Multisensorisk stimulering innebär att fler modaliteter aktiveras samtidigt. Detta sker kontinuerligt och de kan vara osynkroniserade utan att det är märkbart. Hur väl människor minns synkroniserat och osynkroniserat stimuli är idag relativt outforskat. Syfte med föreliggande studie var att undersöka hur audiovisuell information organiseras i episodiskt minne. Detta undersöktes i två faser. Först presenterades 80 stycken 6 sekunders långa filmklipp vilka deltagarna ombads memorera. Därefter presenterades 96 stycken 3 sekunders långa filmklipp där 48 stycken var manipulerade i tre fasförskjutningar, 16 var helt nya samt för 32 stycken hade bilden eller ljudet manipulerats. Resultatet visade att deltagarna mindes sämre samt att det tog längre tid att minnas då filmklippen var fasförskjutna, vilket tyder på att deltagarna behöver längre tid på sig för att ”matcha” osynkroniserade filmklipp med synkroniserade i minnet. Detta antyder att ljud och bild lagras integrerat i minnet vid inkodning och att det finns en multimodal interaktionseffekt för episodiska minnen.

The purpose of this paper is to examine how teachers comprehend LUS as a development program, but also how they think about one of the points in the program. The study is based on interviews with five teachers working with ages between preschool to ninth grade. The results show that the development program is splendid, it doesn’t come with a lot of paperwork and it has a humanistic approach. When it comes to point 18a which is the main examination, the teachers mainly agree with each other. They all talk about preunderstanding, reading speed and the amount of literature as the main characteristics to be placed at point 18a. Some of the teachers would never place a student at point 18a even if they had these three characteristics, just because they haven’t got the right age.

Studien undersöker huruvida människor minns tidigare stressrelaterade händelser utifrån vilken affektiv personlighetsgrupp de tillhör. Även den möjliga inverkan av kön och ålder studeras. Studien bygger på en dagbokstudie (MacDonald, et.al, 2009) innehållande 72 deltagare som under 28 dagar fyllt i en enkät innehållande frågor om upplevelsen av stress och därefter skattat minnet av den upplevda stressen under perioden. Hypotesen är att det kommer finnas skillnader mellan de affektiva grupperna, det kommer inte finnas några skillnader mellan könen, och ålder kommer inte att påverka. Resultatet visar på att det inte finns några signifikanta skillnader mellan de affektiva grupperna, könen, eller ålder. Dock utmärker sig ihågkommandet av sömnkvalitet och ihågkommandet av smärta som prediktorer när det kommer till ihågkommandet av stress. / This study examines if people remember earlier experienced stress different depending on which affective group they belong to. It also looks into if gender and age has any influence. The study is built on an earlier diary study (MacDonald, et.al, 2009), which contained 72 participants whom each filled a questionnaire every day for 28 days. The questionnaire included questions about the experienced stress under the 28day period. We expect to find differences between the affective groups, we won´t find any differences regarding gender, or age. The result shows that there are no differences between the groups, between genders or when it comes to age. How the participants remembered earlier sleep qualities and pain were the predictors of the remembrance on stress.

Studien handlar om livsberättelse, tolkning, makt och rätten att veta mest om sej själv.  Studien fördjupar insikten om, och problematiserar, analyser av en persons egen berättelse om sitt liv. Social konstruktionism, hermeneutik, teorier om berättelse och makt, kunskaper om minnet samt tankar om rätten att analysera är de utgångspunkter som genom granskande närläsning främst bär upp teoridelen. Metoddelen utvecklar förutsättningar att skapa en livsberättelse så fri från tolkningar som möjligt. Denna del utmynnar i min mammas fascinerande livsberättelse, där varje läsare ges möjlighet att låta texten tala själv utan analysens tolkningsföreträde. Studien visar på forskarens kompromisslösa ansvar att tänka i termer av tolkningsföreträde, bekräftelsebehov och makt i mötet med individer som deltar i, eller förväntas läsa, studier av olika slag.

No description available.

Kriget är ett återkommande ämne och ständigt produceras ny litteratur och andra dokumentationer i ämnet. På många platser runt om i världen finns det även fortfarande spår från krigsåren, detta inte minst i Finland. Under denna tidsperiod deltog Finland i två krig: vinterkriget 1938 och fortsättningskriget 1941-44. Om dessa krigsrelaterade händelser har det skrivits i mängder, både skönlitterärt och historiskt, även på individnivå där hågkomstmaterial samlats in. Det här är ingen uppsats om kriget i sig, utan om hur man berättar om det samt vad dessa berättelser säger om just individ och kollektiv. Oral history, den lilla människans egen berättelse, skiljer sig från de historiska berättelserna på så sätt att de täcker in personliga reflektioner och en individuell skildring. Det folkliga berättandet om fortsättningskriget är just vad denna uppsats avser att titta närmare på.

