltningen. Vi valde i studien att använda oss av kvalitativa forskningsintervjuer, där sex markägare intervjuades. Resultatet i studien visar att markägarna upplever att det största problemet är att skadorna är tidskrävande och kostsamma att rätta till. Det framkom även kritik mot dagens utformning av miljöstödet och att trycket från vildsvinsstammen måste minska för att man ska orka att hålla sina marker öppna i framtiden. Slutsatsen är att det måste till ett större helhetsgrepp kring vildsvinsförvaltningen för att minska skadorna och mer individuell rådgivning för den enskilda markägaren. / Pasturelands is a land with high biodiversity, in order to keep them open with herbivores, there is environmental support from Landsbygdsprogrammet designed to benefit the biological diversity. Wild boars (Sus Scrofa) have increased markedly in recent decades, which has led to major economic consequences for agriculture and it´s land. From previous research, we can see that the damage does not adversely affect biodiversity. Biodiversity is a central part of the environmental support that the farmers receive to keep their pasturelands open. But what does landowners say about the problems with wild boar on pasturelands and how do they look on the future? The study is based on the landowners ‘perspective, we examine how landowners experience wild boar damage to their pasturelands and how the damage affects their management. We also examine how landowners experience the advice and support they receive from the authority and what changes they want to see in wild boar management. In the study, we choose to use qualitative research interviews, in which six landowners were interviewed. The result of the study show that landowners feel that the biggest problem is that the damage is time-consuming and costly to repair. There was also criticism of today´s design of environmental support and the pressure from the wild boar population must be reduced in order to keep their land open in the future. The conclusion is that there must be a greater holistic approach to wild management to reduce the damage and more individual advice for the individual landowner.

Avfallsbrottslighet är ett växande samhällsproblem och ett aktuellt ämne i den politiska debatten. Media rapporterar om tusentals ton av dumpat skräp och brinnande sophögar på kommunal mark över hela Sverige och avfallsbrottsligheten tillhör en av de mest lukrativa brottstyperna i världen för de organiserade kriminella nätverken. Syftet med aktuell studie är att bidra med ökad kunskap kring arbetet mot illegal dumpning av avfall hos kommuner inom Skåne län. Vidare ämnar studien undersöka utsattheten för illegal dumpning av avfall bland markägare och arrendatorer inom Skåne län. Resultatet indikerar en uppenbar problematik vad gäller den diffusa definition som råder kring vad som kännetecknar avfallsbrottslighet och i synnerhet vad illegal dumpning innebär. Studien fann att kommunerna till viss del bidrar till mörkertalet gällande brottstypen då det verkar saknas rutiner kring polisanmälan vid upptäckt av illegal dumpning. Den illegala dumpningen är ett problem och den drabbar såväl den enskilde markägaren som arrendatorn och samhället i stort i form av otrygghet och kostnader. / Environmental crime is on the rise, and it affects the society as a whole. It is present in the current political debate and media reports on thousands of tons of dumped and burning waste piles on municipal land all over Sweden. Environmental crime is one of the most profitable illicit activities in the world and criminal networks profit greatly. This study aims to contribute with further knowledge regarding the work against illegal dumping of waste focused on municipalities within Skåne county, Sweden. The study also aims to investigate landowners and leaseholders exposure to the illegal dumping of waste. The result indicates that there is an issue regarding what is to be defined as environmental crime. The same goes for illegal dumping. The study finds that the municipality is to some degree contributing to the numbers of unreported crime due to the lack of set routines regarding reporting this type of crime to the police. The illegal dumping of waste is a widespread issue and it affects both the individual as well as society as a whole, both economically as well as psychological due to its ability to cause feelings of uncertainty and vulnerability.

