Syftet med denna studie är att ta reda på hur elever och lärare ser på problemlösning inom matematikämnet, samt att belysa eventuella samband mellan elevers läsförmåga och problemlösningsförmåga i årskurs 3. Frågeställningen jag arbetat efter är:  • Hur ser elever och lärare på problemlösning inom matematikämnet?  • Hur upplever eleverna sin läsförmåga och sin problemlösningsförmåga? • Hur upplever läraren elevernas läsförmåga och problemlösningsförmåga?  • Hur påverkar, enligt läraren, elevers läsförmåga deras problemlösningsförmåga i årskurs 3?  För att besvara dessa frågor intervjuades sju elever i en liten skolas årskurs 3, deras klasslärare samt två andra verksamma matematiklärare på skolan. Resultatet visar att lärarna ser problemlösning som ett givande arbetssätt med många fördelar, men att arbetet med problemlösning tycks komma i skymundan, då arbetet med läromedel och att befästa de matematiska grunderna tycks vara prioriterat. Läsning visade sig vara en uppskattad aktivitet hos eleverna, men inställningen till problemlösning varierar. Några elever upplever svårigheter med att tolka problemen och finna informationen som är nödvändig för att kunna lösa uppgifterna. Lärarna tror att bristande begreppsförståelse och lässvårigheter kan vara förklaringen till dessa svårigheter, men klassläraren i årskurs 3 berättade att hon inte tror att det finns något direkt samband mellan elevernas läsförmåga och problemlösningsförmåga, att läsningen snarare kan hindra eleverna att visa sin problemlösningsförmåga. Klassläraren berättar hur hon hjälper lässvaga elever att läsa och tolka uppgifterna för att även de ska få chansen att lyckas med problemlösning.

Syftet med studien var att undersöka hur verksamma undervisande lärare i grundskolans mellanår använde sig av konkret material i sin matematikundervisning samt vad dessa lärare ser för fördelar och nackdelar med att använda konkret material i sin undervisning. Undersökningens urval är behöriga undervisande lärare i årskurs 4–6 och bygger på en kvalitativ studie där enkäter med öppna frågor användes för att genomföra studien. Enkäten bygger på tre huvudteman som är kopplade till studiens frågeställningar. Det första temat bygger är vad konkret material innebär för lärarna. Det andra temat på hur och när lärarna använder sig av konkret material. Det sista temat bygger på lärarnas uppfattning av fördelar och nackdelar av konkret material i undervisningen.   Resultatet i undersökningen visade att samtliga lärare använder sig av konkret material i sin undervisning. De använde materialet i större utsträckning eller som en del i sin undervisning. Samtliga lärare såg för- och nackdelar med att använda konkret matematik i undervisningen. Fördelarna visade att konkret matematik kan förtydliga och fördjupa elevernas kunskaper. Flera av lärarna nämnde variation och att det är roligt för eleverna att använda materialet. Lärarna uttryckte också att de såg möjlighet för eleverna att bygga vidare sin förståelse i matematik med stöd av materialet.  Några av lärarna såg dock några nackdelar med att använda konkret material. Dessa nackdelar var pengar att köpa material, tid att hantera materialet samt att eleverna kunde använda materialet till lek och bli ofokuserade.

Studiens syfte var att undersöka huruvida undervisning i indirekt addition har betydelse för elevers upplevelse och förståelse för subtraktion. Studien syftade även till att undersöka vilka strategier elever använder för att beräkna subtraktionsuppgifter. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ interventionstudie. Resultatet visar att undervisning i indirekt addition tenderar att bidra till att elever upplever subtraktion som enklare. Resultatet visar även att undervisningen bidrog till att öka elevernas förmåga att använda olika strategier. Studiens resultat analyserades genom Cobb och Yackel (1996) ramverk med fokus på sociomatematiska normer och matematisk praxis. Av studiens resultat dras slutsatsen att matematikundervisningen har betydelse för hur elever upplever och förstår subtraktion. Att undervisningen uppmärksammar olika subtraktionsstrategier kan därmed bidra till att eleverna upplever subtraktion som enklare och utvecklar en djupare förståelse för subtraktion.