Uppsatsen behandlar hur Riksarkivet, trots avsaknaden av tvingande juridiska bevarandekrav, agerat i frågan kring bevarandet av personarkiv och hur detta i sin tur har avspeglats i arkivinstitutionens beståndsprofil under perioden 1901-2002. Ämnet är av intresse då tidigare forskning kring personarkiv främst koncentrerats till ordnings- och förteckningsprinciper eller frågor kring personarkivens användningsområden för forskarsamhället.  Undersökningens teoretiska ramverk utgår från att arkiven inte är neutrala förmedlare av historien, utan aktivt formas av den rådande tidsandans idéer och förutsättningar. Därigenom blir arkivarierna, genom sina ageranden och ställningstaganden, viktiga aktörer i konstruktionen av det förflutna. En annan viktig teoretisk utgångspunkt för studien är hur minneskategorierna; kollektivt minne, personligt minne, arkivminne och historiskt minne, interagerar med varandra för att forma vår förståelse av det förgångna.             Undersökningen består metodologiskt av två delstudier – en kvalitativt inspirerad studie av myndighetens egenproducerade handlingar för att utröna agerandet i personarkivsfrågan, och en kvantitativ motsvarighet för att belysa hur detta avspeglats i myndighetens personarkivsbestånd, där källmaterialet bestått i Riksarkivets beståndsöversikt över person- släkt- och gårdsarkiv.  Resultatet visar att Riksarkivet under åren 1901-2002 går från att vara en institution med ett ganska svalt intresse för personarkiv till att bli en aktör som på ett aktivt sätt både insamlar och genererar nytt personarkivsmaterial. Resultatet visar också att Riksarkivet inte haft någon tydlig förvärvspolicy eller fört någon mer teoretisk diskussion kring förvärvsstrategier under åren, annat än att man förvärvar arkiv av ”nationellt intresse”. Av denna anledning har enskilda aktörer inom Riksarkivet i stor utsträckning kunnat påverka riktningen på arbetet gentemot personarkiv och i förlängningen också samhällets kollektiva minne, även om den allra största påverkansfaktorn för beståndets utseende har varit institutionens nära koppling till historievetenskapen. I ett större sammanhang pekar resultatet på nödvändigheten i att arkivinstitutionerna, och också arkivsamfundet i sin helhet, på ett tydligt sätt diskuterar förvärvsstrategier och bevarandeaspekter också inom personarkivsfältet, för att kunna erbjuda ett mindre slumpmässigt format personarkivsbestånd.

Syftet med arbetet är att utforma och genomföra ett test för fördröjd imitation och visuell uppmärksamhet hos barn i åldern fyra till sju år. Testet använde sig av objekt i olika handlingssekvenser. Deltagarna visades dessa och med hjälp av en ögonrörelsekamera kunde områden för visuell uppmärksamhet identifieras. Studien har utförts som ett pilottest till en större studie vid Linköpings universitet. Testet omfattade åtta deltagare och visade att den utformade proceduren fungerar bra, detta för att det tydde på att det skett en imitation, att den visuella uppmärksamheten ligger på relevanta områden och att uppgifterna ej var för svåra. Det fanns även områden som framkom vara av intresse, vilka undersökts i en tidigare studie (Vivanti et al. 2008). Det framkom att den visuella uppmärksamheten främst låg på ansikte och objekt vid presentation av handlingssekvenserna, jämfört med bakgrunden. Det fanns en signifikant skillnad mellan spenderad tid på ansikte och objekt i fem av sex uppgifter; i en låg störst fokus på ansiktet medan det i de övriga fyra låg på objekten.

The purpose of this study was to see if there are any differences between high school girls and boy’s reception ability and memory after reading two Swedish lifestyle magazines. 9 boys and 9 girls from ages 17-18 were chosen to participate in the study. They were placed in a room one by one where they had to read one women’s magazine (Cosmopolitan) and one men’s magazine (Café). They did not know this was a memory and reception test until after they finished their reading. With help from former reception studies and the magazines, questions were selected so the interviews would give as much information as possible. The study gave some unexpected results, for example both genders seemed to remember numbers very well even if they didn’t remember the article itself. The myth that boys pay immediate attention to half naked girls more than anything else was not confirmed. They seemed to look at the half naked guys to compare themselves instead. When it comes to who remembered the most, girls outshined the boys. They paid more attention to the magazines and they got higher scores on the questions during the interviews. Overall the participants remembered far less than they thought which indicated that when they read these magazines they don’t think or reflect much. Interesting was the most common answer to why they seemed to remember an article.

Den här uppsatsen studerar 1920-talets emigration från Sverige till USA. I uppsatsen undersöks hur sju emigranter i sina livsberättelser berättar om sina erfarenheter av emigrationen. Frågorna som ställs rör hur emigranterna minns och berättar om sina liv i sina livsberättelser. Vad är viktigt för dem att berätta? Vilka händelser är viktiga? De olika berättelserna ställs även mot varandra för att jämföra om de berättar på liknande sätt eller om berättelserna skiljer sig åt. Hur berättar människor om sina liv? Finns det ett speciellt sätt att berätta om emigrationen? Vad är specifikt för individen, tiden och den sociala miljön?