Under senare tid har allt fler företag börjat utöva verksamhet där mark nyttjas för olika aktiviteter med stöd av allemansrätten. HD har bedömt att sådant nyttjande; kanalisering, är tillåtet med stöd av allemansrätten, men uttalade i NJA 1996 s. 495 (”Forsränningsmålet”) samtidigt att nyttjandet bara är tillåtet så länge marken inte skadas. Eftersom skadeståndsfrågan aldrig har prövats i samband med allemansrätten har föremålet för denna uppsats varit att utreda möjligheterna att utfå ersättning för skador via allmänna skadeståndsrättsliga regler, skadestånds- och avhjälpandeansvaret i miljöbalken samt för intrång i äganderätten via expropriationslagen och möjligheten att få ersättning ur en försäkring. Expropriationsalternativet kan inte användas idag, eftersom marknyttjande med stöd av allemansrätten är ett icke ersättningsgillt intrång i äganderätten. Möjligheterna till att betrakta en skada på marken som en sakskada är stora. Det finns emellertid omständigheter som skapar komplikationer för båda skadeståndsansvarsformerna. En allmän skadeståndstalan kräver att culpa hos skadevållaren kan bevisas, vilket kan vara svårt när många människor vistas på en plats samtidigt. Kanalisatören kan betraktas som culpös enligt principerna om kumulativ eller anonym culpa, enligt vilka en principal blir ansvarig, trots att de individer han ansvarar för inte, var och en för sig, varit culpösa. Det miljörättsliga skadeståndsansvaret bygger på ersättning för störningar som inte är orts- eller allmänvanliga. När det gäller allemansrättsligt nyttjande torde många störningar betraktas som just orts- eller allmänvanliga. Avhjälpandeansvaret i miljöbalken bygger på ersättning för miljöfarlig verksamhet, och det är tveksamt om det kan tillämpas på kanalisatörens verksamhet. Expropriationsersättning på grund av allemansrättsligt nyttjande tillerkänns inte markägaren enligt gällande rätt, vilket kan tyckas märkligt eftersom många nyttjandeformer som påminner om allemansrätten, t.ex. servitut, medför sådan ersättningsrätt. Det finns vissa möjligheter att ersätta markskador ur försäkringar. Dock är de flesta skador följden av invasionsproblematik, som är mycket svårt försäkra. Samtliga ersättningsformer har visat sig otillräckliga för att ersätta skador som är estetiska och ideella, eftersom sådana skador inte kan beräknas i pengar. Beroende på hur marknyttjande med stöd av allemansrätten betraktas har man olika åsikt om i vad mån kanalisatören borde ersätta markägaren för skador på marken. Om nyttjandet uppfattas som någonting som finns vid sidan av markäganderätten är endast konkreta skador ersättningsgilla. Om man anser att nyttjandet är ett intrång i äganderätten och en förmögenhetsöverföring från markägaren till kanalisatören bör emellertid redan rätten att nyttja marken föranleda ersättning. Den ersättningsform som bäst tillgodoser markägarens intresse av att få skador på marken åtgärdade och få ersättning för ekonomisk förlust är avhjälpandeansvaret. Endast det ansvaret reparerar till fullo skador på miljön. Det krävs emellertid ett domstolsavgörande för att slutligen klargöra avhjälpandeansvarets tillämplighet. / Recently, more and more companies have come to exercise activities under the right of public access on land that belongs to whomever. The High Court has assessed that such use of land; channeling, is permitted, but in NJA 1996 s. 495 (“The Rafting Case”) also announced that this use is only allowed as long as the land remains unharmed. Since the question of damages in the context of the right of public access has not yet been treated in jurisprudence, the object of this thesis has been to investigate the possibilities to obtain restitution for damages via tort law, liability under the environment act as well as for proprietary intrusions under the expropriation act and restitution via insurance. Expropriation, however, cannot currently be made use of, since the right of public access is an intrusion which does not entail restitution. There are extensive possibilities for considering damage to the land as damage to property. However, there are ramifications for both the legal options for damages: the tort law and the environmental act. The tort law requires tortuous behaviour from the tortfeasor to be established, which is difficult when several persons stay at one place simultaneously. The canalizer may be considered tortuous under the principle of vicarious liability and cumulative or anonymous tort. According to these principles, the canalizer is responsible for the actions of certain individuals, even though they have not, individually, been negligent. The environmental liability for damage is based on restitution for disturbances that are not common to the place nor to the general public. This fact is difficult to establish in the context of the right of public access. The remedial responsibility of the environmental act is constructed for operations that are harmful to the environment, which is why it is dubious whether the responsibility is applicable to the canalizer’s activities. Currently, compensation for expropriation cannot result of use of land under the right of public access. This is peculiar, since many usufructs reminiscent of the right of public access, i.e. the easement, result in such compensation. Some forms of damage to the land can be insured. Although, most damage in this context arise from invasion, a cause of damage which is nearly impossible to insure. All forms of restitution have proven insufficient for compensating damage that is esthetic or otherwise non-pecuniary. Depending on if the right of public access is regarded as proprietary intrusion or something that exists alongside the right to property, one comes to different conclusions about the extent of compensation for damage. In the former case, only substantial damage is compensable. In the latter case, even the right to use the land occasions compensation. The liability which best meets the needs of the proprietor: compensation and restoration of damage to his property, is the remedial responsibility of the environmental code. This responsibility alone fully restores harm to the environment. However, the applicability of the remedial responsibility needs to be established in jurisprudence.