Då tidigare forskning visat bland annat att matematikundervisning på elevers modersmål, med olika uttrycksformer samt interaktion och kommunikation är fördelaktigt för deras prestationer syftade föreliggande studie till att undersöka lärares möjligheter att anpassa sin matematikundervisning till andraspråkselever. Baserat på semi-strukturerade intervjuer med fem lärare från en F-9 skola med cirka 220 elever i en mindre kommun, visade resultatet att lärare ibland kan uppleva sig sakna nödvändiga förutsättningar för att erbjuda en likvärdig matematikundervisning som läroplanen föreskriver. De anpassningar lärarna beskriver visar att i stort sett alla arbetar med metoder som har stöd i forskning. Trots detta framkom en rad anmärkningar kring exempelvis ökade möjligheter för studiehandledning i matematik på modersmålet, tidsbrist och behov av genomarbetade kartläggningar. Sammanfattningsvis indikerar studien att en rad av de utmaningar som finns kring anpassning av matematikundervisning för andraspråkselever är mer på en organisatorisk nivå än relaterad till lärarinsats.

No description available.

På grund av digitaliseringskravet i läroplanen för årskurs f-3 och spelifieringens utveckling avinteraktiva program så har arbetet fokuserat på hur och i vilket syfte digitala verktyg användsinom matematikundervisningen i grundskolan f-3 samt om lärares kunskap om spelifieringkan påverka elevers resultat när de arbetar med interaktiva program inom matematiken.Undersökningar gjordes via en enkät och intervjuer med fyra verksamma lärare med olikabakgrund. Resultatet visade att digitala verktyg används ofta i matematikundervisningen ochatt den största anledningen till det var i motivationssyfte samt att det går att individualiserauppgifter. Begreppet spelifiering hade lärarna inte full kunskap om, men de var överens omatt det är viktigt för lärare att lära sig mer om begreppet för att kunna maximera sinmatematikundervisning. Den viktigaste slutsatsen blev att spelifiering är något som läraremåste komplettera sin kunskap om för att matematikundervisningen ska bli bättre samt merindividualiserad.

No description available.

Nej

I denna studie har intresset varit att utforska hur kollaborativt och kooperativt lärande påverkar elevers lärande i matematik. Fokus har varit att undersöka vad tidigare forskning har kommit fram till gällande positiva och negativa resultat från att använda kollaborativa och kooperativa lärprocesser i matematikundervisningen. Underlaget till studien består av 18 forskningsartiklar som är relevanta för syftet och frågeställningarna. All forskning som ligger till grund för studien är internationell och har granskats noggrant för att finna relevanta liknelser till den svenska skolan. Resultatet visar att kollaborativt och kooperativt arbetssätt kan påverka elevers lärande i matematik både positivt och negativt. De positiva resultaten som framkommer är att eleverna utvecklar sin strategiförmåga och sin resonemangsförmåga, och att arbetssätten även bidrar till en högre motivation hos eleverna. De negativa resultaten är att eleverna hindras från att komma vidare i sin matematiska process när det kollaborativa och kooperativa lärandet inte fungerar. Det framgår tydligt att läraren behöver ha kunskap och vara medveten om denna påverkan. Det går inte att förvänta sig att arbetssättet ska ha en direkt positiv påverkan på elevernas lärande i matematik utan det är en process som ständigt måste balanseras med ledning och stöttning från läraren. När eleverna har automatiserat arbetssättets sociala regler kan det bli ett gynnsamt arbetssätt där eleverna kan fokusera på sitt egna lärande.

Syftet med den här studien har varit att granska effekterna av spel på elevers lärande. Dels hur spel som metod påverkar elevers lärande, men också vilken roll scaffolding vid spelande har för lärandet. För att ta fram artiklarna som den här studien baserats på, har en kvalitativ litteraturstudie genomförts. Artiklarna som behandlas har tagits fram både genom digitala och analoga sökningar. Avgränsningar och urval har gjorts efter valda ramar. Resultatet visade att det finns många fördelar med spel som undervisningsmetod för elevernas lärande. Dessa fördelar är att det kan öka elevers intresse, motivation och självförtroende i och för matematik som kan leda till en ökad lust att lära som kan leda till större matematiska framgångar i framtiden. Elever utvecklar även matematiska kunskaper genom att spela spel, men inte nödvändigtvis mer än genom traditionella metoder. Särskilt lågpresterande elever gynnades av spel som metod. Forskningen har även visat att lärarens scaffolding är avgörande för elevens framgång.